SvD: Tre tidstjuvar

SvD: Tre tidstjuvar

Läste följande artikel på SvD av Anders Haag omvarför vi upplever att tiden går allt snabbare. Intressant artikel för reflektion.

Tre ”tidstjuvar” stjäl av livet

Inbromsning. Tiden måste inte upplevas som ett ständigt accelererande lokomotiv som rusar mot ålderdomen i expressfart. Det hävdar tyske författaren Stefan Klein. Med hjälp av vetenskapliga rön identifierar han tre ”tidstjuvar” som får tiden att rinna i väg.

Tiden bara rinner iväg, försvinner okuvligt utanför oss själva –och vi har bara att anpassa oss efter dess ödesbestämda klockslag. ”Jag har inte tid, timmarna räcker inte till”, klagar min 19-åriga dotter. ”Ju äldre man blir, desto fortare går åren”, suckar en kollega som passerat 50-årsstrecket.

Så tragiskt uppfattar många tiden. Men måste man verkligen det? Det är en grundfråga som vetenskapsjournalisten Stefan Klein ställer is sin nya bok om tid, Tid – uppleva, utnyttja, uppskatta (Natur och kultur).

Såsom i sin förra bok om lycka (Lyckoformeln), går tyske Klein metodiskt och grundligt tillväga då han skriver om vad tid är och om tid överhuvudtaget finns (inte helt säkerställt). Men samtidigt finns det en upprorisk underton:

Det kapitalistiska samhället har alltsedan 1700-talet hyllat klockan, skriver han. I dag går det knappast att gömma sig för klockorna. De finns överallt. Klocktiden styr våra liv och vi har vant oss vid klockornas herravälde till den grad att vi knappt lägger märke till det. Det finns dock en annan tid, vid sidan av klockornas gång – en tid som uppkommer inom oss själva. Vi kan lära känna den, förhålla oss till den mer fritt och styra över den.

Ta det här med stress, känslan av att ha ont om tid, exempelvis. Den handlar egentligen inte om hur mycket vi gör per tidsenhet (mätt med ett ur), utan om att vi upplever att vi inte har kontroll över det vi känner att vi måste ­eller borde göra. I grunden finns det alltså en rädsla, för att på något sätt straffas om vi inte håller måttet. Det är därför som människor längre ner i makthiearkier är mycket mer stressade än de högre upp.

Är man redan stressad hamnar man i en ond cirkel. Man förlorar överblicken och rädslan får ny näring. Tidsbristen leder till ett kortsynt tänkande, istället för att utforma händelserna blir man styrd av dem. Att bryta cirkeln ensam är inte helt lätt. Vi är beroende av att samhället ordnar bra barnpassning, att företaget vi jobbar på tillåter flextid och så vidare. Samtidigt är det nödvändigt att vi går till botten med vår rädsla, och lär oss om hur våra stressreaktioner på (inbillade) hot påverkar och styr oss.

Stress är en av de tre ”tidstjuvar” som Stefan Klein tar upp. Den ­andra är brist på koncentration – ett resultat av att man är överstimulerad. Så fort något förändras i vår omgivning – vi får e-brev, telefonen ringer, löpsedlarna skriker ut en nyhet, ljusreklam blinkar till, ett nytt mode eller en ny bilmodell lanseras – väcks vår uppmärksamhet, antingen vi vill eller inte. I hjärnan finns nämligen ett uråldrigt nätverk av lättretade neuroner som i forntiden var till för att vi snabbt skulle reagera på eventuella faror.

Stimulansen, det nya, ger oss en kick, effekten är jämförbar med droger. Samtidigt förlorar vi förmågan att göra det vi bestämt oss för. Vi blir ofokuserade och får svårt att leva enligt vår egen rytm. ”Vi följer händelserna i ­yttervärlden som en dresserad hund.” Och kicken är bara själva hastigheten. Efter berusningen av nyheter känner vi oss lika tomma som innehållet i ”det nya”.

Att träna sin koncentration är en ständig kamp, skriver Stefan Klein, därför att vi är så mentalt rörliga. Meditation och att sätta upp mål och delmål är två sätt. Motion är också bra, eftersom motion gör oss mer avspända.

En annan orsak till att vi har svårt att fullfölja det vi bestämt oss för är olust, brist på motivation – den tredje av Kleins tidstjuvar. Vår hjärna är inte riktigt konstruerad för långsiktig planering och avlägsna mål, utan finkammar ständigt omgivningen för att hitta stimuli som utlovar fördelar. Det förklarar underligheter som att vi lätt slösar bort den fria tid vi har på det som råkar dyka upp framför näsan, eller varför vi aldrig påbörjar projekt i tid. Vi blir stressade av att inte få gjort det vi tänkt oss. Lösningen är att föreställa oss den framtida belöningen, då blir den lika verklig som vi redan fått den och vi blir motiverade och fokuserade.

Stress, brist på koncentration och olust är huvudorsakerna till att tiden rinner iväg för oss, menar Stefan Klein. Och den forsar allt snabbare med åren eftersom vi blir allt mer disträ och mindre närvarande, vi följer automatiskt klocktiden och vanan, och vi berättar sällan om våra ”tråkiga” liv – händelserna går därmed förlorade i glömskans grå töcken.

Genom att bli mer närvarande, bryta vanor och mönster, göra saker som ger känslomässiga intryck och genom att samla foton och berätta om vårt liv kan vi stoppa det snabba tidsflödet. Att allt förändras, i en obeveklig riktning – framåt – det kan vi inte ändra på. Men hur vi uppfattar detta, och hur vi hanterar tiden, det kan vi bli herrar över. Så lyder Stefan Kleins budskap.

Källa:
Anders Haag, SvD den 19:e februari 2008

Kommentera

8 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Susanne, nyckelordet för den mannen är att hitta en VD eller en jordnära och fokuserad projektledare.

    Det är inte klurigare än så:). Som jag skrev ovan så är det hans gåva att hitta nya saker att göra hela tiden. Så länge han bara kan fokusera på de här tre delarna:

    -Skapa något eller hitta på en ny affärsidé.
    -Testa efterfrågan på marknaden.
    -Starta ett bolag och anställ projektledare att driva det åt honom.

    Kan han bara fokusera på de tre sakerna i tur ordning så ska det gå bra för honom med. Så frugan kan slippa gömma pengar från honom (för det är ju inte direkt en hälsosam relation).

    Kan han inte fokusera ens på de tre sakerna så har han nog en släng av ADHD (DAMP syndrom). Inte alla människor lider av sådant syndrom. Inte i en sådan utsträckning att de inte kan fullfölja de tre stegen ovan i alla fall:).

    Så länge folk fokuserar på att stärka sina svagheter kommer de alltid att bli lagom framgångsrika (till och med gravt misslyckade). Se till att förebygga svagheterna och stärka de redan starka sidorna. Enda vägen ut ur ekorrhjulet.

    Förresten, Susanne, har vi inte mailat till varandra? Jag känner igen ditt namn nämligen, men visste inte om de var dig jag har mailat med denna veckan:)?

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  2. Vit pil

    Hej Mathias! Jag håller med. Igen. Att se möjligheter i sig är ingen förbannelse – det är en gåva.

    Tyvärr är det dock inte alla förunnat att kunna delegera och förmåga att driva vidare. De som drabbas av ”entreprenörsförbannelsen” drar bara igång en massa projekt och sjösätter inte ett enda, än mindre ror något iland. Oftast resulterar detta bara i dyrköpt erfarenhet. Som för ett par bekanta, där maken drar igång det ena företaget efter det andra (utan framgång eftersom han snabbt tröttnar) och hustrun ”gömmer” pengar för att kunna köpa mat till barnen, som annars går till det s.k. företagandet.

    Personligen har jag oftast fokus på det jag ska göra. Men ibland drabbas också jag av ett förvirrat och komplext informationsflöde som jag blir så otroligt inspirerad av, att jag istället blir totalt handlingsförlamad när jag inte vet i vilken ände jag ska börja. För att inte slösa tid brukar jag då bara sätta mig ner i lugn och ro, för att hitta tillbaka. Ett planerat steg i taget är bättre än en tjurrusning i tomma intet. Funkar för mig iaf.

    Gravatar ikon för användaren
    Susanne
  3. Vit pil

    Hej Susanne, jag ser nog inte det här med att se en massa möjligheter överallt som en direkt förbannelse förvisso.

    Jag ser även det som en defintion av att man troligen borde vara den som ska starta saker och sedan låta andra driva de, medans man själv startar igång något nytt för att där efter, igen, snabbt få en VD att driva saker vidare etc.

    De som ser möjligheter i allt är typiskt anpassade för att starta upp saker och ting. Ligger i deras natur. De är troligen väldigt intuitiva.

    Sedan finns det andra människor som är mycket sensoriska. De är tvärt emot de med ”förbannelsen”. De har mycket svårt för att komma igång med saker och ting. De har också väldigt svårt med att vara kreativa. De måste oftast tvinga sig att vara kreativa.

    De som ser möjligheter i allt behöver inte tvinga sig att se alla dessa möjligheter. Det är en naturlig talang.

    Jag tror på Roger Hamiltons 8 Wealth profiler:

    Creators – skapar enkelt. Har lätt för att se möjligheter överallt.

    Stars – Udda typer. De är oftast udda av ren egenvilja. Vill stå ut mycket. Vill synas så mycket det bara går. Vara navets center.

    Supporters – Stödjande personligheter. Gillar att hjälpa till. Vara till lags.

    Dealmakers – Sammankopplar folk. Duktiga kommunikatörer. Gillar att samarbeta med folk.

    Traders – Otroligt sensoriska. Goda på timing.

    Accumulators – Analytiska personligheter. Drar gärna ut på beslut.

    Lords – Mycket introverta i sitt sätt att vara. Otroligt duktiga på att snåla in. Rena Fabror Joakim typerna. Väldigt detaljerade, värre än Accumulators.

    Mechanics – intuitiva, fast inte på samma sätt som Creators och Stars. Dessa är mer systematiska och gillar att bygga saker. Dessutom är dessa också introverta, men inte lika extremt som Lords. De bryr sig inte alltid om stil eller att se bra ut utseendemässsigt. Sam Walton (ägaren av Wal-Mart) brukade vara ganska lortig typ. Hans beryktade bil hade visst kaffe fläckar på sätena:).

    Så att kunna se affärsmöjligheter i det mesta man ser är ingen ”förbannelse”. Men det behövs lite modifiering av hur man hanterar den där kreativa gnistan som man faktiskt har inneboende i sig. För tro inte att man kan lära sig att vara så spontant intuitiv. Talanger är något man får som en gåva på posten när man föds. Gäller bara att behärska talangen. Lära sig ”spelet” kring hur talangen fungerar. Gör det och du har förmögenheten också som en gåva på posten.

    Talangen är passionen och passionen ger pengarna (fast enbart efter att du hanterat hur man tjänar pengar med din talang. Det är ett spel och spel har som bekant regler).

    Varför inte göra ditt egna Wealth Profile test på http://www.wealthdynamics.org? Det kostar en slant, men är du allvarligt seriös med att sikta på att tjäna pengar kring din sanna passion så är det en slant som är värd att investera. Jag har investerat min slant redan, kommer du att göra det samma?

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  4. Vit pil

    Håller med.

    Det finns en tidstjuv till. Nyligen hörde jag talas om ”Entreprenörsförbannelsen” som drabbar dem som ser affärsmöjligheter överallt, så vardagen blir så splittrad att det varken blir hackat eller malet någonstans. Är iofs starkt kopplad till tidstjuv nr 2 – brist på koncentration.

    TEST: Har du någongång besökt en stor nöjespark under semestern och tänkt:

    Wow, vilken stor parkering! Och alla betalar 200 kr för att stå här! Vilka dagskassor! WOW!!

    Känner du igen dig? Då är du nog drabbad av ”Entreprenörsförbannelsen”.

    Gravatar ikon för användaren
    Susanne
  5. Vit pil

    Jag har nog mer problem med att jag aldrig hinner med allt jag satt upp att åstadkomma. Jag har mer idéer än jag kan göra något med.

    Tidstjuvar i sig, för min del, är oftast inspiration till nya idéer. Nya vinklingar. Att läsa nyheter ger en bara nya möjligheter att skapa pengar. Att prata med grannen är också en inspiration att tjäna mer pengar.

    Kort och gott: varje tidstjuv är en ny möjlighet. Fast man måste ha rätt glasögon på. Man kan välja att se allt som tidstjuveri och problem. Eller så kan man se det som en ny möjlighet till att åstadkomma något nytt och intressant.

    Passion föds ur kaos (mina ord). Yin och yang – udda och jämnt. Kaosteorin – allt kaos leder till lugn, allt lugn leder till kaos.

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias