Jag börjar närma mig 25 års ålder och tankar om när FIRE är möjligt har fångat mitt intresse. Av den anledningen gick jag in och testade FIRE-kalkylatorn här på forumet. För att vara konservativ angav jag att min passiva inkomst (pengar jag tar ut från pengarmaskinen i framtiden) ska vara den dubbla mot vad mina utgifter är i dagsläget. Valde safe withdrawal rate på 3 % och en genomsnittlig real avkastning på 5 % (inkluderad inflation på 2 %). Med dessa siffrorna kan jag sluta jobba när jag fyller 45, vilket känns väldigt tidigt. Jag har en ganska stor sparkvot vilket beror på att jag lever ett relativt simpelt liv men drar verkligen inte ner på livskvalitén. Kan tillägga att jag bor med min sambo och hund där vi ej vill ha barn i framtiden.
FIRE känns helt plötsligt väldigt nära eller tänker jag fel någonstans?
Har du räknat så stämmer det säkert, men tänk på att livet händer. Det är 20 år tills du är 45. “Risken” är att din livssituation förändras rätt mycket och din sparkvot blir orimlig eller livsmålen ändras.
Så ja, du kan säkert bli fire till 45, det kan nog nästan dom flesta om dom vill och börjar tidigt. Frågan är om du vill
Du har säkert gjort helt rätt och det är absolut möjligt! Nu är jag 45+, men kan väl bara plussa på det @meros säger om att livet händer. Men även om det gör det så är det möjligt. Så låt inte livsvalen stoppa drömmen och låt inte drömmen stoppa livsvalen bara.
Extremt svårt att svara på då du inte anger siffror men kan direkt säga att det känns VÄL optimistiskt.
Detta är i grund och botten ett matteproblem, som vi kan nog försöka lösa genom några antaganden:
Uppbyggnadsfas:
Månadslön = X kr
Årslön = 12X kr
Sparkvot = 0,3X (30%)
Startkapital = 0 kr
Utgifter = 1X-0,3X = 0,7X
Avkastning = 7% CAGR = 0,565% / månad
Hur mycket sparar du per år = 0,3X * 12 = 4X
Uttagsfas
SWR = 3%. Du vill ta ut 2 gånger dina utgifter i dagsläget. → 0,7X * 2 = 1,4X kr / månad
Kapital som behövs:
(0,03 * ((Y * X kr)) / 12 = 1,4X, där Y är antal månadslöner
Y = 560. Det är alltså såhär många månadslöner som krävs för att kunna ta ut 1,4X varje månad med 3% SWR.
Hur lång tid tar det innan du når 560 månadslöner i investerat kapital?
Med antaganded ovan om avkastning kan vi räkna ut följande:
Ditt kapital år 1 är: 0X (ditt startkapital) + 4X (hur mycket du sparat under året) + 0X * 7% (Hur mycket ränta du fått på kapitalet du hade i början av året) + 4X/12 * 0,565% * 66 (Hur mycket avkastning du fått på ditt månadssparande under året) = 4,1243X
Ditt kapital år 2 är: 4,1243X (startkapital för år 2) + 4X (hur mycket du sparat under året) + 4,1243X * 7% (Hur mycket ränta du fått på kapitalet du hade i början av året) + 4X/12 * 0,565% * 66 (Hur mycket avkastning du fått på ditt månadssparande under året) = 8,5373X
O.S.V…
Med antaganden ovanför (7% CAGR och 30% sparkvot), beräknas det ta 35 år innan du har 560 månadslöner i investerat kapital.
Är det möjligt att nå FIRE inom 20 år? Absolut, men ens förväntningar får minskas rejält i min mening. Konceptet FIRE tycker jag är svårt i Sverige då det är svårt att komma upp i större löner genom arbete, vilket gör det svårt att ha en stor sparkvot. Dock tycker jag RE (Jobba deltid e.t.c) är en mycket mer tillgänglig del i Sverige.
Tänk på att siffrorna kan ändras enormt beroende på din sparkvot, avkastning på börsen, inflation, löneökningar (som kan gå till investeringar), fondavgifter, skatter m.m. Men i grund och botten tror jag många underskattar hur lång tid det verkligen tar att bli FIRE genom endast investeringar av löneinkomst.
Vad är poängen med att inte jobba? Är det inte bättre att leva livet? Att gå i pension är ju menlöst om du inte fyller dagarna med något!
Om du är knappa 25 idag så har du ofantligt mycket liv kvar. Sparmål: absolut. Låsa in dig i en trång tillvaro för att så snabbt som möjligt göra den än trängre?
Fortsätt spara. Sätt upp mål. Men se även till att unna dig saker och lev livet.
För övrigt finns inget som är i närheten så underbart som att ha barn. Suger fett långa stunder, men däremellan är det oslagbart. Skulle aldrig någonsin ha bytt bort mina barn mot tidigare pension! Tvärtemot är barnen numera en anledning till att tänka FIRE: Att få barnbarn och också ha tid att vara med dem är sjukt motiverande!
Men, som så ofta förr: Om man har t ex 30% sparkvot behöver man ju bara 70% av lönen för att leva. Visst, lite svängrum är bra, men 100% svängrum känns överdrivet. Har man 70% sparkvot behöver man bara 30% etc.
Har du tagit nån höjd för ev. större utgifter i form av köp av boende eller nån annan större utgift (om det kan bli aktuellt under dessa år)? Du kanske har ett separat målsparande för det eller ser inte att det är nåt som lockar. Men kör hårt om FIRE lockar och du inte saknar nåt i vardagen
Precis som flera av er säger så tror jag att det är viktigt att inte uppoffra nuet för att kunna leva senare i livet. Jag har hängt här på forumet alldeles för länge för att veta att det i slutändan inte är värt det. Balansen mellan konsumtion och sparande är den viktigaste ekvationen men troligen det svåraste också. Jag känner förvisso att jag i dagsläget unnar mig det jag vill och mitt sparande hindrar mig inte från att leva. Jag är dock medveten samt öppen för att min livssituation kan ändras i framtiden och därmed mina utgifter. Kan dock tillägga att jag troligtvis kommer ha en ganska bra löneutveckling framöver vilket gör det lättare att behålla samma sparande som nu.
Vad jag har landat i tror jag är att jag som ung vill skapa förutsättningarna för FIRE men med vetskapen att utfallet kan bli annorlunda.
Gör man som mig o bor gratis hemma ett par år medans man jobbar så går det ännu snabbare
Annars gör jag som dig kommer välja bort o skaffa barn helt dock ej enbart för ekonimska mål är lite andra anledningar men det är klart att skulle jag skaffa barn så skulle fire ligga löngre bort om jag vill ge dom det jag hade när jag växte upp.
Men som singel eller ett par utan barn samt boende på liten yta så krävs det ej mycket dinero för att få livet o gå runt
Ganska snävt tänkt där oxå kan jag tycka.
Kan väl mycket väl vara så att det finns en stor poäng med att inte jobba efter 45…samt leva livet…och fylla dagarna med något.
Helt otroligt hur många som får för sig att livet är att jobba. Majoriteten av alla går till jobbet för de måste, men sen helt plötsligt när personen klarar sig utan att gå dit så ska de alltså inte längta efter något annat än att jobba? Ofta på grund av “det sociala”. Jag köper det inte.
Tror de allra flesta skulle kunna fylla sina dagar med något minst lika givande om de bara funderade lite. Det finns liksom andra aktiviteter än att jobba där man träffar folk i vardagen. Älskar man att surfa kan man förmodligen hitta andra som inte arbetar och surfar året om. Spela golf? Meka med en bil? Flytta till solen? Umgås med barnen mer? Driva ett litet företag för att det är kul, utan krav på att gå med vinst. Man måste inte sitta hemma och titta på TV10 bara för man inte har ett jobb…
Jag hade kunnat fylla resten av mina 40-45 år i arbetslivet med massor som jag hellre gjort om pengarna fortsatt rulla in.
Fördelen med att spara till FIRE är ju att pengarna inte behöver öronmärkas för det. Inser du på vägen att du vill ha barn kan pengarna gå till lång föräldraledighet, deltid och upplevelser med barnen istället. Inser du att du vill ha ett stort dyrt boende kan det gå till en kontantinsats, eller till en jorden-runt-resa eller…
Det viktigaste är nog att inte fästa sig för mycket vid drömmen om FIRE så att man missar att livet pågår NU och att vi inte kan veta något om morgondagen. Bättre då att finna en balans där man trivs åtminstone helt ok med sitt jobb och låter sig njuta av livet på väg mot FIRE.
Jag har själv suttit i den fällan och det blev till sist väldigt destruktivt. Nu har jag bytt jobb och känner att jag kan spendera mer pengar på upplevelser i nuet eftersom jag inte längre vantrivs på jobbet.
Men trivs man med livet och känner att man gör allt man vill så är det ju inte fel att spara överskottet.
Det finns förstås de som klarar det. Men också de som tror att de fixar det men som inte gör det. Det är inte alltid lätt att veta hur man själv kommer att reagera. Väl i situationen är det inte lika självklart.
Det viktiga är nog att man har någon form av “tvingande” sysselsättning, något som kräver att man engagerar sig. Att spela golf eller springa på gymmet räcker inte i längden.
Spela golf tror jag absolut man kan ha som heltidssysselsättning om man vill. Går att resa runt och spela, spela med andra i en klubb i liknande läge osv… Springa däremot blir nog oerhört svårt för de flesta att upprätthålla.
Min poäng är att de flesta har någon form av passion som är större än jobbet vare sig det är att måla, odla växter, ut och resa, bygga om bilar osv… Jag själv jobbar med mjukvaruutveckling och tycker det är mycket roligare att bygga det man själv vill än att krångla med kollegor som har en annan vision på en produkt man inte riktigt själv bryr sig om eller inte får ta beslut kring.
Du tillhör kanske de som klarar det, vad vet jag. Men det är väldigt mycket tid som frigörs när man slutar arbeta.
Jag tänker bl.a på de personer som längtar efter allt de ska göra efter pensioneringen men väl där blir inget gjort och de åldras fort av tristess. Det gäller såklart inte alla men tillräckligt många för att man kan ha anledning till att se det som ett potentiellt problem.
