Det är märkligt hur man genom åren lär känna sig själv.
I yngre år var klockor status för mig. Det försvann och ersattes av funktion – jag har kört Apple Watch Ultra i flera generationer. Objektivt sett är den överlägsen som mätinstrument, den håller koll på min fysiska status- men den ger mig ingen känsla.
Sakta har insikten smugit sig tillbaka, mycket av det jag uppskattar i livet handlar om kvalitet, hantverk och upplevelse. Jag saknade helt enkelt känslan av ett mekaniskt ur på handleden – det där lilla maskineriet med hundratals mekaniska delar som samverkar och tickar på i vardagen. Ja, den drar sig 7–10 sekunder per dygn, för mig är det helt ok.
Förra veckan valde jag därför att lägga äppelklockan åt sidan och köpa ett bättre begagnat mekaniskt ur i diskret utförande.
Svårt att förmedla känslan av att ”komma hem”? Som sagt svårförklarat men ett naturligt lugn har infunnit sig.
Kostnad runt 60tkr. Inte som investering, utan som en medveten livskvalitetskostnad – och förmodligen utan dramatiskt värdefall om jag får killgissa.
Hur ser ni på konsumtion när det inte handlar om optimering eller avkastning – utan om daglig upplevelse? Och vart drar man gränsen?
Finns det fler här som resonerar att pengar också är till för att användas, inte bara maximeras?
Givetvis ska pengar användas, vad är de annars till för, en siffra i boken? Mina intressen är fotografering och resor, kan ju inte påstå att det är i monetärt investeringssyfte direkt, men någon nytta bör man ju ha av pengarna.
Jag tycker du gjort rätt. Är det något som man verkligen uppskattar och värdesätter så är det en investering i en själv.
Fina klockor och ur är mästerverk och man man på riktigt uppskatta magin när man ser alla små kugghjul och andra delar och tänker: det där är fanimej otroligt nån kan ha skapat.
Se har de ganska bra andrahandsvärde ofta om man tar bra hand om dem.
Ja. Jag köper och samlar inte skivor som optimering eller investering. Det är ett intresse, en upplevelse, personlig njutning och spänning. Det är, precis som din klocka, en identitetsmarkör också.
Tack @angaudlinn, du sätter ord på det jag försöker förmedla och stort tack för din kanal FIRE på svenska- är flitig följare. Rekommenderar min omgivning dit. Du har väldigt kloka tankar och från mitt håll upplevd sund värdegrund.
Jag gillar iden att vara ordentligt snål och slösaktig samtidigt. Gör till en vana att vara rädd om pengar och spara och snåla där det går och är rationellt. Lyxkonsumtion över hela brädet kan ju få vilken förmögenhet som helst att försvinna. Men där det gör dig lycklig och du har råd, unna dig ordentligt och köp det bästa.
Själv har jag lovat mig själv helt att sluta köpa Cava, Prosecco och andra billigare alternativ till Champagne.
Det handlar om balans för min del. Livet är kort så man måste unna sig en del också. Det gäller att ha lite roligt.
Just klockor är en av mina laster. Jag drömde i flera år om en speciell klocka som var i princip omöjlig att få tag o och egentligen är löjligt dyr. Men till slut fick jag chansen att köpa en för några år sedan. Jag blir fortfarande glad varje gång jag tittar på den eller vrider upp den eller blir medveten om dess tyngd på armen. Och en dag kommer den gå till min son (när jag ligger för döden).
Det kan nog faktiskt vara min bästa investering hittills när jag tänker efter. Och min fru är väldigt tacksam att jag slutat tjata om klockor. Suget har stillats efter att jag gjorde slag i saken (även om det kanske återkommer om några år igen iofs).
Nu har jag istället börjat sukta efter en fräsig bil isället. Men där har jag satt ett mål. Inte förrän jag når en viss storlek på aktieportföljen slår jag till har jag tänkt. Man måste rätta mun efter matsäck lite. Bilen kommer motsvara knappt 5% av min aktieportfölj när jag nått målet. Kanske fortfarande lite för mycket att slänga på en bil men man måste unna sig lite ibland också som sagt. Allt kan inte vara förståndigt och genomuttänkt. Kan inte vänta på när grannarna får lyssna på mina 610 hästkrafter och fyra avgasrör när den dagen kommer ;).
Jag tycker mycket om porslin, keramik och glas. Och visst var det en fröjd att ropa in de sista delarna i min vardagsservis (ljusstakarna), och att varje dag få njuta av att bruka vacker formgivning. Inte för att någon av mina “investeringar” varit speciellt dyra i inköp, där ligger jag i lä mot din klocka. Men känsan du beskriver får jag när jag dukar.
Så länge jag håller en skaplig sparkvot och även ger en del pengar till välgörande ändamål, känner jag inte att jag behöver motivera “onödiga” köp. Det skulle möjligen vara platsbrist hemma, vilken dock går att lösa genom att flytta saker till landet eller ge bort dem.
@Kvarne även du sätter ord på vad det handlar om, känslan. Själva slanten i antal kronor spelar väl ingen roll? Men att välja bort en del av sitt sparade kapital för att istället lägga det på känsla
Kul tråd.
Jag får ibland känslan att “alla” här tjänar +100000 har +10.000.000:- sparat men bor enkelt kör +10år gammal bil o “tävlar” om att inte köpa nya kläder.
Kul att det finns folk som faktiskt använder pengarna dom sparat ihop till nått dom brinner för.
För mig har det alltid varit stereo, senare hembio , , ljud helt enkelt
uppskattar plattformen och alla magiska åsikter men funderar ibland om jag är knäpp 