Kloka människor! Jag funderar mycket över min livssituation och hur jag ska använda min ekonomi för att skapa mitt bästa liv. Jag har 3 små barn och min målsättning är att vara så närvarande som möjligt med dem under deras uppväxt. Har 4 år kvar innan jag når mitt sparmål, som innebär att jag kan göra en FIRE. Dock kommer ju barnen att vara större då (11, 9 och 7) och jag är rädd att jag ska känna att jag borde ha gått ner i tid medan de var ännu mindre. Jobbar redan deltid, ca 80% (är egenföretagare) men önskar alltså prioritera upp familjen ännu mer under dessa år, som ju aldrig kommer tillbaka.
Med det sagt så blir det svårt att prioritera mellan sparande vs leva här och nu. Att nå FIRE-målet lockar, men det sker ju på bekostnad av att varje arbetad timme är en timme borta från mina barn. Att inte arbeta alls är dock inte heller ett alternativ, då känner jag inte att jag får den långsiktiga friheten att välja om jag vill jobba (som FIRE ger).
Hur råder ni mig att tänka? Finns här någon gyllene medelväg, där jag kan jobba och spara men samtidigt maxa tiden hemma med mina barn?
Om det funkar för dina kunder så kanske typ 50% deltid är ett alternativ. Lite mer tid med barnen nu men skjuter på FIRE lite också. En kompromiss
Beroende på din business så kanske du kan prioritera jobb inom de 50%en som ger bäst betalt så kanske inkomsten ”drabbas” mindre så att säga. Jag lyckades med det.
Att jobba 80% är väl rätt okej. Barnen tillbringar ändå tid på skola och dagis så du ska hinna jobba. Jag minns tiden på förskola, skola och fritids som något kul. Barn har ofta kul tillsammans.
Jag hade försökt jobba så mycket som går. Sedan prioriterat att vara närvarande efter skola, skjutsa till träningar mm.
Längre fram i livet kommer det barnbarn och då kan det vara gött att kunna vara till hjälp. Då är det skönt att inte behöva arbeta men ändå ha det bra i plånboken.
Ni får gärna siffror för att hjälpa till ISK är nu på 4 Mkr, om 4 år beräknas det vara på 6 Mkr dvs avkastningen täcker månatliga utgifterna på 20K.
DOCK har jag inte så höga utgifter i nuläget, snarare 10-12K per månad. Så FIRE-målet på 6 Mkr är satt för att inkludera lite “guldkant” plus utrymme för att utgifter kan öka i takt med att barnen blir större.
Sparar 20K per månad och kan fortsätta med det så länge jag jobbar 80% (även 75 skulle tillåta en sådan sparkvot). Och det är väl här skon klämmer: jag arbetar mer än nödvändigt, för att nå ett mål som ska möjliggöra mer tid med mina barn, men här och nu sker det på bekostnad av just det - tid med mina barn.
Tankar?
Tankarna finns där absolut. Coast FI och Flamingo FI känns väldigt lockande i teorin, men har också en bild av att de här modellerna inte är lika väl underbyggda som FIRE/4 procentsregeln. Någon som vill bevisa mig fel, har Coast FI och Flamingo FI nog med stöd för att man ska våga räkna med att de håller?
Menar du att prioritera att vara närvarande när barnen är större? Eller här och nu? Håller med om att plånboken ska räcka länge och att barnen absolut har det bra i skolan. Men “jobba så mycket som går” rimmar tyvärr illa med mina värderingar och önskan om att maxa tiden med barnen…
Det ska väl gå att vara närvarande både nu och senare.
Samtidigt tycker jag att du även ska prioritera dig själv. Vi har ETT liv här och nu. Det som du inte gör nu får du göra senare. Jobbar du inte nu får du kanske jobba till riktålder. Ser bara på min mamma och sambons mamma som inte jobbade full tid när barnen var små. Båda jobbade till 65år och har nu en pension som det går att skryta över.
Du har redan en väldigt bra grund. Skulle det verkligen göra så stor skillnad för FIRE om du går ner ytterligare i arbetstid? Se om du kan räkna på det mer exakt, för när man ändå har hyfsade summor så har tid större påverkan än nya insättningar. Hur mycket gör det dig egentligen om FIRE blir ett par år senare men att du fram tills dess har haft väldigt mycket ledig tid med barnen?
Vi räknade på vår ekonomi (dock inte FIRE som mål) och kom fram till att under tidsfönstret ”småbarnsåren” så är det för oss mer viktigt med tid till familjen än nyinsättningar till sparande. Investeringarna kommer ändå ticka på av sig själva, så om det blir ett gäng år utan nya insättningar så kommer det inte påverka så mycket i det långa loppet ändå. Men mer tid med barnen när de är små och faktiskt vill vara med sina föräldrar, det tror vi långsiktigt kommer ge oss mest lycka och härliga relationer.
Men det kändes först väldigt ”fel” att ens våga tänka på att gå ner i tid såpass att man inte hade ”råd” att spara, men när vi verkligen räknade och såg de exakta siffrorna och att skillnaden inte var speciellt stor om säg 20år så känns det ändå mer rätt.
Har inga bra svar men har tänkt mycket på detta. Tänker att tiden är värdefullare under småbarnsåren samtidigt som idén om nån typ av FIRE lockar. Det känns som en sån krock att nu är tiden att göra karriär, bygga kapital samtidigt som det är den viktigaste tiden i barnens liv. När barnen är 10-12 nånstans känns det ju som att man själv kommer ha en massa tid egentligen att jobba medan barnen börjar odla sina egna intressen iväg från oss föräldrar. Jag har inte heller samma gyllene ekonomiska situation som ni verkar ha.
Har haft en visstidsanställning som var fantastisk iom att jag inte behövde pendla, hade enorm flexibilitet och kunde komprimera mitt arbete dvs jobba mycket en period och sen ta lång ledighet. Det var fantastiskt men löneutveckligen blev tyvärr lidande. Ändå värt det. Om det är något jag skulle kunna rekommendera är det värdet i att kunna vara helt ledig i perioder även om man jobbar lite mer andra. Den där verkliga obrutna kvalitetstiden är mycket värd tycker jag.
Nyss fått ett jobb med en (iaf i min värld väldigt bra lön). Tyvärr inte lika flexibelt och lika mycket tid med barnen. Tänker mig väl jobba på heltid nått år nu för att fylla på kistan lite särskilt med tanke på att vi köpt ett hus för under året sedan men tänker att jag kanske om ett tag kommer landa i att jag vill gå ner i tid för att kunna umgås med barnen mer. Som sagt känns ju som att det finns några år där när barnen närmar sig/kommer in i tonåren där man har mer tid och när de blir unga vuxna. Vill också gärna få mer frihet i förlängningen men ärligt, särskilt om barnen inte lockar har jag svårt att se att jag skulle vilja leva ett liv där jag inte tjänade några pengar alls. Snarast frågan om att jag skulle vilja kunna leva ett liv där jag gör sånt jag vill även om jag tjänar mindre pengar så tänker att jag kanske får sprida ut den där friheten lite. Lite frihet nu med barnen, lite frihet sedan.
Jag håller helt med om att det känns som extremt mycket som man vill och ”borde” göra under samma ålder som det är vanligt att ha småbarn. Det är ofta då det kommer karriärsmöjligheter som man vill satsa på, då man vill fortsätta spara och investera mycket för att komma igång med ”pengamaskinen”. Kanske har köpt en bostad som man både vill renovera och amortera på. Vill samtidigt jobba lite för att spendera mycket tid med barnen, och hålla en fin relation med partnern. Hålla sociala relationer till vänner och familj levande. Ta hand om sin hälsa och laga bra mat, träna och helst inte stressa… Det går liksom inte riktigt ihop hur man än vrider och vänder på det
Kommer det bli ”lugnare” sedan eller är det bara någon slags illusion? Man kanske känner att det är lika mycket som man vill och ”borde” göra även om 20år?
Vill tro att det blir lugnare sedan men ja kanske är en illusion Om inte annat kanske man har ett uppdämt behov av att få resa, hobbygreja, träna och allt det där man inte hann? (Vi planerar redan tågluffen vi ska göra när barnen flyttar ut) Och jag vill tro att det finns karriärmöjligheter senare. Jag har närstående som växlat upp senare men känns som att man måste gjort lite rätt val innan.
Mycket igenkänning här! Håller med om att det inte måste vara allt eller inget, försaka all tid nu för att vara helt ledig sen. Men det hade varit fint med någon form av räkneregel för att kunna greppa hur ett sådant upplägg kan planeras
Blir nyfiken, vad var det för typ av visstidsanställning du hade?
ISK är nu på 4 Mkr, om 4 år beräknas det vara på 6 Mkr dvs avkastningen täcker månatliga utgifterna på 20K.
Om inte annat kanske man har ett uppdämt behov av att få resa, hobbygreja, träna och allt det där man inte hann? (Vi planerar redan tågluffen vi ska göra när barnen flyttar ut) Och jag vill tro att det finns karriärmöjligheter senare. Jag har närstående som växlat upp senare men känns som att man måste gjort lite rätt val innan.