Kan börja med att förtydliga att jag pratar om utöver buffert. En buffert för oväntade utgifter eller inkomstbortfall är såklart viktig, men jag har ett arv på ingång innan slutet på året som jag planerar att lägga undan 100k från, så det kommer vara ordnat. Det jag funderar på att (just nu) skippa är det mer långsiktiga sparandet.
Jag jobbar idag som systemutvecklare med cirka 1.5 års erfarenhet och får in runt 32k efter skatt (anställdes för 1 år sedan som junior, och första löneförhandlingen kommer kring nyår) medans jag har fasta kostnader på ungefär 12k per månad, så 20k tillgängligt för övriga saker som konsumtion, nöje och sparande. Det betyder att jag såklart absolut har utrymme för att spara.
Jag är dock rätt säker på att min intjänande nivå kommer gå upp rätt så kraftigt i framtiden när jag blir mer erfaren, och jag har som mål att bli egen konsult om cirka 3-4 år.
Enligt vad jag har läst av andras erfarenhet här på forumet och på andra platser så verkar det fullt rimligt att då kunna ta ut lön upp till brytpunkten för statlig skatt, maximal utdelning på för den lönen enligt huvudregeln och fortfarande ha en del pengar över som sparas i företaget.
Det skulle då innebära, om jag räknat rätt på det (med dagens brytpunkt), 39k netto i lön per månad plus 245k netto utdelning per år, vilket blir ett snitt på nästan 60k/månad netto.
Förutsatt samma fasta kostnader, så skulle jag då alltså kunna spara 8k/månad och ändå ha dubbelt så mycket som jag har nu kvar varje månad, alternativt spara 28k och bibehålla dagens marginal, och då tycker jag inte att det känns värt att överföra pengar från mitt (relativt) fattiga jag idag till mitt mycket rikare framtida jag istället för att spara mer då.
Det beror helt på vad du har för planer inför framtiden, partner, framtida bostadsköp och eventuellt barn.
Det är smart att skaffa en buffert tidigt, och det är inget fel med att låta pengarna ligga på hög nu när man kan få ok ränta på bankkonto (3,75 %) tills du bestämt dig vad du vill göra.
Jag gillar ditt grundtänk. Man är bara ung en gång i livet, så de möjligheter till upplevelser du har nu kommer aldrig tillbaka. Känns detta rätt så passa på att njut om du känner för detta.
Personligen tycker jag nog ändå att du “tar i lite för mycket”. Ränta på räntaeffekten blir så oerhört mycket bättre ju längre man sparar. Kan du spara ett par tusenlappar per månad i en aktieindexfond bör detta ge en rejälavkastning på sikt.
Jag gjorde som du, dvs levde upp pengarna fram tills jag var ~25 då jag fick en hög lön och började spara. Det ångrar jag idag. Det skadar inte att lägga undan en liten slant varje månad, det blir mycket pengar på sikt.
Jag tycker frågan verkar vara konstigt ställd. För mig finns det två grundläget:
Du har god ekonomi och ett stort överskott vid slutet av varje månad.
Du har dålig ekonomi och lever ”ur hand i mun”. Lönen går normalt åt varje månad.
Om jag förstår frågan rätt här så handlar det om läge 1 och att mer tillfälligt spendera mer än vanligt. Rent allmänt finns det väl inga rätt eller fel. Däremot är det i min värld lämpligt att försöka styra så att ”det extra spenderandet” verkligen blir en engångsgrej.
Om vi tänker oss att du alltid drömt om att besöka en viss plats och nu har ”ett fönster” i livet när du skulle ha möjlighet att planera en bra resa dit så är väl det en bra idé på alla sätt. Go for it!
Om vi istället tänker oss att du vill ”lajva rik” och dra på dig extra kostnader i vardagen så är risken större att du sedan kommer att få en mer slösaktig livsstil. Du kanske vill besöka dyra restauranger, ägna dig åt dyra hobbies eller besöka dyra konserter. Dessa beteenden vore lättare att permanenta. En del personer har också en livsstil med hög inkomst men där alla pengar ändå går åt. Om du börjar umgås med sådana personer kan det vara svårt att bibehålla livsstilen med inriktning mot sparande.
En viktig poäng är också att sparande ibland är ”roligt” och ibland ”mindre roligt”. Det sparande som är ”det bästa” är oftast det ”mindre roliga”. Det är bra att komma ihåg. De perioder ”när allting bara går ner” eller ”känns oroligt” är alltså de mest vettiga att investera i. Att då ta pauser och vänta tills det ”känns roligt” igen är normalt en oerhört dum strategi. Detta är något jag gjort själv tidigare.
Fundera på vad du sparar till. Ska du jobba hela vägen in i kaklet kommer du troligtvis ha mer pengar än vad du kan finna användning för på gamla dagar.
Jag ångrar att jag sparade för mycket i tidiga år och missade många roliga upplevelser och livskvalité. På senare år med ordnad ekonomi, boende, gift så blir det mer att bara “slösa”. Vissa möjligheter åtekommer inte lika lätt.
Så spendera på. Du kan täcka upp senare i livet betydligt enklare med högre inkomst och kanske mindre sug efter kickar.
Vi satt upp hur vår önskade livstil när vi hade lägre löner som medförde en låg sparkvot. Nu typ 10 år senare efter lönerna har ökar med 3X så har sparkvoten ökat radikalt samtidigt som vi fortfarande lever med vår önskade livstil.
För oss fanns inget egenvärde i sparande eller sparkvot utan vi riktade in oss på den livstilen som vi vill ha och sen fick sparande kommande i andra hand.
De flesta tänker nog som du även om de inte vill erkänna det. Det är roligare att ta hand om sig själv här och nu istället för sitt framtida jag.
Du får själv bedöma hur sugen du är på att jobba till du är 68-70. Och hur stor risken är för att du inte kommer vara ”mycket rikare” i ditt framtida jag.
Man kan välja en medelväg där man sparar ganska intensivt i början av livet och sedan låter ränta på ränta göra det stora jobbet. Den här kalkylatorn tycker jag är intressant, börjar man tidigt så kan man sluta spara helt i ung ålder och sedan gå i pension betydligt tidigare än 68-70, förutsatt att man jobbar tillräckligt mycket för att täcka de löpande kostnaderna tills dess.
Det gäller att hamna rätt på belöningskurvan, att gå från 1000/mån skojbudget som student till 10000/mån på första jobbet ger ett mycket större lyft än att gå från 10000/mån till 20000/mån. Jag ser inte varför TS måste göra ett svartvitt val här, lägg undan 10000 så fort pengarna kommer in varje månad och lev gott resten av tiden.
Jag tycker bara den aspekten med att jobba länge är relevant om man bryr sig om kompensationsgraden i procent. För egen del är det reella kronor som gäller, vilket betyder att man inte alls behöver jobba länge, eller att man behöver jobba länge beroende på ens behov av cash på äldre dagar.
Jag förstår inte vad du menar här. Jag hade som högst intern avkastning på humankapital (“vanliga människor är puckade fan vad smart jag är som spar så här mycket”) när jag fick första jobbet och la några få procent på konsumtion, men det är inte direkt ett rikt liv.
jag har inte ägnat en tanke åt någon kompensationsgrad. Däremot finns det en anledning att de flesta inte går i pension eller når ekonomisk frihet innan lagstadgad pensionsålder. Det planeras för dåligt och sparas för lite, helt enkelt.
Rimligt.
Jag inser nu också att jag nog borde ha förtydligat att jag inte menar att att jag ska ha som mål att bränna pengarna varje månad, utan snarare att undvika att sätta ett sparmål och att se det som OK att det som blir sparat utöver bufferten kan läggas på t.ex. resor.
Ja, det är mer situation 1, men jag tänker inte på det som “spendera mer än vanligt”. Mer att jag vill hålla en någorlunda jämn nivå av spenderande genom hela livet, och därmed tänker att jag senare skulle kunna fortsätta leva på samma nivå som jag kan göra nu samtidigt som jag då sparar mer än nog för att kompensera för några år utan sparande i början.