Jag och min man är strax över 50, har tonårsbarn och välbetalda men ganska krävande jobb. Fördelen är att vi kunnat spara mycket. Nackdelen är att deltid inte tillåts på våra jobb. Vi kan alltså inte gå ner i tid utan måste sluta jobba helt om vi vill ha större frihet. Är inte jättesugna på att byta till mindre välbetalt för att kunna jobba deltid med något helt annat, men det är förstås en möjlighet.
Det vi sparat och investerat, plus det faktum att vi tjänat ihop en hel del pension som vi kan leva på lite längre fram, gör att vi faktiskt skulle kunna hoppa av arbetslivet ganska snart. Men då kommer funderingarna. Blir man uttråkad? Känner man sig som ett ufo? Alla vi känner i vår ålder jobbar, vi får nog vänta 10 år innan de första går i pension. Vi kommer att ha barn boende hemma i 6-7 år till, så vi är inte i den fasen att man drar iväg på längre (utlands)äventyr nu.
Punkt ett borde vara att komma fram till ett gemensamt mål för resten av arbetslivet. Den ekonomiska biten exempelvis.
Om ni redan har bra med pengar och klarar er till pension men vill fortsätta jobba, så skulle jag nog hitta ett annat jobb med annan tjänstgöringsgrad.
Om ni är osäkra på om ni vill hoppa av nu så koppla då er exit till när barnen slutar gymnasiet.
Sätt ett datum och börja snickra på en plan som håller ekonomiskt och känslomässigt.
Tillåter era jobb att man tar mer, obetald semester? Om ni lägger till tex 5 veckor extra semester på ett år så kommer det skapa tillräckligt mycket luft i ert schema för att hinna vila ut ordentligt innan man återgår till ett krävande arbete och orka med hela arbetslivet ut. Det behöver inte vara sammanhängande utan kan tas ut som extra dagar kring de vanliga stora helger och ledigheter. Då får ni också känna på hur det är att vara ledig när alla andra jobbar samtidigt som kostnaderna hålls på ett ganska lågt nivå och ni följer med omgivningens rytm.
Få människor når sin sista dag i livet och tänker:
“Fan också, jag borde ha jobbat mera.”
Vad ni än gör.
Lev INNAN pensionen.
Träffade en läkare som jobbade på strokemottagningen/akuten och hade sett så många komma in med livsförändrande stroke i 65-års åldern och deras make/maka sa:
Visst är det så! Frågan är vad ”leva” innebär när man är strax över 50. Har mkt av mitt sociala liv via jobbet. Och även i andra sociala sammanhang är det mkt jobbprat. Har lite svårt att identifiera mig med dem som är 65+ och pensionärer på riktigt. Hade jag haft ett socialt sammanhang där det fanns andra som gjort FIRE hade det nog varit annorlunda. Samtidigt behöver jag känna meningsfullhet också. Att bara göra saker för min egen skull känns inte meningsfullt. Min man har inte samma problem som jag med de här tankarna. Jag skulle förstås ha honom att umgås med. Men jag vet att vårt förhållande mår bra av att vi också har andra sammanhang än varandra.
Men så länge som till 65 planerar jag i alla fall inte att jobba
Nej, något sådant tillåts inte. Vi har bra semesteravtal men inget utöver det tillåts. Problemet med semester är också att om man är ledig enstaka dagar utanför sommar, jul o dyl när hela arbetsplatsen (ibland) går på sparlåga är att arbetsuppgifterna finns kvar när man kommer tillbaka. Var ledig skärtorsdagen men egentligen försvann ytterst lite jobb. Får hugga tag i torsdagens jobb imorgon när jag jobbar igen
Jag har nu en månadslön på ca 110 000 kr. Finns inga jobb med den lönen som tillåter deltid. Känner inte till något inom mitt område alls med deltid, ens om jag skulle nöja mig med en betydligt lägre utgångslön för heltid. Återstår något helt annat, kanske okvalificerat. Om jag hittar ett jobb med 30 000 kr på heltid och jobbar 50% får jag 15 000 kr/månad. Att gå ner från nuvarande 110 000 för 100% till 15 000 för 50% känns inte lockande även om jag har så jag klarar mig
Starta eget bolag? Och gå in som konsult så kan du välja hur mycket och när du jobbar…
110K i månaden så skulle jag nog orka plåga mig kvar ett par år😀(har 32K själv😁)
Vi är lite yngre än er (45-ish) med barn varav sista går ut gymnasiet om 9 år. Känns inte aktuellt att sluta jobba innan dess och jag har fram tills nu tjänat som dig. Jag förstår oviljan att gå ner i tid till mindre välbetalt jobb. För mig blev det så att jobbet efter en krävande period “tog slut” i överenskommelse med arbetsgivaren. Jag tog då beslutet att inte ta en tillsvidareanställning utan satsa på att konsulta i eget AB. Inte med intention att tjäna mer eller lika mycket som jag gjort tidigare (med bonusar har det blivit riktigt bra betalt). Utan meningen är att vara lite mindre känslomässigt engagerad i jobbet och med möjlighet till perioder med ledighet. Med konsultuppdrag på 6-9 månader tror jag det kan fungera fint.
Jag har just gått i pension. Jag har massor av fritidsintressen jag just nu kan berika min vardag med istf att lönearbete. Så jag tänker att första frågan är vad vill du fylla din tid med om du inte jobbar? Själv hänger jag med barnbarnet minst en ggr/vecka. Hundvakt lite då och då. Ute mycket i skog och natur. Pular i växthuset. Går på utställningar och lägger tid på mitt ullhantverk. Planerar även in en resa framåt våren…möjligen kan bristen av kolleger och socialt sammanhang komma att kännas med tiden men har inte den minsta saknad kring det än…
Vi har dragit ut på utlandsäventyr och planerar även att sluta jobba inom kort trots hemmavarande barn, husdjur och annat . Jag har också själv provat FIRE i ett år. Det kändes helt fantastiskt bra och inga som helst UFO känslor. Men alla är olika så man behöver känna sig själv först.
Som kontrast till andra råd skulle jag rekommendera att välja er själva, er tid och er tid med barnen före valet av jobb och mer pengar. Barnen kan också vara en faktor som tippar besluten för och inte emot eller vänta. Självklart måste man först vara nöjd med sin framtida ekonomiska situation också.
Vi är supernöjda med våra val hittills och kan inte tänka oss att prioritera en arbetsgivare före oss själva. Speciellt inte före tid med barnen. Tider försvinner bara snabbare för var år som går. Det gäller att ta vara på den
Varför skulle du hitta ett jobb för 30k - det låter ju synnerligen inaktuellt för dig, varför ens nämna det?
Du skulle kunna bli konsult, det blir ju alla andra som har bra lön men inte längre orkar jobba.
Jag ligger bra bit över miljonen om året och jag jobbar som vanligt, men har ungefär 12 veckors “semester” om året.
Det kanske inte fungerar i ditt jobb, eller din partners, men det handlar ju om vad man jobbar med och hur ovärderlig man är, vilket man nog är med en sådan lön…
Är att ta ett ”pensionsår” en möjlighet? Tjänstledigt ett år alt en paus mellan olika arbeten? För att ge er möjlighet att testa utan att det blir så definitivt?
Låter som att du har det alldeles underbart
Njut av att äga din tid! Har själv tänkt att sluta om 2-3 år och kommer inte ha några problem att fylla mina dagar med barnbarn och mina hobby
Låter härligt! Nu vet jag inte hur gammal du var när du gick i pension, men jag tror att det där kommer vara helt underbart för mig också när jag blir lite äldre. Mitt problem är att hoppa av nu när alla i min ålder jobbar och kommer att så göra i många år. Dessutom från ett jobb som är utvecklande och stimulerande.
Själv hade jag ett jobb som snickare till 51år. Det innebar vakna kl. 04.30 på morgonen och hemma kl. 17.00 och så trött på fritiden att man inte orkade göra någonting. Pendlade 15-20 mil till och från jobbet. Nu sex månader efter att jag slutat saknar jag ingenting tvärtom tänker att det var det bästa som hänt mig i livet. Reser med frugan fyra-fem gånger om året utomlands. Vi har inga lån och båda har gott om pengar på högräntekonto så vi klarar oss på ränteintäkten. Skulle räntan sänkas får man börja använda sparpengar och jag kan göra en massa extraknäck åt släktingar och kompisar om jag känner för det. Frugan slutade jobba för fem år sen och hon känner som jag att det var det bästa hon gjort i sitt liv. Ska börja ta ut tjänstepension om tre år när jag fyller 55år 3000kr i månaden och sen får jag ju vanlig pension vid 66-67år. När jag jobbade sparade jag ca. 25000kr i månaden av lönen och levde på ca. 13000kr. Nu är bensinkostnaden på 2500kr i månaden som jag hade när jag jobbade borta och är ca. 500kr i månaden. Har bara trafikförsäkring på bilen 1200kr/år och skatt 410kr. Har aldrig använt försäkringen varken på mc eller bil och skulle man ha sån otur att olyckan är framme köper jag en billig bil för max 30000kr. Frugan har en nyare dyr bil men jag måste ha min kvar som man inte behöver vara rädd om som man kan sitta i med smutsiga arbetskläder och köra verktyg och maskiner med. Girighet är det värsta man kan drabbas av det är som vilken sjukdom som helst därför bestämde jag mig att nu behöver jag inte mer pengar på kontot.
”
. Jag har också själv provat FIRE i ett år. Det kändes helt fantastiskt bra och inga som helst UFO känslor. Men alla är olika så man behöver känna sig själv först.
