Jag börjar närma mig pensionen och tänker använda mitt sparkapital som en månatlig guldkant på tillvaron. Dock känner jag känslomässigt ett enormt motstånd till att börja ta ut pengar från spar/fonder. Det känns som att sparande blivit min största hobby .Vid rationellt tänkande vet jag dock att det är rätt väg att gå.
Hur kommer jag över tröskeln mentalt?
4 gillningar
Jag har månatlig överföring från sparkonto till löne/transaktionskonto.
Detta för att det mentalt skall kunna kännas som lön istället för uttag.
Lysa har möjlighet till månadsuttag om du inte vill använda sparkonto.
7 gillningar
Jag vill ställa motfrågan: Vad lockar att spendera på? Jag håller med om @sns tips om att skapa en fiktiv lön, men det hjälper ju inte om du inte vet vad du vill göra med pengarna.
Resa? Hobbies? Större inköp? Bjuda med eventuella barn på olika tillställningar? Äta mer ute? etc.
2 gillningar
Det kanske känns bättre om du bara spenderar avkastning. Då spenderar du aldrig dina sparpengar som du satt in. Har du kapitalet på Avanza så kan du välja att se avkastningen i kronor istället för %.
Om pengarna är på andra ställen kanske du kan göra ett överslag på vad du satt in genom åren. Eller bara sätta dagens, eller annan valfri summa som utgångspunkt och sen ha allt utöver den summan som guldkantspengar.
När börsen går upp eller räntan betalas ut får du nya pengar till mer guldkant.
1 gillning
Jag kan verkligen relatera till vad du beskriver. Kan det möjligtvis till och med vara så att om det visar sig att du inte behöver allt ditt sparande så innebär även det en viss besvikelse över att du fram till nu har lagt tid och engagemang för att spara ihop det?
3 gillningar
Alltså, man måste ju inte göra av med pengar för sakens skull. Jag levde många år väldigt billigt och kände aldrig det var en uppoffring. Idag skulle jag lätt kunna sätta sprätt på 100k på skoj grejer.
Min mamma är snål med vissa saker (mat och kläder) men kan lägga väldigt mycket på resor. Att säga åt henne att inte snåla på mat när hon inte ser det som ett problem känns ju meningslöst.
Om alla pengar försvann om ett år (och du kunde inte köpa guld, fastigheter etc för dessa), vad hade du då lagt pengarna på? Är det något av detta som ger glädje, kör på! Om inte, ja, då har du det väl rätt bra som det är?
4 gillningar
Klokt inlägg. Det kan ju faktiskt vara så att det är bra som det är. Reser hyfsat mycket och är inte säkert jag blir lyckligare av att resa mer. Är rätt nöjd med det lilla faktiskt
4 gillningar
Andreas. Inte riktigt. Det är nog snarare så att själva sparandet i sig är det roliga, inte pengarna i sig, och jag vill inte sluta. Det är kul med strategier och se hur det utveckas. Det kunde lika gärna handla om att odla paprikor 
1 gillning
De här var intressant @mickepicke. Kan du nämna 3 andra intressen som du har? Hur skulle du kunna tillämpa samma modell av att implementera en strategi inom andra områden…och hur kan dina nu sparade slantar ge dig en boost i det genomförandet? 
1 gillning
Mitt förslag hade varit att använda det sluttande planet för att ta dig dit du vill, om det känns svårt att se dig gå direkt dit.
Dvs ta ett litet första steg. Sen ett till. Osv.
Sätt upp delmål. Slutmål. En tidsplan. Anförtro dig för någon om dina mål, någon som du sen kan berätta för hur det går. Förtydliga för dig själv varför du vill göra den här förändringen fast den inte kommer naturligt.
Pengar är till för att användas.
1 gillning
Detta kan du fortsätta med utan nysparande.
3 gillningar
För mig kommer det stora mentala steget som nog kommer kännas jobbigt komma en bit in i FIRE,
Innan jag går kommer jag ha 1,5år utgifter på ett konto som jag då nästan redan nu “räknat bort” från sparandet redan nu
Så det jobbiga blir när man skall börja fylla på det “utgiftkonto” nått år in i FIRE
2 gillningar
Ett sätt är att tagga upp dina utgifter på roliga saker du uppskattar. När vardagskontot börjar gå mot noll behöver du fylla på från besparingarna.
Sen får du hålla lite koll på hur stort det flödet blir förstås över tid.
I vårt fall reser vi gärna och uppskattar bra mat, centralt boende och resekomfort. Ex att åka tåg i första klass i Europa och bo i privatägda lägenheter är nice.
Inga problem alls att bränna pengar i överkant…
2 gillningar
Har du barn/barnbarn? Då är detta inte ett problem. Bränna pengar bara ”för att” känns helt galet. Du har dessutom många år kvar förhoppningsvis, det kan dyka upp något du absolut vill göra eller satsa på senare. Att ha den möjligheten öppen är mycket mer värt än att bränna pengarna bara för sakens skull pga. FOMO eller förväntningar från omgivningen eller vad det kan handla om.
4 gillningar
Intressant tråd. Har själv funderat mycket på detta “hur blir en spara en slösa”?
Känns som att delvis krockar med personligheten så inte så lätt att ändra.
Själv sparar jag till guldkant, men om pensionen räcker till det (vet jag inte än). Vad gör jag då?
Har man barn och barnbarn är det inget problem. Har man inte det och i övrigt är nöjd kan man skänka pengar till sådant man brinner för.
2 gillningar
Jag är liknande men känner mig också lite som en i förebyggande syfte självutnämnd nykter alkolist. Dvs jag kan höra djävulen locka i botten på flaskan även fast jag inte varit där, och hade jag börjar låta 1000-lapparna flöda alltför fritt gissar jag att jag nog väldigt snabbt vant mig vid det.
2 gillningar
En annan tanke som kan hjälpa en är att se på spenderande som lifeinvestments. Som att man inte spenderar pengarna utan bara flyttar dem till ett annat konto, från pengakontot till livskontot. Vad skulle göra mitt liv långsiktigt bättre? Gör inköpet mer livsavkastning än samma summa mer på kontot?
Bra lifeinvestments presenterar sig ofta som tanken: Nu hade det varit bra med… Eller: Tänk om jag hade haft en…Det hade varit väldigt kul med… Så var beredd på att diversifiera dina invessteringar när sånatillfällen ges.
2 gillningar
Nu beror det så klart på vad man skall köpa. Mat, bolån, kläder etc. är utgifter som rullar utan att hålla igen eller lyxa till det. När det kommer till lyxkonsumtion eller prylar/hobby/sådant det vore roligt att ha har jag svårare att bara låta tusenlapparna rulla. Jag sätter det alltid i relation till inkomst/avkastning och vad det kommer kosta “per gång”. Länge varit sugen på att köpa hoj (hade det i 20-års åkdern), men när jag inser hur lite jag hinner köra per år och vad varje resa då kostar så blir det snabbt ointressant. Samma sak med båt.
2 gillningar
Tror det är klokt. Vi funderade på sommarhus och när vi räknade på hur mkt vi skulle kunna nyttja den i nuläget, minus dagar som istället går till underhåll, insåg vi att det blev oskäligt dyrt per dag.
1 gillning
Sitte lite i den sitsen själv. Har sparat länge och ska nu börja “spendera”. Känner fortfarande att det är lite jobbigt att faktiskt bara köpa nytt istället för att tänka, “det funkar ett tag till”.
Och ändå spenderar jag mycket mindre än vad jag har räknat på att göra när jag “skjuter ut mig” om 1,5 veckor…
Så om det håller i sig så får jag väl köpa en sportbil om något år, om pengarna ändå bara läggs på hög. 
Eller en ny MC…
Lever ju idag lite som jag vill ändå. Kanske blir lite mer resande när jag får 8 timmar mer att fylla varje vardag men kommer ändå att välja billiga, eller snarare kostnadseffektiva, sätt att resa och bo.
1 gillning