Min fråga till er är egentligen hur ni personligen rättfärdigar att resa? Ingen miljöpolis här för att döda reseglädjen, utan detta är mer av en fråga som för mig är kopplad till den emotionella delen kring pengar.
Kort och gott finns två saker att veta om mig i sammanhanget. För det första avskyr jag allt som har med själva transporten att göra.
Flygplats, flygplan, kö, ta sig till och från flygplatsen. Personligt mardrömsmoment. Jag tycker alltså ändå om att vara på resa.
Det andra är att jag växte upp med föräldrar som hade ganska stor bristmentalitet kring pengar som smittat av sig under barndomen. Allergi mot lån. Jag snålar inte i vardagen men är ekonomisk med klipp och deals, etc.
De här två faktorerna blöder in i den känslomässiga delen av att spendera, vad som alltid är relativt mycket, på en resa. Att köpa flygbiljetter känns, aningen irrationellt eftersom man kan se det som priset för tiden på destinationen, som att slösa pengar på något jag hatar. Jag hoppas jag får fram vad jag menar. Det är jobbigt att betala för något trist, trots att det leder till något bra.
Min inkomst har varit god senaste 5 åren, men trots det skaver det något otroligt att tänka på att lägga typ 30k på en resa. Det är väl typ en vecka nånstans ungefär? Det är lite irrationellt att tänka så när det i praktiken inte är världens summa, men jag undrar då hur ni som lägger upp mot ett- eller flera hundra knyck per år på resor känner? Ffa bland er där den summan ändå vore en betydande, eller majoritet, av sparandet om det skulle läggas på sparkvoten.
Min andra fråga är väl tips om att bli bättre på att spendera - eller mer okej med att spendera en sådan bråkdel. Jag har hört avsnitten med Moa om konsten att spendera, och är med på 0.1% regeln.
Kan ge mer context kring mitt, men är mest intresserad av er ekonomiska resefilosofi!
Det finns nästan inget som skänker mig mer glädje och frihetskänsla än att resa. Så jag får bättre utväxling (i regel) på att lägga pengar på resor än prylar.
Livet är kort. Ekonomi handlar inte för mig om att göra av så lite pengar som möjligt, utan att skapa så mycket glädje och välmående för mig själv som möjligt per krona både nu och senare (därav sparar och investerar jag också).
Om man ska resa så är det viktigt att känna varför man vill resa. Jag har vänner som hellre spenderar semestern med att måla om sitt hus. Det ger dem ro och mening.
För mig är en resa till en turistkomplex rena döden. Åka till Kanarieöarna där områden är uppbyggda för turister, där spanjorerna själva aldrig har bott, där det inte finns hus äldre än 1970-talet. Det ger mig ingenting. Pengar i sjön. Då är jag hellre hemma.
Men att kombinera sol/värme med upplevelser såsom en stadsweekend i Rom eller Paris där man kan få se historiska byggnader och uppleva historiens vingslag. Jag har rest massor. Helst till nya länder varje gång, men åtminstone till olika platser. Det ger mig så otroligt mkt. Jag är villig att betala vad som helst för att få se natur, platser och byggnader som man inte kan se någon annanstans.
Vill du ha tips på meningsfulla resor så har jag massor med förslag inom och utom Europa.
Är det inte som med annat; man får tunnelseende på det positiva och “glömmer” de tråkiga bitarna. De resglada är ju själva biased och skulle nog ha svårt att ens se de tråkiga bitarna. De behöver inte rättfärdiga dem när de redan är fast.
Det är väl som med sport, jakt, fiske, musik, hundträning, fester och massa annat “irrationellt” - man får en liten kick och gör sedan vad som helst för att återskapa den.
Sedan bildas en social identitet runt aktiviteten, vilket gör det ännu svårare att slita sig. Nästa resa är allt man tänker på och alla känner en som den där som ska resa hela tiden.
Påminner väl lite om olika droger; man har ett fysiskt beroende och ett socialt.
Har rest mycket under hela mitt vuxna liv. Det har alltid varit en utgift som funnits där ungefär som matkostnader. Brukade göra långresor ungefär två gånger per år och tillbringa i princip all semester på resande fot. Kostnaden brukade vara typ 20k-25k per resa med allt inkluderat.
Idag är det dyrare att resa iom barn och att pga att resor blivit dyrare så vi väljer lite billigare och enklare resor inom Europa. Resorna nu kostar ändå ungefär lika mycket som förr eftersom vi inte reser lika långt bort och kanske inte lika länge.
Att lägga hundra tusen på en vecka på nån “paradisö” på andra sidan jordklotet skulle har dock aldrig göra. Det skulle kännas slösaktigt och inte heller ge mig något.
Att man skulle resa för att hålla upp en fasad inför andra att man är den som reser låter helt hål i huvudet och är inget jag kan tänka mig att någon gör.
Själva aktiviteterna med flygplats och transport är ju bara en bråkdel av resan så det är inga konstigheter att kunna se bortom det. Åker man inte till andra sidan jordklotet är det ändå överkomligt. Särskilt om man är borta länge. Vi brukar vara iväg absolut minst två veckor men oftast runt 20 dagar nuförtiden. Förut var det längre när vi reste längre bort.
En dag är du död och då är väl frågan “är du nöjd med de val du gjorde”. Om svaret är ja hellre lämna efter dig en hög med pengar, eller prylar, eller leva i fire, än ha gjort resor, så bör du väl inte ändra något.
Våra barn är så små just nu att det är ovärt att lägga pengar på att skapa mer missnöjda barn. Så vi reser för närvarande ytterst lite och kort.
Annars tänker jag att barnen när de är över en viss ålder, ska få vara med om resor som sticker ut positivt ifrån vardagen i minnet. Dessa kommer att få kosta.
Kanarieöarna är bra under vintern. Det är det närmaste och enklaste sättet att få sommar mitt i vintern. Då är det inte för den vackra arkitekturen, kulturen eller för att få nya upplevelser som man reser utan istället för att få ett drägligt klimat där man kan hitta på saker utomhus, få ljusa längre dagar och få lite energiboost. Det är har blivit en livsnödvändighet för att kunna stå ut med att leva i detta land ett stenkast från nordpolen
Jag har nog aldrig i mitt liv känt “jag vill ut och resa!” Däremot så har de funnits mycket kul som kräver en resa för att bli av. Skidåkning, nattklubbar, hälsa på en kompis långt bort, eller bara för att få se och uppleva ett land man är nyfiken på. Och sen när jag väl genomgår transporten så är det ändå något nästan själsligt som händer, man transporteras även i sinnet och blir en ny människa för en stund.
Sen föredrar jag tåg framför flyg. Mycket smidigare att kliva på, bekvämare under färd och långsamheten har en meditativ, transformativ kvalitet. Men upp till en gräns så klart, åka över natten med byten och utan egen sovkupe suger.
Att tänka “30k för en resa” låter ovärt i mina öron. Men jag är villig att spendera den typen av pengar på storslagna upplevelser ibland. Men då måste det kännas nytt och ögonöppnande, inte flänga fram och tillbaka till samma turistland varje år.
Jag vill inte resa, men vill vara på fantastiska ställen, och då är resan ett nödvändigt ont. Pengar kan göra resorna mer behagliga, så klart. Man kan köpa sig fri från en del av obehaget med att resa.
Att åka skidor i Japans pudersnö, stå på Parthenon, besöka Colloseum, tillbringa en dag bland Vincent van Goghs mästerverk eller gå på en konsert skänker mig glädje och perspektiv. Upplevelser, gärna tillsammans med mina kära, svetsar oss samman och skapar minnen som är som skatter att ta fram och njuta av, länge efteråt.
Så här är det, för mig, inte vägen, utan målet som gör resan värd
Annars finns ju fantastiskt mycket fint att upptäcka i närområdet- utan resor och kostnad : naturreservat, vandringsleder, museer mm mm
Om flyg skaver för mycket, ta tåget. Det blir inte billigare eller enklare, men mindre utsläpp. Är ni fler personer i samma bil ger bil mindre utsläpp än flyg. Jag känner flera som mår så pass dåligt av att flyga att det förstör semestern så de reser på andra sätt (eller inte alls).
Jag överväger noga allt jag konsumerar på resa: boende, mat, aktiviteter. Inte för att snåla utan för att jag föredrar att pengarna går till lokala småföretagare, och ger ett mervärde för mig och mitt sällskap. För en resa som kräver en lång flygresa är jag borta minst tre veckor.
Jag har aldrig lagt 30000kr för en veckas semester. Överslagsräkning är 20,000kr per vecka när vi reser två vuxna och ett barn. När jag reste ensam reste jag betydligt billigare än så. 30,000kr räcker till 3-4 veckor i stora delar av Asien och Balkan för en person, flyg inräknat.
Jag har alltid sparat för att kunna resa i framtiden, så jag ser inget konstigt med att spara mindre för att resa idag. Tvärtom känns pengar jag lägger på resor alltid som det ger ett mervärde.
Spelar det roll om det är hål i huvudet eller om du kan tänka dig att det är så eller inte? Det är som det är, ändå Folk pratar gärna om sina resor och lägger upp bilder m.m. - det handlar knappast bara om upplevelsen i sig.
OBS!!!
Det utesluter inte att du eller någon enstaka människa utgör ett undantag.
OBS!!!
Förklaringen är förmodligen delvis att framställa sig i en viss dager. Annars hade det funnits mycket enklare sätt att uppleva samma mat, klimat och kultur. Reklam och filmer bidrar säkert till att man vill leva upp till en viss självbild och sprida den.
Själva resandet håller jag med om är inget jag gillar men jag gillar ju resmålen. Redan är bara nödvändigt ont för att ta mig till resmålen. Favorit har varit Florida för mig o min fru på sistone. Ett sätt att att lindra det värsta med resan är faktiskt att spendera mer på själva resan dvs uppgradera en klass eller två, resebranschen gör verkligen skillnad på folk o folk. Det är vitt skilda upplevelser att flyga business vs economy, med lounge access/ fast paths genom security och ”liggsäte” på planet.
Nej, det spelar ingen roll, men det jag ville ha sagt är helt enkelt: jag tror dig inte. Att prata om sina resor betyder inte att man reser för att få visa upp dem för andra utan grundar väl sig snarare i en högst mänsklig egenskap att man vill dela med sig av sina upplevelser. Det gäller inte bara resor. Människan som den sociala varelse hon är vill dela med sig av sitt liv och sina upplevelser med andra.
Håller med. Det är det jag menar blir en del av det “sociala beroendet”, givetvis finns det också en kick i andra apekter av resandet. Det ena utesluter inte det andra.
Jag tänker på det som rökning. Varför röker man? Ofta är det svårt att få svar av en rökare. Där är väl förklaringarna dels en fysisk kick, dels en social? Rökaren själv kanske inte kan eller vill lägga ut det så krasst, men samma förklaringar kan säkert tillämpas på annat folk håller på med. Typ resor.
Den sociala aspekten av resor handlar för mig om möten med personer som jag träffar på resor och relationen till personen jag reser med - som fördjupas och blir mer glädjefull av gemensamma reseupplevelser. Min upplevelse är att folk hemma är helt ointresserade, men det kanske beror på ens umgänge eller hur brett man delar bilder. Jag lägger inte ut något på tex Instagram eller facebook.
Nej, jag förstår inte vad du menar. Upplever man saker som sticker ut från ens vanliga liv vill man gärna dela med sig av det. Om jag ser en varg ute i skogen vill jag gärna dela det med andra. Det blir automatiskt ett behov man känner och har inget med att jag vill framstå på ett visst sätt.
Parallellen till rökning förstår jag inte alls. Jag tror man röker för att det är ett fysiskt och psykiskt behov som handlar om att ta en liten pause och att slappna av, ungefär som att ta en fikapause med te eller kaffe. Vad är den sociala kicken med att röka? Rökarna idag måste ju i princip gömma sig för att det är så skamfullt.
Det var länge sen jag delade bilder på sociala medier men jag har full förståelse för de som gör det. Man vill dela med dina vänner allt spännande, underbara och vackra man upplever. Själv tycker jag det kan vara ganska kul att höra och se om andras resor. Det kan ge lite tips och inspiration till en själv. Strandbilder gör sig dock icke besvär
Jag är en sån där person som finner större glädje att vara hemma och måla om mitt hus, eller bygga en stenmur. För mig ger det ingenting att resa iväg, om det inte handlar om åka på en resa som är kopplad till en aktivitet; vandring, skidor osv.
Det där du beskriver kring turistkomplex och liknande är för mig avskyvärt - jag skulle betala pengar för att slippa. Resor av kulturella anledningar såsom kolla på byggnader och liknande kan jag uppskatta, men det är ändå inte tillräckligt givande för mig för att slå måla om huset!
Men jag har en familj som uppskattar resor, därför sker det ändå, men det är inte alltid jag följer med.
Det blir ibland en del “debatter” här hemma kring den ekonomiska aspekten kring resande, det är ju svårare för mig att motivera pengarna det kostar men man måste ju tänka på vad andra än en själv tycker. Det är ju inte så att övriga familjen kanske har samma resonemang som mig när det handlar om att köpa verktyg och liknande andra dyra saker som jag vill ha här hemma - så det handlar om att ge och ta.
Jag finner glädje i att upptäcka nya delar av världen, det är en av mina delar i meningen med livet, att upptäcka nytt! Så den långsiktiga tanken med sparandet är att pengarna tillslut ska brännas på dels resor, då kan jag lika gärna resa medan man är ung!
Lägger dock typ aldrig 30k på en resa, utan jag brukar planera smart och hitta transport för typ 6-7k och sen boende för kanske 5k per vecka per person
Mat och nöjen hade man ju ändå spenderat på hemma så det räknar jag nästan bort.
De riktigt dyra resorna sparar jag tills jag fått lite mer ränta på ränta effekt
