Min tanke kring denna fråga grundas i hur tips och rekommendationer ofta ges till unga kring ekonomi och framtid. Det vanliga tipsen brukar vara “börja spara tidigt” och “slösa inte bort pengarna på dumheter”.
Det jag funderar på är om man faktiskt inte bör lägga större vikt på personliga upplevelser som kan utveckla ens personlighet. Att det i sig är en investering i humankapital.
Jag tar mig själv som exempel här. Jag valde att efter gymnasiet resa jorden runt i 5 månader och sedan efter ett par år på högskolan tog jag ett sabbatsår där jag åter igen reste runt i ett halvår. Vidare la jag säkert för mycket pengar på krogen och studentfesterna.
Det jag vill komma till är att dessa upplevelser förändrade och utvecklade mig som person och jag hade inte varit den jag är idag om jag istället hade lagt pengarna på sparande. Jag är introvert och hade inte kunnat göra det jobb jag gör idag om jag inte hade lärt mig att bemöta människor genom mina erfarenheter. Vidare ser jag inte att pengarna man tjänar på tidigt investerande är värt att offra ungdomen för.
Det mest lukrativa för min del när man tittar i backspegeln hade varit att köpa en lägenhet när jag började plugga. Den hade jag tjänat kanske 500 k på. Men vad är en halv miljon gentemot upplevelser och minnen som man har för resten av livet samt utvecklingen till en bättre person. På bara några få års “riktigt” jobb så har jag ju tjänat igen det lätt. Det lilla man tjänar som ung ger ju inte direkt någon väsentlig avkastning.
Hur är det relevant? Som 20 årig student kan du ju inte låna I närheten till se summorna. Sen måste man ju ha kontantinsats för en lägenhet på 2 Mille också och det har nog inte många som kommer ut ur gymnasiet.
Ok det var kanske ett dåligt exempel.
Poängen var bara att du hade kanske tjänat 500k fram tills idag men du bör ju kolla på utebliven potential över hela livscykeln.
Men ja erfarenheten från de resorna i tidig ålder är svårslagen så klart
Är lite inne på samma spår, förmodligen så har man minst inkomster när man är ung (speciellt om man studerar) och när man är pensionär, man sparar ofta för att få ett extra överskott när man är pensionär, så att låta bli att spara när man är ung är lite som att låna pengar från sitt senare jag.
Gjorde en liknande reflektion som du här med:
Med andra ord, jag ser inget fel med att lägga största krutet på sparandet som medelålders, när med största sannolikhet det är då som man har störst inkomster.
Gäller bara att se upp så man inte hamnar i nån 40-årskris och börjar spendera pengarna på sportbilar och motorcyklar eller så då
Du kan ju tänka både och. Det finns ju massor med möjligheter att plugga utomlands. EU program, utbytesprogram osv… jag skulle gissa att det är ännu mer utvecklande. Ta ett universitet down under och stick ut med backpack på dit och hemresan med 3 stopovers så är det delvis betalt och du får dina poäng samtidigt
Du kan då dryga ut både res och fest kassan med stipendier pga utlandsstudier.
Har bott utomlands i mer än tio år. Väldigt utvecklande och givande. Skulle nog inte ha mått bra av att bara ta examen och jobba i Sverige fram tills nu. Det hade känts begränsande och meningslöst, och jag hade nog känt mig inlåst och blivit deprimerad.
Däremot behöver du balansen. Bo utomlands samtidigt som du sparar för framtiden. När du varit utomlands ett tag, rest en del osv så skiftar dina prioriteringar. Du börjar bry dig mer om sparande och tänka på en stabil framtid. Då är det bra om du har sparat lite sen tidigare.
Så ja, balans. Lägg en del på det privata och personliga, en del på ekonomin och karriären. Att gå helt in på YOLO är helt, helt fel. Lika mycket som livet handlar om att leva handlar det om att skapa en stabil situation för sig själv och sin familj.
Du har en poäng. När jag var 28 hade jag bott utomlands och rest i olika länder i fem år. Dessförinnan hade jag gått fyra år i skola på annan ort än mitt föräldrarhem. Det är klart att det påverkar ens personlighet. Speciellt när det sker i de unga formbara åren.
Det har gjort mig väldigt självständig och anpassningsbar och vet att jag kan leva ett fullt innehållsrikt liv utan mycket pengar. Om det skulle behövas. Mitt hem är där jag sover … i princip.
Ja, absolut hade det varit mer ekonomiskt om jag hade haft de pengarna när jag började jobba. Men mitt argument är att jag då inte hade varit lika bra på mitt jobb och jag hade dessutom spenderat all min tid i 20-års åldern i ungkarlslyan istället för att träffa folk och se världen.
Som jag minns från när jag var ung var det många som gjorde sådana saker som att jobba på fiskfabrik i Norge ett tag för att sedan åka jorden runt. Själva resandet verkar inte ha varit så spännande i riktig mening. De verkar ha åkt runt till olika platser där det funnits många ungdomar i exakt samma situation som de själva och knullat och supit runt med dessa. Människorna som bor i de länderna de besökt, ländernas kulturer och historia etc. verkar de inte ha intresserat sig för alls.
När jag senare i livet sett hur det gått för olika personer har det blivit tydligt för mig att vissa har haft ett försprång i olika avseenden. Deras föräldrar kanske skickade iväg dem som 13-åringar på utlandsutbyten så att de lärde sig ett språk flytande eller så följde de med föräldrarna på olika utlandsäventyr till icke-turistiska miljöer där de fick uppleva världen på riktigt. Om man ska göra karriär på riktigt i internationella sammanhang så är sådana här erfarenheter ovärderliga.
Min bild är alltså att de där upplevelserna som är mer av “standardtyp” egentligen inte är av så stort värde. Det finns däremot upplevelser och platser som definitivt skulle kunna berika någon på riktigt men av någon anledning är det väldigt få som åker till de platserna. Som 19-åring besökte jag Asien för första (och hittills enda) gången och bodde där i två månader. Jag bodde där i en miljö där det fanns många turister. Jag gjorde dock en del resor i närområdet. En erfarenhet som blev tydlig där var att så fort man rörde sig utanför de stråk där normala svenska “sup- och knullturister” rörde sig i stora grupper så höjdes kvaliteten på turisterna något alldeles oerhört. Jag träffade flera äldre personer som hade rest runt i världen “på riktigt” i många år, som hade personliga vänner i många länder, pratade många språk och hade en ödmjuk attityd till livet. Det kändes bra att sitta på något enkelt hotell och äta frukost med någon sådan person. Nästan oavsett vad man pratade om var min känsla att det personen sade innehöll mycket klokskap.
Det man tjänar som ung om vi pratar om jobb är inte så stor grej. Däremot är bedrifter av olika slag något som ofta kan räknas mycket mer som ung än som äldre. Om du skaffar dig en viss kunskap/erfarenhet när du är 12-13 år så är chansen större att den kan ge dig fördelar än om du skaffar dig samma kunskap tio år senare. Den där praktikplatsen som du söker när du är 19 år kommer du att få eftersom du har erfarenhet som andra saknar, som gör att du sticker ut.
Ja, så går mina tankar också. Jag tror inte att investering med en sådan låg inkomst gör någon större skillnad. Om jag skulle lägga undan varje månad när jag var yngre hade jag nog landat på en liknande summa som du skrev. Då tycker jag att det är mer värt att lägga pengarna på att utforska livet och sig själv.
Ja, absolut har du rätt i det. Det beror ju på vilka typer av upplevelser man får.
Samtidigt kan ju en sup- och knullresa vara just det som någon behöver för att lära sig bemöta människor. Lite långsökt kanske men om personen i vanliga fall lägger all tid på plugget och sitter inlåst på rummet så är det kanske inte helt fel.
Överlag håller jag med dig dock att det kanske inte är så givande med den typen av resa.
Jag tror man kan styra mycket själv. Att vissa personer som har en väldigt låg nivå allmänt kan “må bra av att göra lumpen” eller i annan form möta lite elementär verklighet är säkert sant men jag vet inte om jag skulle se det som en ekonomisk fråga. Om det skulle finnas en poäng med att lägga pengar på något skulle det i min värld behöva vara något betydligt mer innehållsrikt.
Du får ju svar utifrån var du frågar. Om du skulle ställa exakt samma fråga i ett reseforum skulle du förmodligen få fler lyriska inlägg om personlig utveckling i en djungel någonstans, och färre diagram över ränta-på-räntautveckling… Du blev den du blev av dina erfarenheter, men inget säger väl att just den du är idag är det enda lyckliga utfallet av allt som hade kunnat hända?
Matten säger “spara tidigt”, erfarenheten säger att tomma bankkonton vid 45 gör det svårt att bli ruskigt rik, så då är det det man säger till de yngre. Sen gör de som de vill ändå.
Jo, men jag kan bjuda mitt 20-30 åriga jag på att inte bli “ruskigt rik”, för det fanns inte något utrymme att spara undan några större summor (om man bortser från amortering) under den tiden. Nu är jag iofs inte 45 än och bankkontona är inte heller tomma.
Som jag ser det kan det finnas en poäng i att skilja mellan olika faser i livet och behov och inriktning av sparande. Det mest intressanta sparandet är det som är riktigt långsiktigt. Sådant sparande kan man främst ägna sig åt när andra viktiga frågor i livet är lösta. Jag tänker då på bra utbildning, bra bostad och generell tydlighet kring inriktningen på livet. När man är 20-30 år är dessa saker för många ännu inte i hamn och mycket av sparandet därför naturligt mer kortsiktigt.
Exakt så, och sen så kan ju vissa saker i tidigt skede i livet vara investeringar för framtiden på andra sätt än att sätta in pengar på ett bankkonto. Hur mycket jag än skulle sparat om jag börjat jobba som e.g. brevbärare (inget ont om brevbärare, min farsa var en) direkt efter gymnasiet istället för att plugga hade jag fortfarande gått ut fattigare i slutändan.
Sen angående “knull-och-sup-resor”, jag träffade min fru på en sån resa med grabbgänget när jag var 20, så nog kan såna förändra livet helt och komplett fullständigt
Absolut har du rätt i det. Men nu frågar jag ju inte på ett reseforum utan på ett forum för just sparande för att ifrågasätta ett konsensus inom den här gruppen människor. Vidare, så behöver det inte alls ha med resor att göra. Jag menar bara att man bör fokusera på att uppleva världen i ung ålder och inte på att lägga undan pengar.
Och ja du har också rätt i att matten säger att spara tidigt för ränta-på-ränta effekten. Men det utgår ifrån att det finns några summor pengar att få ränta på. Så ja visst, om man har en bra lön direkt efter gymnasiet så är det ju självklart att man bör spara undan en del. Men för majoriteten så får man inte ut så mycket varje månad.
Personligen gick jag på CSN lån och om jag hade investerat allt så hade det kanske blivit någonstans runt 150 k fram till jag slutade plugget och började jobba på riktigt. Detta är idag något som jag tjänar ihop på ett par månader. Alternativt som jag skrev tidigare att köpa lägenhet hade ju varit mer lukrativt (500 k vinst) men det är ju en chansning då ettor idag har stått still i värde de senaste 6 åren i många områden. Så priset för att spara i tidig ålder tror jag för de flesta är för högt i förhållande till vad man får ut av det.
Boken ”Die With Zero” tar upp exakt det här ämnet och pratar mycket om att det finns optimala tidpunkter i livet för att tjäna pengar såväl som att investera i olika typer av upplevelser, när man bör ge bort pengar till sin barn för bästa nytta osv.
Konceptet är enkelt att greppa och ganska tänkvärt tycker jag, även om boken kanske inte är topp-5 böcker i livsfilosofi. Kort och läsvärd!
