Replik: Ett försvar av FIRE av en entusiast
En replik på avsnitt #90 av Astillion en FIRE-entusiast
I avsnitt #90 hade jag, Caroline och Charlie Söderberg ett samtal kring FIRE (Financially Independent Retire Early) med utgångspunkten att vi uppskattade en ekonomisk frihet, men var lite tveksamma till just FIRE-rörelsen. Inte på grund av målet, men för att vår upplevelse är att rörelsen har kidnappats av extremsparare. En läsare, Astillion, har skrivit följande replik till avsnittet – en väldigt bra och värdefull replik. Det är publicerat i sin helhet så som han har skrivit det förutom rubriker som jag lagt till.
Jag kom i kontakt med begreppet FIRE för första gången i slutet av 2017, men har varit en omedveten följare sedan 2014. Det här är mitt svar på artikeln om FIRE som publicerades den 3:e mars. Jan bad mig skriva den, och jag gör det med glädje för jag tycker det finns en del missuppfattningar. Låt oss börja med FIREs ursprung. Mr Money Mustache är antagligen den mest kände inom rörelsen, men begreppet är betydligt äldre än så. Mig veterligen har det sitt ursprung i boken Your Money or Your Life, från 1992, av Vicki Robin och Joe Dominguez. Konceptet fick sedan nytt liv genom bloggen och boken Early Retirement Extreme av Jacob Lund Fisker. Hans bok publicerades 2010. Mr Money Mustache startade sin blogg 2011.
Min egen väg mot FIRE började dock inte genom inspiration från någon av ovan nämnda, eller någon annan känd rikedomscoach. Utan det var livets omständigheter som drev mig i den riktningen. Jag var nämligen arbetslös under en lång tid, efter att ha studerat i några år. I den annars ofta generösa välfärdsstaten Sverige innebar detta minimiersättning från A-kassan, vilket är under existensminimum.
Utan tillräcklig inkomst, och krav på att först göra slut på den lilla buffert jag hade innan jag hade rätt till några bidrag, lärde jag mig skära ner på onödiga utgifter. Jag hade inte mycket till val. När jag sedan till slut fick ett stabilt jobb så var jag fast besluten att aldrig mer vara beroende av nästa utbetalning från stat eller arbetsgivare. Jag ville bli ekonomiskt trygg, och jag började spara mer än hälften av min inkomst. Vilket var ganska enkelt eftersom jag redan hade rutinerna för att spendera så lite som möjligt.
Och nu i efterhand är jag tacksam för min tid som fattig arbetslös, för jag fick viktig kunskap som i rena pengar antagligen är värt mer än vad jag hade tjänat om jag hade haft ett jobb den där tiden. För nu har jag blivit så mycket bättre på att förvalta mina pengar. Precis som Jan så ofta säger att han lärde sig av att förlora allt i de två börskrascherna, så lärde jag mig av att inte ha något att förlora.
FIRE handlar både om att tjäna och spara
Det är ett missförstånd att FIRE handlar bara om sparande och inte om att tjäna mer. Det handlar om både och. Men vi inom rörelsen tror generellt sett att sparandet är mer effektivt, eftersom det inte bara ökar summan pengar vi kan stoppa undan varje månad, utan också minskar den summa investerat kapital vi behöver komma upp i (till exempel 25 gånger ens årsutgift).
Jag gillar liknelsen Jan gör med dieter. Och det är sant att de flesta som försöker sig på en diet misslyckas. Jag gillar inte dieter, för de har oftast ett specifikt mål, oftast viktnedgång. Jag följde själv en sådan diet med just det målet. Och jag lyckades gå ner i vikt. För alla dieter fungerar, om man har disciplinen att följa dem. Men det var aldrig min avsikt att fortsätta med dieten långsiktigt, för jag insåg från början att den inte var hållbar. Nu är jag sedan ett år tillbaka vegan. Många skulle kanske kalla det för en diet, med det är en livsstil. Och det är inte svårt att följa den eftersom den står på en stabil grund. Det är inte tänkt att vara något tillfälligt. På samma sätt är mitt sparande en livsstil, inte en tillfällig period av ansträngning för att nå ett visst mål. Det handlar inte om uppoffringar eller svält. Det handlar om att hitta en livsstil som är rik och meningsfull, utan att vara dyr.
Jag sparade förra året 69% av min inkomst. Jag har nått dit genom att både öka min inkomst och genom att sänka mina utgifter. Och jag hade aldrig kunnat öka min inkomst om jag inte först sänkt mina utgifter. För som vi alla vet krävs det pengar för att tjäna pengar. Den senaste stora utgiften jag gjorde mig av med var bilen. Jag hade haft bil sedan 2003. Alltid begagnade, fem stycken blev det totalt. Nu har jag varit bilfri i ett och ett halvt år och känner ingen abstinens alls.
Missuppfattning kring vad jobb är
Jan och Caroline har varit på en resa mot ekonomisk frihet i tio år. När jag började min resa föreställde jag mig också tio år. Det var alldeles för kort tid, menade de få som jag pratade om saken med. Men nu, efter nästan fem år, börjar jag tro att tio år är för mycket. Det kanske räcker med sju? Men vad händer sen då, när jag kommer i mål?
Jan ställer frågan om varför man vill bli fri, och det är helt rätt. Precis som ingen av hans bekanta som uppnått ekonomisk frihet slutat jobba så känner inte heller jag till någon inom FIRE som slutat jobba. Paula Pant, som håller i podcasten Afford Anything, har sagt att hon känner EN som helt slutat jobba och på riktigt tagit åt sig av RE-delen av FIRE.
Jan och Caroline verkar älska vad de sysslar med, så de ska såklart fortsätta med det. Men jag tror de allra flesta tyvärr inte älskar vad de gör. Jag trivs på jobbet, men om jag hade fått lönen oavsett om jag gått dit eller inte så hade jag gjort något annat med min tid. Och jag tror de flesta av mina arbetskamrater gjort samma val.
En missuppfattning mellan de olika lägren kan grunda sig i synen på vad ett jobb är. De som är kritiska menar att vi inom FIRE kanske bara har fel jobb, eller i värsta fall att vi inte vill jobba alls. Men jag tror snarare att det är så att vi ser ett jobb som en syssla man utför åt någon annan. Jag bygger till exempel bostäder, vilket har ett stort värde för samhället och för min arbetsgivare. Men det är i grunden för mig inte mycket mer än ett utbyte av tid mot pengar. Och jag vill istället kunna jobba åt mig själv.
De flesta inom FIRE har en idé om vad de skulle vilja göra, men det är ofta inget som betalar så bra, om det betalar något alls. I alla fall inte till en början. Vad jag själv verkligen vill göra är att skriva böcker. Fantasy för att vara specifik. Det är därifrån namnet Astillion kommer, det är namnet på min första bok (ej publicerad ännu). Jag har skrivit så länge jag kan minnas, men jag har inte fått betalt för det.
Snittlönen för en författare är 120,000 kronor per år. Och då kommer det mesta av det från annan verksamhet än skrivandet. Endast 3% av författarförbundets medlemmar lever enkom på sitt skrivande. Så det säger sig självt att jag inte bara kan säga upp mig och satsa på mitt skrivande. Jag måste ha en annan inkomst vid sidan av. Och varför inte en passiv sådan?
Humankapitalet
Jag brukar ofta tänka på mig själv som två personer. Mitt nutida jag och mitt framtida jag. Konceptet nämndes i avsnitt 84 med Elin Helander, som jag rekommenderar till alla som inte sett det ännu.
Jag tänkte dock så redan innan. Och det handlar om att hitta balansen mellan dessa två, båda ska ha det bra. Men det är det nutida jaget som gör allt jobb, och då är det lätt hänt att det jaget också tar det mesta av belöningen. Men jag har övertygat mig själv om att det framtida jagets lycka faktiskt ger lycka åt mitt nutida jag också.
För mig har det aldrig handlat om att ”sitta på en stubbe i skogen” som Charlie uttryckte det. Inte heller äter jag nudlar och riskakor (vilket inte ens är det billigaste man kan äta). Jag unnar mig själv en väldigt rik tillvaro som kostar runt 12,000 kronor per månad (nästan det dubbla jämfört när jag var arbetslös).
Jag har definitivt utrymme att spendera mer, men jag frågar mig ständigt om det skulle göra mig lyckligare, och kommer ofta till slutsatsen att det inte skulle det. Det viktigaste för mig är friheten att spendera min tid med att göra vad jag brinner för och får ut något av.
FIRE – inte bara till för de rika
En vanlig kritik mot FIRE är att det skulle vara något bara för de rika. Mr Money Mustache var till exempel ingenjör och tjänade i slutet av sin karriär över $100,000 per år. Med en sådan lön är det klart man har utrymme att spara, FIRE är således inget för vanligt folk. Men där håller jag inte alls med. Själv är jag byggnadsarbetare och tjänar långt ifrån ovan nämnda siffra. Och jag kan ändå enkelt spara över 50%. En artikel som var väldigt ögon-öppnande för mig är den här från MMM.
Den behandlar situationen i USA, men jag tror samma gäller för Sverige. Och det sägs att förr i tiden kunde en familj klara sig på en inkomst, kvinnan var hemma och tog hand om barnen. Nu för tiden måste båda föräldrar jobba. Men enligt en undersökning från 2011 utförd av MIT (länkad i artikeln) så krävs det bara 11 timmar för en arbetare idag att producera lika mycket som det tog en arbetare 40 timmar att producera 1950.
Och lönen har på denna tid ökat med över 100%. Så var har alla dessa pengar tagit vägen? Jo vi konsumerar dem. Vi köper massa saker som vi inte behöver och som inte gör oss lyckligare. Flera undersökningar har visat på att det är upplevelser, inte prylar, som skapar långvarig lycka.
Det finns massor av liknande undersökningar. Till exempel ger en ny bil inte mer lycka än en begagnad. I början kanske, men med tiden nöjer man sig med vad man har. Mina fem bilar kostade i snitt mindre än 10,000 i inköp. Och samtliga fullföljde sitt syfte – de tog mig från A till B.
Vi inom FIRE har insett att vi är lika lyckliga, eller MER lyckliga, utan alla dessa prylar. Så att spara mer än 50% av sin inkomst är i själva verket inte alls extremt. Och hur mycket upplevelser kan vi köpa för pengarna vi sparar? Ganska många, speciellt om de inte kostar så mycket. För det är inte främst bristen på pengar som hindrar oss, utan bristen på tid. Och vad ska man skära bort i livet för att få mer tid? Den utan konkurrens största tidsboven för majoriteten av oss är våra jobb.
Risker med FIRE
Men visst finns det risker med FIRE. De största är nog de sociala aspekterna, och det är nog därför introverta personer är överrepresenterade här. Men för att undvika att den här artikeln blir en uppsats ska jag fokusera på det ekonomiska. Och jag håller med Jan om att det inte är klokt att förlita sig enkom på 4%-regeln. Men allt jag läst om folk som kunnat sluta jobba tidigt pekar i samma riktning – de har fortsatt tjäna pengar, i vissa fall mer än vad de gjorde förut.
För det har aldrig handlat om att ligga på stranden och dricka margaritas (det skulle jag knappt göra ens om jag fick betalt för det), utan att kunna ägna sin tid åt något mer meningsfullt än det jobb man sa upp sig från. Den anledning som Mr Money Mustache och hans fru hade är kanske den mest beundransvärda av alla – de ville vara föräldrar på heltid. Och när deras son föddes var de 30 år gamla och hade råd att säga upp sig från sina jobb. Men båda har fortsatt jobba, fast med annat, och inte på heltid.
Sen så finns det ju andra typer av inkomstkällor än indexfonder (även om vi älskar indexfonder). Majoriteten av mina passiva inkomster kommer från mitt radhus. Det var en tvåa när jag köpte det, men jag bar byggt om det till en fyra. Jag har tre inneboende. Så jag bor inte bara gratis, utan med vinst. Och får dessutom umgås med intressanta människor som jag trivs ihop med. Det här är inte något för alla, men det funkar utmärkt för mig. Och jag vet ingen annan typ av investering där jag kan använda mig av en hävstång på över två miljoner kronor till en ränta på 1,2%!
Räknar timmar istället för kronor
Det är sant som Jan skriver att vi lär oss hur man kan spara pengar, genom till exempel artiklar i tidningar, men att vi inte får information om hur man investerar. Men jag tycker inte de tipsen som tidningar delar med sig av är speciellt värdefulla. Hur många gånger har vi hört om hur mycket pengar man kan spara på kaffe?
Sanningen är att genomsnittssvensken gör av med tusentals kronor varje månad på onödiga utgifter. Ofta helt slentrian och utan att få något för det. Att lära sig om hur man investerar sina pengar är jätteviktigt, det är därför jag följer RikaTillsammans. Men det är inte mycket värt att kunna tjäna pengar om vi låter vinsten rinna ur våra händer i andra änden. FIRE är effektivt eftersom det fokuserar både på att spara och på att öka inkomsterna.
Men är det optimalt, som Jan frågar, att spara så pass mycket? Varför inte 40%, eller 30%? Det skulle ju ändå göra oss ekonomiskt fria, och vi kan unna oss lite mer på resans väg. Och visst, var och en bestämmer själv hur snabbt hen vill nå ekonomisk frihet, och vad som är värt mest i livet. Vill du inte säga nej till dina kompisar när de ska gå ut på stan, så gör inte det. Men kan du inte vänta på att sluta jobba, då kanske du måste tacka nej ibland. Det handlar om att kunna värdera vad saker är värda. Jag ser inte vad till exempel en utekväll kostar i pengar, utan i tid.
Hur många timmar måste jag jobba för att betala för det här? Kavastu brukar ju resonera på samma sätt. Och tillägga att de där pengarna istället kan jobba på börsen. Och jag gillar ju inte ens att gå ut på stan! Så för mig är valet enkelt. Men när jag erbjuds att vara med på en picknick med ett större sällskap där vi alla tar med mat och delar med varandra och pratar om intressanta saker i några timmar, då kommer jag gärna. Det är roligare, och dessutom gratis. Äta ska jag ju göra ändå. Och jag träffade dessutom en av mina inneboende på en av de här picknickarna.
LEAN FIRE och FAT FIRE
Och det bör väl nämnas, för det kom upp i kommentarerna på originalartikeln, att vi inom FIRE oftast är minimalister. Det finns dock undantag. Det finns något som kallas FAT FIRE, vilket innebär att man är ekonomiskt oberoende och lever ett liv i överflöd. Det som vanligtvis syftas på med FIRE är LEAN FIRE, som kan vara väldigt minimalistiskt.
Och jag är definitivt närmare LEAN än FAT. Och vi har ofta en agenda utöver att bli ekonomiskt fria. Vi ser hur överkonsumtionen tär på planetens resurser, och vi vill vara ett exempel på ett mer hållbart sätt att leva, som inte är på bekostnad av livskvalitet. Och personligen bryr jag mig passionerat om klimatet, och jag lever som jag lär genom att inte ha en bil, inte flyga och äta uteslutande växtbaserat. Och jag har investerat en stor del av mina sparade pengar genom TRINE och tittar på andra gröna projekt.
Slutligen vill jag berätta om min semester förra året. Jag bor i Stockholm, och det bygge jag jobbade på då hade stängt under fyra veckor. Jag hade valt att spendera hela min semester i Stockholm, ett val som jag nu är väldigt glad över. Som ni säkert minns regnade det inte under dessa veckor, så det var perfekt för att cykla. Och det gjorde jag. En bit över 100 mil sammanlagt. Jag var i alla hörn av länet, ofta på utflykt tillsammans med andra. Jag var på hajker och picknickar.
Jag träffade massor av intressanta människor från hela världen (man behöver inte åka utomlands för att göra det). Jag hade tid att skriva, vilket jag gjorde nästan varje dag. Jag läste fem böcker. Det var varmt så jag åt mycket glass (trots det var jag nog den ende på jobbet som gick ner i vikt under semestern). Jag hade fyra fantastiska veckor. Och vad kostade det? Inte mer än vilken månad som helst. Lite mindre faktiskt. Tidigare under året hade jag unnat mig att ta ledigt samtliga klämdagar, och jag var på Sweden Rock Festival. Så jag hade gott om semester, men inget var speciellt dyrt. Och det behöver inte kosta för att det ska vara roligt.
FIRE handlar om att leva
Men om man inte kan tänka sig att vara hemma på semestern så kan man såklart åka utomlands. Det behöver inte kosta så mycket det heller. Och visst kan man unna sig att spendera lite extra då och då. Som sagt handlar inte FIRE om att svälta, utan om att leva. Hela livet! Med över 300,000 kronor sparade på ett år så kan jag ju konstatera att det definitivt fanns utrymme till lite lyxkonsumtion. Men jag tror inte det hade gjort mig lyckligare. Det som gör mig lyckligare än något annat är att jag kommer kunna upprepa den här semestern varje år. Ja flera gånger varje år faktiskt, i resten av mitt liv. För om några år kommer jag inte längre behöva byta min tid mot pengar.
Och ja, jag tycker att det är ROLIGT att spara pengar. Det är världens kanske bästa hobby! Jag hoppas att jag med den här artikeln gett en mer komplett bild av FIRE. Och jag hoppas det följer en konstruktiv debatt i kommentarsfältet!
Relaterade artiklar
Om du gillade den här artikeln gillar du nog även följande avsnitt:
- Ekonomisk frihet? Ja. FIRE? Tveksamt. - Ett samtal med Charlie Söderberg, Balansekonomi AB
Vad tänker du?
Jan: Jag vill verkligen tacka och uppskatta Astillion för att ha tagit sig tiden och skriva en så bra och värdefull replik. Insikten som jag tog mig med mig att drivkrafterna egentligen inte skiljer sig åt så mycket, utan att det i mångt och mycket handlar om att leva ett medvetet liv. Jag vill slutligen också uppskatta och tacka er alla för den fina tonen vi lyckas ha på bloggen. Det är inget som jag tar för givet, särskilt med tanke på hur jag har sett att diskussioner och åsikter framförs på andra ställen på nätet.
- Vad tänker du om Astillions replik och tankar?