Standarder som komplement till mål för ett rikare liv
Sök:

Standarder som komplement till mål för ett rikare liv

RikaTillsammans #164 - Ett samtal med coachen Moa Diseborn och tankar om turist vs flanör

Under hela uppväxten har jag blivit skolad att först samla ihop resurserna och därefter fördela och använda dem. Det vill säga först ska jag spara, sedan ska jag investera och därefter kan jag fundera på hur jag vill ha mitt liv och använda pengarna. På senare år har jag insett att det är en stor genväg i livet att fundera på de två frågorna ”Hur vill jag ha mitt liv?” och ”Hur får jag ihop pengarna?” parallellt. Genom att jobba med standarder som komplement till mål, gör man livet mycket enklare för sig. Dessutom är livet som flanör roligare än livet som turist. 😉

När människor pratar om att vikten av sätta mål, hänvisar till studier (som ofta inte finns) och olika mål-modeller som t.ex. SMARTA mål känner jag en lust att krypa ur skinnet. Inte nödvändigtvis för att mål inte är viktigt, men för att det är en sådan sak som låter bra men är något som i alla fall jag inte finner någon inspiration och lust i. Därför tänker jag numer ofta i standarder som jag vill upprätthålla snarare än mål att uppnå.

Förra veckan var min goda vän, kollega och coach Moa Diseborn hemma hos mig i Malmö då vi planerade den Livsplanskickoff vi håller om någon vecka. Vid 22-tiden kom vi in på att diskutera frågan om mål och målsättning. Istället för att diskutera och sedan leverera ett färdigt svar valde vi att ta diskussionen ”on camera”. I veckans avsnitt får du således följa med i diskussionen hur den gick live. Det är också anledningen till att Caroline inte är med eftersom hon precis hade nattat barnen.

För några av er som läser så kommer det här avsnittet vara höjden av flum och för några kan det vara ett av årets viktigaste artiklar. Den här artikeln handlar nämligen snarare mer om ”hur vill jag ha mitt liv?” än ”hur får jag ihop pengarna på bästa sätt?”. Jag anser att båda dessa frågor är väldigt viktiga. Min upplevelse är dock att de kommer för många av oss i olika ordning. Tricket är dock att jobba med frågorna parallellt.

Därför diskuterar vi i avsnittet:

  • Att vi vill ha det som vi vill ha, för att vi vill känna så som vi tror att vi kommer att känna när vi får det som vi vill ha.
  • Triggers eller strukturer för olika beteenden
  • Skillnaden på mål, det man ofta kallar för processer och målsättningar
  • Varför vissa upplever målsättning som något väldigt trist
  • Standarder som en lägsta nivån man är villig att acceptera i ett område i livet
  • Skillnaden på att vara turist eller flanör i livet
  • Att bara fokusera på nästa steg istället för flera steg fram

Mycket av vår diskussion är ett hopkok av Stephen Covey, Nassim Taleb, Tony Robbins, Balansekonomi, Maria Nemeth och mycket annat. Äras bör således de som äras ska och således är feltolkningar våra egna. T.ex. konceptet ”standard” kommer från Tony Robbins och beskriver – enligt min tolkning – den nivån man vill ha på olika saker och områden i livet.

If you don’t set baseline standards for what you’ll accept in your life, you’ll find it easy to slip into behaviors and attitudes and a quality of life that’s far below what you deserve.

Tony Robbins

Vi har alla hundratals standarder. De flesta av våra standarder är däremot helt omedvetna, vissa är gemensamma och andra är individuella. T.ex. har jag och Caroline väldigt hög standard på vår vardag (au pair, gångavstånd till allt, kontor och studio hemma etc) men en ganska låg standard på bil (V70 från 2009). Caroline har hög standard på hudvård (naturlig till den grad att den är ätbar) medan jag har låg (typ Head & Shoulders).

Fördelen vi får att tänka i standarder istället för mål är att man kan ”designa” sitt liv och det är något man håller över tid. Det kan däremot vara ett mål att nå en viss standard i livet. I vårt fall har det tagit mer än 10 år att komma till den vardag vi har idag. Att tänka så här underlättar i alla fall mycket för mig och Caroline. Lite som en läsare mejlade:

Kanske dags att börja prata om nyårsstandarder istället för nyårsmål?

En läsare i RikaTillsammans-communityn

Ungefär på samma sätt som med träning (eller med sparande). Att göra engångsinsatser fungerar sällan. Det handlar om uthållighet över tid. Att göra små förändringar som man kan ha resten av livet. Att välja standarder som gör livet roligare, enklare och rikare. Något som går i linje med vad Ramit Sethi brukar säga:

Spendera extravagant på det som ger dig lycka, njutning och energi men var lika brutalt sparsam med det som inte ger något värde tillbaka.

Ramit Sethi

Vi hoppas att du tycker att diskussionen är lika intressant som vi. 🙂 Framförallt gillar jag verkligen metaforen vi kom till i slutet kring skillnaden på att vara turist och flanör i livet (inspirerat av Nassim Talebs resonemang). Som vanligt handlar det inte om rätt eller fel, bra eller dåligt utan att välja det som passar en själv.

Vi ser fram emot er feedback i kommentarerna. Inte minst på vad du tänker om konceptet standard som komplement till mål.

Många hälsningar,
Jan och Moa

PS. Läs gärna mer om Livsplans-kickoffen. Det är två heldagar med en möjlighet att fördjupa dig i bl.a. dessa frågor, men även att få ett större sammanhang i form av en konkret Livsplan innehållande en ekonomisk plan på papper. Något som går bortom Fyra-hinkar-principen och gör den överflödig. 🙂 DS.

Lyssna, titta eller bläddra i avsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande videon via Youtube.

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning av avsnittet. Vill du ha tidskoder också så finns det på Youtube.

Transkribering

Nedan följer en full transkribering av hela veckans avsnitt för dig som hellre läser!

—START TRANSKRIBERING—

Jan: Detta är ett helt oplanerat extraavsnitt, för det är så här att jag och Moa arrangerar en Livsplans-Kickoff som vi ska ha i Augusti och i Januari för ett antal deltagare. Sedan vi satt vi här och förberedde för att spela in webbkursen som vi också jobbar på och så hamnade vi i en diskussion kring mål, projekt, standarder, uppgifter. Då insåg vi att det skulle kunna bli en bra diskussion.

Istället för att reda ut det först och sedan ta det inför kameran så spelar vi in direkt. Ibland kan diskussionen vara värdefull att ta on-camera, så får vi helt enkelt se om detta var en genomklappning eller faktiskt något som är värdefullt. Vi spelar in detta ganska sent på natten, så Caroline sover. Det är därför hon inte är med här. Ni som tittar vet att detta är helt crazy, jag sitter på fel plats, så det är mycket som är nytt. 

Avsnitt med livscoachen Moa Diesborn

Jan: I coachvärlden pratar man ganska mycket om mål och direkt när vi skulle börja prata om mål så var min kommentar: ”Mål? Fyfan, jag vill bara spy på mål och SMARTa målmodellen.” Kan inte du gå igenom målmodellen, så som man brukar prata om det? Så att vi får alla på samma nivå och det blir lätt att hänga med i konversationen.

Moa: Ett mål är någonting som man kan sätta klart datum på, som att jag bestiger Kebnekaise senast den 25:e september 2020. Det är ett klart definierat mål. 

Jan: En definition jag har fått med mig är mål definieras som ett mätbart åstadkommande i livet och då har man den klassiska SMARTa modellen, som står för Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Tidsbestämt och Realistiskt. I Balansekonomi brukar vi lägga till Aggressivt, så att det blir SMARTA.

Realistiskt kan jag uppleva att om någon hade sagt till mig att du kommer att uppnå de grejerna du kommer uppnå, så hade jag sagt att det är inte realistiskt. Jag upplever att många gånger så sätter vi hinder för oss själva när vi säger: ”Det är inte realistiskt att jag skulle…” Så man stretchar det lite med att lägga till Aggressivt

Moa: Det är vanligt att uppgifter kryper sig in när man ska sätta många mål och beta ner en vision till att bli mål. Det kommer in uppgifter, som att man måste fixa passet eller vaccinera sig, och det är inte ett mål. Jag brukar säga att skillnaden mellan en uppgift och ett mål är att efter en uppgift känner man sig lättad när man har klarat av den. Det är skönt att det är klart.

Ett mål mer ska uppfylla en med glädje och inspiration och någonting som gör att man känner att man får lite luft under vingarna. Om man tänker att shit, ”Tänk om jag verkligen kan bestiga Kebnekaise!”. Men att man faktiskt känner att det är en liten stretch; att det är lite aggressivt och att man också ser fram emot det men samtidigt är lite rädd för det.

Rätt mål fyller dig med glädje och driv

Jan: Ja, det ska svettas på överläppen och kittla i magen. Men jag upplever att det är så himla missbrukat eller att det är så urvattnat. Så fort någon säger att nu ska vi sätta mål så vill jag bara gå därifrån. Vad är din upplevelse när du jobbar med klienter?

Moa: Jag tvingar mina kunder att sätta mål, så jag vet inte, de kanske svettas utanför. Men jag tänker vikten av att ha klart och tydligt definierade mål ökar chansen för att det kommer att hända. Vi pratar en del om fejkmål, du och jag, att man känner att en person som jag borde vilja si och så och så skriver man ner det på sin lista.

Som att du borde spela golf eller ha en viss bil. Och då blir det också ett fejkat leende att åh jag är så peppad för mitt mål. Du kanske ser det i andra också, att det är lätt hänt att det inte blir den här skjutsen, entusiasmen, glädjen och drivet som man kanske önskar att mål skulle ge oss, helt enkelt. 

Jan: Du har ju varit min coach i många år och jag har avverkat ganska många coacher så jag brukar säga att du är Sveriges bästa coach. Du har jobbat internationellt och jobbat med väldigt många klienter. Då kommer jag ihåg att du sa till mig att när jag sätter mål så sätter jag många gånger fel mål. Jag kom till dig och sa att jag är så trött på mål som går i stil med att öka inkomsten med 10% eller omsättningen med 10%.

Jag kan skriva det, jag kan göra det – nu låter det kanske väldigt arrogant – men jag fann ingen glädje eller energi eller lust i det. Då kommer jag ihåg att du sa till mig att det är för att jag sätter målen helt fel. Att de ska sättas utifrån hur det ska kännas. Jag kommer ihåg att det var som ett brain fuck i mitt huvud. Det är säkert några av de som lyssnar som också har upplevt det, att man når sina mål och så känner man sig tom. Vad skulle du säga till en sådan som mig?

Risk att jaga ”fejkmål” i jakt på en viss känsla

Moa: Om vi börjar med det där att man inte känner det man trodde att man skulle känna när man får det man vill ha. Pengar är en klassisk sådan grej. Jag träffar många kunder via finansiella rådgivare och det handlar ofta om pengar initialt när man börjar träffas.

Då är det mycket den där känslan av att det inte känns lika härligt som det ser ut. Man har det perfekta drömlivet med en bra karriär, man är snyggt klädd, man har bra bil, man åker på rätt semestrar, går på rätt festivaler, bla bla bla, men att det inte känns i hjärtat. Och då har liksom inte haft en check med sig själv. 

Men det kan också vara så att man inte har levt sina egna autentiska mål. Man kanske har kopierat av någon annan som har samma utbildning som jag, att ”någon som jag borde vilja ha de här grejerna”. Men det kanske också vara att vi trodde att de där pengarna eller den där fina vingården i Italien som jag köpte eller den där bilen vi köpte skulle få oss att känna på ett visst sätt.

Summan av alla de samtalen som jag har haft – både i Sverige och utomlands – är att vi vill ha det vi vill ha för att vi tror att vi kommer känna på ett visst sätt när vi får det vi vill ha. 

För att ge ett mer konkret exempel på det: När jag tänker på att jag vill ha den där bilen så tänker jag att då kommer jag känna mig lyckad, smart, rik, snygg, attraktiv. Vi har kanske en massa dolda idéer om hur vi kommer känna oss när vi sätter oss i den där bilen.

Jan: Jag bara garvar. Ni som har följt mig länge känner till den återkommande Tesla-bilen. Då är det mitt fuck you, att jag har lyckats, eller jag ska minsann visa dem att jag har finaste bilen i kvarteret.

Moa: Precis. Det är som ett yttre kvitto på framgång och på att du därmed också ska få lite respekt eller att folk som går förbi uppfarten går tillbaka igen och tittar en extra gång. 

Jan: Jag skulle gissa att det är därför folk köper en Ferrari till exempel, för att visa status och sedan är det väl något primalt i att då är jag framgångsrik och då kommer jag ha större sannolikhet att träffa kvinnor och mina gener och hela det där paketet. Att det är ganska primitivt.

Moa: Ja, det är en snopp- eller snippförlängare. 

Jan: Sedan behöver det inte vara något fel i att köpa ny bil. Men för mig är det ett fejkmål, det är det jag menar. Det är väldigt tydligt. Det är därför jag pratar om det men inte gör det.

Vi tjänar på att luska ut vad som verkligen fyller oss med glädje

Moa: Jag tänker att vissa människor kanske känner sig uppfyllda av att köpa den där handväskan – Prada, eller vad det nu är, eller den där bilen eller vingården i Italien, eller vad det nu är man längtar efter och kanske känner sig mer tillfredsställd. Men för vissa personer infinner sig inte den där känslan av sig själv.

Jag kanske tänker – dolt i mina tankar – att när jag har den där vingården i Italien då kommer alla mina vänner komma dit och så kommer vi ha jättetrevligt och så kommer vi att skörda vin tillsammans och jag kommer kunna tjäna pengar på det här vinet. Det liksom ingår i visionen.

Det kanske blir tydligt först när det inte händer för jag har jobbat så himla mycket för att tjäna ihop pengar till den här vingården så jag har typ inga vänner kvar. Så kan det vara. Eller man har tre stadiga vänner men man såg 25 personer framför sig.

Så kan det bli också, att man inte har tänkt hela vägen. Man har inte klart definierat vad som ingick i den drömmen och också vilka känslor som man hade kopplat till vad man trodde att man skulle känna när man fick det man ville ha, oavsett om det är en vingård, Ferrari, handväska, eller vad det nu är.

Jan: Du sa också i en bisats där att man inte har checkat med sig själv?

Moa: Ja, precis. Ibland blir vi lite lata och då kan man sätta upp fejkmål. Det är ganska lätt att kopiera och tänka att någon som har gått samma utbildning som mig eller som är i samma ålder eller haft liknande karriär borde vilja köra den här bilen eller borde vilja åka på semester hit.

Det kanske inte allt har någonting med mig att göra. Jag kan själv tänka att någon som jag skulle väl vilja åka lite mer bräda, men det som jag egentligen vill räkna är tältnätter. Det känns inte alls så glamoröst.

Jan: Det är något coolt i det. Den första gången jag hörde det var när jag gick kurs i överlevnad och träffade en kille som i armén som hette Ingvar och hade 10 000 tältnätter varav 3 000 var i minus 30. 

Ibland krånglar vi till det i onödan

Jan: I förlängningen, om vi säger att jag köper en Ferrari för att få den känslan som jag vill ha – att det blir en genväg – så tänker jag att det är en förbaskat dyr genväg. Om man blir buddhistmunk, kan man då lära sig att få fram den känslan utan att man behöver köpa en Ferrari? Till slut blir jag en eremit och då spelar ingenting annat någon roll för då behöver jag heller inte en fru eller barn som älskar mig, för jag kan känna mig älskad i mig själv. 

Moa: Ja, precis. Man kan hoppa över ett led.

Vi älskar ju genvägar i livet. Jag tänker att man kan börja vara nyfiken på att identifiera vad det är man tror att man ska få när man får det man vill ha.

I ett eget exempel då, med många fler skiddagar per år, då tänker jag automatiskt att jag är en härlig outdoor-människa som hänger tillsammans med mina två pojkar, min man och gärna kusinerna. Vi är ett gäng och det är familjen och vi är lite härliga och åker skidor både ute i Europa och i Sverige och ses på skidorter.

Det är det vi gör liksom. Vi är utomhus och gör härliga saker tillsammans och har jättebra relation. Sedan tänker jag att mätbarheten i det är skiddagarna. Men hur kan jag då få det redan idag? Det räcker ju med att vi bestämmer att vi ses på någons lantställe som finns redan i familjen och så kanske vi åker ut och tältar tillsammans på en ö eller vi tar med oss Trangiaköket och går upp på ett berg och kokar te. Det kommer att ge mig samma känsla. Vara utomhus, röra på sig. Det är lite billigare också.

Jan: Om vi hoppar tillbaka dit där vår diskussion började, med definitioner av mål. Vad skulle du säga är skillnaden mellan aktion och mål? Jag kan ibland tänka så här att aktion i ett perspektiv kan bli mål i ett annat. Jag och Caroline tränar t.ex. kampsport och tycker det är fantastiskt roligt. Varje dag tänker jag på vad som är dagens viktigaste saker och då skulle jag kunna kalla det för mål. Jag ska gå och träna, jag ska träffa Caspian, jag ska göra de grejerna. Då skulle du inte kalla det för mål?

Två perspektiv: processmål eller standarder

Moa: Processmål skulle jag kalla det för då. Jag blir ju inte klar utan det börjar om igen. Det är vissa återkommande handlingar. Om jag tycker om att ha ett fint hem så måste jag städa. 

Jan: Du kallar det för processmål och jag brukar kalla det för standard. 

Moa: Det låter mycket roligare. Jag är så glad att vi har den här konversationen. 

Jan: Ja och man ska ära den som äras bör. Detta är en snutt från Tony Robbins, tror jag. Jag vet också att det har pratats om det i Balansekonomi och på andra ställen. Vad är den lägsta nivån som jag är villig att acceptera i mitt liv? Jag vet att när jag sagt detta tidigare i något poddavsnitt så tolkades det som att det var ett minimum.

För mig är det egentligen tvärtom. Jag och Caroline har tusen standarder i vårt liv. Vi har en standard att när vi bjuder folk på middag då brukar vi tycka att det är väldigt trevligt att ha bubbel och lite ost och någon korv, så då är det en standard.

Vi har en standard att vi vill ha det städat så vi har återkommande hjälp med städning. Vi har en standard att Caroline har läst för våra barn varje kväll i över nio år. Jag skojar inte, utan hon har gjort det varenda dag med Freja. Det är som du säger, återkommande grejer.

Men sedan när det kommer till bil har vi en ganska låg standard jämfört med många andra. Vi har en V70 från 2009. Det är ingen teknik. Men det är helt ok för oss. Hade jag velat ha en annan standard, om det hade varit viktigt på riktigt, då hade jag bytt bil. Det är inte en pengafråga. 

Moa: Det är det som är så fint. Själva checken med dig. Där har inte du gått på det där ”någon som jag borde…”. 

Ibland spökar Teslan i bakhuvudet

Jan: Jag lyssnade på Ola Wongs sommarprat och han börjar med att läsa från sin journal när han blev inlagd på psyket. Han var utbränd. En av de första frågorna som läkaren hade frågat honom och hans fru var: ”Har Ola spenderat väldigt mycket pengar på sistone?”

Då är det tydligen så att ett av stegen är att vissa börjar shoppa eller spendera pengar och jag kände mig så sjukt träffad. Så fort jag blir uttråkad eller deppig då är bil det första som dyker upp. När jag sedan har perioder då jag mår bra och det är roligt då är jag inte ens inne på Blocket. Då kan det gå några månader.

Moa: Och för andra är det mat som gäller. Om de har tråkigt eller känner sig lite ledsna så äter de. Det som är svårt med båda de två är att vi måste ju förhålla oss till både mat och pengar genom resten av livet.

Jan: Jag definierar standard som t.ex. att det ska vara minst fyrstjärniga hotell. Det är en av våra standarder. Antingen ska det vara lyxigt eller sover man på golvet på landsbygden i Kenya i någon hydda hos lokalbefolkningen. Inget mittemellan.

En annan viktig aspekt av det är att du och Caroline är synkade. Ni har samma idé om vilken standard på bil som är viktig och sedan har ni kommit överens om det och så håller ni er där, bara att det dyker upp ibland som gubben i lådan. 

Moa

Jan: Men vi har också väldigt olika standarder. Som vid middagen ikväll så pratade du och Caroline om hudvård och kvällsrutiner. Jag brukar prata om Head & Shoulders, köp det, det har jag sett på tv. Men Caroline säger att man ska kunna äta det – på den nivån. När det kommer till bil är vi synkade, men inte i allt.

Moa: Visst, det är få gånger man är helt synkade. Men det som är värdefullt i den här diskussionen, tänker jag, är att dels titta på vad man har för standards idag, vad man vill ha för standards i framtiden och att verkligen bestämma sig för en standard. Ur ett beteendevetareperspektiv gör det att hjärnan kan slappna av. Du måste inte ta beslut hela tiden om du ska köpa en ny bil eller inte om du redan har bestämt dig. Och när ni ska ha middag då är inte frågan om det blir bubbel, utan vilket.

Rent beteendemässigt så sparar du en passa energi och när ni reser så vet ni redan hur många stjärnor det ska vara på hotellet. Du måste inte börja fundera på om det ska vara Airbnb eller hotell, osv. Det går också hand i hand med vad man har för principer – liksom rättesnören. 

Rör dig i rätt riktning automatiskt med standarder

Moa: När det gäller standard – bara när vi pratar om det här, det här är lite nya tankar för mig också – så tänker jag att jag har egentligen en önskad standard av att alltid köpa ekologisk mat. Jag tänker det är bra för mig, min omgivning och att det är den standarden jag vill hålla, men ibland förhandlar jag bort det där för mig själv. 

Jan: Men är det inte ofta så att när man förhandlar bort sina egna principer så kostar det energi?

Moa: Ja, precis!

Jan: Så kan jag ofta uppleva det, att det skaver för mig. Och vet du när det slutar skava för mig? Det skaver om jag inte är på väg mot den standarden. Vi har en väldigt hög lägstanivå på hur vår vardag ska se ut och där tog det en ganska lång tid för oss innan vi hittade en aupair. För mig ser jag det som att nu är jag på ett nuläge och det skiljer sig från det önskade läget och då har jag den resan att göra.

Där kan jag ha en massa delmål eller aktioner som jag måste göra. Men när jag har nått det så är det inte så att nu har jag köpt bilen och nu är det färdigt utan nu vill vi ju upprätthålla den vardagen för all framtid. Då omvandlas målet till en standard.

Som t.ex. träning, vi vill ha tre träningspass i veckan tillsammans, då är det en standard. Sedan kan det vara en milstolpe när vi får gult eller rött bälte, men det är inte det gula bältet som driver mig till att vi tränar krav maga. Jag hittar inte så mycket inspiration i målen.

Moa: Precis och det är det som är intressant då, att man kan titta på det från det andra hållet helt enkelt. Antingen sätter man upp mål på ett traditionellt sätt enligt punkt och pricka eller så går man standardvägen. Man fyller liksom ut kavajen under tiden man jobbar på det.

Det är inte att du säger att du vill ha ett gult bälte och så börjar du träna, utan du gör de här små handlingarna hela tiden för att komma närmare målet. Då är det bara ett resultat du får på vägen genom att ha en viss standard. Jag tror också att det är viktigt att ta sina standarder på allvar.

Om jag ska ta det här med att köpa ekologiskt t.ex. att man faktiskt då allokerar resurser så att vi kan få den här typen av standard eller faktiskt skjuta upp det på framtiden om det inte är möjligt. Det här med träningen kräver ekonomi, tid och resurser att ni har någon som ser till tjejerna medans ni är borta. Så det är några saker som behöver finnas på plats. 

Hellre rätt grej på fel sätt än fel grej på rätt sätt

Jan: Ja, det är därför det tog oss ganska lång tid. Det har de facto tagit oss flera år att nå den standarden. 

Moa: Du brukar säga att du är dålig på att fira, men det kan faktiskt vara en firning varje gång. Att man är glad.

Jan: Ja, det säger vi efter varje träning. Gud vad coolt att vi tycker om samma grej och att vi kan göra det tillsammans, sedan har vi också ett community som vi tränar med.

Moa: Jag tycker det är jätteintressant att vi har den här diskussionen. Vi avbröt vår diskussion off-camera för att kunna filma det här också. Jag tycker det är extremt intressant för jag har blivit så indoktrinerad i beteendevetar-, /coachvärlden just att det är mål och så här sätter man upp dem. Men personer som är mer logiskt och pragmatiskt lagda kanske inte går igång lika mycket på de här utopiska målen. 

Jan: Det har varit perioder då jag tyckt att mål varit jättekul. Jag säger inte att mål är dåligt, men jag upplever att i samtalet om mål så blir det så enahanda och det är lång dit och det ska vara jobbigt och det ska knöka lite. Jag vet inte, nu är jag inte jättegammal, men jag tror mycket på den här devisen att om det inte går enkelt…. Tänk om det är så att om det inte går enkelt och naturligt av sig självt och jag får energi; tänk om det inte är rätt?

Författaren Nassim Taleb har som grundregel att om det knökar i ett kapitel och jag måste kolla upp grejer, om jag inte ens kan finna engagemang för det själv, varför ska jag då ta med det?

Det är väl just det här med att det ska vara rätt grej på rätt sätt. Men jag upplever att de flesta gör fel grej på rätt sätt.

Man har satt upp ett mål som är fel och sedan jobbar de rätt med rätt modell, rätt aktioner, man har projektplan, men det är fortfarande fel mål. Då har jag hellre rätt standard som jag gör fel saker eller nästan rätt saker i. Men när du beskriver processmål, kan man säga att processmål och standard är samma sak?

Moa: Ja, men det känns mycket mer som en helhet när du beskriver det som en standard. Processmål är mer att man tränar tre gånger i veckan. Även jag som gillar visioner och är van att tänka på det här sättet, gillar när du pratar om standard. Då blir jag inspirerad av att tänka på vad jag har för träningsstandard eller garderobsstandard. Jag har redan det trots att jag inte har definierat det som standard. 

Jan: Exakt, det är det som är roligt! Många gånger vi kanske inte har målen, men vi har standarder i alla områden.

Moa: Det var som jag sa till dig att jag äger inga mjukisbyxor. Det ingår inte i min klädesstandard. Det är någonting som är en standard som jag har klart definierat för mig själv, men jag inte som just en standard. Jag har byggt bort möjligheten för mig själv att ha mjukisbyxor.

Målet med mjukisbyxor är ju att känna sig bekväm men hemligheten är att det är lika skönt att ha kjol eller klänning som inte ens hänger på midjan och strumpbyxor. Det är som att ha mjukisbyxor fast det ser ut på ett annat sätt, som är mer som jag vill att det ska kännas och som jag vill att det ska vara.

Bygga bort kontra trigga ett beteende 

Jan: Någonting som du pratar ganska mycket om, som hänger ihop med standard, är vanor och beteende. Jag tänker t.ex. nu i dagsläget blir vissa grejer som vi gör i standarder eller som vi har igång, det blir som en vana. Jag upplever också många gånger att om jag har ett mål så är nästan det bästa att glömma bort målet. Att jag inte har någon display eller målet som bakgrund på skärmen eller på telefonen.

Det är mer så att någon gång har jag tänkt ut ett mål och jag vill röra mig i den riktningen och då tänker jag på vad det är för vana som jag borde ha. Eller som vi pratar om i Livsplans-Kickoff eller i webbkursen där vi pratar om människor som har det här resultatet. Vad har de för vanor? Vad gör de? Vad har de för beteenden?

Moa: När jag säger att jag har byggt bort att ha mjukisbyxor så handlar det om att jag har tagit bort visuella triggers för att sätta på mig mjukisbyxor. När jag kommer hem från jobbet – det är då de allra flesta byter till mjukiskläder… Det är inget dåligt med mjukiskläder men sättet jag känner mig på när jag har mjukiskläder är ingen trivsam känsla för mig.

Det är därför jag har valt att göra så. Tidigare då har mina mjukisbyxor hängt i badrummet där jag byter om eller i sovrummet på en tydlig plats. Och helt plötsligt utan att ens tänka på det så har jag bytt om, för att det triggade ett beteende. 

Jan: Det skulle jag inte kalla för ett beteende. Det skulle jag kalla för struktur. Jag tror det var Charlie eller Lennart som sa att skillnaden mellan lätt och svårt är struktur. Och det säger man också apropå det där med matberoende, att om jag har ett beteende att jag går och öppnar kylskåpet eller frysen, istället för att ha glass där så kan jag ha fryst frukt.

Då har jag skapat en annan struktur. Jag lägger fram träningskläderna på toaletten så när jag vaknar på morgonen är det enklare att ta på mig träningskläder än någonting annat.

Moa: Ja, vissa sover till och med i sina träningskläder. Då är det bara upp och ut liksom. Det handlar också att sänka tröskeln för att få ett beteende man vill. Det kan vara att man har träningsskorna i hallen eller att sova i träningskläderna.

Strukturer som triggar rätt

Jan: För mig blir det en struktur som triggar ett beteende. Beteendet är något jag gör eller inte gör och strukturen blir då det som triggar och sätter igång det. I en BalansEkonomi kurs så pratar vi om struktur på det sättet att om du går in på ett spa eller en bassäng så är det en struktur för att bada och för att ha roligt.

Medan ett styrelserum är en struktur för att vara välklädd eller ha ett allvarligt möte eller så. Det blir väldigt konstigt att komma in i ett badhus i kostym och bete sig som i ett konferensrum. Eller tvärtom komma in i ett konferensrum i badmössa. Det blir jättefel, för strukturen förbjuder kontra triggar ett beteende.

Moa: Det låter som ett naturligt steg då att man definierar sig antingen som en målmänniska eller så är man en standardmänniska. Eller också sätter man både och. Jag tror det är dags att växla över och tänka mer standard när man har uppnått många av de målen som man har satt upp. Du har ju jobbat länge med att uppnå vissa mål i livet. Därför blir det naturligt fler saker som faktiskt är uppnådda, vare sig det gäller relationen, ekonomin, träningen, osv.

Jan: Ja, jag hade t.ex. som mål i många år att vi skulle vara ekonomiskt fria. Medan jag upplever i dagsläget att jag och Caroline har mycket mer samtal kring vad vi vill ha för standarder i livet. 

Moa: Då sitter ni ganska nöjda.

Nöjd är ett lite fult ord för många, men det är ganska fint att vara nöjd i min bok. Då handlar det väl mer om vilken standard man vill ha när det gäller träning eller mat eller hudvård eller vad man nu tittar på för område.

Då har vi pratat om mål och standard och det nästa som jag tänker på är strukturer, som du har pratat om. Man behöver strukturerna för att få till den där standarderna. Att det är stödstruktur. Tänker vi likadant då?

Jan: Struktur för mig är som att ta en rutschkana och när den strukturen är bra så är det som att det inte finns något annat alternativ än att åka ner för rutschkanan. Det är ingen som har åkt en vattenrushkana och sedan oroat sig för att man inte kommer hamna i poolen.

Åker du vattenrutschkana så hamnar du i bassängen, inte i baren eller ett konferensrum eller något sådant. Struktur för mig är som startknappen i bilen för ett beteende jag vill ha, men som kanske inte kommer naturligt, i alla fall inte i början.

Moa: Och det är det vi kallar för triggers inom beteendevetenskapen. De hjälper mig att göra det jag vill göra. Det kan också skapa oönskade beteenden, som jag kanske inte är medveten om. 

Vanor och beteenden tar oss fram till målet

Jan: Absolut. Jag tänker att strukturen och dessa triggers är ganska neutrala. Det kan handla om att det första jag ser när jag kommer in i lägenheten är en stor skön soffa, som är helt fantastiskt och där är laddaren direkt, så det är bara att hoppa ner och koppla in den så kan man börja kolla på telefonen. Då är det för avslappning eller för att ladda batterierna eller vad det är, men det kanske inte ger det resultatet du vill ha, för att det triggar fel beteende ur den synpunkten. 

Moa: Precis och är det en bar där så kommer du förmodligen att dricka mer alkohol än vad du kanske skulle ha gjort annars. Annars triggar baren tanken att det hade varit trevligt med ett glas.

Jan: Skiljer du på beteende och vanor? Det tänker jag är nästa grej. Jag tror nämligen att en vana eller ett beteende är mycket bättre än en to-do-lista. 

Vanor och beteenden är själva färdmedlet till målet. T.ex. om du har målet att bli jäkligt vältränad, då måste du ha vanor som tar dig fram till målet. Det spelar ingen roll hur härligt och attraktivt och smart det här målet är om du inte har bra vanor som hjälper dig att komma fram till det. 

Jan: Jag upplever att man glömmer prata om det när man pratar om mål. Jag ska inte slå ned på mål, men jag tycker att man missar mycket i den diskussionen.

Moa: I och med att det saknas någonting där för dig så har det gjort det för andra också. Därför är det här en värdefull diskussion. 

Jan: Ja, jag tänker ofta att man gör listor. Nu har jag ett mål och för att uppnå det så måste jag göra det, det, det och det. Så måste man hela tiden titta på den där listan. Men om du skaffar dig vanan kommer det gå av sig självt. 

Moa: Det funkar för vissa mål, till exempel att bli extremt vältränad. Då tänker man på att lägga fram träningskläderna eller ha löparskorna precis innanför dörren. Det hjälper mig att bli mer vältränad. Men om du vill göra en resa till Israel som du pratat om, så finns det inga vanor jag kan tänka på spontant som gör att du faktiskt kommer ta mig dit. Att vaccinerar dig, fixa visum, har med dig passet, osv.

Perfekta planer kan vara svåra att följa i verkliga livet

Jan: Vad roligt att du tänker att det är aktioner för att åka till Israel. Jag tänker att först ska man ha råd att åka på resan. Jag angriper det från ett helt annat perspektiv. Att jag behöver ha vanan som skapar de resurserna och sedan blir resten bara någon slags checklista innan jag åker. Men det är ett ganska trivialt exempel upplever jag.

Kan du ta något exempel från dina klienter? Om jag ska springa maraton då måste jag om sex månader springa fem kilometer och sedan måste jag springa 12 och så har jag något träningsprogram och följa. Då hade det varit mycket roligare att hitta vanor.

Moa: När det är ett så tydligt mål som att springa ett maraton då är det vissa saker du behöver göra för att inte dö. Om vi skulle signa upp och springa imorgon, då skulle det bli ett himla tufft lopp. 

Jan: Du har ju sprungit fjällmaraton. Hur gjorde du då?

Moa: Jag är så skadad av mitt yrke att jag är snabb på att stämma av om det är ett mål mål att springa ett lopp det här datumet tillsammans med min man. Det är väldigt tydligt. Efter det datum kan jag svara ja eller nej på frågan om jag gjorde det eller ej. Men innan hade jag en idé att jag skulle ha ett träningsschema så att jag kunde bocka av klarade träningspass och så. Vi gjorde mer standardgrejen.

Vi har egna företag och barn och det är en massa annat som händer i livet parallellt, så det handlade mer om att komma ut och springa så mycket som möjligt. Egentligen var planen innan att jag skulle springa mer i backar, få höjdträning och springa med intervallpass.

Men jag tycker det är så tråkigt, Jan, så jag satsade på distans istället, att springa mer och längre. Egentligen hamnade det i någon slags standard att så fort jag kan så ska jag ut och springa och ibland blev det fem kilometer och ibland 2,5 mil. 

Jan: Vad är ett mål mål? Är det ett mål som uppfyller SMART-kriterierna?

Moa: Ja, det är ett mål i Moas värld. Precis. Det är för att jag ska kunna skilja dem från processmålen som är att man tränar tre gånger i veckan eller går ut med sin hund varje dag. 

Ett steg i taget istället för minutiös planering

Moa: Jag älskar att plugga på om olika beteende-hacks. Hur får jag mig själv på ett lätt och enkelt sätt att göra mer av det jag vill göra i mitt liv? T.ex. har jag haft ett mål att jag vill läsa mer. Det har tagit mig ett år att komma upp i den kvoten av böcker som jag vill läsa per år. Att etablera den vanan.

Då tänker jag att jag är för smart för att vara så här dum. ”Det är bara att göra!”

Men en av de grejerna som jag har gjort är att lägga min bok på huvudkudden när jag går upp på morgonen. Det är det första jag ser när jag går och lägger mig på kvällen. Det blir en trigger för att jag ska läsa. Då spelar det ingen roll om jag läser tre sidor eller mer. Jag har inget krav på att jag ska läsa 20 sidor varje dag, för då känner jag också att jag dör lite inombords och då blir det tråkigt att läsa. Jag gillar beteende-hacks som gör att jag får mer av de beteenden jag vill ha. 

Den andra delen av det är att försvåra för beteenden som man inte vill ha. Inte ha glass hemma eller gömma fjärrkontrollen eller sälja tv:n eller inte ha vin hemma. Och att inte ha mobilen i sovrummet om det är så att man inte vill titta på telefonen det första och det sista man gör. Man kanske vill pussa på sin partner istället.

Jan: På tal om mål, en annan grej som jag är allergisk emot är att man ska göra 13 steg. Min upplevelse är att verkligheten inte är linjär och 13 steg. Det är mer så att jag tar ett steg och så träffar jag någon och eftersom det var viktigt så pratar vi om det och så får jag input där, som blir någonting annat. Nu kommer jag att introducera ett nytt begrepp: projekt. Ett projekt för mig är något som kräver mer än en aktion eller uppgift.

Ett av mina nuvarande projekt är budgetverktyget Spirecta. Sedan är jag väldigt intresserad av tail risk just nu, som handlar om hur man skydda en portfölj. Definitionen av ett projekt är att jag har inget tydligt mål med det, utan jag märker att det är någonting som klingar rätt hos mig. Jag blir inspirerad när jag gör det, jag blir entusiastisk och egentligen finns det ett mål.

Målet är att hjälpa människor få en bättre portfölj. Förlora mindre pengar och tjäna mindre pengar. Men då behöver jag bara veta nästa steg. Jag behöver inte veta 13 steg framåt. Jag tipsar alltid folk om att bara ta nästa steg, får då kommer därefter ge sig. 

Är du flanör eller turist?

Moa: Det är ett fantastiskt angreppssätt. Ibland brukar jag säga att:

Röda mattan är inte rullad hela vägen, utan du sparkar ut den medan du går. Det gör också att man får en flexibilitet i de projekt som man engagerar sig genom att du liksom kan vara öppen för möjligheter som du inte kunde se när du började. 

Jan: Exakt. Jag upplever också att vissa kommer inte igång innan de har alla steg färdiga. Jag höll en kurs i Borlänge och så sa jag att det viktigaste är att vi kommer igång. När vi kör bil så sätter vi oss och kör till första trafikljuset. Jag oroar mig inte idag för trafikljus nummer 13.

Om jag ska köra till dig i Stockholm så undrar jag inte om det är grönt på S:t Eriksplan utan jag undrar om det är grönt vid första korsningen hemma hos oss. Och så sa jag: ”Ni provpackar väl inte bilen innan ni åker på semester?” Då hade jag naturligtvis en äldre dam som sa: ”Jo, det gör vi.” För mig är det riktningen som är intressant. Som du har sagt vid något tillfälle; pekar kompassen rätt?

Moa: Det är två komponenter som du navigerar efter här när du säger kompass. Jag tänker att du ger dig själv möjligheten att ströva i någon slags mental värld. Du har de här två klart definierade projekten och inom dessa områden ger du dig själv möjligheten att ströva fritt och att också gå vilse ibland och du har möjligheten att hitta något nytt.

Men vad som krävs för att du ska ge dig själv möjligheten att göra det så har du en nyfikenhet, men du har också en tillit till att det kommer bli bra. Och blir det inte det så är det inte hela världen. Det kommer ta dig framåt och det kan vara en positiv eller negativ erfarenhet, men även om det är en negativ erfarenhet så kommer du att lära dig någonting, så det kan bara bli vinst.

Det där är ett helhjärtat sätt att ta sig an livet, oavsett om det är inom givna projekt eller att du är på semester i en ny stad och ger dig själv möjligheten att inte bara gå från A till B. 

Jan: Tack, Moa. Också nu när jag läste Nassim Taleb så beskriver han sig själv som flanör. Han säger att man behöver ge sig själv utrymme att ströva och jag har aldrig relaterat till mig själv som flanör. 

Moa: Ja, du gör det kanske inte rent fysiskt ute på gatan, men du ger dig själv utrymme att göra det mentalt, online, i böcker, osv. 

Jan: Ja och så har jag vissa regler. Han pratar också om skillnaden mellan turist och flanör, att man ska till Louvren och dit och dit. 

Att ha frihet i sin egen verktygslåda

Moa: Åh, den älskar jag! Det där att man går efter vad andra brukar titta på när de är i Paris. Då går man till Eiffeltornet, Louvren, etc., men då har man gått på någon annans karta, på tal om fejkmål. Det kan vara fantastiskt att se de där målen och så vet man att när man kommer hem kommer man få frågor om vad man tyckte om Eiffeltornet och så vidare. Då har man inte riktigt mage att säga att jag åkte inte dit.

Man ägnar alldeles för mycket tid i sitt liv åt att vara turist. Man borde vara mer flanör och ge sig själv det utrymmet. I alla fall viga en dag av hela semester till att vara flanör och bara vara nyfiken på vad som kommer hända om jag går i en ny riktning. Vad händer då? För mig är det där magin ligger. Jag tycker att det är då jag kan se saker på nya sätt, träffa nya människor, uppleva mig själv på nya sätt. 

Jan: Ja och man får input som verkligen kan förändra grejer. 

Moa: Att man inte har tänkt ut innan vart man ska någonstans och hur man ska känna när man ser det. Vad kul. Nu har vi två nya begrepp: flanör och turist. 

Jan: Jag upplever att de flesta angriper mål som turister. Där har vi det. Och det blir för mig oinspirerande. Jag har ju då gjort misstaget att jag vill fan inte vara någon turist och då vill jag inte ens hålla på med mål, vilket gör att jag kanske sedan går miste om de tillfällen då mål hade varit hjälpsamt. 

Moa: Ja, verkligen. Man kan missa någonting bara för att man har en uppfattning om vad som ska hända när man kommer dit. Gud vad bra. Precis så. I och med den här diskussionen kanske du blir mer intresserad av mål, men att det är ett verktyg som du använder när det finns fog för det.

Jan: Ja, jag behöver inte få en allergisk reaktion så fort någon säger ”SMARTA målmodellen”. 

Moa: Ja, jag tänker att det är precis som vilka verktyg man än har – vi pratade om borrhammare tidigare idag – och en borrhammare är ett fantastiskt verktyg om det är hål i väggar man vill göra. Men det är ett helt värdelöst verktyg om man ska skruva in i en skruv. Så det gäller att använda rätt verktyg för att få rätt effekt och det handlar om det här också, tänker jag, att ha frihet i sin egen verktygslåda.

Att vara flanör när vi behöver vi behöver uppleva och få ut mer av livet på det sättet som vi själv vill. Sedan kan det vara bra att vara turist ibland. Till exempel i utbildningsförfaranden så behöver man inte alltid utforska allting själv. När man pluggar till ingenjör finns det många som har tänkt ut vad som är de bästa sakerna att känna till för att kunna bli ingenjör på bästa sätt. 

Framgångsfaktorer och ledande principer

 
Jan: Vi kan prata lite om framgångsfaktorer. Jag har vissa saker som driver vissa mål eller vissa mätbarheter. En framgångsfaktor kan till exempel vara nyfikenhet. Eller en annan framgångsfaktor som gör att jag har den där tilliten när jag flanerar är att jag tänker att det kommer bli bra.

I området pengar och företag så gör jag bara asymmetriska grejer. Det ska vara en låg nedsida och det ska inte vara någon begränsning i uppsida. Eftersom jag har den då går jag inte in på ett ställe där någon säger att de vill köpa in mig på 100 timmar för att jag ska göra en Excelfil bara till oss.

Ska jag göra en Excelfil så ska jag kunna använda den till 100 andra eller lägga ut den på nätet. Då kan jag göra det och då kan jag göra det utan att ta betalt för jag kommer kunna ha hävstång på det. Så jag har en uppsättning regler.

Moa: Jag skulle kalla det för princip. Det där är någonting som du har ägnat lång tid att komma fram till, att du bara gör asymmetriska affärer. Jag skulle gissa att du har kommit fram till det för att andra sätt att ta dig an affärer inte riktigt rimmat med den du är och du har inte haft den tillfredsställelsen och glädjen i ditt liv.

Jan: Jag pendlade till Helsingborg för att utbilda en klass i programmering som inte ens hade någonting att göra med det som jag tycker är kul att göra. Jag led under tiden. För mig skaver det alltid om jag inte känner att jag är effektiv med min tid. När du har satt ett mål eller en standard, vad är det för framgångsfaktor?

Moa: Det är någonting som gör igen för hjärnan att det är lättare för dig att veta med en gång om det här är en affär som är för dig eller inte. Du måste inte åka till Helsingborg för att komma på att det här var en dålig idé. Det underlättar och det spar tid och energi och skapar glädje. Lite som en labbråtta i en labyrint; den har lärt sig vart den får elstötar och vart den får belöning. 

Jan: Ja, och elstöten är ofta att jag har förlorat pengar. 

Vet du när det är varmt eller kallt?

Moa: Precis. Jag brukar tänka på livet i bland som leken ”gömma nyckeln”. Jag vet inte om ni lekte den när ni var små. En gick in i ett rum och gömde en nyckel sedan fick den andra komma in och så fick man lite hjälp om det ”varmt eller kallt”. Jag tänker att livet är på samma sätt. Våra känslor är vår bästa GPS.

Den där ångesten över att vara i Helsingfors och känna ”Vad gör jag här?” Där var det kallare. Även om man inte riktigt vet vad man vill, så kan man känna när det blir kallare eller varmare. Det är tillräckligt bra information.

Den informationen och den upplevelsen har hjälpt dig att formulera att asymmetriska affärer är det som intresserar mig. Det är det jag vill ägna mig åt just nu i den här perioden i mitt liv. Det tar ett tag att kunna formulera lika klockrent som du har gjort, men här kan man också ta hjälp av andra runt omkring som kanske har lättare ibland att se.

Jan: Eller böcker. Jag har haft den här i snart 10 år. Först kallade jag den för passiva inkomster och sedan var det att bryta sambandet mellan tid och pengar och sedan var det att ta betalt i resultat, ta betalt i värde och sedan läste jag Nassim Talebs bok och insåg att det är en asymmetri och så plötsligt har jag förfinat det uttrycket också.

Jag kan göra SMARTA målmodellen, få ett målmål och fortfarande kan målet vara fel. Att det är fel mål för mig. Det hjälper mig att se om det är ett fejkmål eller inte, att jag har det som jag kallar för framgångsfaktor. Jag gör bara asymmetriska investeringar för jag vet av erfarenhet att om jag säljer min timme så kommer jag att få en elstöt känslomässigt. Det kanske egentligen inte är en framgångsfaktor utan mer en checklista.

Moa: Det är en urskiljare. Du får ett ja eller nej. Det är mycket tydligare så. Det är en princip, att i princip gör du aldrig sådana affärer. Det finns ju i språket, att den här personen är principfast. Det är en klar och tydlig princip – här kan man låna av andra genom att Googla på principer. Det är inte som ett klassrum när man gick i skolan utan här får man tjuvtitta på alla andra och ta det bästa av det du hittar.

Att man hittar några principer som rimmar med en själv inom ett givet område, t.ex. då affärer. Lev efter de då så kommer du ha mycket färre val att göra. Eller, du måste göra lika många val, men det blir lättare att bedöma om det är ett ja eller nej i dig. Då blir det också ett mer autentiskt ja eller nej och en strävan. 

Moas mål mål

Jan: Ja och för mig blir det mycket färre mål. Allvarligt talat. Idag har vi inte så många mål och det är nog också för att jag har testat en del. Jag har testat att spela golf; det var inte kul. Jag tog jägarexamen; det var inte kul. Jag har testat köra bil på bana; det var inte kul. Då blir det till slut väldigt enkelt och jag känner mig bara äckligt nöjd. Vår fokus är på hur vi kan få en fin vardag. Det är det spelet som är viktigt för mig och då behöver jag inte springa efter ett fejkmål.

Moa: Precis. Det kanske också kan urskilja när viktiga mål dyker upp. Jag gillar att ha mål. Jag har precis satt upp nya mål och det är att bestiga Kebnekaise 2021. Det var svårt att få till det i år med Corona. Så det har jag satt upp som ett mål på grund av att jag vill göra det tillsammans med andra. Då behöver man ha lite struktur kring det liksom. 2022 ska vi bestiga Mont Blanc senast sista augusti och då blir det ett mål.

Det är ett mål som fyller mig med glädje och som vi gör med vår kompis som bor i Schweiz som kan det där området och vi har haft andra roliga löpresor, klätterresor och hajkresor tidigare tillsammans. Jag vet ungefär vad det kommer att innebära. Så det känns som en utmaning, som en stretch, och det gör att jag blir mer motiverad till mina standarder. 

Jan: Jag tänker att det där målet uppfyller flera av dina standarder.

Moa: Ja, det gör det. Resa, hänga med vänner, fysisk aktivitet och göra saker i aktivitet med andra. Det träffar många av mina nerver. Mina intentioner i livet. Jag är inte jätteförtjust av att bara träffas och sitta och äta. Jag älskar att skapa upplevelser ihop så det är ett maxat mål på det sättet. 

Jan: Exakt och då funkar det där målet, för att det maxar en massa andra standarder. Det funkar inte för att det uppfyller SMART-modellen.

Moa: Precis och det kopplar ihop med någonting som jag kallar för intentioner. Alltså intentioner i livet. Vem jag vill vara som person. Jag vill vara en person som är fysiskt aktiv och gör saker tillsammans med andra och som också är lite äventyrlig.

Jag är så sjukt nöjd att jag precis har köpt ett nytt tält till den resan och jag köpte det av en fantastisk äventyrska som inspirerar mig jättemycket och det ger mig en extra krydda, att lättviktstältet som jag ska ha när jag springer i fjällen nästa år kommer från henne. 

Första Livsplan-Kickoffen sker i augusti

Jan: Nu i augusti 2020 har vi vår första Livsplan-Kickoff och det finns bara ett par platser kvar, men vi kommer göra den igen i januari 2021 och om vi tycker att det är kul och det maxar våra standarder så kommer vi att göra det igen. Vi kommer prata om standarder, drivkrafter, intentioner, värderingar och så vidare.

Du har jobbat med finansiella rådgivare både i Storbritannien och Sverige. Jag har jobbat med investering i 25 år och vi ser att många förmögna människor får väldigt mycket fantastisk hjälp. Men många gånger så kostar en sådan kurs kanske 50 000, 100 000 eller 200 000. Och vi tänker att man kan göra 90% av det jobbet tillsammans i grupp eller med sin partner. Så det vi vill ge bort är de tjänsterna som egentligen är exklusiva för de som har mycket pengar. 

Moa: Precis. Så det vi vill ge dig som kommer på den här workshoppen är egentligen att ge dig en personlig kompass. Vem är du och vad vill du? Men också den här rälsen, att tänka på strukturen, vanorna och standarderna för hur du ska ta dig dit och att sätta upp milstolparna som definierar vad som ska hända i ditt liv. Vi vill också se till att du har maximalt med bränsle för att nå dina mål. Vi inventerar hur ser ditt liv ut idag, hur kan du få maximalt med tid, energi, relationer, osv. Vi kommer få en väldigt fin sammanställning.

Jan: Ja, en livsplan. Egentligen är det inget konstigt för företag har ju en affärsplan. Det är många gånger konstigt – varför skulle inte vi som privatpersoner kunna ha en plan för vårt liv? 

Moa: Sedan kopplar vi det så klart till en ekonomisk plan.

Jan: Det finns en länk både i anslutning till videon och poddavsnittet, där man kan boka sin plats och läsa lite mer om det här. Detta var ett spontant avsnitt. Tack Moa, för att du hoppade på detta mitt i natten. 

Moa: Det är ju fantastiskt att ha en studio så här nära. 

Jan: Ett fantastiskt stort tack. Om du har frågor eller kommentarer, skriv gärna på bloggen eller på YouTube i kommentarerna. Vi tar gärna emot det för vi vet att många av er lyssnare och tittare också är väldigt, väldigt duktiga och har åsikter om det här. Låt oss bygga vidare på det här för det är som sagt mer än bara de här målen man hör talas om på företagsutbildningen. 

Relaterade artiklar

Nedan följer artiklar relaterade till den här:

Prenumerera vårt nyhetsbrev

En gång i månaden skickar vi ut ett nyhetsbrev med månadens artiklar. Nyhetsbrevet är kostnadsfritt och i våra välkomstbrev får du dessutom de bästa tipsen från 10 års bloggande. 👍

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Vad tänker du om standarder?

Jag blir alltid lite nyfiken i samband med dessa artiklar vad du som läser tänker. Därför får du gärna kommentera nedan; vad tar du med dig från artikeln?


Den här artikeln publicerades 2020-08-06 klockan 22:05 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Emotionella sidan av pengar, Personlig utveckling, Rikatillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

15 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Kan sympatisera med känslan att mål inte ger någon drivkraft om det inte är något man känner för innerst inne. Vad gäller standarder så kan de säkert vara bra, men jag tänker samtidigt att de kan riskera att låsa in hedonistisk adaption och motverka ett stoiskt förhållningssätt.
    Jag tror du skulle gilla Mini habits (eller uppföljaren Elastic Habits) av Stephen Guise, som handlar om hur vanor är den heliga graal för att ta sig dit man vill.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Karin
  2. Vit pil

    Jag gillar verkligen det här avsnittet! Jag känner igen mig i att vara trött på mål och att de lätt känns urvattnade. Jag och min man har jobbat en del med mål och jag kan konstatera att vi egentligen jobbar väldigt mycket med standarder: bo i hus, känna ekonomisk trygghet, uppleva naturen när vi är lediga osv. Jag sätter inte längre upp så mycket mål utan mer målsättning kring hur jag vill att min vardag ska se ut.
    I flera år kände jag en stress kring mina mål och en press att ha mål inom träning, lön på jobbet, skolbetyg osv. Att jobba med standarder har fått mig att titta inåt och fundera på vad jag vill ha innerst inne. Det känns som att efter att jag började fokusera på standarder så har mitt liv fått mycket mer mening.
    Jag har läst Munken som sålde sin ferrari, som ju snuddar vid målsättning/standarder. Har du något boktips inom samma ämne?

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    M
  3. Vit pil

    Väldigt bra avsnitt, tog med mig mycket från detta. Också relaterat till mitt arbetsliv faktiskt. Man arbetar ju mycket med att sätta och följa upp mål, men lägger inte lika mycket kraft på att faktiskt arbeta med att nå en viss ”standard”, eller sätt att agera inom organisationen. Man diskuterar ju mycket om engagemang och företagskultur, så i mitt huvud var det tydligt med den kopplingen. Privat ska jag försöka tänka med på det sättet, att ha an viss standard/vanor/agerande i mitt liv för att på så sätt lättare nå mina mål med tiden. I arbetslivet ska jag börja använda dessa begrepp lite mer. ”En viss standard”… Jag gillar att se det från det hållet :)

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Fredrik
  4. Vit pil

    Det som fick mig att reagera var ”rör dig i rätt riktning automatiskt med standarder”. Implicit tolkar jag detta som ett förhållningsätt blir regel dvs köp alltid ekologiskt, regelbunden träning x ggr, Bo alltid 4 stjärnigt etc. Nu vet jag ju inte hur många standarder du har men det innebär att du tillämpar en regel,dessa definierar i högre eller lägre grad hur du lever ditt liv dvs hur du organiserar ditt liv alltså de livsregler du lever efter. Om dessa blir många lever du ditt liv efter regler.

    Detta är personligt och mer komplext och passar bättre som middagsdiskussion.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Defensiv
  5. Vit pil

    Så bra avsnitt! Väldigt pepp och inspirerad just nu!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Josefin
    1. Vit pil

      Vad kul! Vad stack ut för dig?

      1+
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  6. Vit pil

    Sitter här på lördagskvällen och blir lite filosofisk. Standarder är internaliserade mål, dvs de är en del av det som sällan ifrågasätts. Personligen tror jag att man skall vara mycket försiktig här. Standarder är vad som driver exempelvis byråkratier, det som kännetecknar dessa är att tanken får ge vika för regel.

    Det förenklar men kan leda verkligt fel, speciellt över tid, när förhållanden ändras. Vi skall nog träda mycket försiktigt här när det gäller livsregler, det är inte investeringar. Detta passar bättre som middagsdiskussioner.

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Defensiv
    1. Vit pil

      Spännande du får gärna utveckla. För jag tänker spontant att standarder är vitt skilda från (livs)regler. På livsregelsidan tänker jag mer på tex Jordan Peterson eller religioner. Standarder är tex vilka krav har jag på teknikprylar, hälsa, middagar, transportmedel, på hemmet, på vänner etc.

      Spännande!

      1+
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
      1. Vit pil

        För mig handlar standard om att ha koll på sitt liv och sitt agerande. Att inte agera på kortsiktiga impulser, utan att ha ett invant tänk som hela tiden underlättar att göra bra val. Det kan då både relatera till sparande och livet i stort.

        1+
        Gravatar ikon för användaren
        Fredrik
    2. Vit pil

      Ett företag kan ha en osund företagskultur och dålig värdegrund. Vilket i sin tur kan ha sitt ursprung i landets politikiska system, religioner och traditioner. Men även i en välutvecklad demokrati, som i Sverige, finns det korrupta politiker, dåliga chefer och anställda som lyder ledningen blint, även då när de är medvetna om att allting inte står helt rätt till. Det är inte alltid så lätt att säga vad byråkratin beror på. Om den beror på hela samhällsstrukturen eller på de rådande kollektiva värderingarna i företaget (dvs. företagskulturen). Eller på en eller flera enskilda anställda som saknar personlig mognad, mod och civilkurage. (Titta bara på den senaste vårdskandalen.)

      Även om de flesta i Sverige kan njuta av relativt hög levnadsstandard är det viktigt, som Jan påpekade, att hålla sina standarder isär från personlig mognad och religionernas och samhällets värderingar och institutioner. Även om det ena kan ha en viss påverkan på det andra. (Grupptryck, propaganda och illusioner.)

      De flesta tycker nog att Jesus var en god och mogen människa, men när man bedömer hela hans liv och arv måste man också ta hänsyn till hans så kallade standarder och humankapital (vänner och bekanta med tvivelaktiga moraliska värderingar, dåliga inkomster och få om ens några riktiga kvalitetsprylar). På andra sidan hade han god hälsa, åt bara ekologiskt, drack måttligt och rökte inga cigaretter. Och man kan absolut inte anklaga honom för bristen av civilkurage. (Det samma kan inte alltid sägas om hans följare. Sanningen har blivit förvrängt och historien är bevisligen grym.)

      Personlig mognad och människan andliga utvecklingen är en mycket omtvistad fråga – oberoende om man är religiöst lagd eller inte. Även om de flesta tycker att det alltid finns utrymme att bli lite bättre finns det bara få som kan se nivåer som står högre än den var man står själv. (Som i praktiken betyder att de flesta levlar bara inom sin egen nivå.)

      Om vi t.ex. tar en sån mycket intelligent och insiktsfull person som Jordan Peterson kan man konstatera att han har många blinda fläckar i sin personlighet. En del av hans värderingar är lite gammaldags och några av hans åsikter är direkt stötande (kolla i Wikipedia). Men förstås kan han inte inse det själv. Dock är det är viktig att påpeka att trots detta kan han ändå vara en bra förebild för dem som ännu inte har kommit lika långt i sin egen moraliska utveckling. (Man kan inte utvecklas mer än ett steg i taget.)

      De flesta förstår nog att pengar i sig gör inte att man blir en bättre människa. Det finns ju många rika egoister. Som vi har fått läsa i tidningar är det inte så ovanligt att många rika som levt lyxliv med mycket pengar och höga standarder (såväl i ghettoområden som i de finare kvarteren) har fått sitta i fängelse. (Kanske tycker de att det har varit värt priset.)

      Men man får absolut inte glömma bort att det finns många goda människor också bland de rika. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men det är svårt att säga om den rikaste procenten helt allmänt skulle vara bättre människor (eller ens lyckligare) än resten av befolkningen. (I medel eller i median.)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Tale
  7. Vit pil

    Tål att tänka på, mitt mål hittils har varit trygghet. Att klara sig, även oförutsedda händelser. Nu börjar jag komma dit, det lite oroväckande, som jag funderar på just nu är att tankarna går ”lite mer säkerhet” skadar ju inte.

    Mål är svåra imenigen att de är svåra att omdefiniera, de har blivit typ ”standarder”. Nu jobbar jag med målet att kunna hjälpa ungarna. Kommer fortfarande ihåg hur knapert det var när de var små. Kan jag få ihop så det räcker till en ”Julpeng” eller en ”Sommarpeng” tycker jag att det är super😊

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Defensiv
    1. Vit pil

      Känner igen det. För mig var det just ”lite mer säkerhet” som till slut gjorde att jag sökte hjälp (från Moa bla) eftersom det var ett kaninhål som aldrig tog slut. Kunde alltid bli lite mer säkerhet, lite mer buffert, lite mer preppingprylar, lite mer försäkring etc

      För mig var det ett stort steg när jag kunde skifta tryggheten från bankkontot till min egen förmåga. Att det är ju trots allt jag som har tagit mig hit och byggt upp tryggheten. Andra gången går det ju alltid snabbare då man slipper göra misstagen man gjorde första gången.

      2+
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  8. Vit pil

    Jag tror att ni skulle uppskatta boken Atomic Habits av James Clear. Den beskriver hur man gradvis och genom små förbättringar i vanor i längden skapar stora förbättringar. Och vice versa när det kommer till ovanor, hur man bryter och försvårar för dem.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    LBG
    1. Vit pil

      Tack för tipset. Har inte läst den men sätter upp den på läslistan. Tror att det är, som du skriver, tätt förknippat med standarder. Resultatet av vanorna blir ju standarden.

      2+
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  9. Vit pil

    Vilket underbart avsnitt! Dina tankar om standarder rimmar väldigt väl med det jag själv arbetar med och tänker kring, fast jag har inte satt ord på det tidigare. Det var verkligen en aha-upplevelse att lyssna på diskussionen. Det känns skönt att få bekräftat att det där med mål kan vara liksom fejk eller inte alls användbart.
    Jag har alltid haft svårt för det där med mål och ofta blivit lite sur och grinig när rådgivare tjatar om att sätta upp mål. Till exempel om jag vill hitta motivation till att träna så är det för att jag har förstått att jag måste ta hand om min hälsa. Men ”ta hand om hälsan” är ju inget SMART mål, utan då ska jag hitta ett mål som känns helt påklistrat. Jag avskyr att springa, men det är gratis träning så jag satte målet att jag skulle klara att springa tjejmilen. Det funkade, jag tränade i två månader och så sprang jag tjejmilen, men jag hatade det. Det var alldeles för mycket folk och jag hatar trängsel. Efteråt kändes det inte alls skönt att ha uppnått målet utan jag var bara arg på mig själv för att jag frivilligt tagit på mig att göra två av de saker jag avskyr mest – att springa och att trängas med folk. Så numer försöker jag hitta något jag tycker är roligt som jag kan ägna mig åt under tiden som jag tränar. Oavsett, så vet jag nu att fejkmål inte är något för mig, och jag är jätteglad att jag har lärt mig ordet fejkmål av er!

    Jag tyckte också väldigt mycket om det som Moa sade om att vara nöjd, och jag skrattade högt när hon sa att det anses lite ”fult” att vara nöjd. Jag har berättat för min partner om en gång när jag var väldigt ung och såg en gammal dam på stan. Hon var söt och välklädd och log ett nöjt leende för sig själv. Jag var just då deppig och hade svårt att få styrsel på mitt liv. När jag såg den gamla damen tänkte jag att sådär vill jag bli när jag blir gammal – en nöjd dam. Den bilden har följt med mig sedan dess. Det har väl varit lite si och så med nöjdheten, men ibland när allt kör ihop sig så funderar jag över hur jag skulle vilja att det var istället. Och för det mesta kommer jag fram till att jag helt enkelt vill kunna känna mig tillfreds. Det blir enklare att fokusera på det som är viktigt när jag vet vad jag har för standard. Och när jag känner mig som mest stressad och uppriven så blir jag påmind av min partner om den nöjda gamla damen som jag kommer att bli!

    21+
    Gravatar ikon för användaren
    Ankavanka

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.