En man med det godaste av livet framför sig. Jag har isdubbat mig framåt de första 60 åren, tungt slitigt och såklart lite spännande. En entreprenörsfamiljs svarta får som gick sin egen väg utan vägvisning. Upp och ner och hit och dit, men under åren samlade jag på mig saker som andra inte ville ha just då, nån gård, lite skog och annat som var ganska värdelöst, just då. Känner nu vid 60 lite antiklimax, med isdubben i hand är isen borta, vad göra nu?