Sitter i ett läge där vi gått från att ha varit unga/studenter/egenföretagare och ganska lågavlönade till att som 45-50-åringar ha i runda slängar 55-60 miljoner sedan nåt/några år tillbaka. Vi är uppvuxna utan guldsked i munnen utan att ha varit fattiga, men så där så att man ändå tänker sig för, sparar ihop när man ska unna sig och jämför kilopriser och väljer livsmedel på kampanj.
Mitt “dilemma” är att jag har så svårt att börja unna mig/oss på riktigt trots att jag egentligen vill. Att vara mer eller mindre ekonomiskt oberoende har varit ett mål som vi verkligen längtat efter men nu när vi är där inser vi hur dåliga vi är på att faktiskt njuta av pengarna. Vi har snudd på avbetalat huslånen (permanent samt fritidshus), reser ett par gånger per år vilket såklart är lyxigt, MEN jag kan ändå inte njuta helt och släppa känslan av att vi slösar. Det kan vara att välja en produkt utan att jämföra priser, handla utan rabattkod eller köpa helt ny sportutrustning till barnen - sådant som inte är ett måste längre, utan egentligen kan vara skönt att slippa pga det tar tid och gör allt mer omständligt.
Nu har vi bokat en resa till sommaren och jag hörde av mig till hotellet för att kolla om de går att ordna ett större boende (som rymmer hela familjen) och med havsutsikt (finns på hotellet men inte i researrangörens utbud gentemot oss charterresenärer). Fick svaret att viss kan det ordna det, men för en kostnad på 7700 kr extra per natt. Det är 54 000 extra på en redan dyr resa. Hur ska man tänka här? Maxa och njuta av varenda dag vi tillbringar där och känna mig trygg i att vi har råd, eller nöja oss med de två mindre dubbelrummen med trädgårsutsikt som vi annars får om vi behåller den ordinarie bokningen.
Hur lär man sig att balansera i denna nya tillvaro? Å ena sidan vet jag inte riktigt hur många miljoner vi har (mest för att min man sköter kontona) och jag skulle aldrig märka om det försvann en eller fem - och definitivt inte om vi betalade 54 000 till för boendet på resan men å andra sidan blev jag nästan irriterad när jag såg priset. Min första reaktion var att det var hutlöst - men när jag låtit det smälta lite vill jag trotsa min inre fröken Spara och bara boka. Hur har ni andra som gjort en ekonomisk resa tänkt och gjort?
Sluta inte att jämföra priser. Bara för att man är rik behöver man inte göra dåliga affärer. Per Gessle sprang ju tvärs över gatan och köpte Coca-Cola när han såg vad den kostade i hotellrummets minibar.
Exakt detta - jag tror aldrig jag köpt nåt ur en minibar. När barnen somnat och man är sugen på något och det är bökigt som fasen att lösa det på annat sätt önskar jag dock att jag kunde känna mig LUGN i att bara öppna den där minibaren. Inte att tveka och göra det med dåligt samvete. Det sitter så inbyggt i ryggmärgen att jämföra och värdera priser att jag blir knäpp på mig själv.
Det finns ju också något fint i att göra en bra affär som man blir glad av. Men att åt andra sidan lära sig värdera sin tid och inte lägga timmar på något du inte gillar att göra för att spara någon hundralapp måste ju vara viktigt att tänka på.
Personligen känner jag att “scarcity” gör saker lite extra trevliga, när man inte har dem i överflöd. Det är ju den första glassen som är den godaste, även om man ibland känner att man hade råd med två glassar och att bara en glass är liite för liten, så tycker jag inte att den andra glassen smakar lika gott som den första.
Och njuter man lika mycket framför brasan om man köpt färdighuggen ved mot om man huggit den själv?
Men man får nog ta sig en funderare vad man verkligen värderar och verkligen blir gladare av och göra det.
Med de förutsättningar ni har hade jag lätt valt att spendera de där extra 54k. Ni lär inte märka av de saknade pengarna alls men resan lär bli trevligare.
Har själv haft lite liknande problem. Har varit hyfsat välbärgade länge och sedan 5-6 år tillbaks har vi tillräckligt med pengar att i princip inget vi kan föreställa oss spendera pengar på gör någon större skillnad på totalen. Det var länge svårt att unna sig men vi började med att resa mer eftersom hela familjen uppskattar det och nu på senaste tiden har man även börjat tänka lite att “det spelar ju faktiskt ingen påtaglig roll” när det gäller vissa saker. Ska t.ex. renovera lite och tänkte att det skulle vara alldeles förträffligt med en batteridriven vinkelslip som funkar med det systemet jag redan har. Har förvisso en gammal med sladd men den börjar bli lite trött och sliten. Kollade upp vad som skulle vara lämpligt och en sån modell landar på runt 2000:-. För ett par år sedan så hade jag fortfarande tänkt “2000 är rätt mycket…” men idag ser jag det som i princip inte ens ett avrundningsfel när man ser på helheten så varför inte? Bara att beställa och bli lite glad över att ha ett trevligt verktyg.
Men tittar på priserna i matbutiken gör man fortfarande naturligtvis, och jag älskar att handla på secondhand. Så vissa saker sitter kvar.
Grattis, ni är troligen ekonomiskt oberoende livet ut.
Se det inte bara som ett problem att ni har svårt att spendera pengar, utan se det som ett beteende som tagit er dit ni är nu. Att jämföra priser och få en bra deal vid ett köp kan kännas bra och till en viss gräns vill ni nog visa era barn en insikt att pengar inte växer på träd.
Ni kanske skulle tänka till vad som skulle göra ert liv rikare och börja spendera mer pengar där.
En del vill ha mer tid (jobba mindre), en del uppgraderar hotellet/flygresan, en del köper finare saker, en del ger till de som behöver pengarna mer etc.
Om en uppgradering gör ert liv rikare, bara gör det. Tyvärr är tid det man aldrig kan köpa, så se till att inte lägga för mycket tid på att tveka.
Vi har långt ifrån 60 miljoner men tänker ändå att om vi har råd och vill prioritera något, varför inte?
För oss är det nu businessclass på flyget och svit på kryssningsbåten som gäller eftersom vi har råd och det får oss att uppskatta resan mer. För oss handlar det om, finns det något annat vi hellre lägger pengarna på? Nej, resor får kosta!
Kan ni inte göra som (minns inte namnet) han som här på forumet eller om det var i Flocken hjälpte sig själv att landa i sin nya ekonomiska sits.
Han bestämde sig för att tänka bort en nolla på prislappen på allt han ville ha. Då blev det ju plötsligt mer i proportion till hans förmögenhet. Den snygga jackan kostar plötsligt 400 och inte 4000kr, ett kap!
Ni kan med råge unna er att tänka bort en nolla, då kostar uppgraderingen på hotellet bara 5000kr och det är ju inget att tänka på, eller hur?
TACK för intressant input! Verkligen flera tänkvärda aspekter. Älskar tanken på att dra bort en nolla. Har aldrig hört om den men det gör det hela definitivt enklare att hantera i sinnet.
Visade min man tråden och han skrattade också lite gott. Dels igenkännande, men ännu mer åt att summorna jag nämnde är exklusive husen, så tydligen har vi väl snarare 70 mkr. Med den dåliga kollen på pluskontot skulle man kunna tycka att jag kunde släppa lite på kontrollen även på det som hamnar på utgiftssidan. Det handlar säkert inte om summorna egentligen, utan om instinkten.
Gällande exemplet med resan så skulle det verkligen göra en reell skillnad att uppgradera. Det är inte mer än en veckas resa och inte andra sidan jordklotet, så det svider väl extra mycket då, men att gå från små äldre dubbelrum till egen strandvilla med fri havsutsikt och egen pool vore ju en enorm skillnad.
Och som Carl5 skrev, en femtusing är det lätt värt!!
Ni har liksom en nolla extra sparat så då kan ni gott dra av en på kostnadssidan
Skämtar lite men tycker det matematiskt rimmar. Er avkastning lär ju va långt över den där uppgraderingen på nolltid.
Ni kan tänka såhär annars. Vi har en snittavkastning på kapitalet på Xkr per år. Låt oss säga 2,4Mkr. Det är 200tkr per månad. Ca 50tkr per vecka. Så om ni väntar en vecka har ni mer än råd att göra uppgraderingen. Då fattar hjärnan lättare att ni inte äter av ert kapital utan bara naggar i kanten på “gratis” pengar.
Ja men faktiskt, jag mejlade imorse och väntar på svar! Fick inte ihop deras pris för uppgradering med skillnaden i prislistan för rumstyperna så frågade om det. Får en som älskar rabatter och en bra deal kommer alla små prissänkningar att göra det enklare att säga ja.
Hmm. Jag förstår hur du tänker. Vi är inte i närheten av er nivå men även vårt modestare sparkonto får vid vår ålder en bit över pensionsåldern minska lite varje månad men det gör det inte ännu .
Vi är uppvuxna under mager tid jämförelsevis. Med en arbetande förälder. 2 barn i samma sovrum i lägenhet och aldrig annat än tältat på semestern och typ aldrig blivit skjutsad till aktiviteter. Vi fick ingen ekonomisk hjälp att sätta bo och ej heller senare. Våra föräldrar var inte den sparande sorten.
Vi har absolut inget sug efter nyare premiumbilar eller lyxiga klockor eller märkeskläder. Klädmode mm intresserar inte alls. Ej heller konst på väggarna eller annat dyrt.
Nåt invant på djupet kan jag gissa? .
Svårt att ställa om från att vara ekonomiskt kostnadsminimerande för det mesta och leta spillbitar rökt skinka etc.
Vi gillar att resa och det gör vi ganska ofta.
Vi har justerat måttstocken numera så att det ÄR ok att spendera extra pengar om det man får är uppskattat av oss och rimligt prisvärt.
Att bränna flera tusenlappar på lite bekvämare säten på långflygning och lite extra per natt på ett bättre boende är ok.
Även matkontot har vi justerat upp. Goda mat får kosta extra.
Man brukar väl säga att den som inte kan känna sig nöjd aldrig kan lämna fattigdomen helt. Girigheten kommer alltid få en att vara missnöjd med någon liten detalj. Den där känslan av att tillvaron är mer än nog känske är en välsingnelse snarare än en förbannelse?
I det här fallet kanske umgänget och minnena borde vara viktigare. Att ta sig tid för att vara tillsammans borde vara viktigare än detaljer i reseplaneringen. Risken är att man låter det bästa bli det godas fiende och perfektionismen stå ivägen för det genuina mötet. Men det ena utesluter såklart inte det andra och bästa är väl både god gemenskap/upplevelse och trevlig yta.
Ett sätt att “förlåta” konsumtion är annars att fundera på hur många dagar ni har kvar. Vissa får oväntade åkommor tidigt. Det finns ju viss stress att spendera resurser på det man vill medan man kan.
Vi är inte i närheten av ert kapital, men har det rätt bra. Mitt tips som du kan undersöka eftersom du gillar deals är att boka via Amex Platinum Fine Hotels and resorts. Vi gör alltid det. De har bara de bästa femstjärniga hotellen och man får sjukt bra deals där.
Framför allt är det den automatiska uppgraderingen som är grym. Vi brukar ta in på en mindre svit för kanske 10 000kr per natt men blir uppgraderade till en större svit som skulle kostat 20 000kr och likande. Sedan tillkommer andra perks som sen utcheckning, frukostkredit på 60 dollar per dag och lite smått och gott. Ofta ett litet välkomstbrev signerat hotelldirektören med en flaska champagne och lite praliner osv.
Det är inte billigt men det är ändå sjukt bra value for money i och med uppgraderingen som man i princip alltid får (förutom en gång i vårt fall - på snikhotellet Grand Hotel i Stockholm).
Det är erat beteende som gjort att ni är där ni är idag och det är inte helt enkelt att ändra beteende. Det kräver aktiva handlingar.
Jag själv har de senaste åren hamnat i en bra ekonomisk sits med runt 20 mkr. Det är ett beteende som gör att jag hamnat där jag är idag. Beteendet sitter i men jag gör vissa förändringar. En grej är att jag tagit bort månadssparandet vilket gör att jag har mer tillgängliga pengar kvar på lönen att använda. Jag har också sålt av börspengar som kan användas för konsumtion istället för att alltid lägga pengar på börs. Jag får utdelning varje år från bolaget jag är delägaren i och i år var första gången jag inte skickade in allt på börsen.
Vad gäller att unna sig så har jag gjort några kortsiktiga affärer på börsen där vinsten var ”gratispengar” som har varit lättare att konsumera. Det har blivit roligare så när man unnat sig baserat på en ”bedrift”.
Köpte högtalare för en vinst jag tjänade ihop på några dagar, likaså utemöbler och lite annat på andra affärer. Kul att tjäna ihop 25-50-100 tkr på en affär och sen blev det utemöbler för den pengen istället för att ta det från lönen som man fått jobba hårt för tycker jag känns bra. Pengar blir en resurs som gör jobbet
Men oavsett hur mycket man har tror jag det är bra att ha sina nivåer. Spelar ingen roll hur mycket jag har men betalar ändå inte mer än xx för en öl, en bil, tv osv.
Just uppgradering som i erat fall hade jag också tyckt varit en svår fråga. Ni kommer ändå iväg på resan och det här gör den möjligtvis något bättre. Även att man har råd vill man inte vara personen som känner sig blåst av hotellet men en liten rabatt kan göra att man vunnit lite och man knuffas över till köp. Jag personligen hade antingen löst frågan med att hitta gratispengen som i erat fall kan vara den där veckovinsten eller så hade jag öronmärkt 50 tkr som kan brännas på resan på sånt som jag tycker är mer värt en uppgradering av hotellrum som aktiviteter, utforska mat osv
Jag håller inte med de som hävdar att det är ert fokus på låga utgifter och extrapriser som gett er en förmögenhet på 70 MSEK. Dit kommer man snarare via arv eller en förmåga/drivkraft att generera stort flöde på intäktssidan.
Var stolta över vart ni befinner er ekonomiskt. Se till att inte vara dumsnåla. Bli inte heller “dumspenderade”. Fundera över vad som är värt för just er och var generösa där. Snåla in på sånt som inte ger er mervärde. Så länge ni saknar den kompassen så kommer ni famla i blindo vad gäller spenderande. Ett sätt att lära er hitta just er kompass är att prova att spendera på olika saker och utvärdera vad det gav just er.
Pengar har inget egenvärde, de är endast möjliggörare. Fokusera inte på hur mycket pengar nånting kostar. Fokusera istället på vad ni får för pengarna.
Till sist. Ni har mer pengar än många av oss andra drömmer om. Men ni är lika förgängliga som oss andra. Antal dagar kvar i livet vet vi inget om. Se till att hitta er kompass och var generösa mot er själva kring det som är viktigt för er.
När barnen somnat och man är sugen på något och det är bökigt som fasen att lösa det på annat sätt önskar jag dock att jag kunde känna mig LUGN i att bara öppna den där minibaren. Inte att tveka och göra det med dåligt samvete. Det sitter så inbyggt i ryggmärgen att jämföra och värdera priser att jag blir knäpp på mig själv.
.