Varför äger 5% av befolkningen 95% av kapitalet?
Del 1 - Inkomstkvadranten och de fyra sätten att tjäna pengar
Det sägs att de rika blir bara rika och de fattiga blir bara fattigare. Idag är det snarare att de fattiga förblir fattiga, medelklassen blir fattigare och de rika blir rikare. Det gör mig nyfiken att ta reda på varför det blir så. Men den inspirerande frågan är vad är det som de rika gör som inte de andra gör?
För att svara på frågan använder jag nedan flera modeller som på intet sätt mina egna, utan jag kopierar friskt från bland annat Robert Kiyosaki, Balansekonomi:s 10-veckors utbildning ”Nycklar till ett Rikare Liv” och Donald Trump samtidigt som underbygger det med fakta från Statistiska Centralbyråns Förmögenhetsstatistik.
Inkomstkvadranten
Om man tittar bortom de två linjerna och bokstäverna kan man förklara oerhört mycket – så mycket att det nästan är skrämmande. Det nästan klär av människor nakna. För inkomstkvadranten avslöjar:
- Hur människor tänker,
- Hur människor pratar,
- Vilka värderingar de har,
- Vilka deras drivkrafter är,
- Vilka ekonomiska resultat de har och
- Hur deras framtida liv kommer att se ut
Det absolut viktigaste att understryka vid detta laget är att jag verkligen inte lägger någon värdering i vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, framgångsrikt eller ej. Den bara visar hur situationen är och hur man tjänar sina pengar. Det är varken bättre eller sämre, sedan är det var och en människas uppgift att göra sin egen tolkning.
”A” för Anställd
Den första, övre vänstra kvadranten handlar om ”Anställda” – det vill säga personer som arbetar på ett företag som ägs av någon annan. Här gör inkomstkvadranten ingen distinktion mellan olika befattningar i företag – en VD är lika anställde som en tjänsteman eller en industriarbetare. Alla arbetar de åt någon och uppbär ersättning för sin nedlagda energi och tid.
”S” för Småföretagare eller självanställd
Den andra kvadranten på den vänstra sidan behandlar de människorna som drivet eget företag eller på något sätt arbetar för sig själv. Det är människor som vill vara ”sin egen chef”, eller vill göra ”det de själva vill”.
”F” för Företagare eller Förmånstagare
Den första, övre, kvadranten på den högra sidan står för företagare eller förmånssystem. Det är personer som en gång byggt upp ett förmånssystem, genom att lägga in en stor del initial energi för att sedan tjäna pengar från det om och om igen. Exempel är t.ex. företagare som byggt upp ett företag och nu inte längre behöver arbeta i det. Ett annat exempel kan vara på MLM eller olika nätverksmarknadsföringssystem.
Den stora skillnaden mellan småföretagaren och företagaren är svaret på frågan: Mår företaget bättre eller sämre om du är borta i 12 månader? Är svaret sämre, betyder det att man är ovärderlig för företaget och därmed är man en S. Skillnaden mellan S och F är alltså i systemet, inte i antalet anställda.
”I” för Investerare
Den sista, nedre högra, kvadranten behandlar människorna som lever på avkastningen av sitt kapital – investerarna. Det är personer som egentligen inte behöver arbeta för deras pengar arbetar åt dem. Raljant kan man säga att I är de rikas lekplats. Oavsett vilken kvadrant människor tjänar sina pengar i, om de hoppas på att bli rika så måste de en vacker dag komma till I-kvadranten. Det är där som pengar omvandlas till rikedom.
Du kan bli rik eller fattig i alla fyra kvadranterna
Det är viktigt att ta hänsyn till att du kan bli rik eller fattig i alla fyra kvadranterna. Det finns människor som är mångmiljonärer och människor som är utfattiga i alla kvadranterna. Att man befinner sig i den ena eller den andra garanterar inte nödvändigtvis ekonomisk framgång.
Alla kvadranterna är inte likvärdiga
Jag skriver mer om det i nästa kapitel, men det är viktigt att redan nu inse att reglerna är inte likadana i alla kvadranterna. De flesta människor begränsar sig inte bara till en sida, men ofta även till sin egen kvadrant. Börjar man objektivt undersöka det upptäcker man att där finns oerhört många skillnader – t.ex. skattemässiga, som gör det OERHÖRT mycket enklare att tjäna pengar på den högra sidan. Exempelvis är skatterna ofta lägre på den sidan, det finns bättre förmåner och många undantag.
Sammanfattning av kvadranten
Kvadranten gör ingenting annat än representerar de olika sätten att generera inkomster. Den säger att:
- Den anställde tjänar pengar genom att ha ett jobb och arbeta för någon annan eller för ett företag,
- Den självanställde tjänar pengar genom att arbeta för sig själva,
- Företagaren äger ett företag som genererar pengar, och
- Investeraren tjänat pengar på sina olika investeringar – hans eller hennes pengar tjänar mer pengar
Olika sätt att tjäna pengar kräver olika personlighetstyper, olika tekniska färdigheter och olika utbildningsvägar. Olika människor attraheras av olika kvadranter. Medan pengar är lika, kan sättet att tjäna ihop dem vara väldigt olika. Titta gärna efter och ställ dig själv frågan – var kommer de den största delen av mina egna pengar ifrån?
Varje kvadrant är mycket olik de andra. Att skapa inkomster i de olika kvadranterna kräver olika färdigheter och personligheter – även om det är samma person i de olika kvadranterna. Att flytta sig från den ena kvadranten till den andra är som att spela golf på morgonen och dansa tango på kvällen.
Det viktiga är att med avseende på kvadranten tänka:
Var kommer mina pengar ifrån?
snarare än att tänka:
Vad är det jag gör för att tjäna dem?
Det handlar om att t.ex. om man tittar på en läkare – han kan vara anställd av Region Skåne och få sin lön som anställd (A). Samme läkare kan sedan bestämma sig att öppna egen praktik, kanske anställa några läkare och sköterskor och då blir han självanställd (S). Sedan kan han bestämma sig för att bygga ut, köpa in laboratorium och utöka verksamheten och den dagen han skaffar en annan VD blir han en företagare (F). Sedan kan han använda pengar från verksamheten och investera dem i aktier eller andra företag och då blir han en investerare (I).
Det går alltså att utan problem röra sig mellan de olika kvadranterna, om man vill. Det som gör att de flesta inte gör det är att de olika kvadranterna utmanar våra allra djupaste värderingar, intressen och känslor. Mer om det i de nedanstående kapitlen.
Analys av skillnaderna
Hur avgör man om en person är A, S, F och I?
Hur kan man se skillnaden utan att veta något om en person? Ett av sätten är att lyssna på vad de säger. Det finns inget som avslöjar en person så fort som när man börjar prata. Min ena mentor brukar uttrycka det som om man ”ger en människa tillräckligt mycket rep så hänger de i tillslut sig själva”. Det handlar om att lyssna, för genom orden lyser ens värderingar och tankemönster fram.
En A-person kan säga: ”Jag söker efter ett tryggt jobb med bra betalt.”
En S-person kan säga: ”Jag fakturerar 900 SEK i timmen”, ”Jag har lagt ner 100timmar på detta projektet” eller ”Det går inte att hitta kompetent folk nu för tiden”
En F-person kan säga: ”Jag söker efter en person som kan arbeta som VD i mitt företag”
En I-person kan säga: ”Min avkastning på eget kapital är 10% per år”
Var befinner sig större delen av befolkningen?
Tittar vi på fördelningen av befolkningen i förhållande till kvadranten är det ingen svårare matematik. 95% av befolkningen befinner sig på den vänstra sidan antingen som anställda eller som ensamföretagare.
De allra rikaste befinner sig alla på den högra sidan.
Var befinner sig större delen av kapitalet?
Om vi sedan börjar analysera var större delen av kapitalet befinner sig upptäcker man ganska snabbt att fördelningen är precis motsatt. 95% av kapitalet befinner sig på den högra sidan, hos de 5% som inte är anställda och småföretagare.
Detta bekräftas med siffror från SCB Förmögenhetsstatistik. I den senaste rapporten för 2004 tar de upp följande intressanta fakta:
- Medianförmögenheten var 212.000 SEK
- 10% av befolkningen hade en genomsnittlig förmögenhet om 4.744.000 SEK
- 10% av befolkningen står för 60% av den totala nettoförmögenheten
- 10% av befolkningen äger 77% av det totala aktievärdet
- 10% av befolkningen ägde 94% av alla hyresfastigheter
- 10% av befolkningen ägde 77% av alla jordbruksfastigheter
- Mer än vart tredje hushåll har negativ eget kapital (skulder större än tilllgångar)
Dessutom skriver SCB på sidan 9, följande:
Förmögenheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad. Det är en liten andel individer/hushåll som har mycket stora förmögenheter medan en stor del av befolkningen har betydligt mindre tillgångar. Mer än var femte person har en negativ förmögenhet, vilket betyder att deras skulder är större än tillgångarna.
Det är ett fåtal individer/hushåll som har mycket stora finansiella tillgångar medan ett större antal har sin förmögenhet bestående av reala tillgångar. Främst i form av småhus eller bostadsrätter.
Förutom ovanstående så skriver Johan Ehrenberg i ETC, vilket ytterligare understryker fördelningen:
I Sverige är rikedomen mycket sällan samlad direkt hos en privatperson. Åtminstone inte så att det är synligt. De rika privatpersonerna i näringslivet tillhör undantagen. Det är Fredrik Lundberg, Stefan Persson på H&M och andra som får ståta i topplistorna, inte de anonyma ägarna till industriföretagen eller bankerna. Istället är det i stiftelser och företag de verkliga rikedomarna finns.
Genom att ha aktier i ett litet företag för några hundra tusen kronor, kan den rike sen ha kontroll eller insyn i ett mycket större bolag som det lilla bolaget äger aktierna i. Detta är ju varken märkligt eller skumt, det innebär bara att statistiken över förmögenheterna i Sverige blir något skev.
Förmögenheter som inte är privata syns helt enkelt inte. Även om de styrs och kontrolleras privat. Att så få personer faktiskt ändå äger mer än hälften av alla skattepliktiga förmögenheter säger alltså mer än man först tror. Trots att de riktigt stora ägarna inte syns i förmögenhetsstatistiken, så är koncentrationen enorm. Våra rika är helt enkelt väldigt få.
Ett annat sätt att mäta förmögenhetsfördelningen är med den s.k. Ginikoefficienten. Ginikoefficient är ett ekonomiskt mått på ojämlikheten, till exempel i inkomstfördelning, hos en befolkning. Den visar hur inkomsterna är fördelade i en viss befolkning. Ginikoefficienten har ett värde mellan noll och ett. Noll innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet) medan ett innebär total ojämlikhet. År 2004 var Ginikoefficienten 0.854 – vilket visar att förmögenheten är oerhört ojämnt fördelad i Sverige. Socialdemokratiska regeringar till trots.
Drivkrafter
Missa inte fortsättningen!
Fortsättning följer i del som kommer under veckan. För att garanterat inte missa fortsättningen, prenumerera på kommande inlägg via e-post.