Jag är FIRE eller åtminstone på gränsen till att bli. Jag är 50+, inga barn, låga omkostnader, inga lån och besparingar mestadels i fonder och på sparkonto.
Denna månaden hade jag lite höga omkostnader, bland annat på grund av skatt på ISK. Hur som helst, jag upplever att jag har lite svårt att använda mina pengar, jag är så van att spara att jag inte alls är lika van och avslappnad med att spendera men pengarna är ju till för att användas. Det minsta lilla jag knaprar på kontona och balansen går ner går jag in i ett high alert läge. Min sambo är klokare, han försöker förklara att det är helt okej att unna sig saker och att man inte behöver skämmas över det. Jag hade inga problem att lägga pengarna på semester på 5-stjärnigt hotell men när det gäller annat kan jag vara väldigt eftertänksam. Jag har hört mig för och är inte att betrakta som snål men ekonomisk och eftertänksam. Det är ju å andra sidan därför jag har kunnat bygga upp en bra ekonomi men jag skulle ändå gärna vara lite mer avslappnad till att spendera men vet inte riktigt hur jag ska bli det. Några förslag?
Skaffa kreditkort med någon typ av bonus, som SAS. Hjälper utgifterna enligt studier.
Om du är van att spara, sätt av en summa varje månad som du “måste” spendera. Kan vara bra träning. Alternativt att vissa månader är sparfria, till exempel december och sommarmånaderna juni-juli-augusti, och de pengarna spenderas.
Tack! Jag har Norwegians kreditkort med cashback för tillfället.
Det var ju en bra idé! Tusen tack!
Jag är inte jätteduktig på att spendera pengar heller. Jag har berättat för en nära vän om detta och vi delar det problemet. Vi har skämtsamt att vi har en klubb - Spendings Club - eller “Spenderingsklubben”. Det är en klubb där vi hejar på varandra att spendera. Vi har roligt, vi skrattar, vi uppmuntrar varandra att spendera på ett hälsosamt sätt.
Exempel: Om jag är osäker på om jag verkligen ska köpa en cykel för 10 000 kr så ringer jag min vän. Vi vet båda att jag lätt har råd. Hen kommer fråga “Vill du verkligen ha den?”, följt av “jamen, köp den. Det är du värd! Du har ju råd!”. När jag köpt cykeln så firas det. Jag får fina emojis i en chatt.
Så…hitta en vän som kan sporra dig, kanske?
Haha det låter ju helt underbart! Låter som ni är riktigt bra kompisar för varandra.
Jag kan inte komma på att jag har någon likasinnad omkring mig. Får nog tänka ett varv till.
Jag tänker att det man köper också ska ge en glädje. Jag är inte så mycket för att köpa grejer för att visa status. Handväskor är en sån där grej som många i min omgivning satsar på. Visst har jag råd att köpa en Gucci om jag vill men jag har ingen lust och det skulle inte ge mig någon enorm tillfredsställelse heller. Sen skulle jag säkert ändå glömma en banan eller spilla något i den ändå och så var den förstörd. Jag är mer för att lägga pengar på exempelvis massage, sånt som bidrar till välmående.
Det är bra frågor ni ställer i spenderingaläget och superbra med en sparringpartner.
Och v ad ska man med pengarna till om man inte använder dem? Tror också att det ligger en underliggande rädsla för att om saldot går neråt och inte bara uppåt så kanske de tar slut.
Det där har jag hört förut och det stör mig - antagandet att bara för att man har en massa pengar så måste man använda dem. Jag säger: Lev livet som du vill. Om du inte vill spendera pengarna så behöver du inte! Låt inte pengar bestämma. Utnyttja pengarna om du kan för det du vill.
Jag har löst det rätt bra genom att ha ett sparmål. Varje lönecheck slänger jag över en viss summa till aktiedepån och vid varje bonus slänger jag in en bestämd andel på depån.
Resten kan jag spendera på att leva och ha kul.
Sedan händer det iofs att jag pytsar in lite extra på depån men det är rätt sällan.
Sedan räknar jag bara mina investeringar till min net worth. Jag skippar att räkna in vanliga bankkonton. Annars skulle jag också få ångest när jag spenderar ett större belopp på en semester eller liknande.
Så mitt tips är att sätta ett rimligt mål hur mycket du ska spara varje månad sedan kan du ha kul med resten utan samvetskval. Man måste leva lite också!
Detta är typ vad jag gör också fast med direktavkastning. Alla pengar förutom 50% av DA är menade för överlevnad eller investering.
Jag hade en hel del ångest om att spendera pengar innan jag startade detta. Känner inget fel med att spendera denna summan och den räcker fullt till vad jag vill ha (med gott om pengar över för att jag inte vill ha så mycket 
)
För mig är pengar mycket en frihetskänsla. I vardagen värdesätter jag mest sånt som är gratis: vackert väder, naturen, fågelkvitter, vänliga människor. Men det är en härlig frihetskänsla att veta att jag KAN resa, byta bostad, gå på restaurang och konserter, eller köpa saker om jag skulle behöva eller bara ha lust.
Håller verkligen med dig! Att kunna känna friheten att inte behöva vända på kronorna är värd mer än vad man kan köpa för dem. Bara faktumet, som du skriver, att veta att man kan är en fantastisk känsla.
Har själv samma problem. För ca 2 månader sedan så köpte jag ny mobil och smartwatch och för ca 1 månad sen köpte jag även ny laptop. Det tog emot att göra detta men var på rabatt så kändes lite lättare men var ändå en liten kamp med mig själv om jag skulle göra detta. Diskuterade samtliga inköp med min syrra och hon sa “Du lägger ju bara dina pengar på hög, ska du aldrig unna dig något?” Då tog jag beslutet att göra dessa inköp och har mer än väl råd med detta men man drar sig konstigt nog ändå från vissa inköp. Nu är jag långt ifrån FIRE men sparar ändå så mycket jag bara kan varje månad. Utöver mina autogiron till mina fonder så köps det ofta extra andelar om det finns pengar kvar på lönen vilket det oftast gör då jag jobbar mycket övertid. Man borde bli bättre på att “unna sig” oavsett om det är materiella ting, spa behandlingar, resor eller vad det nu kan tänkas vara som gör ens liv rikare. Tror en hel del här i forumet lider av just detta då vi sparar på tok för mycket mot vad vi borde göra.
I FIRE sen tänker jag ge mig en “lön” varje månad o den är ju tanken att göra slut på. .
Att sedan kapitalet kommer minska kommer väl kännas lite i början men samtidigt ÄR det ju meningen. . .jag har sparat alla dessa år för att nu kunna leva av det
Igenkänning på situationen något enormt. Jag tror att man har kopplat vissa känslor starkt till sitt kapital som gör att det blir svårt att sedan använda pengarna då känslorna blir en enorm stoppkloss istället för en möjliggörare. Man fastnar i sitt “spara&investeraläge”.
För exakt två år sedan drabbades jag av akut leukemi (45 år, fru & tre barn) och visste länge inte om jag skulle överleva. När jag låg i sjukhussängen, isolerad, lovade jag mig själv att om jag överlever skulle jag äntligen börja unna mig själv saker och inte vara så hard-core med mitt investerande.
Jag verkar nu, två år senare, ha klarat cancern med en otrolig tur (äter inga mediciner längre). Behandlingen och sjukdomen förändrade en del i mig psykiskt och fysiskt som jag nu har att förhålla mig till vilket ändå går rätt ok, jobbar heltid igen. Men… Tror du det förändrade mitt förhållningssätt kring sparande?
Direkt efter, när det framgick att jag nog skulle klara livhanken. Vad gör jag då? Jag tuggar på som vanligt och har egentligen inte unnat mig något alls (som jag lovade mig själv att jag skulle börja göra när jag låg på sjukhuset och upplevde några av de värsta stunderna i mitt liv).
Vill med detta bara bekräfta, och med min situation visa, att känslorna kan vara väldigt starka kring ens kapital. Jag jobbar med dessa tankar nästan varje dag men är inte där ännu 
.
Att unna sig, ja. De gånger jag har tänkt så och gjort så har det slagit fel. Jag pratar här om dyra inköp och stora belopp där jag trott mig vela ha något, och sedan har förnöjsamheten aldrig infunnit sig. Har insett att behovet måste få styra. Kommer jag använda det här ofta? Ger det mig en enklare vardag? Ger det mig glädje? Kan jag nöta på det här inköpet länge? Min dator inköpt för tio år sedan var ett bra köp. Huset jag köpte för tre år sedan är var det inte.
Haha, jag trodde jag vad den enda! Har en god vän som är i liknande ekonomisk situation så vi brukar alltid heja på varandra med då vi båda kan vara dåliga på att använda pengarna.
Skänker spenderande dig glädje? Om inte, varför ska du då spendera?
Man kan göra andra saker för sina pengar om man känner att man måste använda dom. Ordna en julfest för hemlösa, köp mediciner till fattiga länder, investera i startups osv.
Det passar inte alla, men för vissa skänker det mer glädje än att köpa saker.
Borde egentligen inte kommentera i denna tråd då jag inte känner igen mig alls:) Tränar konstant på att hålla i pengarna. Men som någon skrev man ska ju inte spendera för sakens skull men då kanske man ska titta mot välgörenhet? Kan man hjälpa någon familj som har det svårt? sponsra någon förening med mindre inköp. Detta ger ju lycka på flera nivåer