Jag har följt kanalen ett bra tag men detta är mitt första inlägg.
Behöver nu er hjälp, rättare sagt er syn på livet och hur pengar ska förbrukas. jag eftersöker personer över 50 som kan ge sin syn på detta.
Du är 30år, har familj, hus, bil. På kontot har du 1M kr, du har inga förutsägbara stora utgifter inom de närmsta åren. Hur hade du använt pengarna och berikat ditt liv både i nuet och mot framtiden?
Lån på hus finns, stadig inkomst från båda parter så vardagen är inga “problem”.
Mina tankar:
Jag går ständigt och tänker att man vill ha pengar senare i livet, spara, spara, spara, spara… Men under de senaste året så har jag börjat tänka, tänk om något skulle hända mig eller någon i min familj, och så har vi inte använt en del av pengarna för att förgylla våra liv, tex bygga ut huset.
Därför vill jag veta vad ni hade gjort som ligger några år framför mig
Jag är några år från 50 ännu men svarar ändå… på grund av hög konsumtion och renoveringsstress under småbarnsåren hade vi aldrig något kapital när vi var i din ålder. Upptäckte mr money mustache, farbror fri och sedan rika tillsammans först närmare 40. Nu 7-8 år senare har vi ett helt annat lugn på grund av de förändringar vi gjort. Till stor del på grund av medvetna konsumtionsvanor och ett stort sparande under ett antal år som lett till ekonomisk trygghet.
Jag skulle säga att försök hitta en nivå på konsumtion där ni känner att ni är nöjda med livet men samtidigt har marginaler så att det går att lägga undan lite när allt går som normalt. De sparade medlen kan då ligga där i bakgrunden under många år och ticka uppåt i värde.
Skulle jag backa bandet och göra om något skulle vi inte köpt det förhållandevis billiga huset som krävde renoveringar/ombyggnad/utbyggnad. Det tog allt för mycket tid och pengar under småbarnsåren. Skapade stress både pga tidsbrist och pengar.
Det du upplever nu kallas FOMO, sky som pesten om du vill känna dig tillfreds. Nästan oavsett vad du gör materiellt efter en viss standard kommer du vänja dig och vara tillbaka på ruta ett igen, det ligger i vår natur. Satsa på något annat.
Jag uppfattar att frågan här verkar ofokuserad. Visst finns det saker man kan göra för att förbättra sin livskvalitet. Om det sedan är rätt att satsa på det ena eller andra kan bara du själv svara på. Att det finns en viss summa på kontot är i min värld inget argument för att göra si eller så. Om du verkligen vill köpa en båt, sommarstuga eller göra något annat så borde du ändå överväga att låna till hela eller delar av den kostnaden. Pengarna på kontot är en helt separat fråga från de inköp du kan överväga.
Jag är 58…
När jag fyllde 30 var jag gift, bodde i ett mysigt brf-radhus o väntade mitt/vårt första barn. Hade inget kapital, förutom en liten buffert, men en stabil inkomst (tjänstemän i offentlig sektor). Oroade mig varken för ekonomin eller framtiden.
Om jag fick ändra på något i mitt liv så skulle jag sett till att spara LITE mer än de ynka hundralappar som gick in på IPS-kontot och till barnspar. Inte på den nivån att det blev en uppoffring, men för att få en bättre balans och större frihet.
Om jag hade haft 1M under småbarnsåren så hade jag använt en del till renovering. Jag tycker det är så viktigt att trivas i/med sitt hem. När barnen är i ”lagom” ålder hade jag använt en del av kapitalet till att resa med familjen. Det ger så mycket både före, under o efteråt. Skapar minnen att förgylla alla kommande familjemiddagar när barnen är vuxna o utflugna.
Det ska vara gott att leva, och pengar får sitt värde när man använder dem till sådant man värdesätter. Balans är absolut ett nyckelord.
Jag är 2 år från 50… men vill bara säga att om du är ung så kommer du säkerligen kunna spara mer framöver. Och är er familj i desperat behov av mer plats låter det rimligt att använda en del av ert sparande till att bygga ut så ni får det mer bekvämt här och nu. På äldre dagar kan ni byta boende till nåt mindre och få ut det där kapitalet som ni lägger i boendet nu
Att spara är väl ok, men försök att få en bild av vad du sparar till. När du har en tydlig bild/mål då vet du hur mycket du faktiskt behöver spara. Det som är kvar kan du använda/njuta av.
Tror det är viktigt med balans. Visst är det bra med lite extra i ladorna, men glöm inte livet här och nu. Om framtiden vet vi lite/inget skjut inte upp för mycket.
Ni skall vara en familj som är lycklig och som lever här och nu.
På din beskrivning låter det lite som personen i exemplet (du?) upplever att du är klar och har allt på plats? Jag upplever inte alls att det varit så. Under en period är man inne i ett intensivt familjeträsk men när yngsta barnet är nånstans runt 9-10 börjar en annan era. Inte minst är det roligt att resa med de större barnen och visa dem världen. Dessutom kan nya behov uppstå, exempelvis kan man vilja ha en båt eller sommarstuga som man inte ser behov av för stunden när barnen är riktigt små.
Och när yngsta barnet sedan är 14-15 uppstår ännu en fas där man har mer möjlighet till äventyr och man “får tillbaka” sitt liv lite mer.
Så jag hade inte stressat om inte behov finns utan räknat med att livet kommer erbjuda en hel del kul framöver som det är bra att ha pengar till.
Jag är 47, men det jag konstaterat är att kostnadsnivån går upp markant när barnen blir tonåringar. ALLT blir dyrare - kläder, resor, semestrar, sportaktiviteter.
Det jag gjort själv är att pausa allt sparande ett tag (har tillräckligt) och istället fokusera på att göra trevliga saker med barnen. När de är 18 kanske de inte längre vill åka på resor med föräldrarna?
Tänker att den där miljonen kan sparas för framtiden, finnas där som en trygghet, och planera för att pausa sparandet i kanske 10 år när barnen blir tonåringar.
Har passerat 50. I den åldern hade vi inte inkomst nog för sparande så om man har 1M vid trettio så “bra jobbat”
Jag hade, med det perspektiv jag har nu, köpt en segelbåt och dragit till söderhavet, kanske fortsatt jorden runt. Eller ett äventyrlig sabbatsår på något annat sätt. Göra något oförglömligt som ingen annan jag känner har gjort
När barnen är större så gör skolplikt och kompisar det helt omöjligt att komma iväg länge. En förskole till lågstadielev kan man våga hemskola ett år eller två. Med en högstadieelev riskerar man för stora konsekvenser på deras framtid.
När man passerat 50 behöver barnen fortfarande stöd med flyttar och kanske passning av barnbarn. Och så börjar ens egna föräldrar bli skröppliga. Så nu går det inte heller längre perioder.
När man sedan passerat 75 har man nog inte tid pga alla läkarbesök man själv måste springa på
Pengar kan du skaffa nya, men inte tid. Så åk nu för fasen!
Det där är värt att tänka på. Skolan = inlåsning av hela familjen. Hela tillvaron rutas in i skolterminerna. I princip alla resor behöver klämmas in under ledigheterna.
Skolan står för viss inlåsning. Men skulle också vilja påstå att ju längre upp man kommer i karriären desto svårare är det att ta ledigt under terminerna. Det går rent formellt sett att göra det men det blir alltmer krångligt och man har ett berg av mail och atbetsuppgifter som väntar när man kommer tillbaka.
Men blir ju ofta en period utan vare sig barn hemma eller barnbarn. Har föräldrarna hunnit bli skröpliga redan då är barnen så pass kapabla att de kan göra en insats om man vill dra iväg.
Så jag skulle snarare säga att strax efter 50 är helt perfekt för sådant.
Är själv 50+. Jag fortsätter fortfarande spara, då jag har genomgått 90-tals krisen, där det inte var lätt att få tag på arbete osv. Pengar är ju bra att ha i reserv. Men jag sparar inte allt utan jag har några saker som jag unnar mig t. ex. köpa en smörgåstårtbit ifrån delikates disken i affären.
Jag har 2 bilar var av en är vad jag skulle klassificera som sommarbil (en cab) så det är ju en sak som jag unnar mig själv.
Jag tycker om att resa, så när jag åker till något ställe för mer än 1-2 dagar unnar jag och mitt resesällskap ett dyrare/upscaled rum eller en suite, för jag tycker om att ha det bekvämt och trevligt när jag besöker ett ställe för en lite längre stund. Men jag ska bara stanna 1 eller 2 nätter då kan jag ta in på ett budget hotell eller något liknade.
Nu har jag sagt lite vad jag gör för att förgylla min tillvaro, men detta passar kanske inte alla. Tycker du om nyrenovera rum eller bygga till ett hus, så skulle jag säga gör det. Det som jag anser är viktigt är att du (och om du har en partner tillsammans) tänker över vad skulle förgylla er tillvaro är det en månadslång resa till Maldiverna eller är det att renovera bostaden eller kan det vara att skaffa en segelbåt, det kan ju bara du/ni svara på. Efter du/ni vet vad som är viktigt för dig/er satsa på det då.
Jag har hört att finska föräldrar och skolungdomar inte har det problemet. Lärarna fokuserar på total inlärning, snarare än fysisk närvaro.
Har någon finsk förälder varit med om att skolan nekar en att ta 12 veckors semester i Thailand mitt i läsåret? Eller liknande. Säger inte lärarna bara “kul, ta med de här böckerna och gör de här uppgifterna”?
Det lär funka för en stor del familjer. Om barnen däremot ligger ordentligt efter och läraren tycker föräldrarna är strulputtar, ska de få nej då?
Svaret vi fått är ungefär “åk om ni måste men om barnen någongång hamnar efter så får ni inget stöd eftersom det nog är erat fel” (inte ordagrant men som andemening)
Så dilemmat är inte helt lätt att lösa ut. Men en finsk inställning är aldrig fel
Jag har gått över från att vara anställt till att vara egen företagare just för att kunna jobba när det passar mig, och på distans. Jobb slipper jag inte ifrån, men jag får bestämma mycket mer över det.
Får jag företaget att fungera riktigt bra så kan det öppna för att gå ner på halvtid några år efter att jag fyller 50.
