Will Smith om att rädsla faktiskt är ett val

Fantastiskt citat från filmen After Earth

Jan Bolmeson

8 december, 2013

Jag påstår att där en fundamental skillnad mellan rädsla och fara. Rädsla är en subjektiv känsla medan fara är något objektivt. Hjärnan kan inte skilja på en reaktion om den tror att en orm ringlar över min fot eller om det faktiskt gör det. Den reagerar likadant, trots att jag i den ena situationen är rädd och i den andra i fara.

Jag fascineras mycket av just konceptet rädsla eftersom det är få saker i oss människor som får oss att fatta beslut – eller inte fatta beslut för den delen – som rädsla. Jag tror att vi människor är rädda mest hela tiden. Jag är rädd för att andra människor inte ska tycka om mig. Jag är rädd för att bli ignorerad eller avvisad – att jag inte får vara med helt enkelt. Jag är rädd för att bli förödmjukad – att jag ska ha fel, eller att människor ska se att jag är en bluff.

Jag tror att vi alla människor har dessa rädslorna till varierande grad. För mig är det som olika lampor som lyser olika mycket i olika perioder. Jag tror att varje gång vi försöker göra något nytt, något okänt eller något som ligger utanför vår komfortzon då dyker rädsla upp. Det tror jag inte går att hindra. Däremot tror jag att jag kan välja om jag vill bli hindrad av rädslan eller ej. Om jag vill stå kvar, ta ett steg fram eller ta ett steg bak. Det är upp till mig att välja om rädslan styr mig, eller om jag tar rädslan i handen och styr den.

När jag är rädd så är det ett tillfälle för mig att träna mod. I Balansekonomi brukar jag föreläsa om mod (annonslänk) som kompetensen att agera samtidigt som rädsla är närvarande. Jag kan således välja att vara rädd eller så kan jag välja något annat. Man kan välja att i samma situation vara till exempel modig. Det ger mig också tillgång till en definition av mod som ser ut som följer:

Mod är inte frånvaro av rädsla, mod är att säga att något annat är viktigare.

Jag tror också att avsaknad av det här något som är viktigare gör att vår liv krymper eftersom vi tillåter rädslan att ta över. Jag tror dessutom att det här ”viktigare” kan vara både i form av en morot eller piska. En morot som inspirerar mig likt en idrottsman ser sig själv stå på pallen och ta emot pokalen och publikens jubel. Det kan också vara en piska i form av en negativt upplevd konsekvens som jag inte vill uppleva.

I mitt eget liv så är moroten relaterad till min och min familjs frihet. Vi har satt upp som mål att vi vill kunna jobba var vi vill, med vad vi vill, när vi vill och med vem vi vill. Det tillsammans med att jag vill ge min dotter det bästa är drivkrafter som hjälper mig att välja något annat när jag är rädd.

Piskan i mitt liv ser ut som att jag är livrädd för att sitta där på sista dagen i mitt liv och tänka, ”tänk om jag istället hade …”. Det gör att jag hellre tar det där steget som jag är rädd för i alla fall, för den rädslan idag är mindre än min rädsla att ligga på dödsbädden och ångra mig.

I går när jag såg filmen After Earth så blev jag verkligen berörd av det ovanstående klippet när Will Smith pratar om mod på följande sätt som går precis i linje hur jag tänker på det.

Fear is not real. The only place that fear can exist is in our thoughts of the future. It is a product of our imagination, causing us to fear things that do not at present and may not ever exist. That is near insanity. Do not misunderstand me danger is very real but fear is a choice. We are all telling ourselves a story and that day mine changed.
Will Smith i filmen ”After Earth”

som på svenska fritt översatt blir:

Rädsla är inte något som är verkligt. Den enda plats som rädsla kan existera i är i våra tankar om framtiden. Den är en produkt av vår fantasi, som får oss frukta saker som för närvarande eller i framtiden kanske aldrig ens kommer att inträffa. Den ligger väldigt nära galenskap. Missförstå mig inte, fara är något som är väldigt verkligt, men rädsla är ett val. Vi berättar hela tiden en historia för oss själva och den dagen ändrades min.

Det berörde mig för att det är verkligen så som det är. Rädsla är inte något som är verkligt. Rädsla är inte något som är objektivt, det jag är rädd för behöver inte någon annan vara rädd för. Jag är rädd för höjder men det är inte en bergsklättrare. Jag är inte rädd för att investera eller förlora pengar, något som jag vet många är. Rädsla är inte något som är mätbart på ett objektivt sätt.

Rädslan är också bara något som finns i vår bild av framtiden. Många gånger inträffar inte ens det som jag har varit rädd för, och om det inträffar så är det många gånger inte ens så farligt som jag initialt trodde att det skulle vara. Det finns många citat på ämnet:

There is nothing to be afraid of but fear itself.
Winston Churchill

eller

Fear is a misuse of our imagination.
Dan Zadra

Det är i sammanhang av rädsla som man dessutom kan urskilja ”fara” som något högst verkligt. Fara är när jag väl ligger med huvudet i lejonets käftar. Det är något som vi kan vara objektivt överens om. Jag påstår dessutom att det till och med är något som vi kan mäta. Jag tror till och med att faran är ganska lik för oss människor oavsett vem som utsätts för den, med hänsyn tagen till vissa t.ex. fysiska förutsättningar.

I ämnet ekonomi tror jag att rädsla är ännu mer intressant eftersom rädsla är en av de två primära drivkrafterna. Den andra drivkraften är girigheten. Jag kan själv känna hur dessa två strider – t.ex. just i dagarna – där min rädsla för en potentiell dollar krasch utmanar min girighet i att ligga kvar i marknaden lite till eftersom börsen faktiskt har stigit med 20 %. Det är hela tiden kampen mellan dessa två som styr marknaden.

Istället för att skriva mer saker vad man kan göra och komma med förslag på vad man kan göra när man är rädd, tänkte jag be dig som läsare att kommentera. Hur gör du för att träna mod och gå ett steg fram när rädsla uppstår i ditt liv?