Hur sparar man lagom, och hur vet man att det är tillräckligt?

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Hejhej!

Jag uppskattar alla diskussioner om vad som är ett rikt liv, bortom själva pengarna. Senaste året så har jag börjat fundera på om jag egentligen sparar för mycket, och vad som egentligen är “lagom”. Jag har svårt att hitta rätt bland tankarna där och har väl insett att jag är en försiktig general, som helst hade velat spara ihop så att det finns pengar på kontot även om alla (även påhittade sådana) katastrofer skulle inträffa samtidigt.

Precis som Jan nämnt många gånger så är det lätt att målet flyttas, och vad som känns “tillräckligt” tenderar att öka med åren för att tillfredsställa någon form av trygghetsnarkomani.

Det jag egentligen vill är att hitta ett långsiktigt sparande där jag känner att jag både har en trygghet fram tills och under pensionen, samtidigt som jag känner att jag har råd att besöka foodcourten (Carolines berättelse i avsnitt 353 resonerade lite med mig :stuck_out_tongue: ).

Hur har ni tänkt och resonerat? Går det att sätta en siffra på det (“bara spara X så löser det sig faktiskt!”)?

5 gillningar
2

Jag är fortfarande, delvis, i en sorts PTSD-fälla. Jag har haft en bedrövlig ekonomi det senaste årtiondet, och det är väl först under de senaste åren som jag har kommit till en god startposition igen. Jag är fortfarande väldigt snål med mig själv, eftersom det alltid finns i bakhuvudet att jag kan återgå till hur det var för fem år sedan. De senaste åren har varit en brant uppförsbacke, ekonomiskt, men nu sitter jag på en buffert (som inte är helt där jag vill ha den) men har också fondsparande. Jag har till och med en ”tryck på röd knapp vid katastrof”-kreditkort som jag knappt vågar använda.

Jag började på Lysa, men det var (för mig) för bökigt så jag flyttade över allt till Swedbank. Jag är lite osäker på skattekonsekvenserna av Avanza, och precis som du är jag en försiktig general så jag höll mig till det jag säkert kände till. Och Swedbanks lösningar är väl inte för oaviga ändå. Det enda som saknas på fondsparandet är väl volymen (har fem miljoner som mål tills pensionen) och lite jävlar-anamma för att ta lite chanser ibland med aktier. Kunde också diversifiera mitt fondsparande mera – har idag 100% i Robur Access Global. Borde kanske ha mera räntefonder.

Jag vet inte när jag känner mig rik nog att börja göra av med pengar. Kanske aldrig. Kanske min ekonomiska brännskada för alltid gör mig rädd för elden.

2 gillningar
3

Sorry att inte ge ett rakt svar, men så här tänker jag här och nu april 2024.

Jag tror att du kastar ljus på det som jag egentligen tror är kärnan och den svåraste frågan inom ekonomi och sparande:

Vad är tillräckligt för mig?

Jag tror till och med att den är så svår att de flesta inte ens ser den eller ryggar tillbaka när den dyker upp. Mig tog det nästan 20 år att komma till att inse den och nu när jag upplever att den är “in my face” så tycker jag det är jättesvårt.

I början av ens sparkarriär var det ju lätt, det var ju bara att spara så mycket som möjligt. Man kunde mäta sig med och använda alla klassiska råd som “spara 10% av dina inkomster”, “spara 50% av alla din löneökningar”, “så länge din sparkvot är konstant är det okej med lifestyle creep” etc.

För om man börjar närma sig frågan, så kommer det så många följdfrågor både kring en själv, ens förhållande till livet, ens förhållningsätt till pengar, risktolerans, riskkapacitet, ekonomisk oro etc.

Visst, man kan säga 100 miljoner eller någon annan absurd summa, men det är inte heller särskilt hjälpsamt. För att gå efter den absurd höga suman har ju också en kostnad i tid, energi, hälsa och andra resurser. Vissa i forumet som t.ex. @angaudlinn, @ac72, @axr och några andra som jag upplever något äldre än mig har ju checkat ut och kör en variant på FI och så tänker jag väl också; “typ när jag är 50 år, då checkar jag ut”, men frågan är om jag gör det ens då och om det är tillräckligt, eller jag egentligen kunde / borde gjort de tidigare och vad det innebär för mig (och vad som egentligen skiljer från idag).

Jag har ibland försökt räkna fram det i form av en “livsplan” typ som en budget från idag tills man är 100 år, genom olika antaganden, om livslängd, avkastning, spenderingsnivå etc. Man kommer en bra bit på vägen, men jag upplever ändå inte att det ger svaret.

Mitt svar just nu är att det - för mig - handlar om att hänga kvar i frågan. För helt ärligt så vet jag inte. :see_no_evil:

(Ping @aridos apropå dagens diskussion).

9 gillningar
4

Jag tycker det här är ett bra sätt att bedöma sitt sparande och investerade kapital:

Mha olika simuleringar så kan man också titta framåt på vart ens sparande och investerande kommer leda. Man kan då experimentera med olika nivåer och bestämma sig för en nivå som passar en:

4 gillningar
5

Jag vet inte när jag känner mig rik nog att börja göra av med pengar. Kanske aldrig. Kanske min ekonomiska brännskada för alltid gör mig rädd för elden.

Jag känner exakt så här. Jag har nu ungefär en årslön i likvida medel och känner mig fortfarande ekonomiskt otrygg. Vet inte när det släpper. Jag rationaliserar mitt extrema sparande med att jag måste ta igen en hel del pensionssparande.

6

Håller med. Är själv god för över 1 miljon. Men sjukskriven med risk för bara halv sjukpension och andra halvan ingenting. För sjuk för att vara attraktiv på jobb. För länge sjuk för a kassa osv. Känner mig fattig trots jag är miljonär. Är rent sagt galet

9 gillningar
7

Ingen aning. Själv är jag 30 och har sparat rätt hårt sen jag började jobba. Har köpt större lägenheter, nu hus, och i sommar gifter jag mig. Då har jag de största utgifterna “gjorda”. Nu vetifan vad jag ska spara till egentligen.

Tänker mig att jag nu skalar ner och kör 10 % sparkvot till långsiktigt sparande, men resten hoppas jag kunna lägga på att fylla mitt hus med prylar, resa lite och så. Lägga på sparkonto för att använda inom ett halvår, ska alla pengar bli helt enkelt. Utom 10 %. Får se hur det går, önska mig lycka till!

4 gillningar
8

Barnsparande ?

1 gillning
9

Jo, precis. Det har jag ju. En mindre summa. Men menar mer att jag inte har något större som jag behöver spara aggressivt till. Så ska försöka bli bättre på att spara och använda pengar kortsiktigt. Spara till en soffa för 20-30k snarare än en kontantinsats på 500k, liksom.

10

Vad som är lagom beror på dina mål tänker jag.
Själv har jag flera mål som jag vill uppnå. Lite guldkant på åldens höst (läs pension). Lite till huset (som det alltid är något med). Semesterkassa behöver fyllas på med jämna rum. Hobbykontot går en liten slant. Barnspar, mm.

Jag har gjort som så att jag försökt göra ett realistiskt överslag på ovan utgifter, (+ lite anndra utgifter). Det är mitt månadsparande (här finns både långsiktiga och korta mål).

Det handlar nog “bara” om att bryta ned dina mål/buffert på ett realistiskt vis (menar inte worst case scenario), då vet du vad som är “lagom för dig”. För mig har det hjälpt att tänka så. Hoppas det kan ge någon hjälp.

Alla mina mål är inte uppfyllda, men när de blir det tänker jag nog använda sparkvoten till att förgylla familjens vardag.

11

Det är lätt att fokusera på att pengarna inte kommer räcka vid diverse tänkbara kriser, och det är bra att fundera på det.

Det som få dock funderar på är risken att livet är den mest begränsade resursen. Tänk om livet tar slut långt innan dina pengar tar slut och du aldrig har gjort allt det du drömmer om.

Vilket liv vill du ha, hur mycket kostar det livet jämfört det du lever idag? Mer eller mindre? Var vill du bo, hur vill du leva? Kommer din kropp orka leva det livet när du väl kommer till skott eller är det för sent då? Hur ser dessa riskkalkyler ut?

7 gillningar
12

Detta har jag kört ett tag, trodde att det skulle vara helt klockrent. 10%, resten ska användas. Sen stod jag där efter ett år med för mycket likvider som gick in på börsen lika fullt.

Kör fortfarande 10% som automatisk överföring, men tyvärr snålar jag ändå med resterande pengar. Vill gärna ha en viss summa över varje månad och när det vuxit vill det gärna in på börsen. Så det fungerar väl sådär, men jag upplever ändå en viss frihet av känslan att endast 10% MÅSTE sparas, resten kan i teorin spenderas.

Men i grund och botten känns det som att jag är på väg att spara för mycket så länge som ingen tydlig plan finns. Lär väl dö rik som ett troll, tyvärr.

1 gillning
13

Du behöver ju verkligen inte investera eller spara några pengar i Sverige, staten förutsätter ju att svenskar inte själva klarar av att spara några egna pengar utan det måste de göra åt oss.

Det enda man kan spara till långsiktigt är tidig pension, från mitt perspektiv, och i så fall får du ju räkna total pension och räkna på ungefär hur mycket du vill använda per månad.

Du kan ju köra ren kapitalism och försöka äga så mycket som möjligt innan du dör, men ser inte riktigt syftet med att skapa en dynasti direkt.

Så min fråga blir, när har du tänkt att gå i pension, hur mycket pengar har du sparat till din pension och hur mycket vill du använda per månad under din tidiga pension?

Ifall du inte ska gå i tidig pension, vad sparar du då till?

3 gillningar
14

Jag har börjat från kostnadshållet. Hur mycket kostar det liv jag vill leva och hur mycket kan jag då spara?

För mig känns det lagom att ha ett automatiskt sparande på ungefär 30% av min nettolön. Utöver det sparar jag det som blir över och totalt blir det ofta runt 50%. I det inkluderar jag allt sparande.

Visst skulle jag kunna spendera mera pengar men skulle jag bli gladare om jag bodde på hotell oftare, hade en ännu dyrare bil eller gick på restaurang oftare? Jag tror inte det.

15
  1. Hjälp, jag sparar för lite! Tänk om något händer. Bäst att spara mer. :slightly_frowning_face:
  2. Hjälp, jag sparar för mycket! Bäst att spara mindre och spendera mer, jag måste ju leva också. :frowning_face:
  3. Hjälp, jag lyckas inte spendera mer och mitt sparande bara ökar. :tired_face:
5 gillningar
16

Som flera skriver är det nog smartast att utgå från vilka utgifter man har eller vill ha.

Se till att ha sparande som täcker den nivån för evigt. Kruxet sedan blir väl att det med tiden lätt kan bli mer sparande än vad det krävs för att täcka utgifterna. Då kommer de filosofiska frågorna in:

  • Öka utgifterna bara för att? Blir man lyckligare av det?
  • Spara på hög bara för att? Samma där. Tryggare = lyckligare?

Lägg till “normal” FIRE vs “Die with zero” på det så blir förvirringen total :slight_smile:

17

Balans är så otroligt viktigt i livet, inte bara avseende ekonomi utan i livet som stort.

Jag har en automatisk överföring till Avanza som ligger på 7000 kr per månad. Jag hade dock utan tvekan kunnat spara det dubbla men jag väljer medvetet att inte göra det. Det innebär dock inte att allt är fint. Jag kan från tid till tid känna ångest över att jag borde spara mer. Men då försöker jag snabbt påminna mig själv om att jag även behöver leva.

Jag försöker genuint att ta lärdom av äldre samt personer som redan uppnått något som jag försöker uppnå. Som vissa här inne redan skrivit så är jag också rädd att förlora mina pengar i kombination med att jag ibland kan känna mig ekonomiskt otrygg i form av att jag borde spra mer. Men då ser jag samtidigt att personer som sprarar 15 000 i månaden samt har miljoner på banken (vilket jag ännu inte har) brottas med liknande tankar och bekymmer som jag. Då inser jag att det är inte mängden jag sparar eller summan jag har på banken som avgör huruvida jag känner mig trygg. Det är något djupare än så.

5 gillningar
18

Jag har levt större delen av mitt liv utan att oroa mig så mycket för pengar. Har haft en mindre buffert (ca 20k) och ett mindre pensionssparande. När jag var ensamstående med tre barn hände det t o m vid något tillfälle att jag köpte en semesterresa på kredit. Men jag var ganska bekymmersfri om pengar. ”Det löser sig” tänkte jag. Sen bytte jag tjänst och fick betydligt högre lön. Barnen flyttade hemifrån. Nu har jag bara mig själv att försörja, bor bra o tjänar bra (med mina mått mätt). Idag har jag mer än min bruttoårslön i fondsparande och en buffert på tre månadslöner. Jag investerar femsiffrigt belopp varje månad. Och jag har aldrig varit så orolig för min ekonomi som nu. :scream:

Jag vet att det är helt galet. Men ibland kan en ökad medvetenhet leda till problem man aldrig tidigare haft. Nu får jag lätt ångest när jag konsumerar. Det blir nån form av sport att ha så mycket kvar på kontot som möjligt när den nya lönen kommer. Så att jag kan spara det också.

Denna månaden har jag bestämt mig för att försöka hitta balansen. Tanken är att jag ska konsumera upp hela lönen (förutom det som investeras automatiskt). Det går sådär. Jag är just hemkommen efter att ha handlat växter o solcellsbelysning till trädgården. Jag älskar min trädgård o det ger mig en så härlig känsla att ha det fint omkring mig. Men, jag har ångest över att ha spenderat 1500 kr. Hjärta o hjärna (o hela känsloregistret) är inte alltid i synk. :stuck_out_tongue:

11 gillningar
19

Tror det är viktigt att själv känna hur man är som person med pengar. Är man en köptorsk samtidigt som man sparar så kanske det ändå tenderar till att man känner sig stressad.

Själv får jag aldrig någon stress så länge jag vet med mig att jag sparar det som behövs varje månad för att inom ca 7-8 år börja komma upp i summan att snart kunna leva på avkastningen av mitt sparande.

Vad vill man då göra med pengarna? Pengar ger trygghet, skönt och avslappnande. Att kunna leva på avkastning måste vara en underbar känsla, det är mitt mål även fast jag fortfarande kommer arbeta vidare med mitt företag.

Så ja, jag känner att det räcker att spara X för att sen låta det sköta sig automatiskt, så har bara mitt mål i sikte så får man väl tro att det förhoppningsvis kommer ordna sig fint :slight_smile:

1 gillning
20

Vilka underbara svar, tusen tack! Superintressant att höra era tankar, få se era perspektiv, och hur ni har tacklats med det själva. Det känns skönt att inte vara ensam i den känsloproblematiken.

En insikt som jag tar med mig är att “tillräckligt” inte är objektivt. I alla fall inte i min situation där jag har hunnit bygga en buffert och har ett sparande. Så klart hade det varit jätteskönt om någon kom med facit, men det är ju helt omöjligt eftersom det bara är jag kan veta vad som är tillräckligt för mig. Och där har jag nog lite tankeverksamhet kvar att lägga inser jag.

Bra kontrast med att pengarna kanske inte är begränsningen, utan livet och hälsan.

Jag tänkte lite på det du skrev @EVAU, och det är nog så. När man är mitt i det, ekonomin går runt, och man fokuserar på annat, då är det svårt att hinna bli orolig. Sen när man stannar upp och tänker till, det finns lite pengar, kanske i kombination med att man inte vill bli av med dem, då kan man tänka sig allt som kan gå fel istället för allt som egentligen har gått rätt :stuck_out_tongue: .

Tack för bra tankar, @axr och @janbolmeson! När ni nämner FI/FIRE så blev det en aha-upplevelse för mig att det är ett bra område att snegla lite på, för vad som är “lagom” och “tillräckligt” måste ju vara en påtaglig frågeställning där.

4 gillningar