Finns det någon här som har valt att leva ett mer minimalistiskt liv och gått ner i arbetstid? Hur ser ert liv ut nu? Vilken bransch arbetar ni i? Hur gamla är ni? Vad var svårare än ni trodde/ lättare med att ändra livsstil?
Är väldigt intresserad av att höra svaren🤩
Trevlig helg ![]()
Jadu, minimalismen finns där, deltid- not so much. snarare heltid+deltid
Också intresserad av att höra svaren. ![]()
Jag är 50 år och har successivt minskat på mitt löne-arbete .Från heltid till 4 dagar sedan till 3 och nu 2 dagar i veckan (16 Tim) Jag jobbar inom industri(produktion) .Anledningen att jag började jobba mindre var att jag hade så ont i kroppen efter alla år rygg ,axlar .Nu när jag jobbar mindre så har jag nästan inte ont alls och behöver inte ta någon smärtlindring så det är den stora vinsten .Jag får också mer tid att laga ordentlig nyttig mat .Mer tid har också gjort att jag kan planera inköp bättre vilket gjort det billigare att leva .Jag har blivit mindre stressad då jag tänker på jobb mycket mindre .Eftersom jag är mindre på jobbet så upplever jag att folk (arbetskamrater) förväntar sig mindre av mig vilket passar mig bra (mindre ansvar ) Jag upplever att jag är mindre hjärn-trött vilket passar bra då jag ägnar mycket av min fritid åt aktier .Känns som att jag tar flera bättre beslut .Om du har den ekonomiska möjligheten så tycker jag absolut du skall prova att gå ner i tid för mig har det fantastiskt.Känns som att livskvalitén ökat enormt och att jag fått så mycket mer liv .
Jag är 31 år och har tagit ledigt måndagar sedan i maj. Slipper “jobbiga” måndagar och med på glada fredagar. Värdesätter min frihet mest. Minskar även på min allmänna stressnivå att hinna få vardagslivet att gå ihop bättre med barn och allt annat som finns i livet. Hinner helt enkelt återhämta mig bättre och har mer energi och glädje när jag väl jobbar jämfört med förr.
Tänker lite på die with zero men att jag köper tid och frihet istället för att konsumera upp pengarna på sekundära behov. Tror bara vi höjer ribban och faller i hedonisk anpassning när vi människor ökar vår livsstil över en viss nivå. Lever väldigt enkelt liv och trivs bra med friheten det ger mig. Har som sagt inte ändrat min livsstil, lever livet jag vill och så blev det pengar över varje månad som jag nu byter mot tid istället.
Räknar jag på 7% avkastning “tjänar” jag lika mycket idag som när jag började jobba utan investeringar. Så kommer troligtvis gå ner mer i tid i framtiden när mitt kapital på börsen ökar ytterligare. Hoppas ha fire kapitalet när jag är på 50 strecket.
Så mitt tips är att försök sortera bland utgifter som känns viktigt på riktigt för dig och vilka som känns mindre viktiga. Behåll dem viktigaste och minimera dem mindre viktiga. Ha ett månadssparande där du får vara impulsiv och inte behöva tänka rationellt. Men är det slut, får man vänta tills nästa månad. Tror det kan hjälpa för att det enkla livet inte ska kännas för “tråkigt” men samtidigt hjälper det en att inte flyga iväg och falla i hedonisk anpassning för hårt. Man lär sig vänta på det “goda” och va glad för det lilla när man lever enkelt och billigt upplever jag. Sedan slipper man 100% jobb ekorrehjulet fram till pensionen som stor bonus. Är väll främst mina tankar kring att jobba deltid och enkelt. ![]()
Jag passar nog in där. Efter 15 hårda år med husbygge och framgångsrik egenföretagare så tog jag ledigt 4 år. Sen arbetade jag so anställd 7 år varav 4 år på deltid. Nu är jag ledig igen men lägger min tid på att renovera två stora hus från 1880 talet. Så jag jobbar hårt men har ingen anställning.
Jag och min sambo sparade hårt under 5-6 år. Skaffade sen barn och är 50% föräldralediga och jobbar 75% när de börjar förskolan (flera barn). Prio nu är närvaro i barndomen och att vi som par inte ska slita ut oss och bli trötta på allt.
Planen är att sen arbeta 75% några år och när kapitalet börjar närma sig lean FIRE nivå gå där till 50%. Får se om vi blir kvar på våra distans-kontorsarbeten med över snittet löner eller om vi rör oss mot något annat. Förhoppningen är iaf att inte behöva jobba heltid på riktigt igen, med bara 6 v semester och annars näsan i hjulet.
De sista 4 åren som anställd it konsult arbetade jag 80% istället för heltid. Jag var då i 30 års åldern, hade jobbat ett tag och ökat lönen snabbt. Då drömde jag om FIRE och hade därför inte gjort någon stor ökning av levnadskostnaderna. Därför kände jag inte att det var någon uppoffring förutom mindre pengar i portföljen.
Min dåvarande chef tyckte inte det var något problem och jag fortsatte jobba mindre även i nästa anställning. På det nya stället erkände min chef senare att de var oroliga att jag var lite lat, men någon månad in när jag levererat goda resultat var den oron bortblåst ![]()
Idag jobbar jag som konsult i egen firma och min beläggning varierar beroende på uppdrag men jag ligger aldrig över 80% räknat på helåret.
Mitt tips är att värdera den lediga dagen till någon konkret uppoffring. T.ex. kanske det är en lite sämre bil och mindre lägenhet. Eller vara utan bil. Kanske kostar det en utlandssemester per år eller köket får bara lite ny färg istället för en helrenovering. Men med respekt för att ju lägre lön man har ju mer kännbara uppoffringar krävs för att gå ner i tid.
Har gjort det i perioder under hela vuxenlivet. Fungerar bra när man har vårdutbildning och dylikt. Är nu nöjd med heltid igen men jobbade som timvikarie i olika yrken för några år sedan. Var skönt det med. Hade då högre timlön än vad jag har nu så tjänade bra på att jobba ca 60%. Låga utgifter bidrar till möjligheten.
just nu arbetarn jag heltid och har ett önskemål att kunna arbeta på deltid typ 80-90 procent i veckan.
Det finns en del problem, att jag är alldeles för ung för att arbeta deltid, min chans till bra pensionsavsättning minimeras.
En risk med mitt yrke som lärare, att det finns en tendens att skjuta fram arbetet på sin lediga dag. “Jag orkar inte dag, tar det när jag är ledig” och då arbetar jag gratis för arbetsgivaren. ![]()
Tack för svar!![]()
Får jag fråga vad du arbetar med?![]()
Absolut, jag jobbar som lokalvårdare. Jobbar 72% idag och får ut ca 15000 efter skatt. Har utgifter på ca 12-13k. När jag jobbade heltid hade jag ca 20k ut så kunde spara ca 7-8000kr per månad.
Så sparar mindre per månad idag men inte ändrat på något annat som sagt. ![]()
Jag hoppade av “karriären” och jobbar nu 80% inom socialpsykiatrin på orten jag bor. På jobbet äter jag gratis, sk pedagogisk måltid, med de boende och jag har ingen bensinkostnad att tala om längre. Tidigare jobbade jag 100% på annan ort, fick ta med mig mat + att det blev restauranglunch en till två ggr/v när jag inte orkat göra matlåda. Även om lönen är betydligt lägre så blir det i slutändan inte så mycket mindre summa att röra mig med. Dragigt ner på konsumtionen men det har inte varit någon större uppoffring samt sparar lite mindre. Numera är jag inte stressad, hinner återhämta mig och mår överlag mycket bättre🙂 Så värt det!
Jag är 50 år och mjukvaruutvecklare. Jag har jobbat 20+ år som anställd i bolag av olika storlekar. Senast var det Amazon. Har jobbade heltid väldigt länge men hösten 2021 tog jag beslutet att jag ville ha en bättre balans mellan jobb och vardag. Jag startade eget och hade först önskan att utveckla en egen produkt men efter ett drygt halvår så gav jag upp det för att inte känna mig tvingad att ta anställning igen för att kunna få ut en vettig lön.
Jag började konsulta och jag jobbar 60% med min huvudkund och använder resten av tiden till det jag känner för (nätverkar, egna projekt, familjen etc). Jag tjänar tillräckligt för att täcka lön upp till statlig brytningspunkt. Jag har inte känt mig tvingad att justera min konsumtion även om jag inte tjänar lika flott som innan.
Det svåra var att hitta en kund som var ok med 60%. Jag har inget problem att fylla min tid och med tre barn känns det bra att inte stressa med saker på kvällen när barnen har somnat.
Javisst. Jag arbetar ca 2 dagar/ v och har gjort så de senaste 2 åren. Jag arbetar numera som lärarvik. Anledningen att jag gick ned i arbetstid har varit pga svår stress. Min man har ofta varit på resande fot i sitt arbete vilket gav mig huvudansvar för barn/familj samtidigt som jag hade krävande arbete på mer än heltid. Ohållbar situation helt enkelt.
Mitt liv har ändrat sig drastiskt till det bättre sedan jag gick ned i arbetstid. Nu har jag tid för träning, återhämtning och till sådant som jag prioriterar och få mig att må bra. Jag har betydligt mer tid över till mitt barn och det betyder jättemycket både för mig, barnet och min man. Det har gjort hela familjen mer i harmoni. Visst, vi drar inte in lika mkt pengar som innan men vi är rörande överrens om att det inte betyder lika mkt som just att ha tid till det som känns viktigt och att vi mår bra.
Glömde skriva att jag är i 40 års åldern. ![]()
Jag är intresserad av att få tips om hur man hittar kunder som är okej med att man jobbar 60%. Jag har eget IT-konsultbolag sedan ett år nu och sitter på uppdrag sedan februari. Just nu känns det bra att dra in pengar men om ett eller två år vill jag gå ner till 40-60%. Men att hitta en kund som är nöjd med det kan nog bli svårt.
Tyvärr är svaret att jag hade tur. Andra uppdrag jag blev erbjuden (och tackade nej till) var just på heltid. Jag frågade aldrig rakt ut om de kunde tänka sig att jag jobbade 60% dock för det var inte det enda kriteriet. När jag pratat med andra konsulter så verkar det som att 80% borde kunna vara möjligt för fler kunder men det är min gissning. Får man ett uppdrag på 80% kan man nog vara öppen och hålla en dialog och fråga om det är möjligt att gå till 60% om de är nöjda med arbetet och leveranshastigheten. Dvs, att etablera tillit först innan man ber om att gå ner i tid skulle kunna vara en väg.
Tid är allt man har sen dör man!
Med tiden upptäcker man att arbetet har stulit en stor del av den.
Är det verkligen ingen som har fått ett nej av arbetsgivaren? Inom LO-kollektivet är det hårt reglerat, med tiden har man förhandlat till sig kompledigt i en tidsbank, men inte i den omfattning att det kan anses som deltid, det är några minuter per vecka. Och har man inte lagen på sin sida så skulle man inte fått vabba heller.
Det finns fortfarande orättvisor i Sverige.