Sparande vs känslan av konsumtion (och lite om pension)
uppföljning på det senaste avsnittet om inkomstkvadranten
Vissa av oss borde räkna mindre ränta-på-ränta och mer känna efter hur vi skulle önska vårt liv och unna oss saker, medan andra kanske skulle behöva räkna mer ränta-på-ränta och ställa sig frågan ”behöver jag det här?” istället för ”har jag råd med det här?”
Förra veckans avsnitt om inkomstkvadranten gav upphov till mycket kommentarer. I veckans avsnitt tar jag och Caroline avstamp i några riktigt spännande kommentarer samtidigt som vi pratar lite om pension till följd av förra veckans politiska diskussioner för att avsluta i en sidokonversation om ekonomisk brottslighet.
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Genvägar att räkna ränta-på-ränta
Den ena kommentaren som slog an privatekonominörden i mig var Andreas som citerade en av mina favorit ekonomibloggare Mr MoneyMustasche:
To calculate a weekly expense compounded over ten years, multiply the price by 752 (so a light restaurant habit can easily be $100,000 per decade), for a monthly expense, multiply by 173. Det ger att McDonalds en gång i veckan blir nästan 70 000 på 10 år (=90 * 752)…
Det är ju sådant är som kan få mig att tänka efter när jag blir sugen på något stort inköp. Det handlar verkligen inte om att snåla och leva på bröd och vatten, men det gör större ekonomiska beslut något enklare. Vi äger t.ex. en V70 från 2009 som jag flera gånger har funderat på att byta, särskilt när de nya Volvo-modellerna kom ut i början av året. Bara med en vanlig indexfond så blir det 5 gånger pengarna. Det vill säga 400 000 kr nu för en ny bil eller 2 000 000 kr på kontot när jag är 56. Eller, en bil idag eller 4 bilar om 20 år….
Problemet med det här tänkandet illustrerade dock en annan av er läsare, nämligen läsaren med namnet ”O”, som skriver:
Angående det här exemplet med din iPhone…Jag har börjat känna så om ganska mycket vilket jag inte tror är så bra. Så fort jag får pengar ”över” ska de sparas. Jag har lite svårt att unna mig grejer trots att jag sliter ganska mycket för mina pengar och då förtjänar man att unna sig. Vill ex åka på en resa men tänker att det är ”bättre att spara”. Saken är den att jag har ganska mycket sparat ändå men vill ha mer. Har du tips på hur jag ska vilja (lite) spara mindre och börja unna mig saker?
Väck mig mitt i natten och jag kan svara på nästan vilken fråga om fonder som helst, men det här med känslor är inte min hemmabana. Däremot har jag fattat att det är något som jag uppenbarligen inte fattar i det här området. Sedan flera år tillbaka har jag en coach, Moa, som jag har pratat med rätt mycket om just det här med känslor (och relationer som jag inte är bäst på).
Njuta sig till framgång
Vi hade ett samtal kring målsättning och jag kände mig uttråkad på penga- och sparmål och konsumtion gav mig inte längre så mycket. Jag vet inte om du känner igen dig, men när jag var tonåring och sommarjobbade en hel sommar för att köpa en ny dator. Det var lycka när väl datorn var inköpt. Idag kan jag köpa en ny dator med några klick, ha den hemma imorgon och noll i lycka. Samma sak med den nya iPhonen som jag fick tag på. Jag var nämligen inne på ett spår att jag bara behövde skruva upp volymen på målet (läs: dyrare sak), men efter varit på väg att köpa ny bil / hus för många miljoner så insåg att det är inte heller grejen. Döm därav min förvåning när Moa säger:
Det är för att du försöker sätta mål helt fel. Det handlar ju om att sätta mål i området känsla. Det vill säga beskriv hur du vill att det ska kännas i ditt liv? Det handlar om att njuta sig till framgång.
Jag kan ju fortfarande tycka att det är klurigt. Mina känslor är ju inte fullt rationella. Som när jag t.ex. inte riktigt förstår varför Caroline är gift med mig, men försöker rationalisera det med att jag det ändå har gott över förväntan för mig och sådant. Varpå Caroline oftast blir vansinnig på mig (med rätta). Min misstanke är att det på någon nivå handlar om brist på självkänsla.
Uppdatering 171203
Jag har spelat in två avsnitt med Moa till följd av den här artikeln:
- Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare... - Intervju med Moa Diseborn
- En emotionell aspekt på pengar och din ekonomiska plan - med den finansiella beteendecoachen Moa Diseborn
Vad handlar det om egentligen?
Det tog mig nämligen ett tag att identifiera att man kan ha gott självförtroende och inte en lika utvecklad självkänsla. Jag tror därför att man bör angripa frågan:
Har du tips på hur jag ska vilja (lite) spara mindre och börja unna mig saker?
Utifrån ett beteende och energi-perspektiv. Det vill säga kanske ställa sig frågan på riktigt ”Varför sparar jag?” med den efterföljande frågan ”Varför?” minst fem gånger, precis som man gör i Toyota-modellen. Det lite obehagliga svaret för mig på den processen var nämligen att jag sparar för att jag tror att livet när som helst kommer att gå åt helvete. Kan jag inte kontrollera min omvärld, så kan jag åtminstone ha pengar eftersom de löser de flesta problem. Förmodligen är det här grundat i den osäkerhet som uppstod när min egen pappa dog när jag var tonåring.
Problemet som jag inser med mitt beteende är att den här osäkerheten tar ju aldrig slut. Först skulle jag ha 10 000 kr på kontot när jag var student som buffert. Sedan läste jag en annan bok om att man skulle ha 50 000 kr i buffert, då sparade jag till 50 000 kr i buffert. Därefter så flyttade man ihop, skulle spara på börsen och då var 100 000 kr en bra buffert. Sedan var det ju Ann Wibble som sa att man skulle ha en årslön på kontot. Det tar ju aldrig slut och till skillnad från vad de flesta tror, så handlar det inte om pengarna.
Jag fattar i mina rationella stunder att inget belopp i världen kommer att få mig att känna mig trygg, utan jag behöver hitta den tryggheten inom mig. Jag fattar ju rationellt att jag började på 0 (eller till och med minus 2005) och har jag tagit mig hit, så kan jag göra om det. Men hjärnan går ju på autopilot och den defaultar (eller min i alla fall) till att se hur saker kan gå åt skogen. Det är lite som Tony Robbins sa vid ett tillfälle:
Pay attention or pay with pain.
Det andra som jag tänker är att tänka på det spåret som Caroline är inne på, mer känsloorienterat. En parentes – jag kan tycka det är fascinerande hur vi tenderar att hitta partners och gifta oss med människor som har löst våra undermedvetna problem. Caroline är duktig på allt det som jag är dålig på, närvaro, harmoni, relationer, känslor m.m och vice versa. Fantastiskt när man kan se det som styrkor och att man täcker upp en stor spelplan, men också oerhört påfrestande när man fokuserar på olikheterna och känner sig oförstådd.
Om jag drar det till sin extrem, så tror jag att många människor i Sverige skulle behöva tänka mer på följande minnesregler för ränta-på-ränta:
- 72 genom räntan ger antalet år för då pengarna dubblas. T.ex. 10 % / år ger en fördubbling vart 7,2 år
- 5 gånger pengarna på 20 år vid en årsavkastning om 8 procent per år
- En sparad veckoutgift ger 752 gånger pengarna på 10 år
- En sparad månadsutgift ger 173 gånger pengarna på 10 år
Men lika många av oss sparar mycket borde unna oss mer, uppleva och njuta av känslan. Precis som jag säger i inspelningen så känner jag inte riktigt att jag gör resonemanget rättvisa, varpå jag konstaterade att det bästa är ju att bjuda in Moa själv och berätta hur hon tänker. Moa har tackat ja och jag spelar in med henne den 30 november. Så jag hoppas på ett bra avsnitt och få återkoppla om 2-3 veckor.
Liten parentes om pension
I avsnittet så gjorde vi ett kort hopp in i pensionen, särskilt eftersom löpet på många tidningar i veckan har handlat just om det liggande förslaget att höja minimi-pensionsåldern från 61 till 63. Man skulle även höja åldern för att få jobba kvar från 65 till 67. Det är ju en ekonomiskt nödvändig höjning, om än en förmodligen ganska impopulär höjning. Jag personligen (med mitt kristänk enligt ovan) vågar ju inte hoppas på att staten ska försörja mig när jag går i pension runt 2040, så jag tror att man behöver ordna biffen själv. Därav sparandet.
Jag har fått en del frågor vad jag har mitt eget sparande i och i PPM så kör jag faktiskt sjunde AP-fonden, AP7. Det är en billig indexfond med möjlighet till belåning och det är enligt mig en av de bästa fonderna man kan ha. Om man är lite äldre så kan man välja Såfa-alternativet där den viktar ner risken ju närmare man kommer pensionen.
Väl mött till nästa gång och tack för att du läser på bloggen!
Relaterade artiklar
- Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare... - Intervju med Moa Diseborn
- En emotionell aspekt på pengar och din ekonomiska plan - med den finansiella beteendecoachen Moa Diseborn
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
