Hej,
Nu är det lite mer än 3 år sen jag lämnade mitt tidigare yrkesliv, och därmed anser jag att det kan finnas ett värde att dela med sig för folk här på Rikatillsammans hur min resa varit.
Det är mitt första inlägg på forumet och jag har inte delat min berättelse någon annanstans.
Fakta:
Kön: Man
Ålder: Mellan 40-50
Boende: Bostadsrätt med sambo i Stockholm
Utbildning: Gymnasium, Samhällsprogrammet, Ekonomi
Genomsnittlig månadslön (brutto) första 3 åren i yrkeslivet: 12 000 -16 000 kr
Genomsnittlig månadslön (brutto) sista 3 åren i yrkeslivet: 50 000 - 60 000 kr
Antal år verksam i yrkeslivet: 20 år
Nettoförmögenhet: Mellan 3 och 4 MSEK exkluderat pension samt pengar i bostaden.
Allokering av nettoförmögenhet i nuläget: 88% på sparkonto , 12% enskilda aktier.
Totalt pensions värde (ink tjänstepension): Ca 2,5 MSEK
Pengar i bostaden som kan realiseras vid försäljning: Ca 1,5 MSEK
Fasta månadskostnader: Mellan 7-10 tusen kronor.
Bakgrund:
En sommardag för några år sen satt jag och min sambo på vår balkong och drack lite vin samt diskuterade framtiden. Hon var då väldigt trött på sitt tidigare yrke inom vården (undersköterska) och funderade på att vidareutbilda sig till sjuksköterska. Jag var väldigt trött på yrkeslivet efter nästan 20 år i tjänster som krävt mycket ansvar, och krav på hög prestation samt den allmänna House of Cards politiken/spelet som ofta råder.
Min sambo bestämde sig några dagar senare att börja plugga till sjuksköterska. Jag räknade sen på hur min ekonomiska situation skulle se ut 3 år framåt i tiden och såg att kalkylen absolut skulle vara FIRE redo. Beslut togs därmed att jag skulle säga upp mig den sommaren min sambo blev klar med sin utbildning.
Mycket riktigt lämnade jag ca 3 år senare yrkeslivet och min sambo blev också klar med sin utbildning. Jag har efter en del analyserande kommit fram till att första månaderna blev en slags detoxperiod för mig. Jag tror det här är ganska vanligt för folk som likt mig är ambitiösa och högpresterande personer, och som verkligen identifierat sig med sitt yrke och sin prestation under en lång tid av sitt liv.
Yrkeslivet:
Min syn på yrkeslivet och den bransch jag verkade inom många år inte särskilt positiv. Jag tänker inte gå in på alla detaljer men kan väl säga att om du jobbar med klienter och ska förvalta +100 MSEK i årlig nettobudget för deras marknadsföring är det rätt bra att ha gedigna processer och effektiva arbetssätt på plats internt. Har du inte det är det liksom svårt att leverera bra resultat till dina klienter och det blir mycket uppfinna hjulet på nytt varje gång ala hela havet stormar, vilket är extremt ineffektivt och dränerande.
Vidare var det väldigt mycket House of Cards i min bransch och det hörde ofta till vanligheten att en tomte/idiot utan utbildning blev befordrad till mellanchef, eller att en kollega som verkade vilja ens bästa plötsligt körde kniven i ryggen på en.
Jag upplevde att ju mer min nettoförmögenhet växte genom åren samt ju bättre jag blev på mitt yrke desto mindre skit och hela havet stormar vägrade jag ta. Detta är något jag tycker alla borde sträva efter då den här typen av makt och frihetskänsla är väldigt skön och bra att ha.
Läs om det jag just skrev.
Jag menar alltså att du både ska växa din nettoförmögenhet samtidigt som du strävar efter att bli bättre på dina arbetsuppgifter och utvecklas. Växer du din nettoförmögenhet men är lat och inte särskilt duktig på ditt yrke kommer du förr eller senare ganska lätt bli utbytbar. Din nettoförmögenhet spelar mindre och mindre roll ju mindre attraktiv du är på arbetsmarknaden, så länge du inte är nära ditt tänkta FIRE kapital.
Min egen strategi inom yrkeslivet gick tidigt ut på att göra mina hundår samt försöka få vattentäta referenser från tunga beslutsförfattare på stora företag genom att göra ett bra jobb för dem. Jag fick aldrig ett nej från någon av dessa beslutsförfattare/kunder till mig när jag frågade om de kunde agera referens för ett nytt jobb jag sökte, utan det var snarare tvärtom.
Jag investerade även cirka 150 000 kr från egna sparade pengar i utbildning från IHM Business School. Det är svårt att avgöra såhär i efterhand hur stor/liten ROI jag fick på utbildningarna i rena lönelyft, men självklart var det positivt att kunna säga på en intervju att man pluggade där och namedroppa lite grejer man lärt sig osv.
Jag gick nog totalt på cirka 30-50 arbetsintervjuer under mina år i yrkeslivet som gick käpprätt åt helvete för att jag inte visste hur jag skulle sälja in mig själv på ett bra, kort och konkret sätt. När jag sen började träna ordentligt och finslipa på min approach fick jag mycket bättre hit rate och kunde också få nya jobb med högre lön.
Den svenska offerkoftan och jantelagen som finns överallt är inget jag rekommenderar. Ja, det är okej att tycka saker och ting är orättvisa (faktiskt rätt sunt att ha det som grundinställning till mycket), men i slutändan är det DU som är ansvarig för ditt välmående och dina resultat i livet. Ingen annan. Har du den grundinställningen och jobbar med den regelbundet är min uppfattning att du kan åstadkomma mycket mer än du tidigare trodde var möjligt.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för att det är bra att lära sig om hur olika personlighetstyper fungerar. Somliga kan säga att det är manipulativt medan jag tycker det är en färdighet alla borde få lära sig i grundskolan. Kan du detta och snabbt lär dig läsa av vilken personlighetstyp du har att göra med kommer du också mycket lättare kunna bemöta/hantera olika slags människor och situationer i yrkeslivet.
Görs detta på ett bra sätt kan det kortfattat innebära att om du träffar en beslutsförfattare som gillar att prata mycket och höra sin egen röst låter du helt enkelt personen prata mycket mer än vad du gör. Om personen istället går igång på siffror och är extremt detalj orienterad samt vill förankra saker och ting femtioelva gånger innan något konkret faktiskt sker får du skruva på din approach. Stöter du på en oskön röd apa till kollega eller mellanchef finns det även verktyg för att hantera detta, osv.
Min största tillfredsställelse ang mitt tidigare yrkesliv är de människor jag hjälpte och som sen uttryckte sig hur nöjda de var med allt. Under mina år i yrkeslivet skaffade jag totalt 1 vän som jag genuint känner att jag vill fortsätta ha kontakt med. Han strävar också efter ekonomisk frihet.
Tankar kring livet nu efter FIRE:
Jag lever ett enkelt och simpelt liv. Mina största hobbyer har sen unga dagar hetat träning och hälsa. En typisk dag kan se ut något i stil med uppstigning vid 06.30 följt av frukost och sen senare ca 2 timmars träning utomhus och/eller på gym. Detta följs upp av en bra och god egenlagad lunch hemma. Mina förmiddagar är helt dedikerade till fysisk aktivitet och träning vilket är ett måste för mitt välmående.
Eftermiddagarna brukar jag ägna mig åt något av mina kreativa/produktiva projekt jag håller på med , och kvällarna blir det nedvarvning och sängdags innan 22.00. Såhär rullar det på vecka in och vecka ut och jag trivs verkligen med min vardag. Givetvis blir det någon resa årligen med sambon, och givetvis hänger vi med familj & vänner så ofta det går. Skulle min vardag se radikalt annorlunda ut om jag hade 20 miljoner i FIRE kapital? , Nej.
Jan här på Rikatillsammans har tidigare pratat om tidsfönster i livet då man helt enkelt har en begränsad tid och möjlighet att göra saker, som senare i livet inte kommer kunna ske.
Dessvärre blev min mamma diagnostiserad med grov demens och Alzheimer för några år sen och har sedan dess bara blivit sämre. Ett av de absolut bästa beslut jag och min sambo tog för många år sedan var att flytta/köpa en ny bostadsrätt som låg närmare min mamma samt min äldre syster och hennes familj än den vi hade tidigare. Vi ville ha det enklare att umgås med min familj och med detta beslut fick min sambo verkligen lära känna och se vilken fantastisk fin och bra människa min mamma var, innan helvetet bröt ut med demensen och det är vi båda väldigt glada över såhär i efterhand.
Att numera och sen några år tillbaka äga sin tid till 100% gör det möjligt för mig att kunna besöka henne i stort sett varje dag på sitt äldreboende. Sådana här grejer kan man liksom inte sätta ett värde på för det betyder så otroligt mycket, och det är allt tack vare FIRE. Jag tror inte att jag hade pallat det om jag varit kvar i yrkeslivet, dvs besöka henne nästan varje dag, eller om jag för den delen inte hade nära till hennes äldreboende. Den här sjukdomen är vidrig och det stämmer verkligen det dom säger att som nära anhörig blir det väldigt jobbigt, särskilt de första åren.
En bit in i min FIRE resa var jag dessvärre också med om en trafikolycka vilket gjorde mig grovt handikappad i flera månaders tid. Hade det gått riktigt illa hade jag inte överlevt. Det här fick mig verkligen att inse att man inte kan ta saker och ting för givet, och det enda i livet som faktiskt betyder något är din hälsa, samt din relation till din familj och dina absolut närmaste vänner. Att veta under denna mycket svåra tid att det ekonomiska läget för min egen del var helt under kontroll tack var FIRE var väldigt skönt.
Jag tror det krävs en speciell sorts personlighet för att genuint kunna njuta av att äga sin tid till 100% kontra vara på en arbetsplats och bli tillsagd vad man ska göra osv. Min uppfattning är att FIRE inte är för alla. Jag tror helt enkelt inte alla klarar av att hitta balansen mellan meningsfullhet/produktivitet samt slappa i en vardag utan deadlines, hierarkier, osv som finns i yrkeslivet.
Jag tror att en stor del av vår befolkning är skolade och bokstavligt talat behöver folk som säger åt dem vad de ska göra 5 dagar i veckan. Det sociala tryck och den otroligt starka norm som fortfarande råder i vårt samhälle ang att man ju ”måste jobba och bidra” är absolut fortfarande vid liv.
Hamnar jag i en konversation där jag upplever att personen är nedlåtande mot mig kan jag snabbt vrida på superlativen med FIRE kontra yrkeslivet åt det grövsta och se hur personen blir mindre och mindre. Generellt håller jag oftast väldigt låg profil och säger att ”jag jobbar med investeringar”. Förvånansvärt få personer, även nära vänner, har velat veta mer och försökt börja kopiera det jag gjort. Min tanke på det fenomenet är att majoriteten av personer fortfarande är fast i Matrix och liksom inte kan/vågar ta det röda pillret.
Om du vill pröva på hur det är att gå light FIRE så varför inte ta betald semester varje fredag i 1 månads tid?
Jag gjorde det en gång under yrkeslivet och jösses vilken skillnad det blev för mitt välmående med 4 dagars arbetsvecka kontra 5.
Tankar kring ekonomi, sparande och börsen.
Ang sparande och de ”råd” som ofta florerar överallt att ”10% är bättre än ingenting” vill jag fullständigt såga det.
Det där är offerkofta och jantelagen deluxe.
Om du vill ha riktiga resultat med din ekonomi behöver du oftast göra stora förändringar i din vardag och ditt beteende. Du behöver spara minst 50% av din nettolön varje månad under flera års tid om du vill komma någon vart. Det snackas ju ofta om att det är mycket lättare att höja sina inkomster kontra dra ner på sina utgifter. Det där är en sanning med modifikation i mitt tycke.
Jobbar du upp dig i yrkeslivet och tillhör höginkomsttagare eller nära till det har du oftast ett yrke som kräver en hel del av dig. Både på din arbetsplats men också utanför din arbetsplats. För att inte gå sönder helt eller gå in i väggen skulle jag säga att det är mycket enklare att dra ner på sina utgifter och INTE dras med och tro att högre lön = mer pengar ska gå till till boende, prylar osv varje månad. Absolut man kan säkert extrajobba på helger osv om man inte har ett så krävande heltidsjobb men det var aldrig ett alternativ för mig.
Jag äger ingen bil men har Netflix och HBO. Jag äter väldigt sällan mat ute på restaurang utan storhandlar bra , billiga och fina råvaror på Willys och lagar det mesta hemma. Om jag och min sambo reser är vi beredda att betala lite mer för att bo och äta över medelstandard. Om jag köper någon pryl är jag beredd att betala för kvalitet då den ska hålla flera år innan en uppgradering sker. Jag har genuint svårt att göra av med pengar varje månad utanför mina fasta månadskostnader då ”mer” eller ”ny” för mig oftast inte innebär högre långvarig lycka.
På det stora hela har jag allt materiellt jag behöver och vill ha, men nyligen köpte jag en ny säng till mig och min sambo för ca 30 000 kr då den förra varit med väldigt länge. Ibland känns det som att jag hackat systemet/Matrixen ang konsumtion och mindset.
Samtidigt ser och hör jag hur andra fortfarande är så otroligt fast i konsumtions/bekräftelse träsket som finns överallt på sociala medier och aldrig kommer ta sig ur det. Det här gör också att jag känner mig väldigt trygg i min FIRE då jag är väldigt billig i drift så att säga, men samtidigt genuint känner jag att jag kan göra i stort sett allt jag vill.
Jag är otroligt fascinerad över det enorma trygghets-knarkande som råder i denna sfär kring vilket kapital som krävs för möjlig FIRE. Ofta är det minst 10 MSEK som krävs för att någon ska våga ta steget, och nu nyligen i Avanza podden var det någon där som menade att minst 20 MSEK krävdes för den.
Ofta snackas det om att man ska ha ny bil, båt, hus, och samtidigt resa jorden runt hela tiden så fort man aktiverar FIRE. Vidare är det vanligt att folk menar att 1 el 2% är mer realistiskt att ta av sitt kapital årligen kontra +4% eller mer. För mig innebar FIRE att mina månatliga kostnader sjönk och livet har på det stora hela blivit mycket enklare, billigare och härligare kontra yrkeslivet på heltid. Jag har inte heller några planer på att dö rikast på kyrkogården, så några 1 eller 2% årliga uttag från mitt kapital är det inte frågan om.
Angående börsen har jag gjort många misstag under mina år men förhoppningsvis lärt mig en del på resan och blivit klokare och bättre i mina beslut numera. Jag har länge haft synen att indexfonder är det bästa, men har under de senaste åren intresserat mig mer för teknisk analys. Tycker absolut det finns en poäng att ha en allokering/lekhink med swing trading tänk mot enskilda aktier som befinner sig i köpvärda och intressanta positioner, kontra bara lägga allt på en fond robot eller i en indexfond.
Jag har lyssnat mycket på en makro strateg som heter David Hunter ang vart börsen är på väg och jag tror hans scenario kommer bli verklighet. Det är också därför min aktie/fond allokering ser ut som den gör nu med rekordstor kassa, likt en viss herr Buffet.
Avslutningsvis vill jag säga att de vanligaste grejerna folk säger på sin dödsbädd är:
- “I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.”
- “I wish I hadn’t worked so hard.”
- “I wish I’d had the courage to express my feelings.”
- “I wish I had stayed in touch with my friends.”
- “I wish that I had let myself be happier.”
Jag är inte aktiv/inne särskilt ofta här på forumet men hoppas iaf att min text gav dig något.
Jag önskar dig all lycka och framgång i din resa mot finansiell frihet samt vill ge ett stort tack till Jan och Caroline för allt ni lärt mig under alla år!
