Vi har blivit för fega... Marcus Wallenberg om att vi lutar oss tillbaka och slappnar av...

Vi har blivit för fega… Marcus Wallenberg om att vi lutar oss tillbaka och slappnar av…

Följande inlägg innhåller klipp från artikeln ”Storyn om Sverige : Vi har blivit för fega” av Marcus Wallenberg som publicerades i tidningen Att:ention sommaren 2005. Jag tycker att detta är en väldigt välskriven och rakt-på-sakt skriven text som alla borde läsa både en och två gånger. Den är idag över 3 år gammal men den är fortfarande i allra högsta grad aktuell.

Konkurrensen i näringslivet ökar. Inget företag kan ta något för givet. Varje dag gäller det att möta kundernas krav. Varje dag gäller det att bli bättre. Mer effektiv.

Men det är inte bara företag som konkurrerar. Den globala konkurrensen handlar också om länder som tävlar. Om jobb, investeringar och framtidssatsningar. Om talanger. Om att skapa resurser att satsa på sina invånare och investera i den gemensamma utvecklingen. Varje gång jag besöker Kina slås jag av kraften och intensiteten.

Samma känsla får jag i många gamla östländer. Men också i Kalifornien. Nya idéer. Skaparkraft. Vilja att satsa. Vilja att ta risker. Vilka att anstränga sig lite extra för att klara konkurrensen. Öka tillväxten och därmed välståndet. Få det bättre.

Det vore lögn att påstå att jag inte möter samma intensitet i Sverige. Men inte alls lika ofta. Här hemma verkar det som om detta med tillväxt inte riktigt tar tag i och berör människor. Ibland undrar jag om vi tar väldfärden för givet. Att vi inte ser sambandet mellan tillväxt och välfärd och inte riktigt tar det på allvar. Men vi riskerar inte bara att inte få det bättre – vi kan till och med få det sämre. Det är ingen naturlag att vi ska ha hög levnadsstandard i Sverige.

För mig känns tillväxt självklart. För att vi ska få det bättre måste vi arbeta mer. Eller smartare – eller helst bådadera.

Gripenstedt hette en svensk finansminister som släppte loss konkurrensen för 150 år sedan. Då var Sverige ett av världens fattigaste länder. Någon gång på 1970-talet var vi ett av världens rikaste. Sedan dess har det vänt. Andra länder har kommit ikapp. Andra länder har gått förbi.

Det svenska välståndet byggdes av hårt arbete, uppfinningsrikedom, framsynta politiker och en känsla att det faktiskt kunder bli bättre.

Man får inte bli nostalgisk. men känslan av utveckling och framtidsoptimismen är ett arv vi har all anledning att knyta tillbaka till. Entreprenörskapet var avgörande. Utan djärva och fantasirika entreprenörer som byggde företag som ofta snabbt blev världsomspännande hade vi inte lyckats.

Jag funderar då och då över Sveriges fantastiska historia under detta dryga sekel fram till 1970-talet. Och hur starkt kopplad den är med ansvar. Det enskilda ansvaret för den egna framtiden. För nationen och kommande generationer. Företagens ansvar. Ansvaret att våga och vilja satsa, ta risker, lyckas och riskera att misslyckas. Ansvaret att våga vara långsiktig – tänka bortom nästa kvartalsrapport eller nästa val.

Ibland undrar jag om vi blivit för fega i Sverige. Om vi är så nöjda och belåtna att vi inte riktigt orkar ladda om.

Istället gräver vi ofta ner oss i våra egna misstag och tillkortakommanden. IT-bubblan är ett exempel. Visst gjordes det misstag. Men det är fem år sedan. Teknologin fortsätter förändra vår tillvaro. Många företag från den tiden gör lysande affärer idag. Livet går vidare.

Om vi inte förmår lägga detta bakom oss risker vi vår position som ledanden it-nation. Medan vi dividerar om vad som gick snett, vem som gjorde fel, så tittar andra framåt. Vi behöver en ny framtidstro i Sverige. Släppa loss företagssamma människor. Fokusera på de många områden där vi svenskar har fördelar mot andra. Eller där vi kan skapa en stark position. Bejaka kreativiteten, nya idéer och konkurrenskraft.

Lägga grunden  för framtidens framgångsrika svenska företag. Det tar tid att bygga sådana. Entreprenörskap kräver god jordmån för dem som har gnistan och idéerna. En vision för tillväxt och utveckling – byggd på öppenhet och ansvar – är möjlig.

Men det kräver att vi får tillbaka självförtroendet och framtidstron. Ser möjligheter istället för problem. Knyter an till den utvecklingsoptimism som präglat vårt land under merparten av de senaste 150 åren.

Jag tycker att målet ska vara att vi än en gång ska svinga oss upp till tätplatsen bland världens länder. Vi har förutsättningarna. Vågar vi? Vill? Kan vi? Jag är övertygad om det.

Relaterade etiketter och ämnen

entreprenörskap, misslyckas, misstag

Kommentera

5 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Jag är redan miljonär flera gånger om och då handler det inte om pengar för de har jag inga utan att jag har hittat glädjen i varandet där jag är. Jag skulle inte vara lyckligare om jag hade x antal miljoner men de e klart jag skulle troligtvis kunna hjälpa människor som är utslagna, fattiga, och utanför samhället därför att människans egoism och ständiga kamp för mer saker o pengar och utsugandet av 3:e världen gjort dom arvslösa och nedslagna. Jag tycker Wallenbergs text skall läsas i den kontexten. Det är absolut inte fel i att vilja satsa på sin produkt eller uppfinning problemet är större än så. Det handlar om politiken och det ekonomiska systemet.

    Gravatar ikon för användaren
    Dante
  2. Vit pil

    Pirre, problemet med att spara sig till miljonär är att har du inga pengar/inkomst så lär du förlora spelet. Det är en onödig riskfaktor för mycket.

    Ifall du är smart och använder andras kapital och andras expertis och bygger bolag eller investerar i fastigheter (byggda eller inte byggda) så når du till 1 miljon på ett år relativt enkelt.

    Ta ett exempel på en inkomstfastighet som tjänar 100.000 kr i betalnetto varje år. Belånar du denna fastighet till 10% ränta så är du miljonär (beräkning som gäller: 100.000 kr/ 10% = 1 miljon kr). Är du vass kan detta åstadkommas på 1-2 månader max.

    Så varför sitta i 10-20 år och spara slant efter slant och hoppas att ingen stämmer en (eller att skatteverket eftertaxerar en eller något)? Hänger inte med alls var genialiteten ligger i det upplägget. Tycker det är ett spel för lågintelligenta personer som vill spela smarta investerare.

    Ponera att du kan spara 5000 kr (vi pratar rejäla doser här. Väldigt få kan spara denna summa varje månad) varje månad. Tar vi 1 miljon kr så tar det dig:

    1 miljoner kr / 5000 kr = 200 månader, eller 16,7 år att spara dig till en miljon. Och då har jag inte alls räknat in inflation, efterskatter, eventuella stämningar mot dig etc. Inflationen äter upp ca. 2%, om jag inte är fel på det, av dina pengars köpkraft varje år. Detta kan du då skydda på sparkonto som ger mer efter skatt än vad inflationen kräver i köpkraft. Men oavsett så är det härliga 16,7 år av hårt och dedikerat arbete innan du ens är en ynklig miljonär.

    Under samma tid har andra blivit miljardärer eftersom det ser utanför sin inglasade kub.

    Önskar dig dock lycka till på din hårda resa, Pirre:). Försöker inte ändra dig, bara visa dig alternativen.

    Gravatar ikon för användaren
    Mathias
  3. Vit pil

    Jag tror också mer och mer på att det inte går att spara sig (riktigt) rik från en lön, dock behöver man ju återinvestera sina vinster vilket också kan liknas vid att spara. Jag tror det kan vara bra att spara ihop ett visst grundbelopp, men sen är det ju ändå investeringarna/business som gör det stora jobbet, och vad ska du med en massa sparade pengar till om du inte vet hur du ska sätta dem i arbete? Om man verkligen kan konsten att sätta pengar i arbete behöver man ju egentligen inga egna sparade pengar, dock tror jag det är bra att ha sin grundplåt, inte minst om man har begränsad erfarenhet och förmodligen kan räkna med vissa ”sneskott” vad det gäller investeringarna.

    Jag har hört det från olika håll och tror det stämmer att erfarenheter och kontakter är viktigare än pengar när du vill bli rik.

    Vad det gäller inlägget tycker jag också det är aktuellt i högsta grad. Det finns något ordspråk som säger något i stil med ”Det är svårt att bromsa ett tåg som har fart, och det är tungt att få fart på ett tåg som har stannat”.

    //Anders

    Gravatar ikon för användaren
    Anders
  4. Vit pil

    Jag har varit inne på hans blogg och jag tror säkert att han kommer att lyckas. Min personliga åsikt är dock att det inte är ett sätt som tilltalar mig att bli miljonär på… Man ska ju ha roligt under tiden – inte sagt att han inte tycker att det är roligt :)

    Gravatar ikon för användaren
    madwax
  5. Vit pil

    Du nämner Hur jag blev rik och Finanskvinnan som två bra bloggar. En riktig snålblogg är Miljonär innan 30 som sparar sig till sin första miljon innan han blir 30. Och han kommer att lyckas. Han är hard core och väl värd att följa. Inte för att man lär sig så mycket utan för att man imponeras av hans hängivenhet.

    Gravatar ikon för användaren
    Pirre