Kloka ord!
Det jag menar är att jag som ung kunde hitta någon lämplig kompis som var med på att fjällvandra, tågluffa, tälta eller vad idén nu handlade om. Med en partner med i bilden blir ofta de där alternativen insnävade. Det passar inte att göra si eller så, standarden måste hålla en viss nivå, vädret måste vara perfekt och kunna garanteras på förhand, vissa länder är sunkiga osv.
4 gillningar
En viktig lärdom i livet. Gör inget sånt för att det är en NORM! Gör det i så fall för att DU vill.
Sen försök umgås/hitta likasinnade som vill göra ungefär samma saker som du. Helst även en livspartner utifrån den aspekten.
Gillar du sparande, storkok på egenodlade grönsaker och cykelsemester så kanske det krockar om din partner/kompisar vill daytradea i Bitcoin, flyga1:a klass till LasVegas och härja på Kasino.
Eller mer realistiskt gillar du att spara för framtiden, köpa begagnat/Second hand, äta hemma, snickra själv och fjällvandra blir det lätt jobbigt om normen är köpa dyr bil, ny snöskoter och nya möbler, lyxrenovera bostaden, köpa nya märkeskläder, käka hämtmat, gå på krogen och festa på charterresor.
10 gillningar
Tack så hemskt mycket för alla svar och alla kloka råd!
3 gillningar
Satsa på att skaffa dig många upplevelser och erfarenheter! Jag gjorde mycket när jag var mellan 19 och typ 26-27, men jag önskar ibland att jag hade gjort ännu mer av typen plockat apelsiner i Italien, sovit på stränder i Thailand, gått på fler festivaler, läst nån kurs i Brasilien, osv. Lärt mig fler språk. För sen är man så låst av jobb och man kan känna sig (även om man inte är det) för gammal för vissa typer av äventyr när alla runt om en börjar stadga sig.
7 gillningar
Jag hade satsat på upplevelser - många av dem kommer du minnas resten av livet. Delar man upplevelserna med andra har man gemensamma minnen, vilket är guld värt.
Skit i att köpa dyra bilar, dyra kläder mm!
4 gillningar
En liten passus är ju att livet ska och kan levas också långt efter 19 :). Om du inte känner dig manad så behöver du inte ägna tid och pengar på resor och bilar, men det är alltid ett gott råd att också fundera på vad du vill ha pengarna till, och fundera på om det är nåt av det du vill uppnå med dem som du kan tillföra ditt liv just nu.
2 gillningar
Jag förstår vad du menar. Det var ordet får jag reagerade på eftersom det för mig betyder att partnern skulle förbjuda mig att göra vissa saker och det skulle jag inte kunna acceptera. Jag kan absolut välja att kompromissa för min partners skull men måste få bestämma själv. Självklart bestämmer vi oftast att båda får bestämma, annars skulle vi inte ha hållit ihop i 25 år.
Kan ju också vara lämpligt att hitta en partner med likartade “krav”. Jag skulle aldrig välja att åka till ett sunkigt land och skulle förmodligen inte välja en partner som skulle välja det! Om jag ändå ville vara tillsammans med henne skulle hon kunna åka till vilket land hon ville men vi skulle inte åka tillsammans till ett sunkigt land, så kompromissvillig är jag inte.
1 gillning
Att någon skulle förbjuda något låter konstigt. Då börjar vi prata om dysfuntionella förhållanden där man mer tvångsmässigt vill göra allting tillsammans.
TS är ung och det medför enligt min erfarenhet vissa potentiella svårigheter. När man är något äldre och mer erfaren har man ofta provat olika saker. Man vet vad man gillar och inte. När man är ung har man inte samma koll. Man bara tror att allt ska vara på ett visst sätt. Det medför ofta onödiga kostnader. Precisionen i vad man betalar för blir helt enkelt inte särskilt bra.
Att välja en partner med liknande inställning till livet är förstås bra. Man kan också inviga sin partner i olika saker. Även den som aldrig varit i naturen på riktigt kan gå igång av att fjällvandra, för att ta ett exempel.
Jag vet inte riktigt vilka länder som skulle kallas sunkiga. Platser som är sunkiga finns i alla länder men det är lite av en annan grej.
2 gillningar
Tolkar: Sunkigt statsskick? Sunkig demokrati? Sunkig kvinnosyn? Sunkigt beteende mot grannländer?
Så tex Dubai är en sunkig plats att resa till? Sista punkten på listan måhända undantagen.
Jag tolkar själv mer ”sunkig plats” som någon skabbigt och skitigt slumområde. Men det är helt klart öppet för olika tolkningar.
Det var inte det som avsågs med grundkommentaren, som är hämtad från verkligheten. Där handlade det om länder med lägre materiell standard, alltså där inte allt håller den bortskämda nivå som vi är vana vid i Sverige.
De där sakerna du skriver låter mycket vettigare men förutsätter en större omvärldskunskap och tydligare värderingar. Att man inte vill resa till platser där man kan komma att utsättas för nedlåtande behandling eller där folk i allmänhet är typ hjärntvättade vore svårt att ha några invändningar emot.
Frågan här handlade om TS scenario där man är väldigt ung och saknar erfarenhet. Då grundar sig bilden av världen mer på stereotyper än på fakta. Man kan tänka att t.ex. Bulgarien är ett ”gammalt kommunistiskt sunkland” där det är dålig standard på det mesta medan Italien är mycket tjusigare och finare på just alla sätt. Jag vill inte vara negativ mot Bulgarien eller något annat land här utan mer illustrera hur vissa personer kan tänka.
Om man vill hålla nere sina kostnader och kanske uppleva något annat än långa köer och turistfällor är förmodligen ett ”sunkigt” land ett mycket bättre ställe att resa till än ett tjusigare ställe. Nu generaliserar jag hårt förstås.
3 gillningar
Nu har @Garibaldi redan svarat vad han menade, men mitt svar på din fråga ovan blir ett rungande: Ja, oerhört sunkigt!
5 gillningar
Både och skulle jag satsa på. Har du heltidslön ska det inte vara några problem
1 gillning
Resor som ung är sällan dålig investering. Spara ihop och åk, kan förändra ditt liv på fler sätt än du kan föreställa dig. Rekomenderar asien 
2 gillningar
“Friluftsliv” är ju en materialhobbyn av rang. Folk slösar enorma mängder pengar på att samla på sig en massa prylar för dessa friluftsaktiviteter som i slutändan knappt ens blir av mer än några enstaka kortare vandring
2 gillningar
Keeping up with the Instagram.
Det finns mycket bra synvinklar här. Mitt råd är samma som många andras. Satsa på upplevelser, ej förmögenhet. Kan du spara samtidigt, fine! Spara och placera en liten del iaf. Men bästa upplevelserna måste inte vara dyra. Och ofta inte är.
Försök att hitta din livstil, skit i andras förväntningar. Det kommer att göra dig lyckligare i långa loppet.
5 gillningar
Det är sant att många köper onödigt dyra grejer kopplade till friluftsliv. Det behöver förstås inte vara dåligt att ha rejäla grejer men idag finns ju stora möjligheter att köpa saker begagnade. Är man yngre och ännu inte har gjort just friluftsliv till ”sin grej” verkar det dumt att köpa på sig onödigt dyra saker.
Om man planerar sin vandring eller paddling något år i förväg borde man utan större problem kunna köpa eller låna ihop allt som behövs för sommarens äventyr. Det man köper kan man hitta begagnat på Tradera, Blocket eller Sellpy. Skulle man sedan landa in att vissa saker inte passade riktigt kan man sannolikt sälja dem för ungefär samma priser som man köpte dem för.
Bra att du inte menade det så. När du skrev att du är i ett förhållande som begränsar vad du får göra tolkade jag det så, bra att min tolkning var fel.
Jo, det går säkert att komma undan hyfsat billigt men jag tror det är väldigt lätt att dras med i den där köphysterin då man vill ha planerat med alla grejer man behöver, fått tips och snöat in i en oändlig uppsjö av prylar. Man bildar sig efterhand man läser på preferenser kring detaljer i vad man “behöver” och ser sedan hitta allt detta på blocket i rätt storlek och kvalitet är inte så enkelt. Allt ska ju i princip vara ganska specialanpassat efter ens egna behov och ofta behöver man prova sig fram. Man blir inte så flexibel som man behöver vara för att kunna lyckas på second hand-marknaden.