Oj, ja, intressant ämne som för mig blir lätt filosofiskt, djupt, stort och kanske smärtsamt, för en del åtminstone.
Vi ser det nog mer som en större fråga än att sätta regler för vad jag tillåter mig spendera i vardagen just nu. Tryggheten i att kunna spendera i vardagen mitt i livet är kopplad till att jag ändå kan uppnå mina långsiktiga mål inom en rimlig tid. Utan det stora målet (i vårt fall pension/FIRE) så hade vi åtminstone haft svårt att leva så gott som vi gör. Risken är att vi översparat och inte levt under alla åren fram till målet. Det hade varit synd.
Egentligen ser jag inget problem med att din mamma spar som hon gör - OM det gör henne lyckligare och OM hon inte försakar något hon vill göra / drömmer om. De flesta äldre jag känner och har känt har tyvärr missat på ”om”en ovan. Enda undantaget jag vet är mina föräldrar som faktiskt vågade dra pluggen, köpa tid för pengar och offra en del materiellt. Mer om det nedan.
Vårt fokus är alltså framförallt mht Pension/FIRE, inte mitt i livet spenderingar. Vi har haft turen (och kanske skickligheten) att lyckas kombinera högt sparande med att ändå kunnat göra vad vi vill (inom rimliga gränser mht value for money), åtminstone de senaste 20 åren eller så.
För att med gott mod kunna spendera pengar, alltså att se sitt kapital minska varje år - eller inte se det öka lika snabbt som det kunde göra mitt i livet om man sparat mer - så tror jag att det är en del fundamentala saker man behöver ta itu med. Det kan hjälpa en tex att komma fram till de 10 punkter som du @janbolmeson kom fram till är viktiga för dig.
Vi tänker att det viktigaste för oss var att sätta när är nog nog. För att göra det behövde vi definera följande saker:
A. Definiera vad jag behöver i vardagen, på riktigt. Allt ifrån boende storlek (driver kostnader och binder upp kapital), var jag vill bo, till vilken livskvalitet jag behöver i vardagen (mat, nöje, underhållning mm) som driver basmånadskostnaden. Vad är viktigt för mig. Detta sätter en stor del av ens budget som man behöver varje år i pension/FIRE. Viktig att se över detta då och då under resans gång.
B. Definera vilka drömmar jag har som kostar pengar (allt gör såklart inte det). Alltså guldkant. Hur mycket kapital behöver jag för det per år. Likaså viktigt att man ser över detta under resans gång. Mål och drömmar ändrar sig ju en del.
C. Och det som nog är det smärtsamma, att inse på riktigt att jag/vi inte kommer att leva för alltid och framförallt inte ha kraften att göra allt vi vill hur länge som helst. Alltså att definera hur många år jag behöver leva på kapitalet. Utan detta rätt uppenbara faktum så är det svårt att komma fram till när ”nog är nog”.
Kapital = Nog är nog = (A + B) x C.
Det sätter ett mål i kr där vi kunde uppskatta hur många år vi behöver jobba ytterligare. Åtminstone i nuvärde som sedan får uppdateras under tiden.
Sedan investerar vi det ungefär 50/50 aktier/räntor i FIRE för att kunna ta ut cirka 3% om året som täcker vår årsbudget. Alltså med vettig ”kudde” mht avkastningskravet för att inte ha för hög risk att behöva samla pantburkar på 80+are, men samtidigt inte riskera sitta på XX MKR som gammal och för trött för att använda dem.
Varför behöver vi detta?
Jo vi menar på att man kanske inte riktigt vågar leva upp pengarna (om det är det man vill) annat än man faktiskt känner sig trygg med att de faktiskt räcker. Samtidigt kanske man riskerar att överspara och inte leva som man vill under tiden fram till målet. En waste enligt oss.
Åtminstone tror vi det blir lättare för oss att se kapitalet minska år från år, inte alltid beroende på avkastningen, men över tid. För oss ”die with zero” men med en rätt vettig kudde som vi ser det.
En anekdot. Jag kommer så väl ihåg min föräldrar sittandes vid matbordet när jag var i tonåren (siste som strax fick klara sig själv) när de hade räknat ihop kapitalet, fått koll på den om än låga ATP pensionen, och stämt av årsbudgeten ännu en gång. De tittade på varandra, log brett, och sa i mun på varandra ”det räcker nu!!!”. Snabbt fram med champagneglasen och skålade i alkoholfri cider (far var absolutist). Trots att min far bara var 60 år så hade han redan jobbat i 48 år (sex års skola sen jobba) med tunga arbeten och detta gav dem nästan 15 år tillsammans av frihet att göra vad de ville (inom budget). Tid byttes mot pengar.
Jag och min fru gjorde något liknande nyligen men ska göra en sista avstämning efter sommaren. Då blir det riktig champagne att skåla i 
Processen ovan, med årlig uppdatering, har åtminstone hjälp oss att både leva nu och ändå gå i mål på vårt långsiktiga mål.
Inte något för alla!
Sen är det ju inte alls alla som vill se sitt kapital minska i Pension/FIRE och många vil kanske inte ens tänka så långsiktigt utan mer wing it. Inget problem så länge man då också köper att det är vissa risker med det - att man aldrig går i mål, eller att man överspar och inte lever under tiden.
Så lite tankar på ämnet om det ens var denna typen av vinklingar du var ute efter? 
När jag fick syn på det här så insåg jag att det är många av oss - inkl. jag själv - som förmodligen har svårt att göra skiftet från att spara till spendera.
Man kan ju även byta ut (far/morföräldrar) till ”mej själv”.
bara “kör på”.