Vilka resmål då om man får fråga?
1 gillning
Jag har alltid älskat allt som har med resande att göra. Skulle absolut kunna vara en hel dag på en stor järnvägsstation bara för “resekänslan” och lika med en flygplats. Flygplatser är dock ofta ganska tråkiga om man inte ska flyga och det finns väldigt få platser att sitta på. Jag vet att de inte vill att man ska hänga där i onödan och att det till och med är förbjudet att vara på flygplatsen utan att ha en riktig anledning, åtminstone i Sverige.
Just att flyga är verkligen något jag älskar trots att jag egentligen är lite flygrädd! Att vakna upp på Clarion på Arlanda klockan halv fyra på morgonen ger euforisk lycka! Jag har aldrig tyckt att något moment kring flygresan är jobbigt, förutom att komma tillbaka till Arlanda när resan är slut! Nu när jag är van vid att flyga businessklass skulle det nog bli jobbigt att byta ner sig, man blir kanske bekvämare/latare när man blir äldre!
3 gillningar
Jag funderar på vad jag vill uppleva och sedan blundar jag för kostnaden inom rimliga gränser, vilket såklart är olika för olika personer. Om jag sparat de pengarna hade jag kunnat sluta arbeta nu, men tänker att jag kanske kan uppnå det om 10 år med lite medvind. Jag hade ändå inte gjort annorlunda om jag fick välja om.
2 gillningar
Vi åker inte på dyra resor varje år men när vi åker får det kosta. Vi har en resa inbokad nästa vår, Miami + två veckors kryssning, som totalt kommer att kosta runt 250k, inklusive kostnaden för att jag måste ta tjänstledigt i tre veckor. Det är mer än vad vi brukar betala för en resa men det blir eventuellt våran sista längre resa så vi har bestämt att det får kosta.
Är det rimligt att betala så mycket för en resa? Kanske inte? Eller…?
Vad är alternativet? Blir vi gladare om vi istället köper andelar i en globalfond för pengarna? Ska inte pengarna användas?
Om vi valde att inte resa, trots att vi vill, och istället bara investerade alla pengar skulle vi vara rikare på pengar men kanske fattigare på lycka. Vad är viktigast?
2 gillningar
Jag skulle inte ha gjort annorlunda gällande resor men om jag hade varit ung igen skulle jag ha druckit hälften så mycket öl på krogen och istället köpt aktier eller fonder för pengarna!
Jag har exakt samma inställning till resor. Avskyr allt som har med själva resandet att göra, men visst, när jag är på plats så är det väl lite kul. Men absolut inte så kul att det är värt pengarna.
Vi har löst det så att min fru reser själv och jag stannar hemma. Det kostar inte lika mycket och jag slipper resa. Win-win. Tycker ändå att det är en onödig utgift så visst skaver det. I sommar ska hon till Maldiverna och jag kan inte tänka mig ett mer meningslöst sätt att bränna en rejäl summa pengar för att sitta på en strand och glo på ingenting.
Tyvärr verkar det inte finnas några tjejer som föredrar att vara hemma så det tjänar ju inget till att byta ut henne mot någon annan. 
2 gillningar
Reser mest inom Sverige. Gillar att upptäcka landskapen och dess skiftande natur. Gillar även kultur och konst. Är annars oförskämt hemmakär och har ett rikt inre liv som stimulerar. Behöver därför inte så mycket input utifrån. Tycker den inre resan är mer spännande!
Är kluven till vår tids resebeteenden och har lite svårt att förstå behovet av att resa utomlands 2-3 ggr per år. Funderar på om någon av oss är värd att resa till exempelvis Thailand en gång om året med tanke på miljöskäl. 
Lutar åt nej. Men jag förstår viljan att uppleva och upptäcka och den nyfikenheten är i grunden något bra. Uppmuntrar mannen att resa ibland eftersom han tycker om det och då gör han det oftast med ungarna. Jag stannar nöjt hemma 
Om du vill resa och har möjligheten till det så behöver du nog jobba på det mentala kring det. Fattar verkligen att du inte gillar allt runtomkring. Flygplatser är blääk
1 gillning
Jag är en sån som rest väldigt mycket i mitt liv, trots att jag haft låglöneyrke. Jag har haft råd tack vare mycket övertid på mina arbetsplatser. Det har tom varit så på en av arbetsplatserna att jag ett år med hjälp av facket fått söka dispens för att få lov att jobba mer övertid än vad jag redan gjort…. När jag sen åkte iväg så kände jag mig verkligen välförtjänt av semester (jag hade känt mig välförtjänt även utan att jobba övertid, men det var enda sättet för mig att ha råd)…
Jag har hållit igen och snålat på annat för att ha råd att komma iväg, varit ekonomisk när jag planerat resan (boka långt innan så får man billiga flygbiljetter osv). I sydostasien har jag varit allra mest, man får mycket för pengarna. Mellan 20-30 brydde jag mig inte ens nämnvärt om jag hade ett rum med varmvatten eller ej- bara jag fick komma iväg.
Jag kan inte koppla av på hemmaplan, det bara går inte på samma sätt som utomlands. Brukar försöka vara iväg minst en månad åt gången, flertalet gånger 2 månader i stöten på en resa. Att inte behöva bekymra sig för matlagning, disk, tvätt och städning- det är bara så skönt att komma iväg. Innan jag köpte eboksläsare tog jag med mig pocketböcker som skulle räcka hela resan. Sen kunde man på de flesta ställen jag reste till växla in 2 gamla utlästa böcker mot en ny. Läste 2 böcker i veckan ungefär. Om jag inte åkte på rena dykresor- vilket jag ofta gjort.
Avkoppling, och att jag är totalt “onårbar”. Bara gå runt och strosa och upptäcka. Matkulturen är den viktigaste delen när jag reser skulle jag vilja påstå. Men ändå-när jag var i Kanada på en dykresa så var maten mestadels en katastrof var man än befann sig- skulle ändå åka dit igen för dykningens och naturens skull, som var fantastisk. Varje ställe har sin charm att upptäcka.
Skulle dock aldrig som någon sa åka till ett turistkomplex med all inclusive där man inte tar sig utanför resortens “väggar”. Jag har gjort det en gång, men inte mer. Jag var nästan 3 veckor på Maldiverna 2022, bla 5-stjärnig resort. Helpension. Det var underbart på sitt sätt, men nyfikenheten och upptäckarlusten fick inte sitt (trots att jag dök en hel del då med). Avkoppling- ja! Men inte så mycket mer. Det var en trevlig resa, men inget jag lockas tillbaka till- då har jag upplevt bättre. Den bästa delen var när vi var på en ö som inte var 5-stjärnig resort, där det fanns lokalbor (möjligtvis åka tillbaka dit). Vi fick resan extremt billigt pga det var strax efter covid, och de typ reade ut resor för att locka folk att resa igen. Så kan inte ens skylla på att det inte var prisvärt.
Jag har knappt rest sen 2022 (Maldiverna-resan). Jag och min man var i San Sebastian och Biarritz en vecka förra året. Ska åka till Grekland om 10 dagar, för att “fira livet” tillsammans med min kusin som jag donerade njuren till (det är ett år sedan vi låg på operationsborden och allt har gått bra, så nu ska vi fira). Vi ska bara umgås och snacka i dagarna 4 (vi är inte ens iväg en vecka). Men jag och min man försöker spara så mycket som möjligt nu, kanske för en FIRE om 8-12 år (om det går bra på börsen), så därför håller vi igen på resandet. Men jag måste erkänna att det börjar suga i restarmen igen, och undrar om det är värt det.
Något jag känt de senaste åren, och som säkert gjorde att jag kände mig så lugn och vågade donera en njure: jag är så jävla nöjd med hur mitt liv utvecklats efter ändå rätt knackiga förutsättningar (en annan historia). Hade jag gått och dött knall fall nu så har jag ändå levt mitt liv till fullo. Jag vill givetvis leva så långt som möjligt, men jag kom ihåg att den tanken slog mig när jag låg i sängen på sjukhuset i det lilla “väntrummet” man ligger i som är strax intill operationssalen. Jag hade visserligen fått några tabletter, så jag kan ha varit lite påverkad 
Men det var en så stark känsla-att går det åt helvete så har mitt liv ändå varit toppen. Att jag har rest och spenderat såsom jag gjort, att aktivt försöka beta av en bucketlist (som ständigt fylls på) och inte hålla igen- det har ju varit klart delaktigt i känslan. Det är inte allt i livet- men en stor del.
Nu är jag så jäkla trött på stressen på mitt jobb, att jag försökt ta mig ur den situationen. Jag började plugga vintern 2023 för att läsa in matte och engelska för att kunna komma in på tekniskt basår 2024. Jag kom in, och klarade tom av basåret med betyg överstigande mina egna mål, jag var så nöjd. Gjorde operationen bara några dagar efter sista tentan och skulle ha sommaren på mig för återhämtning och sommarjobb inför att påbörja studierna till civilingenjör bioteknik. Som jag hade sett fram emot det, det var så roligt att plugga under basåret-även om det var kämpigt. Men när studierna började igen märkte jag att jag vart fortfarande trött efter operationen (vanligt), kände mig trög och hängde inte alls med på föreläsningarna, så jag hoppade av och gick tillbaka till mitt vanliga jobb. Lite av en sorg (men jag ångrar absolut inte donationen), men min man och jag började räkna på om FIRE var möjligt- och nu är vi inne på det spåret istället.
Vi har bestämt oss för att dra ner på resandet för att göra det möjligt (men resandet finns med i en FIRE-budget när vi väl är där, om vi lyckas), men som jag saknar det. Resandet har ändå gjort mitt liv så rikt. Men jag klarar inte att fortsätta jobba med mitt jobb till riktåldern, så måste försöka balansera res-suget med min framtid. Och byta till ett annat jobb utan utbildning kommer vara lika stressigt det, så det är ingen mening att försöka undersöka om gräset är grönare på nån annan sida.
4 gillningar
Man reser för att man vill till något som lockar en eller från något man behöver paus ifrån. Har man inget av dessa blir ju resande tämligen meningslöst. Men det kan ju bero på fantasilöshet. Har man absolut inget där ute som lockar har man inte tittat mycket.
Transportdelen är ju för att ta sig dit. Den funkar lite som kaffe eller alkohol. Det smakar inte gott första gången. Men när man märkt att livet är lite roligare efteråt så hittar man sätt att göra det gott. Med läsk, mjölk eller bara börjar uppskatta smakerna i det.
Reser man en del börjar man lära sig hur man kommer fort genom security. Man vet vilken restaurang på flygplatsen som är nice att äta gott, ta sig en drink och känna sig semestrig på. Man kanske börjar tycka att flygmotorernas ljud är lugnande så man somnar direkt efter takeoff och kommer fram piggare. Det som en gång smakade beskt har nu blivit gott och en bra del av resan.
Man kanske kan bli beroende och överdosera resande också. Men som med alkohol och kaffe använder de flesta det med njutning i måttlig mängd.
2 gillningar
Ett perspektiv på resande som jag inte tycker kommit fram i tråden är att inställningen och motivationen till att resa kan förändras under årens lopp. Jag upplever det som att jag under olika faser i livet haft helt olika inställning. Så jag tänker att om man tappar lusten helt under en period, eller bara vill resa kort inom Sverige, så kan detta ändras sen.
På själva frågan om man ska välja sparandet eller livet så ska man självklart välja livet, men med förnuft. Det är totalt idiotiskt att fastna i ekonomisk självspäkning bara för att en gång i en ganska avlägsen framtid kunna leva livet. Absolut inte, i min värld. Ett liv måste hela tiden erbjuda något, att bara avstå allt är inte meningsfullt. Tycker för övrigt att man verkligen ska se upp om man får någon sorts semi-anorektiskt beteende runt pengar och börjar njuta av att avstå från allt av ekonomiska skäl.
7 gillningar
Jag tror det spökar mycket från barndomen. Vi åkte 2x per år till USA fram tills jag var kanske 12, sen 1 gång fram tills innan pandemin. Vi var alltid borta länge 3-8v, men när man är 5 år är ett 12 timmar flyg oändligt. Jag slås alltid av hur mycket lättare det är att flyga till typ Italien.
Jovisst, men här tror jag ålder spelar in. Jag är ju under 30 med majoriteten av mitt kapital låst i en bostad, och även om det förmodligen är betydande kapital för min ålder så kommer mer än dubbelt så mycket behövas för nästa bostad. Det sparas alltså mycket, och ändå känns det som målet är väldigt långt bort. Att tex lägga 50k på en resa känns då som ett stag bakåt. Jag menar bara att det är lite dramatiskt att påstå att alternativet vore fire eller att lämna efter sig ett enormt arv. För 5 år sen var jag student och levde mycket ekonomiskt. Sen startade jag bolaget och har haft bra inkomst, men sparat i början av varje månad tills det är en relativt normal summa kvar att leva på. Ca 10k per person efter boende spenderar vi nog.
100k känns alltså ändå betydande i sparandet till större lägenheten. Är väl därför det skaver så mycket att tänka på resa.
För referens betalade jag ändå för 2 utlandsresor både 2024 och 25. Vi gjorde en resa under 23, och 26 har bara varit inrikes till släkt pga graviditet.
1 gillning
Det här känns essentiellt för mig. Jag är nästan endast villig att resa utomlands om jag faktiskt hälsar på någon. Enda undantaget skulle vara Italien. Har bott där och pratar språket. Dock känner jag så pass många där att en resa dit alltid innebär besök hos vänner.
Alla resor jag nämnde i mitt svar ovan hälsade vi på folk. När vi åkte till usa i 3 veckor 24 bodde vi hos min familj/vänner, så det halverade nog kostnaden dessutom.
Hoppas du tar in på sviten där på Clarion. Det gör det hela extra värdigt. Ingen uberlyx på något sätt men ändå rent och fräscht och spatiöst.
Som svar på ursprungsfrågan. Håller med om att flygplatser är rätt fruktansvärda, åtminstone när man har barn. Utan barn kan man väl kanske stå ut. Men med ett par småbarn och inställda flyg osv. Det önskar man inte sin värsta fiende. Och economy i 17 timmar ska vi inte tala om. Bättre att stanna hemma om man inte är tvungen att resa. Eller åtminstone hålla sig inom några timmar med bil eller möjligen flyg från hemmet.
Bodde jag i Europa skulla jag nog fundera på att ta road trips istället. Känns som att det vore hur trevligt som helst att bila söderut och se landskapen gradvis förändras. Och det borde man väl kunna göra relativt billigt.
Ur ekonomisk vinkel tveksamt. Det är 5-600 mil tor till Medelhavet och ska det vara någorlunda bekvämt behöver man två övernattningar dit och två hem.
Sedan kan det förstås vara nice med roadtrip och man får med sig packning på ett annat sätt.
1 gillning
Jojo. Förmodligen had inga av resorna senaste åren hänt om inte hon ville resa. Kanske 1/5 när jag åkte med farsan till Tyskland på ww2 resa.
Det här ska jag också börja räkna bort. Legendarisk tips.
Är inte poängen med att sova på flyghotellet att inte behöva gå upp 4 för att hinna till sitt flyg?
Kanske såklart. Förmodligen blir det en riktigt kul resa för er! Jag gissar att du är född 71, alltså nästan dubbla min ålder. Jag tror mitt synsätt kommer ändras när jag har bostaden där hela familjen vi vill ha får plats. När man vi bara spar på hög, och inte till hemmet. Står alltså inte mellan fonder och resa för mig.
Det gör vi mycket. Mest till samma ställen. Våra föräldrars fritidshus, mest hennes för det är smidigare.
Här handlar det ju inte om större indexhög, utan att ha råd med ett hem som rymmer den familj vi vill ha. På det viset blir det ju typ att välja livet genom sparandet.
Jag tänker att det är som med allt annat: man får försöka hitta den optimala trade-offen. För min del brukar det landa i att man tex bor med eget kök och inte äter allt ute. Konstant uteätande drar upp kostnaderna rejält. Jag är också ok med att resa med lågprisbolag inom Europa, trots obekväma tider mm. Likaså välja en enklare hyrbil. Osv. Sen kan man gärna lyxa till det på vissa punkter. Men avstå från lyx där det behövs minst.
Visst, vissa delar kan vara tradiga med resandet, men jag tenderar alltid att finna en känsla av “spänning”, eller att vara på väg och därmed är det alltid lite av ett äventyr. Oavsett om man väntar vid en gate på en flygplats eller om man står i kö någonstans och bara väntar…
Upptäckandet och förväntningar på att uppleva ny saker, tar över för mig och det positiva i detta överskuggar det som är kanske mindre kul.
Alla resor är inte 20-40 tkr, men de förekommer. En resa kan vara en utflykt i Sverige också och ge minst lika mycket i upplevelse och känsla av ett äventyr. Hade vi gjort resor som hamnar runt 30tkr eller mer hela tiden, då hade jag nog tröttnat på det också. Jag hade inte heller känt att det är värt att alltid spendera mycket på en resa. Jag återkommer till känslan i första stycket jag skrev ovan, egentligen oavsett typ av resa. Att vara på väg och få upptäcka nytt tar över, vilket gör att den lilla utflykten är minst lika mycket värd som en dyr.
Vissa vill vara hemma hela tiden, vissa vill ge sig ut i världen och vi värderar detta därmed olika och kan därmed tänka att spendera olika mycket här.
1 gillning
Vi har gjort typ tvärt om, minimalt boende men ett fullt schema med väl valda restauranger och fine dining 
3 gillningar
Hmm.. Vi är pensionärer sedan några år.
Insåg att vi skulle behöva ta i lite ovant för att ändra vårt numera onödigt ekonomiska (snålande) mindset vi också haft hela livet.
Planen är inte att öka på sparandet över tid som vi sett inte är ovanligt utan att använda sparpengar löpande .
Känner en äldre herre som sparar 1/3 av sin pension löpande efter 80. Ingen av hans arvingar har något behov alls av ett arv efter honom. 
Vi gjorde en lista av vad vi uppskattar och numera spenderar rejält med pengar på.
Det kändes ovant och avigt först.
Resor numera till varma platser på vinterhalvåret ….Även resor till länderna runt medelhavet ex maj och september
Numera alltid minst 2 veckor och inte sällan både 3 och 4 veckor och 2 - 3 besökta platser om resan var lång.
Mycket vi gör nu i närtid blir rimligen mindre roligt när kroppen börjar protestera med åren. Man brukar ofta prata om att bränna av sin “bucket list” utan att söla efter pension. Efter 75 kan det ofta vara för sent .
Det har vi sett i vår bekantskapskrets där inte sällan den ene partnern får rejält begränsande hälsoproblem väl tidigt.
2 gillningar
Betalar inte för en svit när det är väckning 3.30!
Jag önskar ett rum med utsikt mot flygplatsen och då brukar vi bli uppgraderade till ett rum högre upp men jag tror att det är ett standardrum på en högre våning.