Fortsätter diskussionen från en annan tråd.
Jobbar mot samma mål som @angaudlinn , men är några år efter. Min fråga till folk som redan är ekonomiskt oberoende. Varför fortsätter ni att jobba?
3 gillningar
Nu är jag inte ekonomiskt oberoende än tyvärr. Men jag känner några som är. Det jag ser gemensamt hos dem som fortfarande vill jobba är att de aldrig hade det som drivkraft. De drivs av ett behov att förbättra och få saker gjort inom sitt område. De större resurserna ökar bara deras förmåga att få utlopp för detta, så de ser ingen vinning med att sluta. De skulle bara klättra på väggarna och känna sig meningslösa gåendes hemma och pilla i sina betydelselösa egenintressen.
15 gillningar
Något ska man hålla på med på dagarna. 
Är inte där själv (med nuvarande livsstil och är inte så sugen på downsiza än).
Men om jag ska svara för några kompisar så är de vanligaste kommentarerna:
-
Vill bemästra och vinna pengaspelet
-
Tycker det är fruktansvärt roligt
-
Vad ska man annars göra på dagarna?
-
Hade jag sålt bolaget, då skulle jag ju startat likadant bolag imorgon
-
Vill se hur långt jag kan ta företaget
-
Vill lämna efter mig något / “X” är viktigt för mig
Det alla har gemensamt är att ingen gör det för pengar. Pengar slutar liksom lösa nya problem när man är ekonomiskt fri.
Ska jag svara mer teoretiskt:
- Sammanhang
- Mening
- Struktur
Det försvinner ofta vid FIRE / när man gör exit, går i pension.
9 gillningar
Förändringar är scary. . .Jobba = trygghet = normalitet
Vissa mår nog bra av att ha något som får en upp på morgonen och ha nån som säger till dig vad du skall göra-
Sen är det säkert många som KAN/Vill sluta men inte vågar. . saker KAN ju hända-
7 gillningar
Mitt perspektiv som 29 åring.
Skulle jag bli ekonomisk oberoende skulle jag fortsätta arbeta som vanligt. Det blir ganska ensamt som ekonomisk oberoende, när en majoritet av sin omgivning arbetar, där det finns ju ett sammanhang.
Edit: Jag skulle gå från heltids arbete till deltids arbete.
1 gillning
Bra fråga! Kan bara svara för mig själv.
Känner ingen annan i samma situation i samma ålder (40+) så vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om dagarna. Är rädd för att jag skulle bli förslappad och slösa bort tiden framför datorn.
4 gillningar
Jag är inte där, men det går faktiskt att ha ett jobb man tycker är väldigt roligt och stimulerande. Om jag inte längre behövde jobba för försörjningen så hade jag inte sagt upp mig. Jag hade nog gått ner i tid till ca. 50-75% för att kunna ägna mer tid åt familj och hobbies, men jag skulle inte vilja ge upp mitt jobb.
3 gillningar
Detta är något jag funderar på hela tiden! 
Varit FI i ganska många år men fortsätter jobba deltid vilket jag gjort nu i typ 10år. Behöver egentligen inte lönen och jag gillar inte mitt jobb men vågar liksom inte sluta. Är rädd för att tappa struktur i livet, att jag kommer fastna i tv-soffan iklädd morgonrock och surpla kaffe till kl 13 varje dag. Vet att jag är ganska ”bekväm” och tänker mycket över vad som skulle ge mig driv och mening i vardagen?
Hmmm… 
19 gillningar
Det där låter lite jobbigt. .
Jag gick med i en sportklubb, vips va jag med i styrelsen o hade MASSOR att göra ideellt. . ger mening o ger nått kul att göra
2 gillningar
Skuldkänsla, idealism och tacksamhet.
Jag tyckte det var orättvist att ha så mycket pengar. Samtidigt är jag för snål och osäker på om gåvor hjälper eller blir en björntjänst. Har själv utsatts för andras välvilja. Det blir inte alltid så lycket. Jag ville inte röra pengarna jag fått utan bara leva på pengar jag skrapat ihop själv. Men jag insåg snart att mer pengar bara förvärrar mitt problem. Att man aldrig skapar välstånd helt själv, utan bara blir mer skyldig till fler.
Jag tänkte att jag var moraliskt skyldig att skänka hälften. Jag slank in lite i effektiv altruism-tänket. Då insåg jag att jag kan skänka mer om jag först investerar. Sedan att pengarna gör nytta medan de är investerade. När jag läste på insåg jag att de allra flesta pengar är ett kvitto på att man skapat något gott och viktigt i världen. Det löste både problemet med min snålhet och osäkerhet inför välgörenhet. Mer pengar är bara bättre för alla.
Men då blir det också som att om jag investerar pengar mindre effektivt än jag kunnat eller arbetar mindre än jag kunnat så ger jag inte tillbaka så mycket jag kunnat. Därför ville jag arbeta och bidra så mycket som möjligt - av ren tacksamhet.
Balanserats upp lite av realism och besvikelse över systemfel.
1 gillning
Är utvecklare och älskar att sitta framför datorn och koda, väldigt kreativt och kul.
Kommer nog alltid jobba med något i någon utsträckning, men 100% blir det nog inte
1 gillning
För att ge mina barn den bästa ekonomiska förutsättningen.
Ja, jag vet de kanske super/spelar/festar bort pengarna. Eller inte lär sig hur man hantera pengar
Men eftersom jag fått/ärva ca 2,4 mkr av mina föräldrar, så känner jag en viss plikt att ge mina barn samma goda ekonomiska förutsättningar som jag fick av mina föräldrar.
1 gillning
Flera anledningar.
Gillar det jag jobbar med och jag är väldigt bra på det; får ofta spännande problem/uppdrag som kräver en hel del tankekraft och inte sällan att man lär sig lite nya saker.
Att ha ett jobb (I detta fall eget företag) som dessutom betalar rätt bra gör att folk inte reagerar lika mycket på att man har ett hyfsat fint boende och nyare bilar–om man bara gått hemma och degat hade det blivit lite mer uppenbart att något inte är “normalt”.
Har barn som går i skola fortfarande vilket innebär en hel del tid då man inte kan resa runt utan behöver hålla sig hemma.
Undviker att nyfikna människor börjar ställa frågor eller rota i ens liv.
2 gillningar
Nu är jag inte ekonomiskt oberoende, men jag hade fortsatt jobba även om jag var det. Detta för att jag är helt övertygad om att man lever längre om man lyckas hålla hjärnan igång på ett stimulerande sätt (som är sunt för hjärnan dvs, inte stress eller liknande även om det också är stimulans). Det kanske går att göra utan att jobba också, men om man hittar rätt jobb så rullar det där på av sig självt och man gör dessutom nytta.
4 gillningar
Det är lätt hänt att man blir lite “seg” och oeffektiv. Så att arbeta deltid är en bra lösning. Själv renoverar jag hus på mer än heltid och jobbar bara några få timmar i veckan med annat.
2 gillningar
Jag fortsätter jobba av följande anledningar:
- Jag tycker det är kul och stimulerande.
- Social kontakt med nya människor som man annars aldrig skulle skapa kontakt med vilket ger nya insikter och erfarenheter.
- Känslan av att man gör något för andra. De flesta jobb ger en positiv effekt på samhäller som helhet (finns självklart undantag här).
- Struktur, variation och en känsla av att man gör något meningsfullt.
- Det är en trygghet att se lönen komma in varje månad även om man inte är i akut behov av den.
Hade jag haft ett jobb som jag inte trivs med hade jag troligen försökt hitta ett annat jobb, pluggat eller gått med i någon hjälporganisation för att hitta liknande struktur som ett jobb medför.
Jag arbetade 80% ett tag, men trivdes inte riktigt med det då jag kände att jobbet blev lite av en bisyssla och att jag mår bättre av 100%.
Dock har jag ett ganska fördelaktigt jobb med:
- 38,75h timmars arbetsvecka samt en timmas betald träning/friskvård per vecka.
- 32 semesterdagar + extra klämdagar, samt en extradag att ta ut.
- Möjlighet att arbeta hemifrån 2-3 dagar i veckan.
3 gillningar
Tycker frågan är felformulerad då jag anser att ekonomiskt oberoende enbart är ett temporärt sinnestillstånd snarare än någonting naturligt definierbart.
Jag tänker att de enda som faktiskt slutar arbeta är det som får ett tydligt dödsbud i stil med “Du har 1-3 år kvar att leva” då det korta perspektivet ger en slags greppbarhet den egna ekonomin.
Problemet är att man aldrig med säkerhet kan veta hur länge man kommer leva eller vad saker och ting kommer att kosta i framtiden och framförallt inte hur ens egna behov kommer att utvecklas.
Man kan absolut använda en sådan modell som att man ska ha 25 års utgifter investerat men det bygger ju på en historisk upprepning och en massa antaganden som inte behöver stämma.
Jag har själv brottats med tanken på varför man fortsätter jobba och skulle gärna vilja ha svaret från personer som Daniel Ek. Jag tror inte det finns någon på detta forum som skulle kunna motsätta sig att han skulle ha råd att gå FIRE men skulle vara intressant om en sådan person någonsin tänker att det är bra att få in mer pengar eller om man enbart drivs av någon slags “världsförbättring” eller “eftermäle” eller om man drivs av vana.
2 gillningar
Inte FI än, men misstänker att jag kommer att bli en sån som får problem att sluta även när jag skulle kunna aktivera RE-delen.
Jag älskar mitt jobb. Jag känner mig så lyckligt lottat som får jobba med det jag gör om dagarna, även de dagar jag ibland knorrar lite om att jag är trött, jobbar för mycket eller att den kostnad det medför på andra bitar i livet. Ska sanningen fram skulle jag vilja jobba precis så som jag gör nu även om jag inte skulle få betalt, bara för den djupa och innerliga personliga tillfredställelse det ger mig. Mitt jobb är långt mer än en källa till ekonomisk försörjning för mitt liv.
I en annan tråd blev trenden att avskriva de som plikttroget går till “fabriken” dag in och dag ut som förlorare när de arbetade bara en dag mera än vad de absolut var tvungna till ur ekonomisk hänseende. “Leva gör man utanför jobbet”, osv.
Skulle vilja provocera lite. Tänk på det bästa du vet; den där saken du absolut helt gör om dagarna… du vet den där saken som gör att timmarna försvinner; den där saken som gör dig absolut uppslukad, entusiastisk och levande? Nu behöver du bara hitta ett sätt att göra det till ditt jobb. Voilà!
Låt oss avliva myten om att man måste genomlida sitt arbetsliv.
Det behöver inte vara så. 
16 gillningar
Jag funderar ofta på varför jobb är det som ger dessa saker för så många.
Jag har personligen så oerhört mycket saker att göra med livet, jag hinner egentligen inte jobba. Men just nu måste jag då gäller det att nedprioritera mycket som jag egentligen är viktigt som jag vill göra, tills dess att dagen kommer då jag kan bli eldvakt 
För något år sedan kände jag att jag aldrig hade tid med något, var alltid stressad påväg från en grej till en annan. Började räkna lite och insåg att jag behöver 36h per dygn för att hinna. Det är tungt, men då pendlade jag väldigt mycket. Nu bord jag nära jobbet så jag är nere på 33h per dygn, drar vi bort jobbet plus lunchen ur det så är det -9 då är jag nere på 24h Nätt och jämt att jag hinner med allt.
4 gillningar
Här någonstans hamnar jag med i tankarna. Alltså, jag har inte ekonomin att gå FIRE oavsett just nu, i alla fall inte utan stoooora avkall på både min och min familjs levnadsstandard. Men, givet barn hemma och att jag därmed är till stor del styrd av skolans och övriga aktiviteters kalendrar, så har jag känt att jag betydligt hellre sparar lite mindre och lever lite mer just nu, än går all in på FIRE som ändå inte kommer göra mig så värst mycket friare.
Mitt jobb är kanske inte det jag allra allra helst skulle vilja göra med min tid hela tiden, men det är fortfarande intressant och dessutom tämligen fritt, både när jag jobbar och hur mycket. Om jag verkligen hatade mitt jobb kanske jag skulle tänka annorlunda. Men i dagsläget skulle FIRE varken ge mig frihet att resa eller dra iväg på valfria hel/flerdagsaktiviteter utan planering, eller frihet att disponera mitt dygn som jag vill, eftersom barnen fortfarande måste upp mitt i natten för att skolan bestämt det. När barnen flyttat ut om sisådär kanske 10 år så är det en annan grej, men då kan jag och frun å a s antagligen downsize:a oss till FIRE om vi så önskar. Även om vi inte prioriterar FIRE just nu är det inte som att vårt sparande och investerande är noll heller.
4 gillningar