Rösta om huruvida man ska betala sina skulder…

Några tankar om krisen i Grekland

Jan Bolmeson

30 juni, 2015

Just nu skakar börserna lite i avvaktan kring vad som kommer att hända i Grekland. Även om jag påstår att du och jag som investerar långsiktigt i RikaTillsammans- och nybörjarportföljen inte behöver göra något just nu (de är designade att delvis skydda mot sådant här), så är det lite intressant att fördjupa sig i ämnet.

Där är mycket man kan säga om Grekland – på ett sätt kan man säga att de kan skylla sig själva. De har haft en av Europas lägsta pensionsåldrar (57.8 år) att jämföra med oss på 65 år. Å andra sidan är det lite högre än Sloveniens på 56.6 år eller Italiens 58 år. Redan nu är förändringar på gång för att höja den till 67 år, och min personliga åsikt är att det inte kommer att räcka, varken i Sverige eller någon annanstans. När vi införde folkpension i Sverige 1913, var pensionsåldern 67 och medellivslängden 60. Just saying…

Hur snabbt den här pensionsåldern ska höjas är ju en av punkterna som det förhandlas om. Sedan finns det ju sätt att komma runt den lagstiftningen, såsom att någon av dem som jobbar med ett av de 600 mest farliga yrkena (t.ex. författare och frisörer) kan gå i pension redan vid 50. Många människor kunde (kan?) i praktiken jobba ett par år, t.ex. 5 år, kvalificera för en baspension och sedan gå i pension vid 50. Tro sören att framförallt tyskarna har tappat tålamodet.

Det är här det blir klurigt, för jag tror och många med mig, är att det handlar om att statuera ett exempel med Grekland – framförallt för de andra PIIGS-länderna såsom Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien. Dessa länder kan nämligen stå nästa på tur och följer utvecklingen väldigt noga. Problemet är att ingen direkt av de ändringar som man genomför gör skillnad i verkligheten. Skulle man vara krass så kan man säga att det som händer är en ond spiral av:

Jag skulle säga att grekerna just nu befinner sig i de två nedersta bubblorna. Man genomför möte och kommer med förslag på lösningar, problemet är att det grekiska folket inte gillar dem och förkastar allt som skulle kunna göra en förändring (förståeligt nog). Problemet är ju att det här hjulet kommer att fortsätta och snurra.

Om man istället föreställer sig det som en ekonomisk konflikt mellan Tyskland och Grekland så är det precis som med fotbollslandslaget. Tyskland har bättre spelare på varje position – tyskarna slår Grekland i alla ekonomiska jämförelser man kan komma på. Den intressanta frågan som många har ställt sig, är varför tyskarna har låtit det här spelet eller konflikten pågå så länge. Även om grekerna har många giltiga poänger (det är lätt att tycka synd om dem) så har de i slutändan tyvärr ingen chans.

Det är här det blir klurigt, för jag tror och många med mig, är att det handlar om att statuera ett exempel med Grekland – framförallt för de andra PIIGS-länderna såsom Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien. Dessa länder kan nämligen stå nästa på tur och följer utvecklingen väldigt noga. Så här skriver David Zervos från Jefferies & Co:

In the end, there is no question that the Germans have executed a near flawless plan to humiliate and vilify Greece. The Greeks now stand as poster children for European profligacy. And they are being paraded through every town square in the EU, in shackles, as the bell tolls near the gallows for their leader. And to be sure, making an example of Greece is a probably the greatest achievement for the fiscal disciplinarians of Europe. Maastricht never had any teeth. But this exercise is impressive. It shows that fiscal excess will be squashed in Europe. The Portuguese, Spanish, and Italians are surely taking notice. And in the days that lead up to a Greek default on 30 June, and then more importantly on 20 July, these disciplinarians will surely display their power for all to see.

Eftersom politikerna aldrig lyckades komma överens om några gemensamma regler för en finansiell politik i Maastrichtavtalet så fick de lösa problemet på det här sättet istället. Genom att ”offra” en av sina egna har tyskarna visat väldigt tydligt att man inte kan leva över sina tillgångar om man är med i EU. Sedan kan man argumentera för att tyskarna har växt i sin ekonomi på bekostnad av just PIIGS-länderna med en svagare euro än om tyskarna hade haft kvar sina mark och så vidare, men det är ju ingen mening att titta efter hur det borde vara, när det är så som det är idag.

Det som förmodligen skulle varit bäst för Grekland, när man tittar så här i backspegeln hade ju varit att gå i konkurs redan 2010. Man vet inte, men många spekulerar i, att det inte var möjligt då många europeiska banker skulle stå insolventa (mer skulder än tillgångar) och det hade fått spridningseffekter såsom 2008. Under de senaste 5 åren har man nu fört över alla dessa skulderna till den europeiska jättefonden (äger ca 50 % av skulderna) och bankerna och de privata aktörerna är numer minimala. Det vill säga att nu klarar man en grekisk krasch eller exit. Något som jag tror vi ser början till på nyheterna.

Naturligtvis är frågan mycket mer komplex än så här, men det är ändå ganska intressant att titta efter vad som pågår i kulisserna.

Utifrån privatpersonsperspektivet

Utifrån ett privatpersonsperspektiv är det också ganska intressant att se vad som händer. Det första som började redan i helgen med att folk försökte ta ut pengar från bankomaterna eftersom bankerna kommer att hålla stängt. För att försöka förhindra den här ”bankrun” så har man begränsat mängden pengar som man får ta ut till 60 € per person och dag. Bilförsäljningen har konstigt nog ökat i Grekland under perioden eftersom grekerna ser bilar som någon slags fysisk värdebevarare och en massa andra saker.

Det pekar, enligt mig, på vikten att ha en del kontanter tillgängligt – i alla fall så pass mycket att man kan handla mat och förnödenheter under i alla fall ett antal dagar. Helst ska man ju naturligtvis ha förnödenheter hemma för att kunna klara ett par dagars kris. Den svenska myndigheten för samhällskris och beredskap (MSB) brukar säga att man ska minst klara 72 timmar utan någon som helst hjälp utifrån. Enligt mig är det i underkant. Tittar man på lite längre perspektiv som t.ex. i Argentina under deras kris så var ju småsaker såsom toalettpapper, rent vatten och mat i brist.

Jag själv försöker nästan alltid i alla fall ha på mig lite kontanter och kreditkort från olika leverantörer, även om jag aldrig handlar med annat än kort av just en sådan anledning. Tänk om jag står där och behöver handla bensin eller ta mig hem och internet ligger nere, bankkortet inte fungerar. Det har ju hänt mer än en gång.

Vad ska jag göra i RikaTillsammans- och nybörjarportföljen

Jag påstår ingenting. Jag själv gör i alla fall ingenting, för hela poängen med dessa två portföljer är ju att de ska över tid kunna klara sådana här kriser. När börsen började ner igår med 3 % så var det många som sålde eller köpte BEAR-papper, bara för att se att börsen under dagen började återhämta sig. Det luriga är ju att det inte går att förutsäga framtiden. Du får naturligtvis göra precis som du vill, men jag avser inte göra någonting mer än att njuta ett par dagar i solen i Almedalen. :-)