Min insikt: Jag är en vandrande 37-årig räntefond…

I dagens avsnitt intervjuar vi professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm om sparande, investeringar, vanliga misstag, ombalansering, bra fonder, faktorinvesteringar och helt enkelt vad forskningen visar fungerar. Han visar även hur man kan ta ett helhetsgrepp kring, till synes, olika delar i sitt liv och sin ekonomi och introducerar konceptet humankapital. En av de mest intressanta intervjuer jag har gjort. Någonsin.

I slutet av förra året såg jag ett kort inslag på SVT med en professor som pratade om långsiktigt sparande. Det fångade mitt intresse och jag tog mod till mig och kontaktade honom och frågade om en intervju. Till min stora glädje tackade han ja. Det var först senare som jag insåg att vi skulle göra intervjun på engelska (något jag aldrig gjort förr) och dessutom med någon som på heltid gjorde det som i alla år varit mitt fritidsintresse. Prestationsångest i 110. Vid ett tillfälle var jag till och med på väg att avboka.

I efterhand är jag glad att jag inte gjorde det. Paolo är pedagogisk, intressant och framförallt lyfter han många av de faktorer som vi har pekat på i många år. I intervjun pratar vi om vikten av ombalansering, låga avgifter, indexfonder och olika typer av risker. Det häftiga är att han också får ihop många olika delar i ekonomin som jag har knökat med. Han visade på hur man kan tänka för att få ihop sitt sparande, sina investeringar, sitt boende, sin pension och inte minst sig själv.

Paolo pratar om begreppet ”humankapital” som man förenklat kan säga är värdet av all din utbildning, erfarenhet, färdigheter och framtida intjäning till följd av dessa. Hans forskning har visat att en genomsnittlig svensk 25-åring har ett humankapital som kan värderas till mellan 9 och 11 miljoner kronor. Ett belopp man kan och bör ta hänsyn till när man tar ett helhetsperspektiv på sin ekonomi. Särskilt eftersom det är en tillgång som kan bedömas vara av låg risk. Därav min insikt om att jag är en vandrande räntefond. Något jag lär återkomma till flera gånger i framtiden.

Ett annat coolt resonemang var när Paolo resonerade kring sambandet mellan inflation, rörlig och bunden ränta samt löneökningar. Eller hur han tyckte att min tumregel om att ha lika mycket i räntefonder som man är år gammal, var bra – men först efter att man fyllt femtio. Skönt när en professor hjälper en att se att man haft lite otur när man har tänkt. Att han dessutom intygade vikten av sparande i billiga passiva indexfonder över tid med årlig ombalansering gjorde mig så glad att jag vill high-fiva honom (men jag vågade inte riktigt).

Ja, som du ser finns det många guldkorn och grymma punchlines att hämta i den här intervjun. Om du väljer att lyssna eller titta på den så är den på engelska, även om youtube-videon är textad och transkriberingen nedan är översatt till svenska. I transkriberingen har jag markerat några några av mina höjdpunkter.

Tack än en gång till Paolo och tack till dig som läser och följer bloggen.

Jag hoppas att vi ses även nästa söndag!
Jan Bolmeson

Sammanfattning och mina guldkorn från intervjun

Nedan följer mina guldkorn från intervjun med Paolo.

Han bekräftade mycket av det som jag sagt i alla år

Även om det egentligen inte är en överraskning, eftersom vi utgår från samma studier, kändes det fantastiskt att han bekräftade de flesta antaganden som jag har byggt bloggen på. Några av sakerna vi pratade om var: att man har oddsen emot sig när man försöker tajma marknaden, att de flesta fondförvaltare och därmed även småsparare har svårt att slå index över tid, att bland det bästa man kan göra är att köpa billiga marknadsviktade indexfonder och att ombalansering en till två gånger om året är en framgångsfaktor. 

Humankapital – en tillgång som de flesta av oss bortser från

Det första som var helt nytt för mig var konceptet om ”Humankapital”. I boken ”Handbook of the Economics of Finance” har Paolo medförfattat ett kapitel som bland annat definierar Humankapital. De skriver att de flesta hushåll har tillgångar i form av boende, kapitalvaror och finansiella tillgångar och humankapital. De definierar humankapital enligt följande: 

”Human capital represents the stock of individual attributes—such as skills, personality, education, and health—embodied in the ability to earn labor income. It can be defined as the present discounted value of the flows of disposable labor income that an individual expects to earn over the remaining lifetime.”

Det vill säga att humankapitalet är värdet av allt det som vi kan använda för att tjäna pengar i framtiden. När de räknade på det så konstaterade de att en genomsnittlig svensk 25-åring har ett humankapital värderat till mellan 9 000 000 kr och 11 000 000 kr. Det var då insikten slog mig om att jag kan se på mig själv som en ”vandrande räntefond”. 

Humankapitalet gör att man kan och bör ta en högre risk än jag tänkt innan

Jag har ännu inte landat i alla följdverkningar av att ta hänsyn till konceptet humankapital. Den första och mest uppenbara är ju att man som en yngre person bör ta en ganska hög risk. Om man skulle placera en tillgång i form av 10 miljoner på tillgångssidan med relativt låg risk, då kan man ta en ganska hög risk i ens resterande sparande upp (givet att det inte är i samma storleksordning). 

För ett par år sedan publicerade Avanza en graf som visade att medianförmögenheten för en 28-åring hos dem var 65 000 kr. Sätter vi det i relation till humankapitalet – givet allt annat lika som att personen inte är belånad i boende etc – så bör risken 28-åringen tar med sina 65 000 kr vara hög. Man skulle till och med kunna argumentera för att använda belåning, givet att man klarar det psykologiskt och inte gör dumma saker i nedgångsfaserna. 

Lika mycket av ditt totala sparande i räntefonder som du är år gammal – men, först efter 50 år…

En klassisk regel som jag har kört i alla år är att om man tittar på sin ekonomi utifrån ett helhetsperspektiv så bör man ha lika mycket i räntefonder som man är år gammal. Bygger vi vidare på resonemanget i förra punkten så ger det en för låg risk i den första halvan av livet. Under intervjun diskuterade vi att den här tumregeln kanske egentligen bäst lämpar sig efter att man har fyllt femtio än innan. 

Rörlig ränta är en hedge mot inflationen / bunden ränta är ett skydd mot arbetslöshet

I slutet av intervjun kom vi även in på resonemang kring rörlig och bunden ränta på bolån. Särskilt eftersom lån spelar en så stor roll i förhållande till humankapitalet. Det är säkerheten i humankapitalet som gör att vi t.ex. kan köpa en bostad för 3 000 000 kr med bara en kontantinsats på 450 000 kr.

Min stora insikt var att sätta ihop helheten kring att om vi har en inflation på 2 procent med en tillhörande bolåneränta därunder så betyder det att både min amortering och inflation ”betalar av” på lånet. Därifrån kan man härleda att den rörliga räntan följer inflationen och således blir rörlig ränta en hedge mot inflation på samma sätt som bunden ränta är en hedge mot arbetslöshet. 

Jag ser fram emot att få återkomma med en fördjupning på konceptet humankapital. Jag tror nämligen det har en större påverkan på ens privatekonomi än vad jag tidigare har trott.

Transkribering på svenska av hela intervjun

Nedan följer en översättning och transkribering av hela intervjun:

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Det här är ett specialavsnitt om svensk privatekonomi med professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm. Du är också direktör för Swedish House of Finance på National Data Centre, och även grundare av European Network of Household Finance. Jag har sett att din forskning fokuserar på tillgångspriser och privatekonomi, vilket först väckte mitt intresse för ditt arbete. Du har också publicerats av flera ekonomiska och finansiella tidskrifter.

Du har en PhD från MIT och en magisterexamen i vetenskap och econometrics från London School of Economics och ett CV på flera sidor som jag lyckades hitta. Så, du är väldigt välkommen. Varför valde du att fokusera på finans, eller privatekonomi?

Paolo Sodinis bakgrund

PS: Jag kom in på finans lite av en slump när jag studerade på MIT. Jag började faktiskt med teoretisk mikroekonomi. En av de teorier som jag verkligen fascinerades av var general equilibrium, och finansmarknader är en av de mest intressanta tillämpningarna av teorin baserad på general equilibrium.

Det är teorin som studerar equilibrium i alla marknader samtidigt. Jag skulle vilja säga att finansmarknaderna är ett enkelt exempel, jämfört med andra typer av marknader där vi kan tillämpa general equilibrium. Så jag började studera ekonomi och skrev sedan en artikel för min avhandling om hur deltagandet på finansmarknaderna skulle komma att utvecklas i takt med att nya finansiella produkter introduceras.

Detta var en teoretisk avhandling och vi skulle finna empiriska bevis att stödja våra upptäckter, och då fann jag väldigt unika och intressanta uppgifter om Sveriges välfärd, vilket väckte min nyfikenhet för privatekonomi. Då slutade jag också att fokusera på teori och började göra mer empiriskt arbete.

Intressant nog visste vi inte så mycket om hushållsbeteende eller individuellt beteende på finansmarknaderna på den tiden. Ett av problemen var faktiskt att det inte fanns tillräckligt med information om det. Eftersom rikedomskatten fanns i Sverige så samlades det in data om hur människor använde finansiella produkter, fonder, aktier, hur mycket har de på bankkontot, hur mycket risk de tog i portföljen och så vidare. Detta i kombination med demografi, inkomst, skolgång och så vidare och så vidare.

Slutligen kunde vi äntligen ställa några frågor angående människors beteende, baserat på teoretiska modeller, men vi visste inte om de motsvarade verkligheten. Den svenska informationen var väldigt detaljerad och mycket omfattande. Jag brukade säga att det var lite som sätta igång Hubble-teleskopet i omloppsbanan.

Svenskar var ett bra exempel, förhoppningsvis en representant för världsbefolkningen, eftersom vi lärde oss mycket tack vare uppgifterna. Det var det som var mest fascinerande. För mig var det som att jag äntligen kunde hitta svar på några av dessa frågor.

Jan: Så vad lärde du dig med detta Hubble-teleskop?

Hög utbildning förbättrar rationellt tänk

PS: Så mycket, faktiskt. Jag tror att det som var mest överraskande för mig var att vissa rationella teorier om mänskligt beteende på finansmarknaderna gav faktiskt bra vägledning och förståelse för hur människor beter sig. Under den perioden uppstod det lite utav en revolution inom finansiell ekonomi, där beteendeteori fick mycket kredit och mycket betydelse, vilket jag tycker var väldigt bra.

Man kunde till exempel börja kolla om prospektteorier med de typer av preferenser de talade om faktiskt kunde stärkas med den data vi hade samlat in, eller andra typer av preferenser eller beteenden som vi såg i vår mikrodata.

Så det var väldigt intressant att se att det var fler rationella teorier som hade mer betydelse, än jag hade väntat mig. Det betyder inte att människor är helt rationella, långt ifrån det skulle jag säga, men jag anser ändå att de är ett bra riktmärke när man funderar kring mänskligt beteende.

En upptäckt jag gjorde med alla dessa avhandlingar, eller den forskning som jag har gjort under de senaste 15-20 åren, är att mer sofistikerade människor, mer utbildade människor, rikare människor, människor med mer erfarenhet på finansmarknaderna, tenderar att agera mer i enlighet med de optimala beteenden vi ser i rationella teorier.

Jan: Jag har sett typ, jag vet inte om det finns vetenskapsbaserade studier, men man brukar säga att till exempel ingenjörer, som jag är, eller läkare är värst när det kommer till exempelvis aktieinvesteringar, på grund av vissa ”behavioural biases”. Du måste vara bra på ditt jobb och sitta på viss kunskap, men det som leder till framgång på ditt vanliga jobbleder inte nödvändigtvis till framgång på aktiemarknaden.

Så investerar svenskarna

PS: Det beror på vad du menar med framgång. En grej vi observerade i en av våra första studier är att människor, och speciellt högutbildade människor, tenderar att ha individuella aktier. Men vi såg också att det var i kombination med ett annat beteende, vilket är att de också tenderar att ha fondinvesteringar, och möjligtvis bra fondinvesteringar. Och även om de inte har det, så investerar de inte allt de har i dessa två, tre aktier som de har. Det representerar inte en enorm del av deras rikedom.

När det börjar utgöra en stor del av deras rikedom, om de häller pengarna i fonder, vilket jag tycker är en bra idé, kan vi naturligtvis gå in i detalj på vilka fonder de investerar i, eller i många aktier. Så de rikaste människorna i Sverige, de som äger cirka 80% av aktiemarknaden, de representerar bara en tredjedel av alla hushåll som är investerade på den svenska aktiemarknaden, de har i genomsnitt 10 aktier.

Så det är bara folk som faktiskt bara investerar lite pengar direkt i aktiemarknaden, med en, två eller tre aktier, och om du sedan inte har så mycket pengar investerade så är det inte en sådan dålig idé, så länge det ger dig nöje eller lycka eller vad det nu är, så länge det inte kommer att ruinera dem om aktierna går dåligt.

Det var en av våra insikter, att det finns en slags relation mellan hur mycket risk du tar och hur bra portföljen är där du investerar dina pengar, när du tar risk som vi inte utforskat eller inte förväntat oss förut.

Så i grund och botten har vi sett att människor som tenderar välja bra portföljer investerar mycket pengar i den. När en portfölj inte är bra, och det ser vi oftast med manliga investerare eftersom de brukar välja några aktier på aktiemarknaden, men de investerar inte så mycket pengar åt gången, vilket innebär att de får små vinster. I de fallen gör de flesta det för skojs skull.

Om de visste att fonder är ett mycket bättre instrument för finansiell risk, så skulle de investera mycket mer pengar i aktiemarknaden, vilket generellt sätt är en bra strategi, speciellt tidigt i livet. Så på så sätt tar de inte så mycket risk som de hade kunna göra om de bara hade gjort bättre investeringar.

Jan: Var det några andra upptäckter som överraskade dig?

PS: Först och främst så var det den här generella teorin, en generell idé att människor som är mer sofistikerade när det gäller utbildning och liknande, har bättre portföljer och när de inte har det, så tar de inte så mycket risk. Det var en av de saker som faktiskt innebar att förlusterna, det här gällande hur mycket risk du borde ta, vilket är svårt att bedöma eftersom du inte kan observera folks attityd mot risker.

Jan: Så, generellt sätt gör vi bra ifrån oss?

PS: Jag tror att ni har ett sätt att begränsa era förluster på. Ni skulle kunna göra bättre ifrån er. Kanske tar folk för mycket risk i förhållande till hur mycket de kan ta om de inte väljer två eller tre aktier, men en bra fond.

Hur man ska ombalansera sin portfölj

PS: Så det är en aspekt. Det andra som var intressant att se är hur mycket människor ombalanserar sin portfölj. Som du vet är det ett av de stora misstag som människor gör, att de försöker övervaka om marknaden är hög eller låg. Det är extremt svårt att göra. Jag känner inte till någon som lyckats med det och jag pratar med många smarta människor runt om i världen. Så du försöker överlista resten av marknaden för att bestämma att just nu är det dags att sälja eller tid att köpa är vanligtvis en dålig sak.

Så den bästa strategin är att när du har bestämt dig för hur stor risk du vill ta, så du vill ha en portfölj på 60 aktier eller i equity och 40% i säkrare tillgångar. En av de bästa sakerna du kan göra är att bara ombalansera din portfölj mot 60-40 i proportioner eller portföljaktier.

På så sätt, när marknaden är låg kommer du automatiskt att köpa och ta återställa din 60/40-fördelning mellan aktier och ränteor, och när marknaden är hög kommer du att sälja. Så du kommer att få din kontantvinst på sätt och vis. Men du gör det automatiskt utan att försöka överlista marknaden. Människor gör inte det, folk försöker att inte ombalansera. Så detta kommer att vara deras beteende.

Frågan som vi inte visste svaret på är hur mycket människor gör det och vad vi funnit är att i genomsnitt i Sverige ombalanserar människor ungefär hälften så mycket som de borde, vilket inte är så tokigt, eftersom vi kanske tror att när marknaden går ner, så vill folk sälja och fly och när marknaden är hög så stannar de och gör en viss ombalansering. Återigen är denna återbalans mer uttalad för personer som har bättre utbildning och är mer sofistikerade.

Vilket leder oss till tanken att när människor inte beter sig optimalt kanske det är ett misstag och vi skulle faktiskt kunna övertyga dem att bete sig bättre om de bara hade mer utbildning eller kunde sätta sig ner med en finansiell rådgivare.

Jan: För våra lyssnare, hur skulle du definiera en sofistikerad investerare?

PS: Det är baserat på den data vi har samlat in. Så för mig är en sofistikerad investerare någons om har högre utbildning, någon som har erfarenhet i finansiella marknader. Det kan exempelvis innebära att man har en privat pensionsplan, och har en förståelse för hur det fungerar. Någon som har lite skulder, så idéen är att man har erfarenhet med finansiella system på olika vis. Kanske någon som är rik eller har hög inkomst. Så, det handlar dessa egenskaper, som mer kunskap, mer erfarenhet och mer information.

Jan: Låt oss prata om vad du menar när du säger “bra fonder”, för att jag älskar fonder. Jag började investera i aktier i 96 och sen förlorade jag allt i 98 i IT-bubblan. Sedan gick jag tillbaka till fonder efter ca 20 år. Så jag är ett stort fan av fonder, men hur skulle du definiera en bra fond?

Det som kännetecknar en bra fond

PS: Så det finns en grundläggande faktor som vi behöver förstå, vilket är ett annat vanligt misstag som människor brukar göra.

Ett vanligt misstag människor tenderar att försöka överlista marknaden för att försöka förstå huruvida det är dags att sälja eller inte, men de försöker också överlista ut marknaden genom att välja rätt aktier.

Kom ihåg att varje gång du köper eller säljer något så finns det en person på andra sidan, som faktiskt accepterar transaktionen som har motsatt åsikt.

Och kom ihåg att det finns massor av smarta pengar där ute som hanteras av människor med mycket kunskap och mycket sofistikerade verktyg för att analysera finansmarknaderna, som även har mycket information om vad som händer på finansmarknaderna.

Jag tänker alltid noggrant efter på vem det är som befinner sig på andra sidan och 90% av fallen bestämmer jag mig för att den andra personen förmodligen vet mer än jag.

Problematik med fondförvaltare

Jan: Så du gjorde din doktorsexamen på MIT, du studerade på London School of Economics och du är professor på Handelshögskolan i Stockholm, det säger en hel del skulle jag säga. Om du tänker så vill säga.

PS: Det är väldigt svårt at välja aktier, så det stämmer inte bara för den genomsnittliga investeraren, men också för fondförvaltare.

I genomsnitt har vi mycket bevis på att den genomsnittliga fondförvaltaren inte kommer att kunna ge sina kunder mer prestanda efter avgifter.

Så då tänker jag personligen på följande sätt:

Att om jag måste investera i fonder har jag redan tagit mycket risk genom att investera i finansmarknaderna, varför borde jag lägga till risken att få en dålig fondförvaltare? Och hur ska jag kunna avgöra vem som är en bra förvaltare, och vem som är dålig?

Tyvärr är det extremt svårt att värdera ”performance” (läs: historiskt resultat). Femton års bra performance är tyvärr inget bevis på att någon är riktigt skicklig. Vi kan prata om det om du vill.

Så att det här betyder att jag gillar indexfonder, mycket väldiversifierade indexfonder. Det innebär att jag vill betala så lite avgift som möjligt.

Så jag har två skäl att inte välja aktiv fondförvaltning. En är att jag inte vill ta risken att få en dålig fondförvaltare och två är att jag inte vill betala avgiften för det, särskilt med tanke på risken. För mig är en bra fond en mycket väldiversifierad global indexfond som är billig.

Jan: Du sa att det till och med 15 år av historisk prestanda inte säger så mycket. I genomsnitt skulle jag personligen räkna med att tjäna kanske 3% på aktiemarknaden årligen. Eller, jag skulle vilja säga 3.5% årligen för obligationer och 7% till 8% årligen för aktier. 4% över obligationer.

PS: 4% eller 5%. Vet du hur många år av data jag behöver ha för att vara 90% säker på att denna 4% ligger mellan 3,5% och 4,5? 3000 år. Så eftersom det finns så mycket volatilitet på aktiemarknaden är det extremt svårt att fastställa vad som är detta genomsnitt. Ett hundra års data ger oss ett konfidensintervall som spann över vilket vi har en bra idé om vad det här numret är. Det ligger ungefär 2,5% under och 2,5% över.

Så, det råder stor osäkerhet angående spannet av denna kända aktiepremie, vilket är hur mycket aktier går utöver obligationer. Det rör som om allt mellan 4% och 8%, vilket givetvis gör en stor skillnad för pensionsinvesteringar. Så, 20 år eller 15 år kan inte bevisa om en fondförvaltare är riktigt bra eller inte.

Då kommer jag vara mellan -3% och +10%. Han eller hon skulle kunna landa varsomhelst på det spektrumet. Och det är lite utav en felaktighet. Jag skulle säga att det är både vårat eget fel och bankindustrins fel. Vi vill så klart ha avkastning och när vi går till banken så vill vi att de ska lova oss att det kommer resultera i bra avkastning.

Så säg att jag representerar en ny bank och du kommer för att se mig, och du säger, ”Paulo, kan du vara snäll och berätta för mig exakt vad jag kan vänta mig av aktiemarknaden?” Och jag säger, ”Jag har faktiskt ingen aning. Det kan handla om allt mellan 4 and 8%.” Skulle du ge mig pengar då? Men det är sanningen.

Det är sant att du tjänar mer än obligationer och det växer till ett stort belopp med räntorna över en lång tidsperiod, och på så sätt kan du ackumulera rikedom för din pension.

Svårt att skilja mellan tur och skicklighet

Jan: Angående fondförvaltare, jag läste en studie, jag tror att det var Barras 2010. De gjorde en studie på 2000 amerikanska fonder som sträckte sig över 30 år. Jag tror att resultaten visade att 74% hade samma resultat som index och jag tror det var 24% som presterade sämre, och jag tror att det var ungefär 0.6% som presterade över index. Men de skrev i slutsatsen att även för dessa 0.6% kunde de inte utesluta varken slumpmässighet eller ren tur.

PS: Om du vill ha en mer akademisk känna så finns det en fantastisk avhandling i Journal of Finance av Fama-French. Fama fick nyligen Nobelpriset i ekonomi till Alfred Nobels minne. De försökte förstå till hur mycket tur kontra skicklighet faktiskt påverkar, och de är i grunden oskiljbara.

Det finns två problem. Först och främst är det som du säger, att majoriteten av alla aktiva fondförvaltare misslyckas att slå index efter avgifter. Vilket på ett sätt är vad man förvänta sig i jämvikt. För om de skulle slå indexet stort, så skulle de öka sin avgift markant. I alla fall borde vi förvänta oss något sådant. Richard Green har skrivit en fantastisk avhandling i detta ämne. Det är en poäng.

Den andra poängen är att det är extremt svårt att förutspå från ett år till ett annat, vilken fondförvaltare som kommer att prestera bäst. Och det är bevis på att det handlar om tur, snarare än skicklighet.

Jan: Jag såg en avhandling från Vanguard som visade att de hade gjort en studie på de 5-stjärniga på Morning Star och de sa att det inte fanns någon korrelation alls. De tenderar faktiskt att bli 3-stjärniga under kommande år och de kunde inte hitta någon korrelation alls.

PS: Jag är inte förvånad. Samtidigt är det tyvärr lite vårt fel, vi känner oss säkrare när det finns en förvaltare bakom våra pengar och begreppet indexfond är ett svårt begrepp, vad är ett index? Vad menar man med att man bara följer ett index?

Det krävdes mycket forskning och en hel del sofistik för att förstå de finansiella marknaderna just för att de är så effektiva, eftersom priserna är så bra kalibrerade är det svårt att hitta något som är övervärderat eller undervärderat. Det är goda nyheter, eftersom det innebär att fondförvaltare inte har så mycket att tillägga. Men det är inte lätt att övertyga människor om att de inte ska vända sig till en expert eller förförvaltare när de ska investera.

Jan: Jag brukar säga att en av mina största insikter är att ju snabbare du inser att du är genomsnittlig, desto mer pengar kommer du tjäna. Och jag tänkte på en sak om indexfonderna, jag pratade med en min vän som arbetar med finansmarknaderna och han sa att när Jack Bogle introducerade indexfonder på 70- eller 80-talet i USA, så köpte fondförvaltarna annonser i New York Times som sa att ”det är oamerikanskt att vara genomsnittlig”, eller ”det är oamerikanskt att spara i indexfonder”.

Det är som om det är svårt att börja, för som du sa, vi vill ha det bästa, vi vill ha förvaltaren, trots att det är bevisat att det inte går.

Aktiv eller passiv

PS: Om det inte fanns några aktiva fondförvaltare, då skulle inte priserna ligga rätt. Så det handlar om att ha en bra balans. Det är väldigt svårt att bedöma vad som vore bäst balans i aktiv mot passiv. Min känsla är att det finns mycket pengar där ute som väntar på att investeras på ett smart sätt. I det ögonblick det är för mycket passivt tror jag att aktiv skulle visa sig väldigt snabbt och då skulle pengarna gå in för att balansera priserna, och då skulle det vara bra med passivt igen.

Jag tror personligen att vi är långt ifrån det. Jag kommer ihåg att jag läste på OECD:s hemsida att det finns 50,000 listade aktier i världen. Vet du hur många aktiefonder vi har? 25,000.

Jan: Jag såg också siffror att antalet index har ökat drastiskt, att vi nästan har fler index än vad vi har aktier idag.

PS: Det är ett annat problem. Varför skulle du välja olika index?

Jag skulle helt enkelt börja med att köpa ett världsindex mycket billigt från ett välrenommerat företag som har ett mycket effektivt sätt att handla runt om i världen, eftersom utförandet är avgörande.

När det gäller indexfonder finns det en annan uppsättning färdigheter man behöver. Så du tror att det finns någon förvaltare, men det finns faktiskt en förvaltare som utför denna handel och som är väldigt duktig på att följa indexet. Det gäller för stora index och de stora fonderna.

Det är inte en lätt färdighet, så man behöver vara backad av ett ansett företag. Jag tror att du personligen köper ett världsindex eller en uppsättning regionala index som du kombinerar, eftersom regionala index kan vara billigare än hela världsindexet om du slår ihop dem.

Det förvånar mig alltid hur många produkter som finns där ute och jag tycker att det är en konstig balans mellan tillgång och efterfrågan när det gäller retail-handeln.

CAPM och idiosynkratiska risker

PS: Du pratade du om hur man inte bör vara genomsnittlig i USA, då kan vi prata om CAPM och Sharpe. Jag tycker att det är en av de mest intressanta insikterna om hur de finansiella marknaderna fungerar.

CAPM är grunden för många modeller, men jag tror att det är den första som försöker förklara tvärsnittsdelen av förväntad avkastning, det vill säga med andra ord varför vissa aktier ger högre avkastning än andra. Inblicken i CAPM är att vissa aktier tjänar mer avkastning än andra eftersom de kan flytta mer med marknaden. Med andra ord bär de högre vad vi kallar systematisk risk.

Ett av de mest komplexa begreppen i Sharpes teori är skillnaden mellan systematisk och idiosynkratisk. Systematisk risk är en risk för att du inte kan bli av med vilka fluktuationerna i vår ekonomi, vi är utsatta för att vi måste leva med det, det finns inget vi kan göra åt det. Du kan inte diversifiera bort den. Idiosynkratisk risk är risken som är specifik för en enskild aktie. Genom att köpa många aktier kan du diversifiera bort en idiosynkratisk risk.

Ett sätt att se på det är att man till exempel tycker att oljebolag är bra, så då köper man aktier i några olika oljebolag. När oljepriset går ner och ett oljebolag får problem, då är man utsatt för den idiosynkratiska risken för oljeprischocker genom att köpa företag. Men samtidigt kan man investera i flygbolag när oljepriset går ner. Flygbolag går det bra för då, eftersom det har blivit billigare för dem att flyga sina flygplan. Så de beter sig motsatt, i jämförelse mot oljebolagen.

Så oljebolagen och flygbolagen har sin roll i idiosynkratisk risk, och i detta fall går den idiosynkratiska risken i motsatt riktning. Om du kombinerar dem blir du av med den idiosynkratiska risken och du behåller samma avkastning. Så du minskar risken genom att behålla samma förväntade avkastning eller åtminstone liknande.

Så det är som idén om diversifiering, du kombinerar olika bestånd tillsammans för att bli av med denna idiosynkratiska risk som finns över hela finansmarknaden och som du utsätts för systematiskt. Så CAPM sade att när du bara köper oljeaktier eller endast flygbolag, kommer du inte att kompenseras för den extra idiosynkratiska risken, du kommer bara att kompenseras av hur mycket de rör sig tillsammans med marknaden, därmed bör du helt enkelt köpa marknaden, och det är därför indexfonder är bra.

När han formulerade denna teori så målade han upp fondförvaltare som bovar i dramat, då de bara ökar den idiosynkratiska risken i din portfölj. När du lutar dig bort från indexet tar du en idiosynkratisk risk, för att du är mer utsatt för en viss typ av aktier.

Det betyder att han självklart fick möta en del kritik och protester. Det var då Chicagos Universitet började samla in data på aktiekurser systematiskt och datan heter CRISP, vilket är en av de mest använda data-set för att förstå finansiella marknader och på så vis bevisade de att CAPM fungerar.

I stort var det väldigt överraskande hur bra det fungerade. Då upptäckte vi att det inte fungerar bra, men eftersom det inte bara är marknadsindex, priserna på aktier utan också andra faktorer och det är där du har Fama-French faktorer, som momentum till alla dessa andra strategier.

Det är därför det talas om smart beta nu. Smart beta handlar om att investera i faktorer som tenderar att förklara tvärsnittet av aktieavkastningen, hur mycket förväntad avkastning tjänar utöver marknaden och det så CAPM har blivit lite reviderad.

Faktorinvesteringar och Smart Beta

Jan: Funkar det som kallas faktorinvesteringar? Jag har läst mycket om det men slutsatserna är motstridiga.

PS: Vi har tydliga bevis på att ”factors” tjänar extra utöver index. Det finns lång historia av bevis där vi finner en högre förväntad avkastning. Nu kan det vara så att vi plötsligt har för mycket pengar investerat i strategierna så att de börjar arbeta mindre. Jag tror inte personligen att vi är där, värdet under det senaste året har provats ganska tungt och det förlorade en hel del pengar men det hände förut att vi hade en sådan drawdown så det kan bara vara en av de här episoderna.

Den stora frågan är varför Smart Beta fungerar. Vi vet inte varför. Jag tror i stort sett att det fungerar, frågan är varför den fungerar. Och det finns faktiskt mycket debatt. Vissa tror att till exempel värde eller momentum eller andra faktorer, som kvalitet till exempel, att de ger högre avkastning eftersom de också medför större risk. Vilket innebär att du från tid till annan faktiskt kommer att förlora mycket pengar, men det är en del av det övergripande konceptet. Du kan inte få högre avkastning om du inte tar mer systematisk risk.

Det andra perspektivet är istället att denna extra avkastning kommer från marknadsfriheter genom att marknader inte är effektiva. Då måste du fråga dig varför marknaderna fortsätter att vara ineffektiva? Varför korrigeras inte detta? Så i den meningen när för mycket pengar investeras i strategierna kommer denna slags ineffektivitet att försvinna. Så vi vet inte, men jag tycker att det är för tidigt att säga att strategierna inte fungerar.

Vi har mycket bevis på att de gör det, även om vi inte har en djup förståelse eller avgörande förståelse för varför de fungerar. De är två olika teorier, två olika synvinklar, och båda kan stämma just nu. Det finns två läger, jag är mer på den rationella sidan, jag har mer bevis på den rationella, det vill säga att de är kompositioner för risker snarare än beteenden. Men vi får se.

Så du investerar i värde, värdeaktier, de tjänar en högre avkastning än tillväxtlagren och i själva verket kan du skilja mellan lönsamhet, aktier med hög lönsamhet och aktier med låg investering. Då har du momentum. Vissa människor pratar om kvalitet, vilket jag skulle säga att det är en kombination av de andra med vissa förbättringar.

Det som är intressant är att det vi ser nuförtiden är att dessa strategier inte verkar lägga till ytterligare systematisk avkastning eller ytterligare avkastning på aktiemarknaden. De brukar tendera att ha denna typ av funktioner på andra marknader, som råvara eller obligationer och sådana saker.

Så det ser ut som att det är toppen av isberget, genomgripande över olika marknader, men vi förstår inte vad det än är. Det är lite går utöver CAPM. I CAPM var marknaden den enda faktorn. Vi har upptäckt att det finns andra, vi förstår inte exakt var de kommer ifrån, men det verkar som om det finns många marknader. Ett spännande forskningsområde är att försöka se vad som verkligen ligger under vattenytan.

Investeringar med momentum

Jan: Kan du förklara momentum?

PS: Det finns mycket bevis på att aktier som har gott bra nyligen, har en tendens att gå bra även i framtiden. Jag är inte expert på detta, men som om jag tror att du tar alla aktier på marknaden, och tar de som har gjort bra under det senaste året och sedan håller du på dem ungefär sex månader eller så och sedan säljer du dem och du köper de nya aktierna som har gått bra och så vidare.

Man kan använda sig av olika tidsperioder, ungefär sex månader. Om det går för lång tid tjänar du inte längre, om du säljer för snabbt så gör du inte heller det. Om använder denna strategi tenderar det att gå bra. Nu innebär denna strategi mycket att köpa och sälja, så det tillkommer en del handelskostnader. Du behöver också mycket expertis och en mycket bra typ av handelsplattform för att genomföra denna strategi.

Så jag skulle personligen säga att det finns en problematik med Smart Beta, vilket är att implementeringsrisken är mycket stor. Det kräver mycket bra utförande, mycket bra utförande.

Jan: Jag läste en bok av Jeremy Siegel och han skrev att man när man räknar in handelskostnaderna så är det nästan ingen överprestanda.

PS: Det är en stor problematik. Jag skulle definitivt inte rekommendera någon att göra det hemma eftersom de handelskostnader som enskilda investerare har är svindlande jämfört med vad en stor hedgefond eller ett stort finansinstitut har tillgång till.

Tips för ombalansering

Jan: Om vi bara skulle sammanfatta ombalansering, vad skulle du ge för råd?

PS: Bestäm hur mycket risk du vill ta, vilken del av portföljen du vill lägga i aktier mot säkrare tillgångar, ditt bankkonto eller obligationer och sedan över tiden, en gång per år, kanske två gånger, men jag tror att en gång per år är tillräckligt, när du ser avvikelser från denna andel 60-40 eller vad du än bestämt, balansera din portfölj mot det.

På så sätt kommer du automatiskt att köpa när marknaden är billig och du kommer att sälja när marknaden är dyr. Så du kommer att tjäna pengar på dina vinster och med tiden är det det bästa sättet att tjäna riskpremien.

En fråga är hur man väljer 60 40? Där tror jag att det finns två problem. Först av allt är var och en av oss annorlunda. Vissa människor vill ta mer risk, vissa vill ta mindre risk och det är individuellt. Du måste bestämma lite för dig själv vad du är bekväm med.

Ett bra sätt att tänka på det är som hur mycket likviditet behöver jag, så oväntade utgifter som problem med bilen, eller mitt barn gör något och jag måste betala för det, eller problem med huset, sådana oförutsedda utgifter. Sedan vill jag tänka på min levnadsstandard, jag har denna mängd förbrukning varje månad och jag vill inte gå under det, jag har så många resor, jag har en båt att underhålla, och så vidare.

Gör dessa beräkningar, känn efter vilken levnadsstandard och konsumtionsnivå som du vill behålla. Sedan kan du fundera på hur mycket du vill investera och hur mycket risk du vill ta.

Definiera din risktolerans

PS: Det är det första steget. Sedan måste du avgöra hur mycket risk du är villig att ta. Det finns också andra viktiga grejer att tänka på. Om du är i början av ditt arbetsliv, hur mycket pengar du har, hur mycket du kommer tjäna på jobbet tills du går i pension. Låt oss säga att du är en offentlig anställd, då tror jag att ditt inkomstflöde kommer vara relativt säkert.

I andra sektorer är det mindre säkert. När du utvecklas i din karriär kommer du att förstå vilka färdigheter du har och hur trygg ditt inkomstflöde kommer att vara. Tidigt i livet är denna arbetsinkomst en stor tillgång du sitter på, om du tänker på det, eftersom det är pengar som kommer att komma in på ditt bankkonto, som du kommer att kunna konsumera och spara över tid.

Så då tidigt i livet kan du låta dig ta mycket risk med den lilla mängden pengar som du har ackumulera, eftersom det är lite jämfört med hur mycket du kan tjäna genom att arbeta resten av ditt liv. När du blir äldre då har du samlat mycket mer rikedom, men du har mindre att tjäna i framtiden, så att du bör vara försiktigare hur mycket risk du tar med den rikedom du har samlat ihop.

Så bortom dina risk attityder skulle jag säga att det är viktigt att tänka på hur tryggt ditt jobb är och om du är tidig eller sen i din karriär. I början kan du ta mycket risk med ditt sparande för att det är lite i jämförelse med hur mycket du kommer att tjäna i framtiden. Senare kommer ditt sparande att vara desto större, så då gäller det att vara mer försiktig.

Jan: Jag måste säga att jag älskar det resonemanget, eftersom det är sällan folk räknar in det mänskliga kapitalet. De flesta glömmer helt bort att räkna in det mänskliga kapitalet.

Om humankapital

PS: Humankapital är förmodligen en av de största tillgångarna vi har tidigt i vår karriär. Så vi har beräknat för Sverige och jag tror att någon som har avslutat college runt 25 år sitter på cirka 9 till 11 miljoner kronor i mänskligt kapital. Det är nuvärdet, värdet på 25 år av hur mycket han eller hon kommer att tjäna i hela sitt arbetsliv, inklusive hur mycket du får från pensionen som effektivt sparas utav arbetsinkomster.

Humankapital l är en av de viktigaste tillgångarna, folk glömmer det. Vi tar det för givet, vi tänker inte på hur riskabelt det är. Det är faktiskt det som är en av de viktigaste drivkrafterna för hur vi ska investera på resten av pengarna, vilket är det likvida kapitalet, som är den del som vi tänker på. Anledningen till att vi inte tänker på mänskligt kapital som en tillgång är att det är immateriellt, för att du inte kan handla eftersom vi inte har slaveri, tack och lov, du kan inte sälja det.

Om du till exempel är en offentlig anställd eller har en mycket bra färdighetsuppsättning, så kommer du att ha en stabil inkomstström under ditt arbetsliv. Denna enorma obligation är en väldigt säker tillgång som långsamt betalar dig över tid, exakt som en obligation du är som du tjänar ränta på.

Jan: Som att se sig själv som en vandrande räntefond.

PS: Ja, om det är tryggt, vilket innebär att i den lilla ekonomiska likvida förmögenheten du har på sidan kan du låta dig ta lite risk med, eftersom du har denna mycket säkra tillgång på sidan. Men på andra sidan i andra sektorer, som byggbranschen till exempel, eller till och med den finansiella industrin, då kan mänskligt kapital vara ganska riskabelt och då måste du vara försiktigare. Så låt mig fråga dig, skulle du vara villig att låna ca 4 1/2 miljoner kronor för att investera cirka 6 miljoner kronor på aktiemarknaden?

Jan: Så att jag har 1.5 och lånar 4.5? Nej, svaret är nej. Jag tror inte ens att jag skulle få tillåtelse av bankerna att göra det.

PS: Så varför gör vi det när vi ska köpa hus? Jag skulle säga att det finns två problem här. Först och främst, anledningen till att samhället tillåter oss att göra det är just på grund av att banken räknar med, vanligtvis gör vi det när vi är unga, köper du ditt hus när du är 30 eller till och med tidigare omkring 35 eller något sådant.

Så anledningen till att vi kan göra det utan att världen exploderar är att vi har allt detta mänskliga kapital. Vi kommer betala och banken vet det, inklusive räntan. Investering i fastigheter är intressant, för på den ena sidan är det en tillgång och det är en riskabel tillgång, eftersom priserna förändras över tiden. Det kan gå långa perioder där de går upp, eller så kan det kan gå ner. Volatiliteten är definitivt inte liten.

Din karriär som försäkring

I Sverige har det fastighetsmarknaden verkligen haft en otrolig period. Vi vet inte hur länge det kommer att vara. Tyvärr vet vi inte hur stabilt det är och mestadels för att vi inte har bra data längre, men samtidigt är det en tillgång i genomsnitt och tar en hel del risk. Samtidigt bor du där och du måste bo någonstans så det är en bra hedge. Om du funderar på att köpa en lägenhet eller hus som du ska bo i, så spelar det ingen roll om priset går upp eller ned. Du kommer fortfarande att bo där.

Det finns väldigt få tillgångar som erbjuder denna säkringsmöjlighet. Så det är för människor som inte flyttar eller flyttar till områden som har liknande korrelerade priser. Då är det en bra investering. Det är en av de få saker du kan låna mot, vilket ger mycket känsla tidigt i ditt arbetsliv, för att du sitter på den här stora säkringsmöjligheten som du redan har.

Jan: Det är coolt. Jag har gjort det här i över tio år och jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Så banken tar dig och din karriär som en försäkring. Du sa också att vi inte vet, eftersom vi inte har tillräckligt med data.

PS: Som jag nämnde tidigare, så gjorde jag mycket research med svensk data, vilket innebär att jag vet ganska mycket om vad som händer i det här landet när det gäller hur människor investerar och liknande. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med och studera detta. Men tyvärr samlades denna information bara in fram till 2007.

Regeringen avskaffade förmögenhetsskatten, som vi alltid kan prata om det är en bra idé eller inte, och jag vill inte ta ställning till det, men samtidigt bestämde jag mig också för att sluta samla in uppgifterna. I Danmark avskaffade de också förmögenhetsskatten men de fortsatte samla in uppgifterna.

Resultatet är att tillbaka 2007 kunde du ha en mycket bra uppfattning om var vi hade stor finansiell bräcklighet i hushållssektorn. Vem lånade för mycket? Vi hade inte tillräckligt i den meningen att du inte har tillräckligt med personalkapital eller tillräckligt med likvida tillgångar för att återhämta eller till och med reella tillgångar för att återhämta den mängd hävstång som de hade. Men efter det och just nu har vi inte data längre, så vi vet faktiskt inte.

Så är vi på randen till en kollaps och är den svenska fastighetsmarknaden helt övervärderad och människor är överbelånade och när som helst så kan det bara smälla till, eller är vi i en relativt säker situation där saker och ting är under kontroll?

Jag tror inte att vi vet och jag tycker att det är ett stort problem. Särskilt med tanke på vilken hög akademisk och politisk nivå det handlar om, som är avgörande för att reglera hur våra ekonomier fungerar. De behöver inte nödvändigtvis rikedom utan reglering och utan data du bara gissar som jag tycker är lite vad som händer.

Olika strategier för olika åldrar

Jan: Finns det en tumregel för hur man kan tänka i olika faser av sitt liv, ungefär som att jämföra med humankapital och hur du ska investera?

PS: Först och främst om du köper den andra insatsen hemma och du häver mot det, tar du mycket risk. Så du bör ta hänsyn till detta och du borde vara lite mer oroad över att du inte har på våra finansiella tillgångar. Om du inte har det då kan du vara ganska aggressiv i dina finansiella tillgångar förutsatt att du har avsatt tillräckligt med pengar för händelser, oförutsedda utgifter eller levnadsstandard du vill ha, så tillräckligt med likviditet.

Om du köper ett hem och du belånar det, då tar du mycket risk. Så du bör ta hänsyn till detta och du borde vara lite mer försiktig med dina finansiella tillgångar. Om du inte har det då kan du vara ganska aggressiv i dina finansiella tillgångar förutsatt att du har avsatt tillräckligt med pengar för händelser, oförutsedda utgifter eller levnadsstandard du vill ha, så tillräckligt med likviditet.

Så tidigt i livet menar jag verkligen, ge dig ut i livet och lev som vi gör. Köp ett hus och använd det som hävstång. På det sättet tycker jag verkligen om hur PPM-systemet är organiserat, med 130% eller 125% tills du är 55 eller något.

Jan: Jag säger normalt att det är av de bästa sakerna vi har i Sverige och jag tänker också på mig själv. Man börjar där när man tror att man kan göra bättre och du börjar göra sina egna fonder, sedan går man tillbaka för att man inser att det var bäst från början.

PS: Ja, så om du är tillgänglig och är lite på hedgefonden för att du häver upp och det kostar nästan ingenting, jag tror att det är mellan 11-15 baspunkter eller något liknande. Så det är fantastiskt för du är väldigt diversifierad och så vidare. I den meningen borde du tänka efter tidigt i livet när det gäller köp av Trad Liv. Det brukar röra sig om 60-40 och det är för konservativt. Du har så många år kvar fram till pensionen.

Så jag skulle säga att det är bättre att vara aggressiv i tidigt i livet, sedan kan man fortsätta så fram till 45 eller 50. Efter det kan man sakta ner farten. Då har du samlat på dig en finansiell rikedom och då kan du inte tolerera så mycket risk i den portföljen. Då bör du börja minska det till ett mål för när du går i pension.

Det beror på din riskfyllda version verkligen på din attityd, det kan vara 60% aktier, 40% obligationer eller 50-50 eller så, eftersom du kommer ihåg att när du går i pension kommer du inte att investera i ett mål, du har fortfarande 25 år kvar, så du har tid att vänta och fortsätta minska denna andel och aktieandelen.

Fler ålderspecifika investeringstips

Jan: Som en allmän tumregel som folk normalt säger när de inte vet någonting är att du borde ha så mycket i säkrare tillgångar som dina år gamla, så om jag är 37 borde jag ha 30-35% i säkrare tillgångar. Skulle du säga att det är för måttligt eller borde man vara ännu mer aggressiv?

PS: Jag tror att jag gillar den regeln efter 50 men du måste också tänka på om du har en hävstång i ditt fastighetsägande. Tänk på det också. Du riskerar att bli ”levered out”, så du måste ta hänsyn till det och hur sannolikt det är att du kommer att bo kvar. Om det är stor sannolikhet att du bor kvar där, då är det faktiskt en säker investering.

Den enda risken du tar är faktiskt det faktum att du måste betala tillbaka din inteckning. Så du måste fakturera det i de oväntade utgifterna och här är det viktigt att komma ihåg att vi är på den räntan vi har nu är historiskt sett extremt låg. Så vi borde ta det självklart att det blir så lågt som det går framåt.

Men som jag sa ska det vara mycket risk hela vägen till 50-55 och sedan går du ner, så när du är 65 år är du 60-40 eller 50-50 eller 40-60. Det går inte ned från 25, du börjar 80-20 och sedan går du ner, nej. Du håller det under en lång tid, sedan går du ner hela vägen till 50.

När det gäller allmänna misstag försöker många att överlista marknaden, antingen genom att köpa aktier, enskilda bestånd, vilket fungerar bra om man har kul med det, så länge man inte riskerar för stora summor.

Jag tror att vi bör komma ihåg att det är en enorm summa pengar att betala 1%-1,5% för en fond. När vi går i pension har vi gett 30% av besparingen till banken jämfört med 50 baspunkter, 20 baspunkter, vilket är som en enda faktor, vissa gånger mindre. Så kostnaden för fonder är väldigt viktigt, indexfonder är viktiga. Ombalansering är viktigt.

Det är mycket enkla regler i slutändan, men av någon anledning tror vi inte på dem när vi ser att marknaden går ner. I panik köper vi inte, vi ombalanserar inte, vi säljer. Det är ett av de största misstag du kan göra, det är precis när du ska tjäna din premium. Se sedan till att andelen som investerats i aktier och obligationer har en bra grund och tänk på din övergripande levnadsstandard.

Slutligen handlar det ändå om att ha en god konsumtion och god levnadsstandard i livet. Det är målet, inte vilken fond man välja eller vilken förvaltare, och så vidare. Investera billigt i indexfonder, balansera din portfölj, ta riskbedömning om ditt yrke och var du är när det gäller ditt humankapital och hur mycket rikedom du har ackumulerat. Tänk på om du ska flytta eller inte om du äger en fastighet. Tänk på om du har ett stora belåningar och vilken ränterisk du har. Det är allt, skulle jag vilja säga.

Ljusare framtid med mer utbildning

Jan: Finns det metoder för hur man kan investera i sitt humankapital?

PS: Jag tycker att det är den största och viktigaste investeringen vi gör, även ekonomiskt. Jag tycker att det är väldigt mycket viktigt och som professor tror jag att jag och mina kollegor har ett stort ansvar att tillhandahålla ett bra utbildningssystem. Det faktum att du kan omskola dig själv även senare i livet och göra det billigt, utan att behöva betala mycket pengar. Jag tror att vi har skapat ett samhälle där vi ständigt måste utbildas eftersom de färdigheter som behövs förändras över tid.

Tekniska revolutioner har utplånat många yrken. Vi bör ta hänsyn till detta och vara redo att återvinna, så att säga, eller omskola oss över tiden. Så ett billigt bra utbildningssystem är förmodligen en av de viktigaste tillgångarna ett land kan erbjuda sina egna medborgare.

Jan: När jag pratar med människor här i Sverige låter det som att de har separerat sitt liv i dessa separata delar, ”Jag har mitt hus här, mina investeringar här och min karriär här”, men det du har fått mig att inse idag är att de inte alls är separata från varandra. Vi måste tänka på det som en helhet. Den ena delen påverkar de andra och att man egentligen kan ta mycket mer risk. En sista sak, har du något förslag på hur man kan tänka kring bolån?

PS: Först och främst är rörliga räntor den bästa säkringen mot inflationen, för att du inte vill fastna fast och sedan går inflationen ner och då fortsätter du betala 6%. Det hände, på 90-talet lånade folk på 9% och därefter gick inflationen till 2 och de fastnade med ränta på 10%. Om du har en rörlig kurs kommer du att följa inflationen, din lön kommer att följa inflationen.

Så du är helt säkrad mot inflationen på det sätt att du väljer alla dessa alltid i realtid. Men du står inför dessa fluktuationer, vilket betyder att om du plötsligt förlorar ditt jobb, då är det mycket riskabelt, medan du fixerar det med fast ränta. Du vet hur mycket det kommer att bli.

En försäkring skulle respektera din arbetslöshet men den värdefulla räntan är en bra försäkring. Så det är en trade-off. Så du måste fråga dig själv… Jag brukar tänka, har jag tillräckligt med pengar för att betala av min inteckning om priserna går till 7-8% och fortfarande fram till slutet av månaden? Det är så jag tänker på det. Om svaret är nej, så ska jag tänka på att åtminstone delvis fixa den tills jag känner mig bekväm. Men vem vet, Japan har haft låg ränta i 25 år. Så vi kan fortsätta så här i ytterligare 30 år, vi vet inte.

Personligen tror jag också att det finns mycket hävstång i hushållssektorn, trots att vi inte har data. Och det här är inte sant bara i Sverige, utan i Europa. Jag tror också att de centrala bankerna kommer att behöva ta hänsyn till detta, vilket kanske är fel, men det kan innebära att de kan låta inflationen bli högre än dessa 2%.

Du måste betala 2% och nu har du över 70%. Du måste betala 2% per år, du får det gratis med 2% inflation. Det blir mycket pengar varje månad. Så om du låter inflationen gå till 3% så kan du undvika att räntan blir för hög. Du uppnår båda målen.

Det kan också bli låg ränta och högre inflation eftersom centralbankerna inte kan göra annorlunda. Annars kommer det att bli för stor chock. Men som sagt, vi har inte den data som behövs för att veta om det är kommer att bli en stor chock, så alla måste gissa.

En sammanfattning

Jan: En av de sista frågorna som jag alltid ställer, vilket är ditt favoritcitat?

PS: Jag har många favoriter. Det finns ett från Warren Buffet till exempel. Han säger, “Det enda värdet aktieprognosmakarna har är att de får spåkvinnor att se bra ut”, vilket är egentligen vad det är. Det är extremt svårt att överlista finansiella marknader, men du borde investera som han gör. Han tjänar på det faktum att våra samhällen och våra ekonomier skapar växt och välstånd.

Att investera i aktiemarknaden borde inte uppfattas som ett sätt att vinna lotteriet på, för det fungerar inte. Du kanske har tur, men det är bara tur. Det borde uppfattas som ett sätt att ta del i eller bidra till den växten som våra ekonomier kan producera.

Finansiella marknader, du frågade hur jag blev intresserad av detta ämne och jag gillar teorin om general equilibrium theory. Finansiella marknader är en av de institutioner som vårt samhälle har skapat för att fördela och dela ut risk på det mest effektiva sättet.

Så kom ihåg när du investerar i finansiella marknader… Självklart kan du bli belönas, eftersom du bidrar till att dela risken med alla andra människor, som också är villiga att ge dig din del. Om du villig att ta del av denna risk, får du köpa den och eftersom de måste kompensera dig tjänar du en högre avkastning. Så ska vi tänka på den finansiella marknaden, det är en riskdelning, inte ett lotteri.

Jan: Fantastiskt. Detta kommer att bli en av mina favoritepisoder. Om folk frågar mig vilket avsnitt de ska lyssna på kommer jag att tipsa dem om detta avsnitt. Så jag vill bara säga stort tack till dig Paulo för att du delade all din kunskap med oss. Jag tycker att det är som en bra sak för att jag lärde mig något. Så tack så mycket och jag hoppas att du kommer tillbaka för ett annat avsnitt i framtiden. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING

Relaterade artiklar

Om du gillade den här intervjun, då gillar du nog även följande artiklar:

• Bästa fondrobotarna 2019 | Sparande som sköter sig självt! - Fondrobotar är bra, alla borde ha en. Test av den bästa svenska fondroboten...
• Ombalansering 2019 | En årlig omstart i fondportföljerna - Årets laguppställning i nybörjar-, globala barn- och rikatillsammans-portföljen
• Bästa fonderna 2021 - De bästa indexfonderna, hållbara fonderna, räntefonderna och övriga fonderna för ditt sparande och din portfölj 2021
• Fyra-hinkar-principen 2021 - Ett sätt att strukturera din ekonomi som ett proffs för att få bättre balans och kanske även bättre avkastning över tid
• Mina fondportföljer 2018 | Spara pengar långsiktigt i indexfonder - Tips på hur du kan bygga en passiv fondportfölj för att få en god avkastning på ett enligt forskning bevisat sätt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Cirka en gång i månaden skickar vi månadens två bästa artiklar, tips, intressanta kommentarer och eventuella uppdateringar till din inkorg. Det är självklart kostnadsfritt och du kan avprenumerera när du vill.

Vad tog du med dig från artikeln?

Eftersom det här är ett lite annorlunda avsnitt (men ändå inte), blir jag jättenyfiken på vad du som läsare tog med dig från intervjun.

• Var det något som var nytt?
• Vad var ditt guldkorn från intervjun?

Tack på förhand och så ses vi nästa söndag! Då kommer det nog bli ett avsnitt med vanliga frågor och svar.

Jan och Caroline Bolmeson

10 februari, 2019

Den här artikeln publicerades söndagen 10 februari 2019 klockan 21:21 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): RikaTillsammans-podden, Så blir du rik.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.