Har reflekterat en del senaste tiden och här kommer kanske en lite märklig fundering. Men jag har lärt mig att det är här som bollplanket finns
Är strax över 50 och försöker förstå hur jag egentligen vill använda de kommande 10–25 åren, förutsatt att man får hålla sig frisk. Har idag ett jobb jag genuint trivs väldigt bra med, vettig lön (120–130k/mån) och en TJP på drygt 12 MSEK placerad i fonder.
Funderar ibland på om man borde börja löneväxla ganska hårt nu sista arbetsåren. Typ 30k/mån i fem år och lägga det ganska defensivt/räntebaserat. Då borde det kunna bli runt 2–2,5 MSEK som skulle kunna användas som en “brygga” för att kanske kliva av redan vid 56 och leva på det i ett par år innan större uttag från tjänstepensionen börjar.
Min grova tanke är då:
leva på bryggan mellan 56–58
därefter ta ut större TJP under kanske 20 år
allmän pension ovanpå från 65
Det skulle sannolikt innebära rätt bra ekonomi mellan säg 58–78, men samtidigt lägre nivåer därefter.
Samtidigt tänker jag ibland exakt tvärtom. Varför hålla på och optimera allt när jag faktiskt tycker om jobbet, har en bra vardag och verkligen trivs? Kanske bättre att fortsätta leva gott nu, inte låsa in slantar och istället jobba tills man faktiskt känner att “nu räcker det”.
Det jag egentligen grubblar på är nog:
Hur mycket är tid och frihet värd i slutet av arbetslivet?
Är det rationellt att medvetet planera för lägre nivåer sent i livet?
Eller är det klassiskt excel-tänk där man försöker optimera något som egentligen redan är ganska bra?
Förstår att det är ett i-landsproblem deluxe, men hade uppskattat kloka och fördomsfria tankar från folk som tänkt i liknande banor.
Dubbelkolla att du har utrymme att löneväxla. Lite beroende på kollektivavtal och din övriga situation är det inte säkert att du har så mycket utrymme som du tänkt löneväxla.
Din arbetsgivare får bara sätta av max 35% av din bruttolön till tjänstepension.
Utöver det finns ett tak på tio prisbasbelopp, 592 000kr år 2026.
Efter ovan nivå är det inte skattemässigt gynnsamt för arbetsgivaren och de kommer att vägra att sätta av mer.
Jag skulle fundera så här med tanke på att ganska mycket tid frigörs och du är relativt ung. Vad ska du göra med tiden? Hur ska du hålla dig stimulerad, utmanad och fortsätta lära och växa? Vilka ska du umgås med, har du umgänge som är lediga dagtid på vardagar? Har du hobbies redan idag som du vill utveckla? Hur ser det ut med eventuell partner och deras tankar?
Se till att en plan finns innan avslut på jobbet. Det är i alla fall hur jag skulle göra.
Tack för återkoppling, jag tror det är lugnt då jag sitter på en 10-taggare, alltså går utanför kollektivavtalet men verkligen klokt tänkt - stort tack för det
Eftersom du trivs på jobbet så är det ju en icke fråga men man kan ju ha en plan B om det känns annorlunda en dag.
Jag känner en del som hamnat lite snett efter 55 när bäst före datum passerat. Ansvar kläs av, förmåner dras in med mindre jobb, lönen stagnerar helt och samtidigt är det svårt att hitta nytt jobb (en hel del ålderism tyvärr). Då kan det vara bra att ha en plan B.
En sådan plan kan tex innefatta att svälja stoltheten och ta det mindre jobbet men skaffa fördelar som att jobba deltid och njuta av livet övrig tid. Eller att ha tänkt ut en ”corner” som man är allra bäst på och konsulta inom det, i en del fall kan man då tjäna lika mycket som på ”bra” jobbet men jobba betydligt mindre.
Eftersom man inte riktigt vet när man/om behöver aktivera plan B så hade jag personligen inte låst in extra sparandet i TJP utan haft det privat. Med den pensionen du lär få så kommer du antagligen ändå över brytpunkten för statlig inkomstskatt så tveksamt om du sparar något där, och då hade jag föredragit att ha pengarna utanför TJP.
Ja, bara du har utrymme kvar är det lugnt. Jag vet inte hur stora dina övriga tjänstepensionsavsättningar är och om du kan komma i närheten av 592k total tjänstepension eller 35% av bruttolönen efter löneväxling.
Tack för återkoppling, du slår nog huvudet på spiken ungefär det jag själv återkommer till. Hur tusan fortsätta vara stimulerad, utmanad och fortsätta lära/växa? Samtidigt förstår jag att det blir samma situation om jag flyttar fram saken tio år, har du kloka tankar där?
Jag tänker ofta att det är frivilligt att gå till jobbet, och att jag därmed blir ännu bättre på det jag gör. Om jag sedan upptäcker att jag är på väg in i situationen @JFB beskriver - då blir det tack och hej. Samma sak om det blir ny organisation och man ska hålla på och söka om sitt jobb etc.
Oj, häpp! Jäklar vad intressant, ordinarie avsättning varierar lite men ligger som lägst på 400k, så om jag förstår dig rätt går det på tok att växla ytterligare 360k med totalen 760k? Ber om ursäkt för dumma frågor.
Om du har 400k ordinarie avsättning till tjänstepension kan du max stoppa in 192k till tills du når 592k.
Antar vi att din arbetsgivare bjuder på mellanskillnaden (5,76%) mellan arbetsgivaravgift (31,42%) på lön och särskild löneskatt på pension (24,26%) kan du växla bort ca 181k bruttolön.
Där mellanskillnaden beräknas 1,3142 / 1,2426 - 1.
Sen är det stopp om det inte ska bli skattemässigt ogynnsamt för arbetsgivaren. I det läget skulle de nog hellre kompensera dig på annat sätt, typ med mer bruttolön.
Tack för återkoppling, har själv vänner som hamnat lite snett som du beskriver. Är kanske som du säger bättre att låta bli låsa in slantarna i TJP och använda de till annat sparande - eller kanske upplevelser Pensionen lär väl oavsett ordna sig och ändå ta sig förbi brytpunkten. Än en gång, tack för kloka tankar.
Stort tack för bollplank och @janbolmeson fy fasen vad jag uppskattar all erfarenhet som finns här, oavsett om man är direkt involverad i frågeställning - eller passivt deltar i diverse frågor och flöden.
Om du har ett jobb du genuint trivs med, varför ägna tid åt att fundera på att gå tidigare? Är nyfiken på hur din inre monolog ter sig.
Min farsa är 82 och jobbar fortfarande halvtid. Självklart helt på sina egna priviligierade villkor. Men det är goals tänker jag. Har man ett jobb som man gillar som dessutom är välbetalt är det ju en underbar situation.
Det jävliga (eller ironiskt nog det fantastiska) med ekonomi är ju att det är relativt. En lön kan vara astronomisk i den enes ögon eller nånting den andre får mindervärdeskomplex av.
Jag tror det kokar ner till vad du vill. Med den typen av lön och tjp så misstänker jag att det finns en slant över bredvid också i bostad lr på börsen.
Stämmer det så handlar det mest om vad du brinner för.
Jobbet? stanna kvar.
Fritiden? Börja planera för en exit. Du behöver säkert inte jobba 5-6 år till heller.
Jag hade en väldigt liknande situation och valde exiten när stjärnorna stod rätt placerade.
Pensionen lär väl oavsett ordna sig och ändå ta sig förbi brytpunkten. Än en gång, tack för kloka tankar.
