Hej!
Lite kort om mig; Jag är 19 år och jobbar fulltid. Jag är en väldigt snål människa generellt. Började spara för några månader sedan och i dagsläget har jag ca 30 k på Lysa. Jag investerar ca 5000 kr per månad.
Mitt mål är att uppnå ekonomisk trygghet. Samtidigt så känner man press från sambo och kompisar/familjen att köpa t.ex bilar, åka ut på resor osv.
Hur skulle ni resonera? Spara några år och skapa en riktigt bra buffert. Eller “leva livet” när man är ung, och spendera för att uppfylla en norm.
Jag skulle säga att det är det som är det fina. Börjar du spara nu (inte överdrivet) så kommer du BÅDE ha tiden på din sida för att bygga kapital utan att behöva spara varje krona, men också kunna ha kul i din ungdom. Balans helt enkelt.
Spara en slant varje månad för att få rutin och starta pengamaskinen, så behöver du inte ha en sparkvot på halva lönen utan kan också unna dig lite då och då.
5 k är mer än de flesta i din ålder.
Mvh 33-åring som har en sparkvot på över halva lönen och önskar att han började i din ålder
Du styr över din ekonomi och dina mål. Inkluderar de en bil ska du köpa en. Om inte så kan du låta bli. När det gäller semester med sambon så prata med hen om vad ni vill uppleva tillsammans. Kanske är det värt en resa, kanske inte. Men är man 19 tycker jag man isf ska dela lika på sådana utgifter.
Är du okej med att spara 5000 så är det ju skitbra. Känns det som att du snålar mot dig själv så sänk till hälften och se hur det känns. 2500 är också mer än vad de flesta sparar.
Det vill jag påstå är att rekommendera när man är 19. Skulle nå’t av mina barn yra om att dela ekonomi med partner skulle jag definitivt dragit en pappa-förklarar-växel.
Visst, jag blev ihop med deras mor när jag var 19, men i dagsläget har vi varit skilda längre än åren vi hade ihop. Kalla mig cynisk, men man kan inte förutspå livets vindlingar…
Så ja, jag håller med dig, jag är nog bara mer stringent.
Du är 19 år, och har därmed en utmärkt chans att maxa ränta-på-ränta-effekten. Du har också (förhoppningsvis) en asfräsch sambo, inga barn och en massa ork.
Du kommer hinna resa, köpa bilar etc till du blir spyless på det, och vi människor har en tendens att vänja oss vid saker väldigt snabbt. Så njut av det enkla i livet tills du känner att du behöver ta det till nästa nivå och gör det sedan långsamt.
När jag var i din ålder bodde jag själv i huvudsak. Det var tråkigt på ett sätt men det gjorde det möjligt att styra konsumtion och livsstil i hög grad. Nu lever jag i en relation sedan ganska länge och det begränsar mycket vad jag kan/får göra.
Som ung hittade jag sätt att leva, och att resa, som inte kostade så mycket och ändå gav full utdelning, så att säga. Jag kunde spara mycket pengar inte för att jag snålade egentligen utan mer för att jag gjorde saker på mitt eget sätt. Visst innebar det kompromisser men jag upplevde dem som hanterbara.
När jag nu lever i en relation har många av mina tidigare koncept fått tummen ner. En del saker går förstås att göra men det är ändå en kompromiss. Mycket handlar om hur ens partner tänker. En nära kompis har en partner som kommer från enklare förhållanden. Hon är närmast besatt av ”att göra som fint folk gör” i olika avseenden. Just för att hon egentligen inte alls hör till gruppen ”fint folk” vill hon ständigt ”lajva rik”. Det behöver inte handla om att slösa aktivt men det förstör alla möjligheter till sådana egna lösningar som jag tidigare byggde mitt liv på. För mig gjorde dessa lösningar det möjligt att leva rikt till låg kostnad.
För någon som väldigt mycket vill efterlikna hur vissa andra gör blir livet med nödvändighet dyrare än vad det behöver vara. Vad som är dyrt och billigt styrs ju i slutänden av tillgång och efterfrågan, inte av faktisk kvalitet.
Om du vill försöka ”leva livet” skulle jag alltså försöka tänja gränserna. Det går att göra mycket utan att det samtidigt för med sig höga kostnader. Som ung kan man lättare svepas med i en konsumtionsnorm men det är ju i slutänden individuellt. Kanske du har öppningar till en rik livsstil till låg kostnad? Friluftsliv är en sådan möjlighet. Det kan ofta ge stora upplevelser, göra underverk för relationen och inte dra iväg kostnadsmässigt.
Om man tittar ur ett längre perspektiv så är det sparandet som ger möjligheten att leva livet bättre senare.
Vissa beslut i livet kommer att kännas betydligt lättare om det finns ett sparkonto att hämta pengar från. Det kan handla om att skaffa barn, börja studera, ha råd med drömhuset/bilen/resan/bröllopet osv.
Sen är det inte bra att vara tråk-snål heller men hellre vara snål mot sig själv än mot andra.
Jag tycker att alla ska försöka ha en buffert. Hur stor är upp till dig och din situation. Det verkar vara ungefär där du är nu. Låt dina kompisar ta SMS-lån och fortsätt som du gör.
Sparande för framtiden är mer knepigt. Tycker det beror vad man tänker sig om framtida situation hur man borde spara “nu”. När man tänker tillbaka hade det varit bättre att ha gjort något kul för pengar än att fundera på att spara dem. 5000 kan vara mycket eller lite om 10-20 år, fullt möjligt att du tänker tillbaka och skulle köpt bilen eller resan.
Berätta inte för den typen av kompisar att du har ett sparkapital/buffert.
Går det inte leva livet på andra sätt? Låter inte helt korrekt att du “missar livet” för att du inte åker dyr bil eller på dyr semester. Falsk dikotomi.
Sätt en budget och spara både till buffert/boende/pension och ett kul-konto. Du bestämmer proportionerna men då har du pengar till båda.
Du ska inte spendera för att följa normen, du ska spendera på sådant som är meningsfullt för dig.
Men säg inte alltid reflexmässigt nej till alla förslag utifrån bara för att de kostar pengar, kom med motförslag om hur det kan göras billigare om det blir för dyrt för dig.
Spoiler alert: det kommer att finnas samma problem med att följa normer kring vad man ska spendera pengar på i alla åldrar och sammanhang. Det går inte att vinna det spelet. Boken The millionaire next door har intressanta reflektioner kring det.
Alla tror att folk i fina kostymer och med fina jobbtitlar och stora hus i dyra områden har pengar. Egentligen är det mer sannolikt att den som har pengar på riktigt är någon snål småföretagare som inte bryr sig om vad andra tycker om hur en rik person ska bete sig eller se ut.
Vill man se rik ut har man paradoxalt nog mycket svårare att bli rik.
Boken The psychology of money har också ett bra citat på det: “Saving is the gap between your income and your ego.”
Nu heter hen “Norrland321” så jag misstänker att bil oavsett om den är dyr eller inte kan höja livskvalitén.
Sedan kommer man i många fall få välja. Roligt nu eller roligt senare. Jag kan ångra att jag inte spenderade pengar på kul saker tidigare. Nu sitter jag med pengarna på ett konto eller aktier och det är inte så mycket nöje med.
Det där är en bra poäng. Jag känner flera personer med en tjusig livsstil och bra inkomster. Skulle jag göra av med alla pengar som kommer in skulle jag också kunna leva som de. Jag bara värderar andra saker och har pengar över istället.
Kör på som du gör i 1-2 år till, sen kan du börja slappna av. Börja plugga och spendera studiemedlet som andra gör. De 200k som du fått ihop hinner sen bli en hyfsad som till du är 30, som de andra inte kommer ha.
Ärligt talat, åka på charter och ligga vid pool är inte så super kul mer än en två gånger.
Absolut inte spendera för att uppfylla en norm. Du är ung och hinner spara även om du spenderar nu men du ska bara spendera om du vill, inte för att uppfylla en norm.
Om du inte upplever att ditt liv då blir fattigt är det superbra att redan nu spara 5000 i månaden.
Vet ej om ts ville börja plugga eller om han redan har ett yrke han gillar detta påverkar ju lite hur jag skulle göra i hans sits.
När jag var i ts ålder så tog jag den största risken jag tagit och det var att starta företag menndet är ju när man är ung man ofta har “råd” att ta dessa risker.
Jag som ej studera heltid (tog enstaka kurser samtidigt som jag arbeta heltid med mitt företag).så tog jag och investera nonstop och nu vid runt 30 så har jag det bättre ekonomiskt än majoriteten av folk i min ålder.
“Hemligheten” är att konstant hålla sig till en plan ej låta sig drabbas av “keeping up with the joenes” eller vad man nu säger
5k per månad över lång tid blir en bra slant men jag skulle nog ändå vilja utmana ts och säga satsa på öka inkomst och sätt undan 20k per månad!
Men som sagt alla strävar ej efter att maximera sina pengar men iom att du vill nå ekonomisk frihet så gäller det att pusha sina gränser något speciellt om man vill gära en tidig f.i.r.e
Skulle ha svårt att leva i en relation som begränsar vad jag får göra. Jag får göra vad jag vill men det jag vill göra innefattar nästan alltid min hustru.
