Sedan är det som jag skrivit ofta förr: Det är inte att sluta göra saker man menar med “retire”. Det är att sluta göra saker som andra bestämmer vilka det är, var det sker och när som är problemet.
Finns ju många jobb i näringslivet eller eget bolag där man får bestämma mycket sånt själv 
.
Nu utgår jag från mig själv men jag inte komma på sisst nån sa åt mig vilka saker jag skulle göra utan jag får i princip göra vad jag vill (inom rimliga gränser) .
Nej, jag vill inte bli pensionär även om jag rent kass kan bli det vid 35 års ålder (om 4% regeln gäller närmaste 30 åren).
Så är det såklart, men branscher ser olika ut. Vissa branscher är mer traditionellt “låsta” än andra. Vill man vara kvar vid sin läst har man inte alltid samma möjligheter… Sedan sticker jag visserligen inte under stol med att med 25 år i yrket kan jag det jag gör bra och har inte samma lust att byta karriär ens om jag vetat vad jag skulle vilja göra istället. 
Att gå ner i tid är nog alternativet, men det är bara på skisstadiet och jag är inte säker på att det skulle låta sig göra med motsvarande vinster för fritiden.
Mm visst, men jag tycker skavet som kommer också känns lite snusförnuftigt. Jag vill läsa och skriva böcker på heltid, men jag gör inte det eftersom jag inte kan äta mat och ge min familj ett rimligt liv om det var mitt enda fokus. Så jag kompromissar - skriver och läser på lediga stunder, har trevligt i största allmänhet i mitt svenssonliv men skulle föredra att inte gå till jobbet på heltid.
Sen om någon på internet tycker att jag borde säga upp mig från mitt jobb jag trivs helt okej med och tjänar bra på, för att satsa på en riskfylld karriär som författare - ok. Men jag vill inte göra så, jag vill göra på mitt sätt och det liknar mer FIRE än “följ dina drömmer till vilket pris som helst”.
Men här finns ju något intressant. Både att jag orkar skriva ett försvarsinlägg på internet trots att ingen angripit mig och att du orkar bry dig om att någon annan vill gå i förtidspension. Intressant ändå, uppenbart att det är en fråga som engagerar och kanske är det så att varken jag eller du är 100% trygga i vår övertygelse för isåfall tror jag inte att vi skulle vara här och diskutera 
Jag skulle tro att en (kanske stor) del av FIRE rörelsen betraktar det som RE om man inte behöver jobba men väljer att göra det ändå. Där man i “arbete” inkluderar att det inte är helt valfritt utan det finns ett ekonomiskt beroende.
För mig är FIRE och FI samma sak. Bara att FIRE låter häftigare, därför säger jag FIRE. För mig innebär det friheten att göra vad jag vill med 100 % av min tid oavsett om jag sedan VÄLJER att fortsätta lönearbete eller inte. Det är det som är poängen med FI/FIRE enligt mig, att man kan välja.
Jag strävar inte mot FIRE för att göra något särskilt utan för att ha ett val. Jobba mycket med nuvarande jobb om det känns kul, ligga på sofflocket om det känns kul, resa välden runt om det känns kul.
Jag vet inte helt vad jag vill med mitt liv. Det ändras då och då. Men om jag sparar pengar finns i alla fall större möjligheter när drömmarna dyker upp.
Och nej, fullständig frihet att välja har jag inte nu. Så det går inte att göra nu. Däremot arbetar jag deltid och gör en massa saker som gör att jag njuter av livet som det är just nu.
Jag älskar mitt jobb men jag är ändå hellre ledig!
Ingen skulle betala mig för att utöva mina intressen!
Men man kanske måste jobba heltid för att pengarna ska räcka?
Jag behöver egentligen inte jobba heltid men kan inte gå ner i tid på det jobb jag har. Om jag ska ha råd att gå i pension samtidigt som min fru som är åtta år äldre än mig så måste jag också jobba heltid nu.
”Han där borta gillar mörk choklad! Jag gillar inte mörk choklad! Jag måste övertyga honom om att inte gilla mörk choklad!”
Jag tror de flesta bedömer frågor och andras åsikter utefter sin egen situation. Det är inte helt naturligt att anstränga sig för att försöka förstå hur otroligt olika människor är i vad de vill göra med sina liv 
Det är nog som så mycket annat än personlighetsfråga. Har absolut träffat på de som använder sin FIRE-dröm som ett sätt att slippa förändra livet just nu. Där skiljer sig ofta drömmarna om vad man ska göra efter pensionen markant mot hur livet ser ut nu, medan jag uppfattat att i de mer genomtänkta förhållningssätten gör man redan en del av det man tycker om, men vill öka valmöjligheter eller flexibiliteten typ. Själv strävar jag inte specifikt mot FIRE, men har tidvis haft en hög sparkvot och inspirerats av mycket av tankarna från rörelsen, och upplevt att det har gett mig ett mer meningsfullt liv här och nu. Att spara har inneburit att välja, att behålla uppskattningen i genomtänkt konsumtion genom att sätta upp begränsningar för mig själv som gör att jag inte köper vad som helst, när som helst. Men tidvis har jag behövt utmana mig i att inte bli för fascinerad och fixerad vid siffror och att maximera sparande så att jag missar vad pengar kan göra för mig idag. En viktig punkt där blev till exempel att nyligen välja att gå ned på 50% och spara radikalt mindre, för att hela min livssituation just nu gynnas av att jag får luft och utrymme än av att jag sparar halva min lön.
Där vi troligen skiljer oss, om jag skulle bli pensionär så skulle jag ändå göra samma saker som idag bara med markant mindre intressant/roligt material och sämre feedback.
För mig är FIRE mest ett intressant tankespjärn och för att ge lite perspektiv - i min bransch (lantbruk) skulle pension vid 65 år i många fall betecknas som RE…inte för att man måste hålla på utan för att man vill och tycker det är kul/inte har levt på något annat sätt/identitet. Det finns en lång tradition av det. Många av dessa personer skulle definitivt vara FI om de sålde av sina tillgångar/del av tillgångar. Med det perspektivet tänker jag att många skulle må bra av att veta om FIRE-tänket, för att förstå och tänka i möjligheter. Även människor som prokrastinerar sina drömmar när de “vunnit på lotto” skulle behöva få en FIRE-lektion. Många av oss sitter fast i våra sociala roller, beroende på vart vi kommer ifrån. Att tänka att FIRE är något jag skulle kunna påverka själv går utanför många socioekonomiska sammanhang tänker jag 
Relaterat till ”vi gillar olika” är Tiny House-rörelsen. Det är helt klart inte för alla, men det är också oerhört charmigt på något sätt.
Minimalism, återbruk, cirkulär ekonomi, hedonic adaptation, Tiny Houses, off-grid — det finns ett helt gäng koncept i samma härad som kan upplevas som provocerande första gången man stöter på dem när man hela livet varit i det vanliga ekorrhjulet utan att tänka efter så mycket.
Jag tycker det relaterar till FIRE i de delarna där man faktiskt börjar värdera saker vad man själv tycker de är värda. Helt oberoende av priset/storleken/popularitet o.s.v.
Sen när man faktiskt själv kan sätta ett värde på något så kan man jämföra det värdet vad man får betala för det.
Alltså de som i viss mening strävar efter FI där RE bara blir en konsekvens.
Det beror för mig hur man värderar saker, om man tittar på pris (popularitet i praktiken genom tillgång och efterfrågan) som en indikator på värde så blir det ju ganska provocerande. Även om man inte springer i ekorrhjulet utan att tänka.
Igår sken solen över Skåne. Jag var tvungen att jobba inomhus. Idag är det storm och jag är ledig. Idag vill jag inte gå ut.
En väldigt simpel beskrivning av läget som skulle se väldigt annorlunda ut vid FIRE. Vädret prokrastinerar inte. 
Varför retar sig folk så på RE? När folk hetsar upp sig över något brukar det i grunden vara avundsjuka ju…
Finns ju en kille som driver bloggen miljonär innan 30. Han fick sjukt mkt klagomål från folk som sa att han förstörde sitt liv med att spara 80 % av lönen. Att han inte ville ha barn skulle han minsann ångra sen. haha. Han har väl varit pensionär nu i 3 år eller något sådant och trivs rätt bra med att skriva böcker, göra lite småjobb och ha frihet. FIRE passar inte alla och säkert inte mig heller, att inte känna sig behövd är inte kul…men varför alltid lite nedsättande ton till de som gör det? Ofta kommentarer som att “du är ung nu, du vet inte vad du missar nu, jag är äldre och vet”. Som sagt avundsjuka att man själv inte började spara i tid kanske? 
Finns lite likheter med att spara mkt som med träning, alltid samma sak när man tränar och följer ett kostprogram. Först klagar alla kollegor på vilken tråkig mat man heter, herregud njut av livet. De blir irriterade på riktigt ibland. Sedan efter ett litet tag när man börjar se resultat börjar folk intresserar sig lite mer. Efter man är klar och fått väldigt bra resultat frågar samma personer om de kan få kostschemat. haha!
Bra liknelse, Wayne. Alla orkar inte göra det jobb som krävs.