Hur tänker ni kring stora icke-nödvändiga köpbeslut?

Hej på er!

Jag har länge funderat på hur man bäst kan göra beslut om stora köp, framförallt kanske för sånt som inte är direkt nödvändigt men något man ändå känner att man vill lägga pengar på. Tänk en ny märkesväska, klocka, nöjesresa, t ex.

När det gäller något nödvändigt som en mobiltelefon eller vitvaror känns det ofta självklart, då det rör sig om ett tydligt behov, men jag har svårt att avgöra om en stor kostnad är rimlig eller inte i fall det handlar om “lyxköp”.

Till exempel, om du är runt 30 år och har en miljon på banken, är det rimligt att betala 50 000 för en väska eller en klocka? Är det vansinne? Om du är 40 år med fem miljoner på banken, blir det rimligt då?

Jag har hört tips om att t ex vänta en dag med köpet för varje femhundring eller tusenlapp det kostar (i det här fallet hundra eller femtio dagar för ett köp på 50 000), för att förankra köpbeslutet över en längre period för att försäkra sig om att köpet är något man verkligen vill göra. Ett annat tips är att man bara ska göra köpet om man skulle vara villig att betala den dubbla summan (i det här fallet 100 000) för samma sak. Man kanske till och med vill lägga samma summa som köpet in på investeringskontot.

Har ni några andra tips, eller funderingar? Hur gör ni? Vore intressant att ta del av hur andra tänker kring detta.

Tack,
Veronica M.

2 gillningar

Nej

Nej

Dessa svar är helt subjektiva.

Edit/
Detta är min syn på inköp av yttre attribut (påfågelfjädrar …).

7 gillningar

Det måste vara personligt vad som är rimligt men för inköp som kan anses vara “onödiga” och dyra så är det smart att vänta. Ofta kan det räcka med att kika på det ett tag utan att köpa och så har man snart tröttnat.

Jag har väldigt sällan problemet numera, köpte mer prylar när jag var yngre. Men man kan göra en lista på dyra saker man köpt, vad de kostar och fundera på hur mycket man använt dem. Köpte man mest för att det kändes rätt i stunden eller fanns det något verkligt behov?

En på mitt jobb hade dille på att köpa senaste mobiltelefonen hela tiden. Det viktiga var att det var den senaste. Men han hann inte ens med att packa upp alla innan det kom en nyare som han var tvungen att beställa, han hade flera dyra mobiler utan abonnemang som låg i oöppnade kartonger. Det kan ju vara intressant att ta en funderare kring det där även om man ligger långt från just det beteendet.

Vad gäller märkeskläder så har jag aldrig haft det behovet. Köper man för egen skull eller för att “tävla med andra”? Varför är märket viktigt? Funktion, utseende och kvalitet kan vara viktigt men inte märket. Det ska vara OK och ändamålsenligt.

Personligen har köpbegäret minskat rejält som följd av Covid-tiden och inflationen/räntan nu. Min senaste mobil (iPhone XS) köpte jag hösten 2018 och har inte känt behov av någon nyare sedan dess.

För mig brukar det ta ett tag att köpa något lite dyrare.

Om jag skulle öppna webbläsaren och leta efter ett nytt fjälltält skulle det nog ta mig flera veckor att komma fram till ett beslut.

Först måste jag se över kraven. Sen ska jag hitta precis alla alternativ som uppfyller kraven. Efter det söks det information och omdömen i mängder.

När jag väl sitter där med all information skulle jag nog fundera ytterligare några veckor. Är jag fortfarande osäker lägger jag det på is.

Skulle aldrig köpa något viktigt eller dyrare utan att vara helt insatt.

5 gillningar

Ett system som jag tycker funkar rätt bra är att först ha ett (aggressivt) automatiskt sparande, inklusive målsparande till sådant man vet att man kommer vilja köpa. Sen i slutet av varje månad lägger man över alla pengar som blev kvar i ett separat konto som man får spendera på precis vad man vill.

Vill man från det kontot köpa en väska för 50 000 kr så är det helt okej, för man vet att pengarna blev över. Det ger en också motivation att dra ner på sina fasta utgifter, för då blir det mer pengar till rolig konsumtion.

6 gillningar

Det där hade aldrig funkat för mig. Om så mycket pengar “blev över” så har sparandet varit för litet. Jag gör istället så att jag för över överskottet varje månad till sparande, baserat på vad som ligger på lönekontot när nästa lön kommer. Beslut om vad jag ska köpa kopplar till behov, inte till administrativa beslut eller mental bokföring.

4 gillningar

Brukar tänka hur många timmars jobb det ligger bakom varje inköp. Inte bruttolön utan disponibel inkomst efter fasta och grundläggande rörliga avgifter är betalda/antal arbetade timmar. Det brukar hålla mig ifrån att köpa sånt jag inte behöver. Sen är ju allt personligt, för mig ser jag noll värde i att ha en LV väska för 50 000 framför en rusta-västa för 49:90.

5 gillningar

Jag har två sparkonton. Ett långsiktigt och ett för ’slöseri’.
Det jag köper från slöserikontot har jag inga som helst samvetskval över.

4 gillningar

Mental bokföring. Pengar som pengar. Är det så att du har ett visst behov av att slösa och avsätter en del av budgeten för att just slösa? Annars tänker jag att de pengarna lika gärna eller hellre hade kunnat gå till något mer “äkta” behov.

1 gillning

Jag håller med, själv har jag ett system där hälften av det som blir över går till min ISK som ett bonussparande, och hälften går till ett konto som jag får köpa vad jag vill ifrån. Sen ökar jag månadssparandet om det börjar trilla in för stora summor på det kontot varje månad.

Trots detta har jag alldeles för mycket pengar på det kontot, för jag ogillar att spendera pengar :smiley:. Samtidigt är det skönt att ha en mental ventil om något lite dyrare jag vill ha skulle dyka upp.

De här strategierna är dock 100% mental bokföring, så man måste hitta en metod som passar en själv.

Även behov är subjektivt, rent krasst så behöver vi inte mycket mer än mat och värme. Jag gillar att spara, men inser också att livet inte går ut på att bara lägga pengar på hög.

2 gillningar

Samma här. Jag kan lägga mer pengar om väskan är extra ändamålsenlig, hållbar etc. men 50 000 för en väska, aldrig. Men då kanske det inte är en “väska” enbart utan även ett “smycke” eller en statussymbol. Jag har inga som helst smycken för den delen då jag aldrig sett behovet. Har haft förlovningsring men det sket sig… Väldigt skönt att slippa obehaget med att ha ring på fingret, plus en del annat också… Statussymboler har jag noll intresse av.

1 gillning

Vi är ju alla olika. På det här forumet verkar finnas gott om asketer och folk som får ut en njutning av själva sparandet i sig. Inget fel i det och ofta kan även de riktiga storspararna unna sig inom någonting de verkligen är intresserade av, som viner eller resor.

Själv tror jag, som Alexander Bard sa i Lyckopodden (med risk för att jag minns detaljerna fel nu), att vissa lockelser och drömmar måste man ge efter för om man ska bli helt lycklig, oavsett om det är objektivt onödiga saker och man sedan kanske rentav ångrar köpet ett halvår sedan. Så fick man iallafall sträva och testa, Typ ”det är drömmar och strävan efter vissa saker som fick oss ut ut grottorna till där vi är nu”.

Jag har lite svårt att relatera till önskan att köpa en klocka eller väska för femsiffriga belopp. Samtidigt förstår jag att det finns kretsar/sammanhang där det kan vara relevant.
I vissa yrken eller roller förväntas man ha skräddarsydda kostymer, köra en bil med vissa attribut osv. Har man en sådan roll så är det väl egentligen inga konstigheter. Är det en del av ”paketet” så är det väl bara att acceptera det.

Med roll menar jag hör inte nödvändigtvis att vara börs-VD, ”kungavän”, ”adelsman” eller något liknande. En av mina nära vänner jobbar inom haute-couture i Paris. Där ingår det att köpa och bära en hel del dyra prylar. Då handlar det om en blandning av intresse/passion och livsstil. Då har man ofta en rad klockor eller väskor av exklusiv sort men inte nödvändigtvis ”den senaste modellen”. Priset faller ofta på äldre modeller även om de inte kan kallas billiga.

Om man nu inte har någon roll där prylarna ”behövs” och inte något stort intresse för design där sakerna har en relevans så framstår önskan att ”äga dyra prylar just för att de är dyra” som att bejaka en stil som snarast är att förknippa med maffia och 90-talets ryska oligarkvälde.

1 gillning

Intressant fråga, funderar också mycket kring prioriteringar. Min grundfråga är främst om jag verkligen kommer att tycka att det är värt pengarna eller besväret. En annan rätt intressant fråga är hur andrahandsvärdet ser ut om man märker att man inte använder grejen. Vissa saker står ju sig bra, märkesväskor är väl en sådan pryl, och då är risken inte så stor. Medan dyra soffor är väldigt svåra att bli av med.

När jag vill ha något speciellt försöker jag främst påminna mig om hur jag har hanterat liknande inköp tidigare och vad de har lett till. Just väska skulle jag inte köpa dyrt eftersom jag tröttnar på väskor och inte är så intresserad av att underhålla en väska så att den är fin i många år.

Det svåra är med de inköp man inte kan överblicka alla konsekvenser av och inte har något tidigare trackrecord att reflektera över. Säg tex att man vill köpa hund, båt eller hus på landet. Ibland kan man testa sig fram genom att låna det man vill ha och se hur det känns. Finns det aspekter av det man vill köpa som kanske inte var så där himla kul när det kommer till kritan? Typ underhåll eller annat? Hur pass komplicerat är det att avveckla projektet?

2 gillningar

Ja du har rätt, men det funkar för mig.

Kahnemann/Tversky ser i sig inget fel i att olika heuristik (som exempelvis mental accounting) används för att man ska må bättre eller ta snabbare beslut.

Detta handlar även exempelvis Malcom Gladwells bok Blink om.

2 gillningar

För min del är själva beslutsprocessen en del av resan.

Är det något som jag verkligen vill ha så undersöker jag noga alla alternativ som finns i alla prisklasser, jämför alla detaljer, ger mig tid för att fundera på om jag verkligen vill ha det, osv. Sen när jag väl har gjort detta frågar jag mig själv om själva prylen kommer tillföra lycka i min vardag, ett bättre liv, osv eller kommer det vara en kortvarig lycka som försvinner efter några dagar. Om svaret på dessa frågor är ja så kör jag på vare sig det handlar om 100 eller 100.000 kronor.

3 gillningar

Så om du är Bill Gates eller Elon Musk kan du lägga säg 1000 miljoner (en miljard) på ett hus med 1000 rum som exempel.
Det borde alltså vara rimligt för dessa då det ungefär motsvarar vad vi skulle lägga på en kopp kaffe…

Det finns ingen poäng i detta, även de som INTE har några stora inkomster kanske väljer att köpa en klocka för 50.000

För det första, och det tål kanske särskilt att sägas i det här forumet, så skulle jag säga att det man ångrar här i livet i nio fall av tio det man INTE gjorde, snarare än det man gjorde. För det andra, livet ska levas med ett leende på läpparna (i möjligaste mån). Jag är själv dålig på detta, ska det sägas i all ärlighet. Samtidigt börjar vi närma oss så stora summor så det hela också kan gå överstyr. Skulle aldrig lägga 50 000 på en väska, men om man räknar alla pengar jag lägger på resor under ett år så överträffar jag den summan ganska ofta (fast då är det för hela familjen). Jag tror helt enkelt att man får låta sig fatta beslut om större utgifter en eller två gånger, och sedan utvärdera därifrån. Jag har nog aldrig ångrat en resa. Testa att lägga ut “orimligt” mycket pengar på något någon gång, något som du verkligen gillar. Se hur det känns efteråt. Kanske går det att unna sig en sådan grej en gång om året?

3 gillningar

Jag fick en gång höra om en metod att vänta 1v/1000kr det man “vill ha” kostar före köp.
Beroende på vad det är för summor kan man skala upp summan/vecka såklart.
Fungerar som en slags lyxkarens kanske :wink:

1 gillning

Jag tänker alltid på vad ”the minimalists” (lyssna på deras podd eller se dokumentären på Netflix) säger. Adderar den här prylen något värde till mitt liv?

Om ja så sparar jag ihop till prylen och köper den oavsett om den kostar 1000kr eller 300 000kr. Dock gör jag noggranna kalkyler innan. Ett tag var jag sugen på en ny husbil men konstaterade att den behövde användas kring 100dygn om året för att vara värd investeringen. Blev en ny husvagn istället för en fjärdedel av priset.

Men en grundregel kan ju vara att man väntar någon vecka/månad från beslut till investering för att hinna bottna i om det verkligen är en utgift som adderar något värde till ens liv.

1 gillning