Skillnad i tankesättet mellan medarbetare och chef…
Tidigare idag hade jag en diskussion med mina elever om skillnaderna mellan att tänka som en chef och tänka som en medarbetare. Det är faktiskt en ganska väsentlig skillnad. Som chef ska du ha en längre och vidare horisont än som medarbetare. Du ska ha helljust på. Du ska se till att mål och strategier som sträcker sig en bra bit in i framtiden planeras och fastställs. Du ska sörja för att förutse kommande problem och möjglihet och se till att ditt team är rustat till tänderna.
Som chef ska du väga en rad intressen och förhållanden mot varandra, något som man som medarbetare aldrig behöver tänka på. Ofta är man som medarbetare överhuvudtaget inte medveten om att dessa ”chefproblem” existerar.
Detta är exempelvis chefen som ska se till att man stannar upp och tänker: ”det kan hända tt det är den bästa lösningen här och nu, men sett på lite längre sikt, är det bättre att vi istället gör så här.” Exempel: istället för att bemanna ett nytt projekt med den som varit anställd sedan 15 år, tar jag istället den som är nyanställd, trots att jag vet att det initialt kommer att ta längre tid och resultatet till en början blir sämre. Min mentor säger alltid till mig – finns där någon som kan göra jobbet hälften så bra som du kan så ska det delegeras.
I jämförelse med en medarbetare behöver du som chef:
- tänka mer långsiktigt
- tänka mer på helheten
- ta mer hänsyn till olika intressen och behov
- tänka mer på att utveckla enskilda medarbetare
- tänka mer i roller och ansvar
- tänka mer över vad du gör och säger
- tänka mer på dina relationer till kollegor på enheten
- tänka mer på hur enheten utvärderas om målen ska nås
- tänka mer på om varje person bidrar optimalt
- tänka mer på teamet
- tänka mer på hur medarbetarna fungerar tillsammans
Som chef tvingas man alltid att fatta beslut under tidspress. Konsten att fatta dessa beslut så att de snabbtlöser det aktuella problemet på bästa möjliga sätt, samtidigt som det också ska vara goda beslut sedda i ett vidare och längre perspektiv. Ofta måste måste man avväga den bästa lösningen hrä och nu mot den bästa lösningen på sikt. I många fall brukar jag säga att en kortsiktigt bra lösning är som kiss-i-sängen, skönt och varmt till en början, men i längden blir det jäkligt äckligt… :)