Reflektion på mina funderingar om husköp
En läsare och vän delar med sig av sin historia och reflektion om sitt boende
En läsare och vän skrev en reflektion till mig på min artikel ”Det var enklare när banken sa nej” som jag tycker är väldigt läsvärd. Jag uppskattade den här generösa delningen väldigt mycket. Inte minst för att det gör att jag upplever att jag inte är ensam och att jag inte är helt ute och reser. Kommentera gärna!
Även om vi nu är ägare till ett hus så har vi till skillnad från många andra inte varit med i byta-upp-skaran. Med viss bitterhet har vi sett att sex månader efter vi flyttade från vår hyrestvåa ombildades den och blev bostadsrätt. Flera av dessa lägenheter såldes sedermera och ägarna dubblade pengarna. Men varför flyttade vi?
Vi behövde, vi skulle gifta oss och skaffa barn och ett erbjudande om större hyresrätt dök upp och vi trodde inte fastighetsägaren ämnade sälja. Hade det gjort någon skillnad om vi trodde något annat, ja kanske men inte säkert! Vi gifte oss i juli det året, flyttade i december, fick barn i augusti – vi behövde en större lägenhet enligt vårt sätt att prioritera. Vi behövde inte göra en investering!
Vi fattade beslutet efter att bostaden är en bostad och inte en investering. En åsikt jag vet att du delar. Efter fyra år i den nya lägenheten, ville vi flytta. Främsta anledningen var att vi ville ha ett badrum till och diskmaskin i köket. Kanske lite konstiga drivkrafter men för två heltidsarbetande (jag i en annan ort) var det praktiska det vi prioriterade. Eftersom vi bott i hyresrätt hade ingen av oss någon insats att tala om.
Vi köpte ett radhus för 3 050 000 kr och gick in med ca 200 000 kr. Vi valde att prioritera ett läge där vi kunde cykla till arbetet/tågstationen och inte var beroende av bil. Vi kunde valt ett hus utanför stan, fått fler kvadrat, större trädgård, friliggande hus etc. Men vi valde utefter våra prioriteringar och utefter vad vi tyckte att vi hade råd med. Målet var att max öka vår månadskostnad med 2 000 kr. Det klarade vi!
Tidigt valde vi att amortera, först i den takt som banken krävde men sen ökade vi ganska dramatiskt våra amorteringar. I takt med att räntan sjönk, kunde vi öka amorteringen ytterligare. De senaste fyra-fem åren har vi amorterat 5 000 kr i månaden och boendekostnaden är fortfarande under den vi hade när vi bodde i hyresrätten. Man kan argumentera att jag borde sparat pengarna istället men jag tänkte att avkastningen på sparande är en osäkerhetsfaktor, emedan en amortering ger en omedelbar effekt på min kostnad – till en början liten men över tid är det en dramatisk effekt.
Vi har amorterat ett antal hundratusen kr de senaste åren – pengar som jag inte litar på mig själv att vi inte hade konsumerat om de stod på ett tillgängligt sparande. Dessutom är det ju så att kostnaden är så pass låg att vi knappast behövt späka oss själva utan har haft möjlighet till både semester och att finansiera en ofrivillig renovering om 100 000 kr med kontanta medel.
Det är med viss förskräckelse jag ser människor i min närhet som köper större och större hus och som tar på sig månadskostnader större än vad jag kan föreställa mig. Argumenten är många, vi behöver fler rum, vi behöver stort kök, vi behöver dubbelgarage, vi behöver gästrum, barnen ska ha varsitt rum etc. 10 000 kr exklusive amortering (i en lågräntemiljö) i månaden är inget ovanligt!
Vad de egentligen säger är att de vill ha allt det där – inte att de behöver det! Någonstans når man en gräns när det inte längre spelar någon roll att man faktiskt har råd till det – frågan är om det är rimligt! Jag tycker du framför kloka synpunkter kring what’s it all for! Status, lyxiga badrum, fräcka kök, etc. Var och en får prioritera som den vill, men personligen har jag inte tid att ligga i badet nämnvärt ofta (öh,vi har inget badkar men du förstår vad jag menar) och maten smakar lika bra i vårt IKEA-kök. Det har gått åtta år av finanskris och det har förändrat hela vårt samhälle. Köksföretag, byggföretag, mäklarbyråer har blivit en påverkansfaktor liksom Facebook och Instagram driver på människor att hela tiden jämföra!
Detta är ganska lösryckta tankar och jag vet inte egentligen vad jag vill säga men jag tänker att bland alla de där sakerna som man vill ha (jag vill ha en BMW t ex) finns det saker som är viktigare än andra. Det skulle t ex kunna vara att bo nära skolan eller ha cykelväg till jobbet. Om man identifierar dessa kan man också lösa de problem/utmaningar som är viktigare än andra. En reflektion jag hade var att för den insatsen du skrev om, skulle du kunna köpa en lägenhet i en bostadsrättsförening i närheten av skolan, föreningar med synnerligen god ekonomi och som ger er lite frihet och som tar er närmare skolan.
Samtidigt erbjuder det er möjlighet till ett stort mått av ekonomisk frihet då ni i princip inte skulle behöva några lån! Och tro mig, att vara skuldfri är en ambition som är klok och som endast ett litet antal människor har. Jag brukar säga att person med tillgångar om 6 000 000 kr och skulder om 6 000 000 kr är inte rikare än den med tillgångar om 600 000 och skulder om 600 000 – kanske snarare tvärtom.
Avslutningsvis, som en gammal kollega brukade säga till mig. Det är tur att vi alla är vuxna och kan fatta våra egna beslut. Och det är det men det är inte fel att som du/ni reflektera inemellan kring vad det är som driver egentligen.
Relaterade artiklar
- Det var enklare när banken sa nej... - Personlig reflektion om husköp, bostadsbubblan och svårigheten att inte göra som alla andra...