Jag är medveten om att det finns många olika mallar för en hushållsbudget, men jag är ganska ny på det här området och behöver lite vägledning om hur man går till väga.
Vi är ett gift par som har det mesta i gemensam ekonomi (vi använder ett gemensamt kort, men har även separata kort för personliga utgifter). När man ska fylla i en hushållsbudget känns det enklast att ange de gemensamma kostnaderna, men den som fyller i kanske inte alltid har full insyn i vad den andra spenderar av sina egna pengar, och tvärtom. Det skulle vara skönt att slippa registrera våra personliga utgifter, men att det då kan leda till felaktiga beräkningar. Har ni separata avsnitt för gemensam ekonomi samt för er och er partners egna utgifter?
Är syftet planering eller uppföljning?
Om det i huvudsak handlar om planering så räcker det ju gott att klumpa ihop belopp för respektive “personliga utgifter”. Sen blir det irrelevant hur/när de medlen omsätts.
Om det i huvudsak handlar om uppföljning så blir det lite mer komplext, eftersom alla transaktioner behöver “bokföras” om uppföljningen ska bli korrekt. Det blir också mycket mer av en samarbetsövning eftersom alla transaktioner kan förhandlas till olika kategorier.
Ett exempel är badkläder som köpts.
Ska det hamna på kategori “semester” för att de köptes till semestern?
Ska det hamna på kategori “mat” för att de köptes på ICA Maxi?
Ska det hamna på kategori “kläder” för att det är… klädesplagg?
Hushållsbudget kan vara precis så otydlig eller detaljrik som hushållet (eller en i hushållet) önskar, och det finns inga allmängiltiga regler eller principer som tillämpas av alla.
Börja med ert “varför”. Varför ska ni göra en hushållsbudget? Det här kan vara guld värt för att i svåra samtal senare kunna påminna er själva om ert varför och att det är värt den obekväma vad det nu är som skaver.
Börja med de enkla sakerna. Nödvändiga återkommande hushållskostnader som är enkla att kategorisera. Låt resten hamna i “övrigt” den första tiden. Diskutera granulitet.
Jag skulle inte påstå att personliga utgifter är något man behöver budgetera eller planera i detalj. Är det personliga utgifter så är det ju det, skulle tycka det var obekvämt att redovisa och planera dem med min partner. Ska man sitta och budgetera födelsedagspresenterna till varandra, liksom?
Sätt en “månadspeng” vardera som ni får spendera fritt, så slipper man redovisa för varandra hur mycket pengar som egentligen går åt till frisörbesök, golfklubbor, elektronik, datorspel etc.
Vi har ingen gemensam hushållsbudget. Jag har min egen budget som är mina privata kostnader plus halva hushållets gemensamma. Jag ser till att ha pengar för det och jag förväntar mig att min partner ser till att hålla koll på sin sida.
Jag och min fru sätter in lön på samma konto, sen får vi månadspeng därifrån båda två… samma peng. vad vi gör med dessa pengar bestämmer vi själva och redovisar inte. Det blir bara en post i budgeten..” Månadspengar”. haha låter som man är tonåring
Vi har valt att göra en budgetmall med varsin kolumn för gemensamma utgifter (vi har 50/50) plus egna fasta återkommande, t.ex A-kassa och andra försäkringar.
Utöver detta tittar vi sedan på hur mycket vi ska spara enskilt och tillsammans varje månad.
Resterande är egna pengar och spenderas individuellt så som vi önskar.
I december och juni gör vi en uppföljning kring utgifterna och konstaterar behov av förändringar. Vi tittar samtidigt på utvecklingen av sparande och pensioner samt lister kommande större engångsposter som vi vet om kommrr - exempelvis nya sommardäck eller mindre resor.
Samtidigt tar vi ut en fil på kortköp på våra egna kort och går igenom dessa var och en för att se vart pengarna lagts och om det är rimligt.
Sällaninköp som kläder, presenter är som du själv är inne på svåra att budgetera, men det är viktigt att ha koll på hur mycket varje sådan post faktiskt kostar. Det är ju där det finns utrymme att dra ner om man behöver spara mer eller får lägre inkomst.
Jag var nog lite otydlig med varför jag vill ha en hushållsbudget. Det är mest för att ha koll på vad vi spenderar pengar på och hur mycket. Och se tex hur mycket vi lägger på mat, bensin etc och efter några månader se om vi kan göra något för att minska kostnaderna. Så det har inte egentligen med att ha koll på vad vi själva lägger ut. Men det är mest för att jag tänker att om man använder en kalkyl och och skriver in våra inkomster var för sig, och att den då inte räknar med de utgifterna som vi själva lägger samt tex sparande till pension/eget sparande och då kan det ju se ut som att det blir en massa pengar över för att det inte är inlagt. Men jag kanske övertänker allt
I de relationer jag haft så har vi haft ett delat kontot där vi beräknat vad som behövs för att täcka gemsamma utgifter, och resterande har man själv kvar och gör som man vill med (precis som ni).
Vad jag spenderat pengar på har jag aldrig visat upp för min partner och vice versa. Det har aldrig kommit på tal, alla parter har väl skött sig antar jag. Man vet väl ungefär vad den andre gör, tänker jag.
Jag har haft en egen Excelbudget och spårat vad jag gör med mina pengar, det kan ju vara av intresse. Om man vill delge sin partner den budgeten beror väl mest på om man är bekväm med det eller ej, och vad funktionen skulle vara.
Jag har alltid tänkt att är man villig att ha gemensamma barn så är det besynnerligt att man inte kan tänka sig att ha gemensam ekonomi. Så vi har allt gemensamt förutom en liten lekpott som man kan göra exakt vad som helst med med 0 förväntan att rationalisera för den andre.
En fördel med 99% gemensam är som du säger att överblicken blir mkt god.
Vi har varsin månadspeng och det tycker jag fungerar perfekt.
Vi har gemensamt kort för det som är till hushållet. Tex bensin, mat etc.
Sen har vi varsitt eget kort som vi sköter själva.
Jag tar ett excel dokument som vi lägger in löner, gemensamma räkningar och fakturan för gemensamma bankkortet.
Sen sparar vi gemensamt xx kronor. Runt 5-6000kr var i fickpengar och det redovisar vi inte alls. Jag köper det jag vill och min partner likaså. Vi har koll på matutgifter etc genom gemensamma bankkortet.
Vi har i praktiken en fullt integrerad hushållsekonomi snarare än en klassisk 50/50-modell. Bådas löner går in i ett gemensamt kassaflöde, medan vi har varsitt mindre transaktionskonto för Swish och småutgifter. Merparten av konsumtionen går via gemensamma kreditkort som betalas fullt varje månad och används som betalnings- och förmånsinstrument, inte som finansiering.
Vi fördelar inte vardagsutgifterna mellan oss och har inga individuella ”fickpengar”. Båda disponerar ekonomin fritt inom rimliga ramar, medan större inköp stäms av gemensamt. Budgeteringen fokuserar därför på hushållets totala konsumtion, sparkvot, likviditetsbehov och investeringsbara överskott – inte på vem som har köpt vad.
Vi tillämpar också en slags väsentlighetsprincip. Så länge vi håller oss inom den övergripande budgeten spelar det begränsad roll vem som har gjort ett visst köp eller exakt vilken underkategori varje mindre utgift tillhör. Marginalnyttan av att kartlägga varje appköp eller spontanköp är helt enkelt lägre än tidskostnaden. Det viktiga är att uppföljningen är tillräckligt bra för att styra helheten, inte maximalt detaljerad.
Vi håller endast nödvändig rörelselikviditet på transaktionskontona och investerar överskottet löpande. Vid löneökningar höjer vi i första hand sparkvoten snarare än konsumtion, vilket motverkar livsstilsinflation.
Jag sköter den löpande administrationen, kalkylerna och investeringarna eftersom jag är mest intresserad, men vi följer regelbundet upp ekonomin tillsammans och fattar större beslut gemensamt.
För mig är måttet på om systemet fungerar därför inte perfekt kategorisering, utan om vi över tid förbättrar vår livskvalitet, höjer sparkvoten och ökar nettoförmögenheten utan att låta konsumtionen växa i takt med inkomsterna.
Kort sagt: centraliserad kapitalallokering skapar förutsättning för en decentraliserad vardagskonsumtion.
Vi har typ helt delad ekonomi och tycker det funkar bra, jag har inget att göra i vad min partner lägger pengar på. Utgifter för hushållet noteras ner i en excel och så håller vi koll bara att det är någorlunda jämnt över tid.
Jag tycker inte om känslan av att behöva bolla med en annan part när jag ska köpa saker, hade ju varit lite konstigt, ska man ta med partnern också på löneförhandlingen då?
För mig tror jag bara det hade skapat friktion till ingen nytta, ens inkomster och utgifter hålls separat.
Annars tar man ju kål på det roliga i att köpa en present till den andre? Ifall den kan tycka att det var ett onödigt köp? (sen är väl gåvor indirekt att man byter pengar men ni fattar)
