Hjälp mig få min gamle far att spendera sina pengar

Tjena,

Min pappa är 70+, har haft cancer och blivit allt mer trött och sjukare med åren. Han och min mamma bor i ett hus för 10 M och har bara 1 miljon kvar på lånet men amorterar fortfarande. Han är snål och köper knappt något, trots att han vill ha saker. Han har några miljoner på depå, givetvis fonder med 1-2.5% avgift, men säger att säljer han så behöver han betala skatt. Hur kan man få sin gamla förälder att leva ett rikare liv? Jag har redan berättat för honom att han borde sluta amortera för jag vet att han vill bo kvar i huset men det behöver renoveras och det blir svårt att söka bolån med tanke på mina föräldrars ålder (mamma är 62). kan jag övertyga honom med rationella argument kanske? Om det finns någon strategi att sälja av för att minska skattesmällen.

5 gillningar

Det kan inte vara några problem att låna till renovering om dom har belåning på 10% och att få en gnetare att börja spendera är inte det lättaste. Frågan är varför dom ska sätta sprätt på pluringen om dom inte vill.?

Vad är det han vill ha, men inte köper?

3 gillningar

Inte enkelt. Har bekant äldre som sparar 1/3 av sin pension varje månad. Ingen av hens arvingar har något behov alls av ett framtida arv som växer med rejäl summa varje år. Dom är alla redan 60+ och har jättebra ekonomi.
Man kan försöka ha en diskussion kring övergripande plan framåt. Sätta sig ned och punkta upp saker tillsammans och tänka igenom olika planideer.
Lite tankar nedan…

  • Många äldre vill nog slippa icke helt nödvändiga renoveringar och reparationer. Stör vardagen med hantverkare som låter och stökar till i alla fall om det är interna större renoveringar. Dessutom brukar det behövas en hel del interaktion med dom. Om det är yttre saker som fassadfix eller tak borde det väl fungera hyfsat smärtfritt. Även att renovera ett badrum om man har två upplevde vi som ganska smärtfritt om man lejt iväg HELA jobbet inkl all samordning.
    Uppfräschning inför försäljning om 10-20 år ? kan väl framtida arvingarna administrera när det blir aktuellt.
  • Inget fel att öka belåning säg någon miljon om banken accepterar det. Bra att gör nu och inte senare.
    Vore väl lika vettigt och enkelt att sälja av aktier och fonder för nödvändiga reparationer. 500.000 borde räcka till säg taket + ett badrum minst. Mer om man undviker onödigt dyra lösningar.
    So what om det faller ut skatt. Den måste betalas förr eller senare. Man kan se det som att summan som anges på depåns värde utgörs av 70% hens pengar och 30% som är skatten.
    Jag tycker hen borde sälja allt i depån och sätta pengarna på ISK istället.
  • Borde inte vara något som hindrar att dom använder delar av depåtillgångarna för sådant dom tycker är kul eller vill köpa.
  • Din mamma som kanske har mycket bättre hälsa än din far och är härad 10 år yngre kanske överlever honom med 20 år eller mer. Vore smart att ta upp diskussionen kring hur hennes ekonomi och praktiska liv ser ut efter han gått bort eller blivit riktigt skruttig. Efterlevandeskydd ??
  • Att förbereda för att din mamma lever ensam i framtiden kan medföra att dom säljer huset när din far blir klenare om säg 5-10 år och dom flyttar till något mer lättskött ,billigare , nära service, med hiss mm. Det borde frigöra kapital för att ge din mamma en bra vardag resten av sitt liv. Köp och sälj fasen kan kortvarigt bli lite stökig med brygglån etc. Kanske du får hjälpa till ett antal månader?.

Har föräldrarna glädje av huset? Tycker om trädgårdsarbete etc? Eller handlar det mest om gammal vana, och främst en belastning vid det här laget?

En variant är ju att ”riva av hela plåstret” på en gång. Sälja huset och flytta till mindre och mer lättskött. Realisera depåtillgångarna i samband med detta, för att slippa brygglån.

Då skulle dina föräldrar förhoppningsvis få några fina år tillsammans, med tillräckliga medel för resor, restaurangbesök eller vilken guldkant de nu väljer.

Den dag din mamma blir ensam kvar slipper hon flytta utan är redan installerad i sitt boende.

Eller är detta alltför brutalt tänkt?

3 gillningar

Helt enig!

T.ex. så har han alltid snackat om att skaffat MC men tyckt det var för dyrt. Det slutade med att resten av familjen köpte en till honom. Annars är det resor också som aldrig blir av

2 gillningar

Detta bekräftar hur jag har tänkt tidigare. Nu ska jag bara få mina föräldrar att reflektera över hur de vill ha det i framtiden :wink:

1 gillning

Dina föräldrar har mat på bordet, kläder på kroppen och miljoner på depå. Låt han slippa optimeringstjat från barnen. Möjligtvis kan du lägga fram ett förslag en gång, men släpp det om han inte nappar.

En person som har levt ekonomiskt i 70 år kommer knappast ändra personlighet sista åren.

Varför är det ett problem att bolånet inte kan utökas? Har de miljoner på depå behöver de knappast låna för renoveringen.

8 gillningar

Håller med. Låt de leva som de vill. Såklart man kan ge några förslag.

3 gillningar

Håller helt med det i det här tankesättet. Jag har en bekant vars föräldrar bodde kvar på tok för länge i en jättevilla mest av slentrian. Ju längre tiden gick och ju sjukare de blev, desto mindre orkade de ta hand om såväl hus som trädgård, att ta extern hjälp med t.ex. städning och trådgårdsskötsel var uteslutet. Till slut fick barnen med kommunens hjälp in föräldrarna på ett vårdboende och nu ska huset säljas.

Jag är övertygad om att deras sista tid utanför vårdboendet hade blivit lyckligare om de när de redan var tillräckligt friska fixat ett mindre och mer lättskött boende. Så tänker i alla fall jag inför min ålderdom.

1 gillning

Är det ett rikare liv enligt din uppfattning eller ett rikare liv enligt deras? Min far är änkling 83år ganska frisk men såklart tar åldern ut sin rätt. Han har inget lån på huset, installerat solpaneler 2020, installerat bergvärme 2024, och haft gräsklippar-robot i snart 10 år. Huset värderat till ~2M men hans månadskostnad är ju knappt 2500 för boendet med egen trädgård och onödigt stort hus. Han har flertalet gånger proklamerat att han lämnar huset med fötterna först och vi diskuterar ofta ekonomi och att han skulle kunna leva upp sina tillgångar för att “end with 0”. Detta är inte hans melodi och den gäller nog för många 40-taliset och efterkirgsbarn oavsett vad vi yngre generationer säger.

5 gillningar

Känner igen det där med att betala skatt på försäljning av värdepapper, hjälpte en äldre släkting för en tid sedan där fonder på typ 1,2 Msek såldes, blev skatt på det nästkommande år på ca 400 tkr vilket var korrekt summa, men det tog ändå emot för hen. Gjorde ändå försök att förklara att du har ”gjort si o så mycket vinst” men just att en stor del av pengarna försvinner till skatt tar emot för många.

Förstår han att han snart (inom 15 år) högst troligen ska dö?

quote="Luspank, post:1, topic:123453"

kan jag övertyga honom med rationella argument kanske

/quote

tänker att du inte ska försöka övertyga honom om ngt. Upplys honom om du har lust en gång om alternativ du misstänker han missat. Så får han övertyga sig själv, eller inte.

Han är en vuxen man, som dessutom satt dig till världen ihop med din mor, och han får välja själv, även om det gör ont att se en förälder göra saker man tänker inte är bra för dem. Lite som med vuxna barn. Lite som dina föräldrar kanske sett på endel livsval du gjort.

Inte klokt att ta en äldre ur deras miljö och sätta dem i dödens väntrum någonstans om det inte är vad de själva vill.

2 gillningar

Risken med att bo kvar i stor villa med trädgård längre än man egentligen mäktar med är att det just blir ”dödens väntrum” därefter. Man flyttar så sent att kropp och knopp inte riktigt är med och vantrivs av otryggheten.

Däremot finns många äldre, även pigga och alerta, som hade svårt att skiljas ifrån sitt tidigare boende. Väl på plats i en lättskött lägenhet är de så nöjda och lever livet fullt ut.

En liten spark i baken för att komma till skott kan vi väl alla behöva ibland. Så länge man respekterar ett nej är det väl bara fint att man vill hjälpa sina föräldrar

1 gillning

Ja, en tankeväckare levererat respektfullt 1 gång bör ingen vettig förälder/barn/vän/kollega/etc ta illa upp för, tvärtom. Därefter behöver man i mitt tycke förstå var gränsen mellan ens eget och andras liv går.

Jag håller med dig i sakfrågan, det kan vara klokt att när man är frisk nog att bygga ett nytt liv flytta till ett boende som är kompatibelt med slutfasen i livet eftersom alternativet som du säger kan vara tråkigare.