Tänk om det både går att ha kakan och äta den?

Att byta ut ordet ELLER mot OCH i en fråga där valet står mellan två alternativ är en av de minsta sakerna som gjort absolut störst och mest skillnad för mig och många andra. Tänk om det är så, att vi många gånger faktiskt kan både ha kakan och äta den. Den och många andra principer tar vi upp den här avslutande delen i serien ”inre principer för framgång”.

Dagens artikel är en avslutning på vår serie och samtal om de inre framgångsfaktorerna för ett rikare liv. Vi tror nämligen att framgång kommer i skärningspunkten mellan den tekniska kompetensen som att köpa fonder, spara långsiktigt, globalt och billigt samt den inre kompetensen kring förhållningssätt, självmedvetenhet och stödjande attityder. Vi bygger artikelserien på T. Harv Ekers bok ”Secrets of the Millionaire Mind” och hans s.k. ”wealth principles”. De tidigare delarna hittar du här: del 1, del 2, del 3 och del 4.

Precis som vanligt handlar det inte om sant/falskt, rätt/fel, bra eller dåligt, utan snarare som en möjlighet till tankespjärn. Genom att tänka nya saker, kan vi göra andra saker och på sikt få annorlunda resultat. Det finns således inget rätt svar eller rätt sätt. Dessutom är det våra tolkningar på Harv Ekers bok, så det kan vara som så att vi helt misstolkat det. ?

Den princip som stack ut mest för mig i veckans avsnitt var:

You can have your cake and eat it to. It’s about thinking that you can have both.

T. Harv Eker i boken ”The Secrets of the Millionaire Mind”

Anledningen är att den, jämte flera andra så klart, har haft och fortfarande har en väldigt stor inverkan på mitt liv. Jag minns första gången insikten kom till mig i ett samtal med Charlie Söderberg. Vi diskuterade huruvida jag skulle gå en utbildning eller eftersom jag då inte skulle ha råd till semester. Valet var ”semester” eller ”utbildning”. Han var ganska tuff och sa att: ”Det är fel fråga, Jan.” Den roligare och bättre frågan att ställa sig är:

Hur kan du få både och? Hur kan du både göra A och B? Med fokus på nyckelordet och.

Senast imorse fick jag en sådan ”aha”-upplevelse igen. Jag satt och pratade med en god vän Elisabeth, från RikaKvinnor.se, om att vi inte hinner odla grönsaker och ta hand om trädgården. Jag och Caroline bestämde i höstas att under 2020 blir det inget fokus på trädgården med tanke på barnen och alla andra projekt. Samtidigt uppskattade vi egen potatis, grönsaker och kryddor. Då säger Elisabeth att hon själv hade funderat i samma banor, men att hon ville ha kakan och äta den. Därför hade hon ställt sig frågan:

Hur kan jag ha en trädgård med grönsaker och kryddor men fortfarande ha samma tid för mina andra intressen?

Svaret för henne blev: ”Jag lägger ut en annons om gratis odlingslott i privat trädgård i utbyte mot 50 % av skörden.”. För mig är det så briljant. Det är självklart inte en lösning lämplig eller praktisk för alla. För mig däremot kvalade det in som veckans mest inspirerande insikt. Poängen är att det handlar om att börja ställa sig själv andra typer av frågor. När man väl börjar ställa sig frågorna då är i många fall svaren enkla. Det är frågan som är svår. I mitt och Carolines fall kom vi inte ens fram till frågan, utan vi hade gett upp i förväg och sagt:

Nej, det går inte för att [infoga valfri ursäkt]

Jag tror att det är så många gånger som vi omedvetet ger upp på oss själva, säger att det inte är möjligt, att det inte går att vi inte ens hänger kvar i frågan och undersöker det. Sedan tror jag också att det är enormt svårt att komma på nya tankar eller frågor själv. Man behöver inspiration eller en knuff från sidan som för mig av Elisabeth idag eller för dig från den här artikeln (förhoppningsvis). ?

Aktuellt: TrainAlliance och frågor till Eric Strand

Avslutningsvis vill vi gratulera alla er i vår Patreon-community (och utanför) som tecknade er för TrainAlliance i förra veckan. Aktien övertecknades precis som vi trodde vilket innebar en öppningskurs på +30 % för att sedan falla tillbaka något och stänga på ca +15 %. Grattis till dig/er som fick tilldelning till en extra slant i plånboken! ?

Det som vi också ser fram emot är att nästa vecka spelar vi in ett eller två avsnitt med Eric Strand som gör ett återbesök på bloggen (tidigare avsnitt: här, här och här). Han är en av våra mest uppskattade gäster och vi tänkte ställa era frågor till honom i ett avsnitt. I det andra avsnittet tänkte vi prata om den så kallade 100-års portföljen. Det vill säga om man ska placera sina pengar på 100 års sikt, hur kan man och bör man tänka då. Spoiler: svaret är inte 100 % aktier. Så, om du har någon fråga till Eric, ställ den gärna i kommentarerna!

Inom kort kommer vi även kunna bekräfta fler spännande gäster och teman till bloggen. Så tack för alla tips, glada tillrop och inte minst kommentarer här på bloggen. Alldeles nyligen passerade vi faktiskt 25 000 kommentarer. Tack för ditt engagemang. ?

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Transkribering av hela avsnittet

För dig som hellre läser än lyssnar eller tittar på avsnittet följer nedan en komplett transkribering.

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Idag är det dags för avsnitt #141 och idag så tänker jag att vi ska avsluta den här serien som vi har hållit på med sedan i höstas med inre principer för rikedom. Det är lite roligt för den här serien har delat lyssnarna, har jag förstått. Vissa tycker att det har varit de bästa avsnitten och andra tycker att vi ska återgå till att prata om fonder, sharpekvoter och tekniska faktorer. Att det är lite för flummigt.

Men idag så tror jag alla kommer att gilla det, för idag så kommer det handla väldigt mycket om pengar i de här principerna. Precis som vi är inne på så är detta en fortsättning på avsnitten: #126, #127, #129 och #137, d.v.s. del ett till fyra. Jag tror att vi pratade om det i förra avsnittet att detta är lite som Cesar Millan, hundviskaren. Han hjälpte en hund och en familj och använde en kvast som familjen ville behålla, men då sa han:

It’s not about the broom; it’s who you are when you are holding the broom.

Cesar Millan

Det är precis som det här. När vi pratar om de här inre principerna så handlar det om vem du är när du håller i dina pengar. Detta handlar om vem jag är i förhållande till min ekonomi och mina inkomster. Idag kommer vi prata mycket om inkomster. Hur man gör för att tjäna pengar och den typen. Detta är en diskussion som vi har haft i ett antal avsnitt utifrån boken ”Secrets of the Millionaire Mind” av T. Harv Eker, som är kanadensisk coach och författare. Detta är egentligen mer en inbjudan till att undersöka, eller som vår kompis Helena brukar säga: tankespjärn.

Så det är inget som är sant eller falskt eller bra eller dåligt eller rätt eller fel. Det är någonting man kan undersöka. När vi pratar om de här inre principerna så handlar det om vem du är när du håller i dina pengar. Detta handlar om vem jag är i förhållande till min ekonomi och mina inkomster.

Caroline: Man kan testa lite och se hur det känns när man får höra de här inre principerna som T. Harv Eker tar upp.

Jan: Sedan brukar jag säga att ett bra tips när man hör någonting som gör en frustrerad eller trött, då är det ett bra tillfälle att vara uppmärksam. Som vår coach alltid sa: “Pay attention!” För då är det någonting som din hjärna inte gillar, eller som den får anstränga sig kring.

Caroline: Ja, det kan vara något ovant eller något som man inte vill gå in på för att det känns jobbigt. ”Vad händer om jag öppnar den dörren?”

Jan: Ja, eller till och med — som vi kommer att prata om — kanske en sorg för hur det har varit innan. Att shit, där har jag varit i diket hela livet. Så kastar vi ljus på det och frågar ”Varför ligger du i diket?”. Det handlar inte om att det är bra eller dåligt, utan det viktiga är att man får syn på det. Jag ligger i diket konstant i många avseenden.

Sedan vill vi också säga att det här är vår tolkning av hans bok, som är en röd tråd vi följer. Detta är våra associationer, våra tankar, och det behöver inte vara det han menade med det han skrev. Det hade nästan varit intressant att ha haft honom med för att få facit.

Princip #1: ”Never have ceiling on your income.”

Caroline: Direktöversatt betyder det: ”Ha aldrig ett tak på din inkomst.” Det har vi diskuterat tidigare, faktiskt under en middag tror jag, med kompisar. Vår vän sa att man kan bara spara 100% av sina utgifter, men man behöver inte ha tak på hur mycket man kan få in, för det kan vara oändligt stort.

Jan: Precis och här är vi så otränade. Vi är så vana vid att ska man tjäna pengar så ska man byta sin tid mot pengar. Man ska gå till jobbet. Sedan upplever de flesta av oss att vi får för lite betalt i förhållande till vårt engagemang.

Caroline: Och det konstiga är att man får lov att säga att man får för lite betalt på jobbet. Men sedan är det inte ok att man vill tjäna pengar vid sidan av, för då är man girig. Så ser det ut i vårt land, tycker jag.

Man kan bara spara 100% av sina utgifter, men man behöver inte ha tak på hur mycket man kan få in, för det kan vara oändligt stort.

Jan: Jag tänker att missen man ofta gör att på vissa ställen så skulle man mycket väl kunna ta betalt delvis i värde. Så gör t.ex. chefer eller det är därför vd:ar har bonus och så, alltså både en fast lön och en värde- eller prestationsbaserad ersättning. Sedan kan man ha diskussion om det, absolut, men jag tycker ändå att det är konstigt att inte fler gör så.

När jag skulle anställa säljare var det väldigt få säljare som ville ha betalt på provision, trots att man hade tjänat mer. Det är det jag tycker är ganska fascinerade på sätt och vis, att marknaden ger dig betalt exakt det som du är värd. Tycker man att man är mer värd, som jag tyckte vid ett tillfälle, då sa jag upp mig.

Folk som tjänat en massa pengar på konstiga saker

Jan: Sedan fattar jag att det inte funkar om man är anställd av region Skåne och jobbar som sjuksköterska eller polis, osv. Det finns inte det utrymmet där. Men då kan man titta på om det finns någonting man kan göra vid sidan av. Jag tänker att vi ska prata om det i ett separat avsnitt, men det finns så många exempel på människor som har tjänat väldigt mycket pengar på så konstiga saker. Det bästa exemplet jag har är för några år sedan när jag hittade vår dotter tittandes på iPaden på en YouTube-video med Kinder-ägg.

Då hade någon köpt 15 Kinder-ägg och tagit bort förpackningen, tagit bort chokladen, satt ihop leksakerna framför kameran. 53 minuter lång unboxing video och jag tänkte att det är något fel på vår dotter som kollar på det här. Men sedan såg jag att videon hade 153 miljoner visningar.

Nu vet jag att en miljon visningar på YouTube är ca 10 000 kr i reklamintäkter. Någon har alltså tjänat 1,5 miljoner kronor på att spela in en 53 minuter lång video med unboxing av 15 Kinder ägg. Om man ska fundera på hur man kan tjäna mer pengar så är det ibland bättre att ta ett glas rött vin innan och börja spåna. Men jag tänker att vi kommer återkomma till det här hur man kan tjäna pengar på annorlunda sätt. Vi har ju kompisar som har tjänat pengar på att börja dricka öl. Det får vara en cliffhanger till senare.

Om man ska fundera på hur man kan tjäna mer pengar så är det ibland bättre att ta ett glas rött vin innan och börja spåna.

Poängen är att om alla dina pengar kommer genom att du byter din tid mot pengar så kommer det alltid vara en begränsning. Vi har inte oändligt med tid, så alltså kan vi inte tjäna oändligt med pengar heller. Det kommer alltid bara vara en växlingskurs. Sedan kan den vara olika hög — en vd har högre än en student — och sedan är det allt däremellan. Det handlar verkligen om att fråga sig själv från tid till annan, hur kan jag frikoppla min inkomst från min tid?

Caroline: Det känns också skönt och tryggt på något sätt att man inte bara har en enda inkomstström. Tro mig, det har ju vi haft länge. När jag var anställd i alla fall.

Jan: Om vi ska ta det mest uppenbara, så genom att investera t.ex. på Lysa, så har du tagit bort relationen.

Hur mycket du tjänar på Lysa handlar inte om hur lång tid du är inloggad på Lysa.

Det handlar om att du har satt in dina pengar. Så alla har vi vissa områden där vi har brutit loss tiden från pengarna, men vi kan utveckla det på olika sätt.

Princip #2: ”The true measure of wealth is net worth, not working income.”

Jan: Det sanna måttet på din förmögenhet är ditt eget kapital, skulle man säga, inte hur mycket du tjänar. I Sverige tror jag inte att vi skiljer på net worth och wealth, så den låter bättre på engelska. Vad man tänker på här är att många fokuserar på hur mycket pengar man tjänar. Vilken lön har du? Istället för att fråga ”Hur mycket har du i eget kapital?”

Caroline: De flesta vet väl inte vad eget kapital är och jag har från tid till annan svårt att komma ihåg vad det är.

Jan: Ja, och eget kapital är väldigt enkelt. Det är ett nyckeltal. Om du skulle sälja allt du äger, alla dina tillgångar, och betala alla dina skulder, hur mycket är det kvar? Om jag har t.ex. ett hus som är värt en miljon och jag har 600 000 i skuld, då är 400 000 mitt eget kapital eller net worth. Där tänker jag att fokusen är: ”Hur mycket tjänar du?” och ”Hur mycket går du plus i månaden?” och det är egentligen ganska ointressant. Det som styr efter ett tag, upptäcker man, det är tillgångarna och skulderna. Har du mycket skulder så genererar de utgifter i form av ränta.

Det är dina tillgångar och skulder som styr din ekonomi, mer än vad det är inkomsterna och utgifterna. Tricket är att ha mer tillgångar.

Caroline: Vilken nivå behöver man vara på egentligen, pengamässigt, för att börja tänka att skulderna styr mina utgifter? På månadsbasis så vet vi ju det. Vi betalar av lån men det är inte så att man tänker att ”mitt eget kapital är x”.

Jan: De flesta appar mäter inte det. Vi håller på med en app nu som ska visa det. I Balansekonomi pratade vi mycket om enkel, stressad eller generativ ekonomi. Då sa vi att en enkel ekonomi är när pengar kommer in och så betalar man sina utgifter och sedan går pengarna ut. Så blir det kanske lite över. Det är en enkel ekonomi. Det finns inga tillgångar och inga skulder. Typ när du är arbetslös, student, eller när du är ung, så du har inte köpt någon bostadsrätt, du har ingen bil, inga lån, utan det är en enkel ekonomi.

Skillnaden mellan stressad och generativ ekonomi

Jan: Nästa är det man kallar för stressad ekonomi. Pengar kommer in, men det man använder pengarna till är ofta att betala av räntor. Du har köpt en bostadsrätt/villa/bil som du har lån på, eller en resa på kredit och plötsligt genererar de där skulderna utgifter. Plötsligt så måste pengarna komma in för annars tar banken ditt boende. Då blir det så att pengar hela tiden måste komma in, för annars brinner ekonomin. Den här pumpen på skuldsidan måste hela tiden pumpa ut pengar till utgiftssidan. Det är en stressad ekonomi. Jag påstår att de flesta i Sverige har en stressad ekonomi. Hade man skurit av inkomsterna i två eller tre månader så hade det skitigt sig kungligt för de flesta. Inklusive för oss. Vi betalar ju 8-10 000 kronor i månaden i räntor.

Det sista steget är det man kallar för generativ ekonomi. Det kommer pengar in som går till tillgångarna och tillgångarna genererar utdelning eller avkastning eller ökar i värde, som betalar alla utgifterna. Så till slut hade man egentligen inte behövt några inkomster, utan tillgångarna genererar så pass mycket pengar att det täcker alla utgifterna. Då har man det som kallas för ekonomisk frihet eller räntiär tror jag att det kallades för 100 år sedan. Man var rentiär och levde på räntorna från sitt kapital.

Caroline: Ja, men det var väl många som gjorde det? Vänta här nu, jag kanske lever i min Jane Austen-värld här, men där var det många som var så att de hade kapital och levde av räntan på det. Det kanske inte var många, men första gången jag hörde det att rika människor inte köper skulder, utan de köper tillgångar, så var det som att ett ljus gick upp i mitt huvud. Jag kunde helt plötsligt välja om jag ville köpa skulder — alltså grejer som egentligen inte gav någonting tillbaka mer än att det var nice — eller om jag kunde köpa tillgångar. Då började jag tänka på vad en tillgång egentligen är.

Jan: En tillgång är — väldigt enkelt och väldigt kontroversiellt — någonting som ger dig pengar. Eller hur? Väldigt enkelt. Alltså, typ en aktie du äger ger utdelning. Den ökar i värde. Du äger en fond eller fondrobot, den ger dig mer pengar. Men om vi skulle använda den definitionen för vår bostad så faller vi pladask. Det beter sig som en skuld, för du kan sälja den och få pengar för den, men den genererar sällan några nya pengar på kontot. Inte förrän man säljer huset. Det är därför man ibland pratar om tärande tillgångar. Det är fortfarande en tillgång, men den genererar faktiskt utgifter. Ett hus kostar pengar i försäkring, räntor, underhåll, el, etc. Det är en tillgång som beter sig som en skuld.

Ekonomisk cirkel: Inkomster, Sparande, Investerande, Förenkling

Jan: Detta pratade vi ganska mycket om i avsnitt #33 om boken ”Rich dad, Poor dad”. Det var han som introducerade detta koncept. Men en annan grej jag tänker på, som han också skriver om, är att man kan ta detta med nettoförmögenhet ett steg vidare. Om man dividerar nettoförmögenheten med de utgifterna man har på årsbasis, t.ex. om jag har en miljon och 100 000 i utgifter på ett år, så blir det en miljon dividerad med 100 000 och då får jag en kvot på 10. Det betyder då egentligen hur många års frihet har jag. Om jag har en miljon och 100 000 i utgifter per år, då har jag 10 års frihet.

Många av de som jag träffar, som är riktigt duktiga på ekonomi, de mäter inte ens i nettoförmögenhet. De mäter hur många år de skulle kunna leva på de pengarna de har. Det är en ganska kul uträkning att kunna göra.

Caroline: Det är roligt också att tänka på hur man kan göra för att kunna leva ett visst antal år på sina inkomster, även om man inte kan göra det nu. Man har helt plötsligt mål i sikt också.

Jan: Precis. Och processen att bygga en förmögenhet handlar egentligen om att ha en inkomst, spara en del av den inkomsten, investera den inkomsten och sedan förenkla. Hela tiden förenkla. Det är det vi har pratat om i så många år. Ha en inkomst, spendera mindre än din inkomst, spara minst 10% av din inkomst, investera den i t.ex. en fondrobot och gör det enklare och enklare. I början hade vi modellportföljen med egna aktier, men nu kör vi fondrobot, som är en förenkling av de egna modellportföljerna.

Så jag gillar verkligen det här flödet av :

Inkomster, sparande, investerande, förenkling.

som faktiskt egentligen sedan går runt och runt.

Princip #3: ”You can have your cake and eat it too. It’s about thinking that you can have both.”

Caroline: Man kan ha kakan och äta den. Det är att du tänker att du kan ha båda som är grejen.

Jan: Ja, vet du vad? Jag kommer ihåg första gången jag hörde det här.

Caroline: Jag med. Jag tror det var under en kurs från Balansekonomi. Förmodligen när vi pratade om att det man tänker det manifesteras i det yttre.

Jan: Ja, för mig var det faktiskt innan den kursen. Vi träffade Charlie Söderberg och så pratade vi om att gå den här utbildningen när vi var studenter. Jag kommer ihåg att den kostade ganska mycket pengar och den var skitbra för den förändrade våra liv. Men jag kommer ihåg att du sa att då blir det antingen semester i år eller utbildningen. Vi hade inte råd med både och. Jag kommer ihåg att jag sa det till Charlie, att då blir det semester eller utbildning och då sa han att det där är en felställd fråga.

Frågan du borde ställa dig är hur kan jag ha semester OCH utbildning samtidigt.

Vi är så duktiga på att ställa frågan antingen eller. A eller B. Vi ställer oss sällan frågan hur vi kan göra för att ha både och. Jag tror att man öppnar helt nya tankesätt bara genom att man ställa sig frågan. Precis som Moa nämnde här för något avsnitt sedan, att hjärnan kan bara tänka på en sak.

Tänker den på ”eller”, så kommer den att leta upp eller-svar. Tänker vi på en ”och” fråga, så kommer den leta upp och-svar.

Caroline: Hur lär man sig då hur man kan få bägge? Det är ändå en övningsgrej. Först måste man tänka hur kan jag få både och, men då kan man bli kungligt förvirrad och tänka att det inte går. Jag påstår att det är en övningssak.

Process för att riva sina hinder

Jan: Ja, gud ja. Absolut. Det första steget är bara självmedvetenhet. Att fånga sig själv när man ställer en eller-fråga. Det tror jag är det första. Då kan man omformulera frågan för sig själv i och-termer. Hur kan jag få både A och B? Sedan får man vara kreativ, be om hjälp, brainstorma, osv. Man påbörjar processen. Jag tänker också att det är så många sammanhang, som ”rik ELLER lycklig”. Vi har folk i vår omgivning som säger: ”Det viktiga är inte att vi har pengar, det viktiga är att vi har hälsan.”

Eller ”Det viktiga är inte att vi har pengar, utan att vi har varandra.” Som om rika människor är sjuka eller inte har några vänner. Undersökningar visar snarare att människor som har högre socialekonomiska möjligheter är friskare. Man pratar om Stockholm till exempel, att livslängden skiljer mellan ett par tunnelbanestationer. Det är så många myter och så lever konversationen kring ”antingen eller”, när det handlar om att ställa sig frågan ”och”.

Caroline: För mig känns det som att vi har tämjt oss själva och man kan bli lite mer vild. Att vi uppfostras på ett visst sätt. Jag är väldigt intresserad av hur vi formas som människor. Vad blir vi för något och hur kan vi sedan själva forma oss till det vi skulle vilja?

Vi har tämjts någon gång i tiden med att du inte kan ha både och. Sedan tämjer vi oss själva i vuxen ålder.

Jan: Ja, det är det klassiska. Jag vet inte om det är sant, men man säger att man brukade binda elefanter på cirkus när de var små så att de inte kunde röra sig. Sedan stod de även kvar som vuxna, trots att de egentligen var starka nog att riva av hela kedjan. Jag tror att många gånger så tror vi också att det är ett nollsummespel. Att det handlar om att om den ena vinner så måste den andra förlora.

Det där är grundläggande ekonomi. Säg att jag är duktig på att vara bonde och du är duktig på att göra kläder. Då är det mycket bättre att jag är bonde och du gör kläder, sedan byter vi, istället för att jag ska vara bonde och göra dåliga kläder och du ska vara dålig bonde och göra kläder. Då är det bättre att vi gör det vi är bra på och sedan byter vi.

Princip #4: ”Where attention goes, energy flows and results show.”

Jan: Där jag har fokus, det händer det saker. Eller det som blir mätt blir gjort, t.ex. att det finns mätbarheter som sparkvot, hur mycket av våra inkomster vi sparar. Eller ”Hur många år har jag om jag delar min nettoförmögenhet med mina utgifter?”. Samma sak om man börjar väga sig, då blir man plötsligt medveten om sin vikt och det blir mer intressant om man tränar och vad man stoppar i sig. För mig är detta ganska tydligt.

Där jag fokuserar, där kommer jag lägga energi, och där jag lägger energi, där kommer jag få nya resultat.

Väldigt tydligt också tvärtom, där jag inte fokuserar. I många år fokuserade jag inte på träning och därför fick jag inga resultat. Jag var inte ens intresserad av mätbarheter i träning. Sedan började vi träna i höstas och då fick vi en uppgift att vi skulle göra armhävningar varje dag. Jag har aldrig haft sådan koll på armhävningar som jag har nu.

Caroline: Jag kom att tänka på ett exempel som du tog för flera år sedan, med att det finns människor som säger att de kan meditera sig till pengar. På sätt och vis så kan man ju det. Du har sagt att det inte går, att man måste ta tvång. Att man måste ta sitt medvetande och pengar och slå ihop de två världarna. Visst, men om man bara medvetandegör saker i sitt liv och man kan meditera fram den här medvetenheten, då går ens uppmärksamhet dit och man börjar få resultat. Hjärnan kan inte låta bli.

Du måste ha tilltro till att hjärnan börjar tänka ut att ”Ok, nu vet jag att jag väger några kilo för mycket för att det ska vara hälsosamt.” Då börjar man göra saker annorlunda. För mig är det så. Jag vet inte om det är så för andra, men jag kan inte tänka på någonting, medvetandegöra något, och sedan fortsätta på samma fucking vis. Jag kan inte det.

Jan: Nej, men det finns det människor som kan. Det kan jag berätta för dig. Jag håller med dig Caroline, men för mig är det så att du alltid måste ta till handling. Resultaten kommer alltid från görandet. Sedan är det så att om jag inte har fokus där då kommer jag aldrig till görandet. Först är det fokus och medvetenhet, sedan kommer görandet, sedan kommer resultat. Jag är allergisk mot människor som bara medvetandegör. Jag känner människor som bara knarkar insikter, men de gör aldrig någonting med insikterna de får.

Princip #5: ”Until you show that you can handle what you have got, you won’t get any more.”

Jan: Så innan du kan visa att du kan hantera det du redan har, så kommer du inte få mer. Vanan att hantera pengar är mycket mer viktig än beloppet. Man ska inte underskatta de små beloppen. Jag brukar ibland föreläsa för studenter och de har ju typ inga besparingar och kämpar för att få runt det. Då säger jag att om du bara sätter igång vanan nu, att du spar 100 kronor eller 50 kronor i månaden, det räcker. Bara du får vanan. Då kommer vanan fortsätta när du tjänar pengar. Jag gillar detta jättemycket. Det låter så sjukt flummigt, men det handlar om att skapa vanan. Han skriver också i boken att antingen så kontrollerar du dina pengar, eller så kontrollerar dina pengar dig.

Caroline: Hur kan det yttra sig? De flesta känner väl att de hanterar sina pengar?

Jan: Det är bara att kolla på Lyxfällan. Där är det ganska uppenbart att pengarna styr deras liv och påverkar deras välmående och relation. Det gör att folk skiljer sig, hamnar hos kronofogden, blir sjuka, osv. Jag tycker verkligen detta handlar om en vana. Börja med bra vanor. Först och främst handlar det om att spara regelbundet. Det är en vana. En annan vana kan vara att inte köpa saker på kredit.

En annan vana kan vara att ställa sig frågan ”Hur kan jag ha både och?”. En annan vana kan vara att inte titta på alla lån som dåliga, utan tänka att det faktiskt finns bra lån och skillnaden på ett bra och dåligt lån är ”Blir jag rikare tack vare det här lånet eller inte?”.

En annan vana kan vara att inte underskatta beloppen. Jag menar att om man har 1 000 kronor sparat och man får 10% avkastning, så är det en hundralapp. Jag hade kunnat jobba en timma övertid och tjäna mer pengar; lönt att jag sparade. Men vet du vad, 10% funkar lika bra om det är en miljon eller 10 miljoner eller 100 miljoner. Har du 10% på en miljon då är det plötsligt väldigt många timmar du ska jobba övertid för att få ihop de där 100 000. En vana är att värdera procenten istället för de absoluta talen.

En annan vana är att inte lyssna på andras råd. Lyssna inte på rådgivare. I förra avsnittet pratade vi om forskningen som har visat att rådgivare och experter/gurus har i genomsnitt 48% rätt. Så det är bättre att singla slant. Jag tror att när man har lärt sig många av de här grejerna så kommer resultaten. Sedan kommer man till en ny nivå och då behöver man lära sig nya saker. Det handlar om kompetensen att hantera sina pengar, snarare än beloppen. Det är därför det går åt helvete för många som får ett större belopp på ett bräde – de har inte vanan.

Princip #6: ”Every dollar as a ’seed’ that can be planted”

Caroline: ”Rich people see every dollar as a ’seed’ that can be planted to earn a hundred more dollars, which can then be replanted to earn a thousand more dollars.” Så rika människor ser varje dollar som ett frö som man kan plantera och som kan ge upphov till 100 dollar till, som sedan kan planteras så får man tusentals dollar till. Det är väl det där att rika människor köper tillgångar, inte skulder? Det hookar in i den här. Man ser inte hur man kan konsumera sina pengar, utan snarare hur de kan bli fler.

Pengar är mycket bättre på att jobba än vad vi är. De kan jobba 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, i flera år och till och med generationer.

Jan: Det blir mycket generaliseringar. Jag gillar inte den här uppdelningen mellan ”rich people” och ”poor people”. Men jag tror att det handlar om att hantera sina pengar på ett klokt sätt eller inte. I avsnitt #33, som ligger väldigt nära detta avsnitt, pratar vi om det Robert Kiyosaki skrev om att pengar är som ett frö. Varje krona jag tjänar kan ge upphov till nya kronor i form av ränta.

Pengar är mycket bättre på att jobba än vad vi är. De kan jobba 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, i flera år. Lyckas vi då ge våra döttrar en bra ekonomisk grund, då kan de använda de pengarna som har tjänat pengar åt oss för att de ska tjäna pengar åt dem, i sin tur. Så det kan gå generationer. Det är verkligen som ett träd.

Robert Kiyosaki pratar också om att när man börjar spara så är det här trädet väldigt skört. Det behöver skydd och man behöver lägga mycket tid och energi på det för att skydda det mot blåst, sol, djur och allting. Sedan kommer det en dag när trädet har växt sig så stort och starkt att man kan luta sig mot det. Då behöver man inte längre ta hand om det, utan det tar istället hand om dig. Jag gillar det så, så mycket. Istället för att jag ska behöva jobba hårt för mina pengar: Hur kan jag få mina pengar att jobba hårt för mig?

Caroline: Men det du sa om ”rich people” och ”poor people”, att han delar upp det så. Jag håller med dig om att det kanske inte är riktigt den bilden vi vill förmedla, att man är antingen rik eller fattig. Vi vill ändå prata till medelsvensken. Han pratar väl mer om mindset, men jag tror att de som lyssnar, tittar och läser blogginläggen är kanske helt vanliga människor som bara vill göra något extra i sin ekonomi. Som är intresserade eller tänker att ”Nu är det dags!”. Det kan vara den här typen av principer som kan hjälpa en över tröskeln.

Jan: Ja, sedan är det också som vi brukar säga, att man inte kan träna på alla principer samtidigt. Man väljer ut en princip och så tränar man på den i en månad. T.ex. ”Hur kan jag tänka på den här, vad är det jag lägger fokus på, eller hur kan jag se pengar på detta sätt?”. Det här är inte sant eller falskt. Det är inte någon naturlag. Och nej, det funkar inte att plantera en hundralapp i trädgården heller, så detta är väldigt tydligt en attityd. En inställning, ett perspektiv att se på livet genom eller att se på pengar genom. Sedan får man bestämma sig för om man gillar den här attityden/tesen eller inte. En annan tes är att pengar är runda för att de gjorda att rulla.

Jag tror det handlar om att se pengar som ett verktyg och ett frö. Det är spännande och tar man hand om dem så kommer de att ta hand om dig över tid.

Caroline: Ja, det är en annan tes som jag lever efter ibland. Men bara ibland.

Princip #7: ”Action is the bridge between the ’inner’ and the ’outer’ world.”

Caroline: Det här måste du gilla. Handling är bryggan mellan det som händer inuti en och det som sker i den yttre världen.

Jan: Ja det här är som amerikanska coachen Tony Robbins ”massive action”. Det är det vi pratade om innan, att du kan inte bara medvetandegöra eller nu har jag mediterat mig till den här insikten. Fuck that shit. Du behöver ut och jobba.

Caroline: Ja, det kan jag skriva under på. Nu när jag har börjat skriva skönlitteratur så står det i alla böcker som jag har läst, som ska ge råd och rekommendationer hur man ska skriva, då skriver de ”skriv, skriv, skriv”. Och jag bara, det vet jag, men har du något annat råd? För det tar emot att börja skriva för man vet att det kommer bli skitkasst.

Men så började jag i alla fall med det och så märkte jag en massa grejer under tidens gång. Att karaktärerna blir jättetråkiga för att jag inte vet hur man fyller ut dem; ”Ok, hur gör man det då?”. Så massive action för mig var verkligen så att jag fick syn på saker, sedan kunde jag hantera dem. Det är mycket lättare på något vis att veta var jag befinner mig.

Jan: Vi pratade om detta i en av de tidigare delarna om T. Harv Eker, det här mer trocirkeln. Ibland behöver man fatta först och göra sedan. Men det funkar lika bra om det är en person som har de resultaten du vill ha och de säger att du ska göra en grej, gör då det. Ifrågasätt inte. Testa och får du de resultaten så funkar det och sedan kommer det förändra din tro och din attityd.

Det var som Moa sa också i avsnitt #139 om att njuta sig till framgång:

Innan du har testat 100 gånger så har du inte rätt att uttala dig om huruvida det funkar eller inte.

Moa Diseborn

Jag gillar det jättemycket. Men det handlar också om att vi vill veta att det funkar i förväg. Det som hon sa också är att det får man inte veta i förväg, utan man måste göra det först. Jag tror det handlar om att göra och det som ofta hindrar oss det är rädslor. Vem tror jag att jag är? Eller, vad ska andra tycka?

Du måste testa minst 100 gånger

Caroline: Kan inte du berätta om en handling som du har gjort, som du inte visste skulle funka, och sedan fick insikter från?

Jan: Jag minns inget specifikt, men jag är ganska duktig. Det var Lennart eller Charlie som tragglade med mig och sa att du inte kan vara en ledare om du inte kan följa. Ibland behöver man inordna sig en struktur i ett område man inte är duktig på. Ett område där jag inte är duktig är träning.

Vi har vår personliga tränare Armen och han säger: Vecka 1 gör du en armhävning, en sit-up, en squat och en burpee. Då gör jag det. Vecka 2 gör jag två, vecka 3 gör jag tre. Jag ifrågasätter honom inte och frågar hur han har kommit fram till det eller vilken forskning som stödjer det. Uppenbarligen är han vältränad. Han kan sina grejer. Vem är jag då att ifrågasätta honom innan jag har testat 100 grejer själv? Då gör jag som jag blir tillsagd och jag kan göra fler armhävningar idag än jag kunde för några veckor sedan, så uppenbarligen funkar det.

Då börjar tron att skifta. Det jag skulle säga här också är att många gånger tror jag att det som hindrar oss från att göra saker är rädsla. Där fick jag en viktig insikt för många år sedan. Det var någon som sa till mig att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare. Det vill säga att man alltid kommer att vara rädd när man gör nya saker. Som t.ex. när du började skriva, då var du rädd, men du gjorde det i alla fall. Det var viktigare för dig att få utlopp för den här kreativiteten.

Det är inte så att man inte är redo förrän man slutar att vara rädd. Bullshit. Du kommer vara rädd alltid. Det handlar om att vara modig ändå. Till slut när man har gjort det 100 gånger så undrar man varför man någonsin var rädd. Då verkar det bara löjligt. Jag tror att de flesta av oss känner igen det. Jag tror att det också hänger ihop med nästa princip.

Princip #8: ”If you are willing to do only what’s easy, life will be hard. But if you are willing to do what’s hard, life will be easy.”

Om du bara är villig att göra det som är enkelt, då kommer livet att vara tufft. Om du är villig att göra det som är tufft, då kommer livet att vara enkelt.

Caroline: Ja, det är ju lite som att man blir härdad. I mitt eget liv var det att doktorera i biologi som var tufft. Det var så jävla tufft, men jag var en annan person när jag kom ut på andra sidan än när jag gick in i det. Det var som att jag upptäckte min kapacitet då. Att om något måste bli gjort idag så kosta vad det kosta vill. Då var jag på labbet till nio i så fall. Det var fantastiskt hur det kändes sedan när jag hade gjort det jag hade sagt, fast det var svårt. Sedan blev det lättare och lättare med saker, för att jag förstod vilken kapacitet jag hade. Det är också sådant som jag vill att våra barn ska lära sig, att man måste göra vissa grejer som är svåra.

Jan: Där är vi skitdåliga, för vi är sådana curlingföräldrar.

Caroline: Nej, du är en curlingförälder. Men det är en annan historia, hur man jobbar med barn. Men allt som är värt att göras är tufft i början.

Jan: Jag håller med, så är det för mig. Ibland frågar folk om det inte är jobbigt att läsa alla akademiska studier och så, men jag har klarat en tenta i kvantmekanik och elektromagnetisk fältteori. Det är det svåraste jag har gjort i mitt liv. Ingenting jag har gjort sedan dess har kommit i närheten av det. Elektromagnetisk fältteori är det värsta jag har gjort i mitt liv, men jag klarade den tentan sjätte gången, eller sjunde gången, eller vad det var. Jag hade inte fått min examen utan den så det var bara att suck it up.

Det är faktiskt en grej som har hänt efter det, där jag backade. Det var bok som en professor hade skrivit om riskparitet. Den var uppenbarligen inte skriven för normala människor. Det är enda gången jag har tänkt att detta är för svårt, och backat.

Caroline: Men förutom det, känner du att det har blivit lättare med saker när du vet vilken kapacitet du har? För man vet inte förrän man provar.

Allt som är värt att göra är värt en ansträngning

Jan: Ja, absolut. Jag kom på en annan attityd som jag har och som jag gillar jättemycket. Det är: ”Allt som händer är träning inför något som komma skall.”. Ibland när shit happens så tänker jag att detta var för att jag ska få träna på någonting och klara en större utmaning i framtiden. Då tror jag att man bygger de här musklerna.

Caroline: Det är ett sätt att se på livet och vår tillvaro: att det finns möjligheter överallt.

Jan: Ja, som en växt. Det sa han också vid ett tidigare tillfälle, att allt i universum växer eller dör. Antingen utvecklas eller avvecklas du. Men jag är en militärt överintresserad person ibland. Det är också en klassisk grej som Navy SEALs i USA, att ”the only easy day was yesterday”. Det handlar om att anstränga sig. Det kommer inte att vara enkelt. Allt som är värt att göra är värt en ansträngning. Det handlar inte om en kamp.

The only easy day was yesterday.

Ordspråk från Navy SEALs i USA

Det är inte som den skylten som min mamma hade när vi växte upp i grovköket. Alltså detta är helt sjukt. Hon hade alltså en bild på en bajskorv som kom upp ur en toalett där det stod så här: ”Livet är ett helvete, så håll ut.” Det är så konstigt! Vad är det för attityd och varför hänger den där? Nästa gång vi kommer dit får vi kolla om den är kvar. Det vi pratar om handlar inte om att kämpa eller att livet är misärigt, utan det handlar om att livet är en växt.

Caroline: Man kan ändå vila i det där när man är på labbet till nio för att man måste göra klart en grej. Det går ändå att vila i det litegrann, stundvis bara. Det kommer en stolthet efteråt.

Jan: Ja, det handlar om att vara lite oresonlig. ”Nu gör vi det här.”. Jag gillar det jättemycket. Titta, nu kommer nästa princip som hänger ihop.

Princip #9: ”The only time you are actually growing is when you are uncomfortable.”

Caroline: Men man kan bli komfortabel i att det är okomfortabelt, på sätt och vis. Man vet när växten sker för att det känns lite jobbigt inombords. Det är som att det kliar.

Jan: Men du hade en sådan grej här om dagen, när du kom till mig och var helt arg och sedan var du jätteledsen.

Caroline: Ja, jag går ju en romanskrivarlinje just nu och så var vi indelade i grupper och skulle göra en uppgift. Sedan upptäckte jag när uppgifterna var gjorda och alla hade redovisat, att jag ville göra uppgiften på det viset som de hade gjort. Då insåg jag också att jag jobbar väldigt mycket med självcensur, liksom att jag är attraherad till något helt annat. Att det ska vara crazy och idéerna får gärna vara knäppa som kommer. Inte realistiska och inom en fin låda så där, som jag gör det när jag självcensurerar.

Jag började fundera på hur länge det har pågått och insåg att det har pågått hela mitt liv. Hela livet och hela tiden. Alltid är jag så trevlig. Alltid. Så insåg jag att jag kanske inte är så trevlig egentligen då. Det var jobbigt. Jag grät ju. Jag kan inte peka på varför det var jobbigt, men det var en sorg tror jag. Det var bara trist att se att jag jobbar med självcensur. Men den större grejen i detta är vilka möjligheter det öppnar för mitt skrivande, så att jag kan vara helt crazy med saker, för det behöver inte vara så realistiskt och logiskt hela tiden.

Jan: För mig är det precis vad den här principen handlar om.

Den enda gången du faktiskt växer är när det är obekvämt. Det där var obekvämt och du växte.

Caroline: Ja, det var obekvämt. Jag tror inte att jag fattade hur obekvämt det var förrän jag började gråta kring det. Först kom det som en insikt som jag tänkte att jag ska jobba med, sedan två dagar senare blev jag ett vrak, en liten stund. Ibland märker man inte när växten sker.

Komfortzonen tar död på idéer, möjligheter och växt

Jan: Jag gillar också det som han skriver: ”Nobody ever died of discomfort. Yet living in the name of comfort has killed more ideas, more opportunities, and more growth than anything else.” Det vill säga, ingen har dött av att ha det lite obekvämt, men att leva i det här bekväma, det har dödat fler idéer, fler möjligheter och mer växt än någonting annat.

”Nobody ever died of discomfort. Yet living in the name of comfort has killed more ideas, more opportunities, and more growth than anything else.”

T. Harv Eker – Secrets of a millionaire mind

Caroline: Det känns som att man ska ha en tyst minut över detta, eller hur? Jag blir väldigt känslomässigt berörd över det här. Jag tänker på alla gånger jag har hållit mig inom ramarna och alla gånger jag har varit så himla trevlig och sansad. Alla människor som har gjort detta genom tiderna istället för att gå efter något annat. Det som ville komma ut, liksom. Jag blir väldigt känslomässigt berörd.

Jan: Om man sedan ska koppla detta till pengar så tror jag också att pengarna finns där ute i samma discomfort zone.

Caroline: När du säger så tänker jag på när man ska lära sig försäljning, vilket man behöver göra i många jobb. Att lära sig det kan vara en discomfort. Man behöver vara där ute och testa och träna och man får nej från andra människor. Hur får man ja, det är det som är frågan i försäljning.

Jan: Ja, och när man ska starta eget eller satsa på en idé som ingen tror på. Det finns så många historier, som J.K. Rowling med Harry Potter och Carl-Johan med boken ”Kaninen som så gärna ville somna”. Det är discomfort. När du gör det som ingen annan är villig att göra, det är då du får belöningarna som ingen annan kommer få.

Princip #10: ”Training and managing your own mind is the most important skill you could ever own in terms of both happiness and success.”

Jan: Att träna och hantera ditt eget sinne är den viktigaste färdigheten som du någonsin kommer äga när det gäller framgång och lycka. Jag tänker många gånger på det. En annan attityd är att man inte behöver tro på allting som hjärnan tänker.

Caroline: Heller inte på alla känslor. De är där men det är inte alltid som de är helt relevanta i sammanhanget. De kommer och man tittar på dem och så hoppar de vidare. Men vissa stannar kvar.

Jan: Ja, och jag tror inte att det någon som skulle vilja hugga bort hjärnan, utan jag tror att det handlar om att styra den.

Caroline: Finns det något oärligt kring detta? Jag kan tänka mig att om man lyssnar och aldrig egentligen har blivit medveten om hur man styr sitt sinne, så kan det framstå som att man försöker vara någon annan än den man är. Eller att man försöker tänka på ett annat sätt.

Jan: Jag tänker att vår hjärna går bananas. Vi har dessutom inte bara en hjärna, utan forskning har visat att vi har flera olika delar i hjärnan: den primitiva, logiska och rationella, och så vidare. Tänk om våra händer hade varit som vår hjärna? De hade gått bananas all over the place, eller hur? Då hade vi inte velat hugga av dem, utan vi hade velat styra dem. Jag tror att hjärnan är en muskel, precis som allt annat. Det är där t.ex. meditation kommer in, att jag inte behöver tro på allt den tänker eller känner.

Caroline: Som stress till exempel, det sker i hjärnan och det kan man styra med olika verktyg, som meditation eller mindfulness. Eller bara gå ut och springa.

”No thought lives in your mind rent-free.”

Robert Allen

Jan: Det vill säga, ingen tanke lever i din hjärna utan att betala någon slags hyra. Vi har konsekvenser eller möjligheter från alla våra tankar och allt det vi tänker och känner. Det är så mycket man skulle kunna säga om detta. Som Moa pratade om, att hjärnan är 40 000 år gammal. Den har inte förändrats så mycket som samhällets har förändrats. Anders Hansen pratar också om detta, att rädsla är som biologisk gräddfil i hjärnan och vår hjärna är inte gjord för att vi ska vara lyckliga. Den är gjord för att vi ska överleva, och så vidare.

Sagan om de två vargarna (i vårt huvud)

Jan: Jag tror också att Moa sa att om vi har upplevt någonting eller om vi tänker någonting så är det samma kemiska process, så man kan inte särskilja de två. Det vill säga, om jag ändå ska tänka på någonting, varför inte välja att tänka på någonting som är stärkande, istället för att slå på mig själv, etc. Men det är en träning. Tony Robbins, en känd amerikansk coach, hos honom får man träna på detta genom att gå på glödande kol. För mig var det verkligen en grej med hjärnan, för man ser den där kolbädden med glödande kol som är typ 10 meter bred och så ska man gå över. Hjärnan tänker du är dum i huvudet och vill att man ska springa åt andra hållet, men då går man ändå över det och inser att det inte var så farligt. Då blir det tydligt att man inte behöver tro på allt som hjärnan säger.

Jag tänkte att vi ska ta sista här, historien om de två vargarna. Jag kan läsa den och jag gillar den här jättemycket och jag kan försöka översätta den direkt för den är på engelska.

Caroline: Ja, den har vi också pratat om med Freja, vårt barn. Men det blev två drakar, för hon sa att hon inte har några vargar i sitt huvud, utan att det är två drakar. Det är väl det där att skapa highways i hjärnan. Vilka tankar tänker du mest, de som stärker dig eller försvagar dig.

Princip #11: ”If you keep doing what you always done, you will keep getting what you have always got. You can be right, or you can be rich, but you can’t be both.”

Jan: Han säger att om du fortsätter göra det du alltid har gjort så kommer du alltid att få samma resultat du alltid fått. Du kan antingen ha rätt, eller vara rik, men du kan inte både ha rätt och vara rik. Jag gillar denna. Einstein lär ha sagt… Eller, jag måste säga, det fanns en bild på nätet med Einstein och så stod det: “I haven’t said half the crap people say I have said.” Men han lär ha sagt att det första tecknet på en idiot är en person som gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett nytt resultat.

Det första tecknet på en idiot är en person som gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett nytt resultat.

Kanske Albert Einstein

Men då menar Eker att being right är att hålla kvar vid gamla tankesätt. Så antingen kan du ha rätt eller vara lycklig eller fri. Detta gillar jag jättemycket, och vi har pratat ganska mycket om det. Attityden är: När man är arg på något så har du antingen rätt och har rätt att vara arg, eller så är du fri. Du kan inte vara båda. Det handlar om att ge upp rätten att ha rätt.

För att bli fri så behöver du ge upp rätten att ha rätt

Sedan tänker jag också att om man redan vet allt, så finns det inte utrymme för någonting nytt. Ofta vi äldre män, vi vet redan allt, och om man vet allt, så finns det inget utrymme att ta in det nya. Ny kunskap eller nya saker.

Caroline: Det är oerhört oattraktivt med människor som alltid vet allting och bara ska trycka ner det i halsen på en.

Jan: Jag tror att det här handlar om att vara öppen för nya saker och att ge upp rätten att ha rätt. Men det är mycket prestige och annat som spelar in.

Caroline: Vet du vad jag har märkt? Att jag inte alltid har rätt heller. Jag har ju min egen historia och livet är inte ens egen historia. Det är en gråskala.

Jan: Någonting jag tränar mycket på är att säga: “Jag vet inte.” Jag är skitdålig på det, men jag tränar och jag tycker att jag blir bättre även om jag fortfarande är dålig. För jag ska alltid ha svar. Du, nu kommer en av mina favoriter. Detta är nog min absoluta favorit.

Princip #12: ”Every master was once a disaster.”

Caroline: Det känns skönt faktiskt. Det är en tröst. Det kanske till och med är en förutsättning, man måste ha varit dålig på någonting för att kunna bemästra det.

Alla som har blivit bra på någonting har någon gång varit väldigt dåliga på det. Varje mästare har en gång varit en katastrof.

Jan: Jag började ju med aktier 1996. Jag var skitdålig i 15 år. Jag har fortfarande varit dålig i fler år än jag har varit bra. Så jag är inte ens på 50-50. Jag har tagit dåliga beslut och gett dåliga råd. Det var någon annan som sa till mig att om du inte skäms för det du gjorde för 12 månader sedan så har du inte utvecklats tillräckligt. Ibland när jag kollar på våra första avsnitt så tänker jag ”Shit vad pinsamt”. Så detta gladde mig när han skrev att every master was once a disaster. Jag tror det handlar om att vara för att göra och sedan för att få nya resultat, faktiskt. Att unna sig det.

Caroline: Det är så lätt att tro att alla är duktigare än mig. Att jag nog inte har något i det här området att göra. Så kan jag tänka inom skrivandet, att alla är mycket bättre än vad jag är och det finns nog inget hopp för mig. Det är den där vargen. Men det är också skönt att veta att jag tänker så här med det är ok. Det finns ändå hopp. Men då måste man tro att det är ok att vara dålig från början. Ska man vara bra då tillåter man inte sig själv att utvecklas.

Jan: Jag tror att de flesta tror att de ska få resultatet först, sedan kommer de göra det som krävs och sedan kommer de vara den personen. Jag vill ha 10 miljoner, för sedan kommer jag börja spara och då kommer jag ha ett rikt mindset. Men det funkar inte så, utan först måste du ha ett rikt mindset, sedan behöver du börja göra grejer som går i linje med det mindsetet och sedan kommer du få de där pengarna. Men folk tror att det är tvärtom. Det gäller också med skrivandet. Du behöver först skriva och inse att jag är en disaster för att bli en master.

Princip #13: ”To get paid the best, you must be the best.”

Jan: Jag tror att detta handlar om att vara den bästa varianten av sig själv. Jag har aldrig fokuserat på att bli störst. Det var någon som sa till mig att om du är bäst så kommer du att bli störst. Det ena leder till det andra. Jag tror att detta är summan av allt det andra vi har pratat om. Om jag vill få bäst betalt då behöver jag vara den som tränar mest, misslyckas mest, lägger in mest energi, skrapar knäna mest, förlorar mest. Jag behöver vara i min discomfort zone. Inget kommer gratis. Men bara för att inget kommer gratis behöver det inte vara en kamp. Man kan ha roligt längs vägen.

Men bara för att inget kommer gratis behöver det inte vara en kamp. Man kan ha roligt längs vägen.

Caroline: Ja, och man kan också känna sig stolt över att man skrapar knäna mest.

Jan: Jag tror att rikedom handlar om att vara den bästa varianten av sig själv. Pengarna är faktiskt bara en mätbarhet. Det sa Richard Branson, att pengar bara är ett mått att mäta på. Vad står det på den där poängtavlan? Verkar det jag gör gå i rätt riktning eller inte? På något sätt är det en sammanställning av allt det andra.

Caroline: Det som inte står här är precis det du säger, att det kostar. Men det behöver inte vara otroligt jobbigt för det. Det är som en resa liksom, att bli bäst.

Jan: Ditt skrivande, det kostar. Men du är lycklig när du skriver och jag har aldrig sett dig så harmonisk som du har varit de senaste månaderna nu när du har börjat skriva. Sedan tror jag att man inte ska underskatta vikten av att ta emot hjälp. Du går en skrivarkurs och jag har en massa människor som hjälper mig. Moa som var här i förrförra avsnittet till exempel.

Jag hade inte kunnat vara den jag är och pratat om de här principerna på det här sättet om jag inte hade hängt med henne. Och hon hade inte pratat som hon gör om hon inte hade hängt med sina föräldrar och en massa människor runtomkring. Så för mig är detta på något sätt kopplingen mellan allt det vi pratat om. Gör man de andra grejerna då kommer pengarna som ett brev på posten.

Jan: Det var avslutningen på den här serien. Jag hoppas att du som har lyssnat och hängt med oss gillar det här. Jag tror att detta är ett sådant jag vill komma tillbaka till. Om vi gör om den här serien om fem år så kommer vi att tänka andra grejer, vilket förmodligen kommer vara ganska spännande. Ja, då återstår egentligen bara att säga tack för den här veckan!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du nog även uppskatta de tidigare delarna i serien:

• Allt i livet är bara ett resultat av saker vi gjort och inte gjort - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 1 av 5.
• Du kan inte både ha en ursäkt och ett resultat samtidigt - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 2 av 5.
• Din inkomst står i direkt proportion till det värde som du skapar - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 3 av 5.
• Önska inte att det var enklare, önska att du var mer kompetent - Ett samtal om inre framgångsfaktorer - Del 4 av 5.

Prenumerera för att få fler artiklar som den här

En gång i månaden skickar vi ut vårt kostnadsfria nyhetsbrev. Det är en sammanfattning av månadens bästa artiklar och tips. Dessutom får du vår välkomstserie som plockar guldkornen från mer än 10 års bloggande.

Frågor till Eric Strand om guld, investeringar och annat?

På tisdag intervjuar vi Eric Strand som varit en väldigt uppskattad gäst här på bloggen. Om du har frågor kring guld, alternativa investeringar, pengar, filosofi, yoga(?) och annat, passa på och skriv i kommentarerna. ?

På återseende nästa söndag!
Jan och Caroline

Jan och Caroline Bolmeson

23 februari, 2020

Den här artikeln publicerades söndagen 23 februari 2020 klockan 20:43 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Personlig utveckling, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.