Känns lite onödigt att spara 50% av lönen i 20-30 år för att cykla mtb om just 20 år. Varför vänta 20 år när du kan cykla mtb idag?
Fire är för många en enda stor prokastineringsprocess. Varför följa sina drömmar IDAG när man kan göra det om 20 år?
Meddelande som moderator
Bryter ut dessa kommentar till en ny tråd från den ursprungliga diskussionen. Notera att diskussionen är lite med glimten i ögat, så ingen anledning att gå igång. 
/@janbolmeson
Det är ju valfritt såklart.
Jag cyklar mtb OCH sparar en stor del av min inkomst för att kunna välja själv om jag vill gå till jobbet efter 45-50.
Tror många förväxlar ”följa sina drömmar” med ”ha en alldeles för dyr bil, badtunna, märkeskläder och Thailandsresor trots att vi glömt vem vi gör det för”…
Det är ju en berättigad fråga. Men jag skulle vilja påstå att Cykla mtb idag (begränsa sitt liv idag) inte utesluter FIRE.
Om man förstör sina drömmar idag för att ha pengar att göra det om 20 år. Då gör man fel. FIRE behöver inte innebära att hoppa över sina drömmar idag.
Jag som inte konsumerar jättemycket jämfört med min omgivning upplever inte att jag hoppar mina drömmar. Snarare lägger jag mer energi på saker jag vill än andra saker. Frihet helt enkelt. Alltså minskad konsumtion nu (inom vissa områden) ger mig mer frihet, inte mindre.
Jo, men det jag inte förstå varför vänta 20 år istället för att genomföra det nu?
Om man måste spara pengar för att man ska kunna välja om man ska gå till jobbet eller inte, då har man väl fel jobb?
Här det inte bättre att byta till ett jobb som man tycker är roligt?
Jag tror du vet själv att det finns väldigt många människor som inte har den lyxen.
Jag själv är nöjd med mitt jobb som sådant, men i konkurrensen med fullständig frihet står det sig slätt.
Det vet jag också, men om man har motivationen och orken att spara ihop till Fire borde man även ha motiveringen att utbilda sig inom något man tycker är roligt.
Där jag inte får ihop tankesättet.
Det finns liksom inget som säger att åren fram till FIRE måste vara ett ständigt lidande i askes.
Det finns heller inget som säger att det nödvändigtvis måste ta 20 år.
Eller att det är för alla.
Absolut. Men det finns liksom ingen konflikt mellan ”tycka jobbet är roligt” och ”tycka hundraprocentigt ägande av min tid är roligare”.
Du antar att det man tycker är roligt är statiskt.
Nightowl idag är inte samma person idag som imorgon. Eller om 1 år, eller om 10 år.
Då går vi tillbaka till RE-delen och vad är ens motiveringen bakom det? 
Rent kass skulle vi troligen kunna gå i RE om 4% regeln gäller men jag förstår rent kasst inte varför. Det är mina intresse som har medfört mina ekonomiska förutsättning (och mycket tur) om jag nu skulle välja att gå i RE medför det även att säga hej då till mina intressen också.
Snarare antar att det är lätt att få jobb inom sina intressen. Men också intressant tankesätt att jag måste spara ihop till RE för att om några år kanske jag hatar mitt jobb 
.
Jag har inga problem med att man sparar för FI men RE-biten har jag svårt att förstå.
Det viktiga är att inte tro att pengarna eller tiden är det som sätter stopp för att man idag inte kan göra aktivitet x.
Hade du velat cykla MER mtb kan du göra det IDAG genom att gå ner i tid eller göra andra livsval. Det handlar inte om pengarna, ditt jobb etc…
Om någon vet vad denne ska använda sin fire-tid till, gör det IDAG. Finns ingen idé att isf vänta 20 år.
Men om sina intressen skiftar och du inte längre är intresserad av eller tycker de områden du jobbar inom är roligt? Då hjälper det ju inte att du utbildade till något som inte är kul/intressant längre.
Om du lägger om ditt liv så att du känner att du får maximalt möjliga över tid, genom att spara åå onödig skit i 20 år. Då är du fri att ändra om du vill då. Du känner ju inte den personen du är om 20-30 år.
Det är ju lätt att det blir onyanserat. Varför inte göra nåt kul idag istället är ju ett rimligt påstående, sluta spendera på onödig skit som du inte mår bra av i längden är ju också rimligt.
Jag tolkar FIRE-förespråkare som att de menar att det finns en “hemlig” väg där man drar in på väl valda grejer som inte bidrar till livsglädje ändå, och därigenom skapar flexibilitet och frihet. Säga vad man vill om att ha ett roligt jobb - om jag vore beroende av nästa lön för att kunna driva mitt hushåll framåt skulle det stressa mig oavsett om det var ett jobb jag trivs med eller inte.
Gå i pension tidigt eller inte är sekundärt för mig åtminstone, trots att jag gillar FIRE-grejen.
Nja. Klart att allt är möjligt. Men allt handlar om pengar.
Klart jag kan säga upp mig från jobbet och leva i flera år på kapital jag redan sparat ihop (eller a-kassa, som en duktig sosse).
Problemet är bara att pengarna i nuläget skulle ta slut. Och min bedömning är att det är lättare att kriga på nåt år till med årslön en bra bit över millen, än att komma med mössan i hand tillbaka till en arbetsmarknad man lämnat en längre period.
Men då pratar vi FI, men för mig är det mer att man lever det livet man gillar och sen blir man ekonomisk oberoende inom något år.
Det är just valet att sen gå över till att inte jobba som jag inte förstår
Huvudet på spiken.
Jag tjänar bra, har en rimlig arbetsbelastning och trivs med mitt jobb och karriär just nu. Men jag har inte lust att vara beroende.
Vill du gå i pension vid 65?
Om svaret är Ja, vad behövs för att gå i pension vid 60 eller 55 istället?
Mmm, så är det nog för en del, men jag ser inget motsatsförhållande utan tycker man kan försöka göra både och om man är tillräckligt kreativ och jobba tillräckligt hårt på det tankemässigt. Stänger man “och” dörren från början så finns det ju i princip bara kvar alternativen att antingen spara mindre eller skjuta upp drömmarna.
Själva har vi haft en väldigt hög sparkvot och hittade ett sätt att leva ut våra drömmar på ett sätt så det inte kostade pengar utan att vi tjänade pengar istället. I vårt fall, var (och är) en stor del av våra drömmar relaterat till att se, uppleva och lära av så mycket av världen som möjligt. Det skulle kunna kosta väldigt mycket pengar om man gör det som resor från Sverige. Vår lösning var istället att arbeta utomlands för att få en stor del av drömmen i vardagen så att säga, och utgå därifrån för att resa och se ännu mer genom billigare kortresor. Det tog såklart ett antal år att klura ut, och ännu fler år att sjösätta. Men vi lyckades i alla fall både följa drömmen och har en hög sparkvot. Visst, många år senare så inser man att allt kommer till ett pris, så det finns absolut konsekvenser av ett kringflackande liv, men så är det ju och inget vi ångrar. Tvärt om.
Sen ska jag villigt erkänna att en stor del av vår höga sparkvot, och försiktiga investerings inställning, helt klart är relaterat till min rädsla för att allt ska gå åt helvete precis som det var (är?) för @janbolmeson. I mitt fall att det dött en nära & kär var 7e år under mitt liv, inklusive två syskon, utan att jag är lastgammal. Jag har helt enkelt accepterat min rädsla och tycker att den i mitt fall nästan är befogad baserat på min livserfarenhet. Shit happens och jag tar höjd för det 
Tror få har problem med konceptet FI. Det är vid RE som jag upplever det uppstår ett visst skav.
Tycker en rimlig frågeställning kan vara: