Enligt alla sätt att mäta som jag hittat har jag uppnått FIRE sedan länge. I Rika Tillsammans FIRE-kalkylator är jag t.ex. idag 196% ekonomisk fri.
Jag har inte strävat efter FIRE utan det har bara blivit så tack vare långsiktigt sparande och historiskt relativt låga omkostnader.
Jag är idag 42 år och lever med min sambo och två relativt små barn i ett radhus i mellansverige.
Jag skapade detta inlägg för att få tips på hur jag kan förändra mitt liv för att dra nytta av den möjlighet jag har - lite “vad skulle ni gjort i min situation?”
“Problemet” jag har är att jag liksom trivs med mitt liv som det ser ut idag.
Jag trivs med vårt lilla radhus med lagom stor tomt att hantera.
Jag trivs med mitt jobb och mina kollegor - jag vill inte sluta jobba - vad gör man då hela dagarna?! Jag jobbar idag 80% och har inte möjlighet att gå ner mer i tid utan att byta arbetsuppgifter (vilket jag inte vill).
Jag gillar att leta fynd på loppisar och Marketplace - jag behöver inte köpa en begagnad Snowracer, men jag VILL leta fynden!
Ett annat “problem” är att om jag helt slutar arbeta skulle det inte bara innebära att jag måste fylla mina dagar med något nytt innehåll - jag skulle också behöva ha barnen hemma. Missförstå mig rätt - jag älskar mina barn och vill gärna vara med dem, men jag tror definitivt att deras utveckling främjas av att träffa andra barn på förskolan snarare än att spendera hela sin uppväxt hemma med pappa…
Så till frågan:
Varför är FIRE så eftertraktat av så många?
Vad vill ni uppnå?
Hur drar man bäst nytta av den möjlighet FIRE ger?
Vad är drivkraften egentligen, att säga upp sig och spara som en galning för att bli ekonomisk fri med 25 årslöner och 4% avkastning.
Är det ett oberoende eller frihet av slippa arbeta eller valfriheten mellan dessa
Nyttjandet av humankapital handlar om mening, jag hade inte levt annorlunda med FIRE tror jag.
Antingen anpassar du dina mål till något som kostar mer eller så lämnar du ett stort arv efter dig eller så ger du pengar till andra på något vis (välgörenhet/gåvor).
Hela FIRE-rörelsen känns ofta som en extrem motreaktion till ett stressigt och hårt arbetsklimat. Man hatar sitt jobb, och vill till varje pris ha tillräckligt för att aldrig behöver arbeta igen.
Om du trivs med ditt arbete finns det ingen som helst anledning att sluta.
Jag är i samma sits som dig och arbetar som vanligt.
Tanken av att sluta jobba och hålla på med ”hobbys” och ”roliga projekt” hela dagarna gör mig deprimerad.
Jag håller med dig - lev som du gör om du trivs med det!
Det som dock inte ska underskattas med att ha nått möjligheten till FIRE är att man kan känna sig lugn och trygg vad gäller ekonomi. Skulle jobbet ändras helt och hållet (vilket jag inte önskar dig) så har du en möjlighet att gå - det är inte ekonomin som blir piskan på ryggen. Det tror jag var det skönaste med att inse att jag inte behövde dra in mer pengar om jag inte ville.
Sedan håller jag med dig om att “prylar”, små och stora, kräver omvårdnad vilket kräver tid & kraft.
Alla jag känner som slutat arbeta dör i princip inom ett 5-10 år efter att de slutat arbeta haha så jag kommer nog alltid arbeta med något genom hela livet kanske går ner rejält i arbetstid.
Kan tänka mig arbeta måndag-onsdag eller liknande eller typ 4h om dagen.
De friskaste människorna jag har i min närhet bland gubbar är de som fortsatt jobba även efter pension så jag tror fan lite på konceptet.
Gäller ju dock att hitta ett arbete man känner har en del roliga stunder
Bör nämna att det finns absolut noll källor/studier för detta som jg läst utan är helt hämtat från mitt liv så ta det med en nypa salt
Om folk pensionerar sig vid 65 i snitt och genomsnittlig livslängd är 83 så verkar dina observationer inte stämma överens med den bredare verkligheten.
Vilken tur med roligt jobb och kul kollegor! Antagligen mer värt än pengar…
En del har kanske inte den turen, eller har haft det allmänt stressigt, dåligt ledarskap, trist jobb…FI känns kanske som en lösning på något trasigt?
Eller mer positivt: en del brinner kanske för något annat och vill ha tid till det? Någon sport, kreativitet, ut i naturen, starta eget utan att behöva fundera på pengar så mycket. Det är min tolkning av det attraktiva med FI, känslan av total frihet i livsvalen. Kanske inte att sluta “jobba” helt. En del som är FI är såklart äldre, och ser det som en brygga till pension, men det är ju en annan sak än att sluta jobba som 42-årig småbarnsförälder…Njut av din frihet och unna dig trevligheter, typ bo på riktigt bra hotell då och då, ät allt som är gott, börja med en sport (kan rekommendera ridning om du har för mycket pengar! Vem vet, något barn kanske blir en ponnytyp?) eller investera i något som du tror på. Köpa prylar som inte har tydligt syfte är ju rätt värdelöst, tar bara en massa tid, men finns ju konsumtion som ger minnen, erfarenheter och kunskap.
Kanske ta långledigt och ta med familjen på en låång resa, typ tågluff med guldkant? Att ha råd öppnar ju otroligt många möjligheter - därav lockelsen.
En anledning till att FIRE är populärt är antagligen att många har relativt meningslösa jobb. Det behöver inte gälla precis alla men hög ersättning kommer inte helt sällan till priset av att:
Jobbet är utpräglat kommersiellt och handlar om att dra in pengar.
Man har mycket ansvar och en hel del stress kopplat till det.
Man kan inte så lätt jobba halvtid eller liknande.
Man har tvingats göra avkall på mycket av det man egentligen gillar för att göra karriär.
Jag känner inte själv någon större önskan att sluta arbeta. Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för.
Jag känner flera medelålders människor i min omgivning som bara längtar efter att sluta behöva jobba. Drömmen är att vinna storvinsten, säga upp sig och sedan bara göra just ingenting resten av livet - bara njuta.
Detta pratar dom om dagligen om och det är storvinsten på Eurojackpot som hägrar.
