Vad lär du ditt barn om pengar och ekonomi?

6 tips på sunda ekonomiska förhållningssätt att lära barn

Jan Bolmeson

11 februari, 2015

I måndags fyllde Freja fyra år och förutom två Angry Birds-kuddar så fick hon en spargris och 100 kr i mynt. Gissa om jag blev stolt när jag frågade henne varför man ska lägga pengar i spargrisen och hon tittar på mig som om jag är tappad bakom en vagn och svarar: ”Men pappa, för där växer de ju!”

Jag har skrivit mycket om Frejas pengamaskin tidigare och att hon redan vid 4 års ålder har passerat ett totalt eget kapital på en halv miljon. Det viktigaste dock är ju inte pengarna, utan de ekonomiska förhållningssätten. Annars kan nämligen en stor summa stjälpa lika mycket som det kan hjälpa. Därför har jag redan nu försökt börja lägga grunden till en sund, positivt och genererande inställning till ekonomi.

Jag började tänka på det här för några år sedan när jag insåg vilka konstiga saker vi lärt oss om pengar. Jag vet inte om du känner igen dig i följande:

• Pengar växer inte på träd.
• Det viktiga är inte pengarna utan hälsan
• Vi är inte gjorda av guld/pengar
• Ekonomi är läran om hushållning av en resurs i brist
• Pengar är runda för att de är gjorda att rulla
• Pengar är roten till allt ont
• Pengar kan inte köpa lycka
• etc.

Poängen i den här artikeln inte bemöta dumheterna ovan, men jag är ganska klar på att jag inte vill att Freja (eller någon annan) ska växa upp och lära sig dem. Eftersom jag är ganska engagerad i den svenska skolan så vet jag också på vilken låg nivå privatekonomiundervisningen i skolan befinner sig på. Det medför att där är tyvärr inte så många andra ställen för oss att lära oss om privatekonomi annat än från oss föräldrar.

En amerikansk studie visade att 75 % av den finansiella bildningen kom från föräldrarna. Det vore en fantastisk nyhet om det inte vore för ovanstående sagor och att vi inte börjar prata med barnen om ekonomi förrän de i genomsnitt är 14 år gamla. Vilket är sju år för sent eftersom många av de grundläggande känslorna av vilja ha, uppskjuten belöning, rädsla eller förverkligande grundläggs mycket tidigare.

Jag har inget klart svar eller gedigen erfarenhet av hur man ska undervisa barn i privatekonomi, men jag tänker att det handlar lite om trial-and-error och testa olika tillvägagångsätt efterhand. Så här tänker jag i alla fall idag.

Pengar ger möjligheter till upplevelser och saker

Det första jag tycker är viktigt är att Freja ser att pengar ger upphov till roliga saker. Jag har nämligen ofta sett att det första många har lärt sina barn är att pengar ska sparas, men jag tror att det först är viktigare att uppleva lustkänslorna så att man vet varför man ska spara senare.

Det gör att än så länge har vi inte pratat med Freja så mycket om sparande, som att vi har försökt koppla ihop pengarna med positiva upplevelser. Hon har fått en 20-lapp och fått gå och betala för sin egen ponnyridning, köpa sin glass eller leksak som hon önskar sig.

Sparande handlar till stor del om uppskjuten belöning och då tror jag att man först behöver ha upplevt belöningen, innan man vet vad man behöver skjuta upp.

Där finns ett överflöd på pengar (eller åtminstone inte en brist)

Eftersom jag föreläser och bloggar mycket så vet jag kraften i olika ord och framförallt är jag uppmärksam på vad det är som sägs mellan raderna eller det subtila syftet. En väldigt vanlig formulering som jag har hört flera gånger låter ungefär som följer:

”Nej, vi kan inte köpa det. Vi har inte råd. [..]  Det är för dyrt. [..] Det finns inte tillräckligt med pengar.”

Eller någon motsvarande variant. Vid första anblick så är det ganska rakt på och i många gånger sant. Problemet är vad det säger till barnet mellan raderna. Jag påstår nämligen att en formulering som ovan kommer från eller antyder en upplevelse av brist. Det antyder en upplevelse av brist på kontroll eller makt – känslan och upplevelsen av att det inte finns tillräckligt.

Kopplar man den här känslan till just pengar, så tror jag att det kan skapa problem längre fram. Eftersom det kan leda till en känsla och upplevelse av hjälplöshet och maktlöshet i förhållningssättet till pengar. Eller om man vänder på det – det ger inte en känsla av kontroll och att pengar faktiskt är något som man kan styra, påverka och managera. Jag tror att ett ekonomiskt självförtroende kommer just från upplevelsen av (egen)makt över en situation eller resurs.

Vad jag och min fru försöker säga istället – som jag tycker är mycket mer utmanande är:

Jag förstår det Freja. Men jag tycker inte att det är något bra att lägga pengar på eftersom det priset är högt.

Eller varianten:

Jag tycker inte att det är värt pengarna.

Jag tycker det här är tuffare eftersom då behöver jag stå för att jag inte vill köpa det – om jag bara säger att vi inte har råd så blir det mer dissocierat och enklare. Men det ger ju en negativt långsikt konsekvens enligt ovan.

En vanlig invändning här är; ”Det är enkelt för dig som har en bra ekonomi att säga så. Men jag har verkligen inte råd.” Jag har full respekt för det. Fast jag vidhåller även i en sådan situation är det en bättre idé att hjälpa barnet till ett stärkande förhållningssätt till pengar. Jag vill hellre ge bort upplevelsen av att sträva efter mer än att förstärka en upplevelse av bristtänkande och maktlöshet.

Repetition, repetition och ännu mer repetition

Något jag har lagt ganska mycket tid på tillsammans med Freja är att jag brukar prata om att pengar växer. Vi har inte pratat om sparande, ränta-på-ränta eller hur det går till. Bara om att pengar kan föröka sig och bli fler. Jag tror att jag nu har sagt det så många gånger att för Freja är det här ”sant”. Därför var det inget konstigt när jag i måndags berättade att pengarna växer i spargrisen.

Egentligen är det här ingen skillnad från andra saker man lär sina barn med hjälp av repetition. På amerikanska sajter har jag till och med sett föräldrar som har gjort sånger, eller små ordspråk såsom ”See some money? Save some money!”.

Poängen är att även om barnen inte förstår hur det går till, eller förstår den bakomliggande mekaniken, så är sannolikheten väldigt hög för att det blir en av deras grundläggande sanningar och värderingar de kan ta med sig genom hela livet.

Förstärka positivt beteende kring pengar

Känns som att det här är lite som att sparka in en öppen dörr. Men t.ex. när Freja fick pengar i present så frågade vi – vad ska vi göra med dessa pengarna? När hon svarade ”rätt” att spara dem i spargrisen så uppskattade vi och förstärkte det beteendet.

Jag brukar även leka med Freja och fråga henne ”Varför ska man lägga pengarna i spargrisen?” och låta henne förklara för mig hur det hänger ihop. Eller så brukar jag med flit säga fel, så att hon får en möjlighet att ”rätta” mig och säga rätt svar.

Leka med riktiga pengar

Jag tycker inte heller att det är fel att leka med riktiga pengar. Ibland så har jag bytt ut pengarna i hennes leksakskassa till riktiga pengar. Jag läste vid något tillfälle nämligen att små barn inte har möjligheten att förstå abstrakta begrepp såsom leksakspengar.

Då tänker jag att man lika gärna kan leka med riktiga pengar och när leken är slut göra det till en liten ritual att lägga pengarna på ett säkert ställe och på så sätt visa deras värde. Min förhoppning är att det både avdramatiserar pengar samtidigt som det ger grunden till en respekt för dem.

Ge möjligheter till (små) val

Det som jag också många gånger försöker är att ge Freja möjligheten att få välja själv. På Willys så brukar hon få välja mellan naturgodis, barnmat eller smoothie. Här har jag ibland tänkt på det att det skulle kunna upplevas som en bristtanke att behöva välja (och inte kunna ta alla tre) men än så länge har hon inte kommit på den tanken. Jag tror också att mitt svar i en sådan situation skulle vara ett resonemang kring val och prioritering.

Poängen är i alla fall att låta henne både få ansvar och befogenheten att fritt få välja inom sin sfär av kompetens och inflytande. Detta försöker vi i och för sig göra även i andra områden som att hon får välja själv vad hon vill ha på sig. Det var ganska roligt vid ett tillfälle när hon ville ha omaka par strumpor. Först började jag argumentera emot, tills jag i en stund av sjukdomsinsikt insåg att det handlade mer om mig och hur fröknarna på dagis skulle se mig som pappa som inte kan sätta på två strumpor av samma par. Hon fick behålla dem på och hon älskar numer sina omaka par… Det var verkligen en insikt för mig, typ – gör jag det här för min skull eller för hennes?

Slutord

Samtidigt så tänker jag att barnuppfostran är bland de svåraste jag har varit med om. Gör man på ett sätt så får det vissa konsekvenser och gör man på ett annat sätt så får det andra. Oavsett hur man kommer att göra så kommer t.ex. Freja få vissa fördelar i livet samtidigt som det kommer skapa utmaningar i andra. Jag brukar falla tillbaka på ett citat från en god vän Lennart, som brukar säga:

Vi människor, vi gör så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner.

Vilket innebär att man kan bara göra sitt bästa. Genom ovanstående punkter försöker jag lägga grunden för en ekonomiskt ansvarig person. Efterhand så kommer jag naturligtvis lägga in mer och mer komplexa resonemang som ränta-på-ränta, inkludera henne i sin portfölj och kanske även inkludera henne i bolaget – eller starta ett eget till henne. :-)

Jag tar gärna emot tips i kommentarerna kring hur du tänker, eller andra tips!

Relaterade inlägg

• Frejas pengamaskin efter 3 år 9 månader, 432 601 kr i eget kapital - Så här går det för RikaTillsammans-portföljen i praktiken för min dotters räkning, november, 2014
• Uppföljning på barnbidragsportföljen - Kerstin 4 år - Hur har det gått om man investerat ett barnbidrag kontinuerligt de senaste 4 åren?
• Bästa sättet att spara och investera pengar till barnen - Tips på hur du kommer igång med en pengamaskin till dina barn eller barnbarn
• Alla artiklar om barnsparande