Det finns en hel del skrivet om MI (motiverande samtal) som har relativt god evidens när det gäller att få till en beteendeförändring.
1 gillning
Jag måste erkänna att frågan känns märklig (för mig). Finns det något som helst egenvärde i att spendera pengar, om man tycker sig leva ett bra liv?
Varför inte låta mamma spara och leva på 14 000 i månaden om hon vill?
Jag tänker att vi alla har en skyldighet att inte spendera en massa mer än vi behöver. Bättre att dessa pengar går till andra som behöver dem mer.
Jag hade nog bara kunnat uppmuntra att skänka pengarna till välgörande ändamål.
14 gillningar
Ja, man är ju inte ekonomisk fri om ens livsval börjar styras av att man måste spendera alla sina pengar. Då är det åter pengarna som styr.
Detsamma gäller ju det omvända också tyvärr. Det handlar inte om att spendera/slösa upp alla pengar, utan frågan är nog djupare än så.
Jo precis. Men på sista tiden har RT mer och mer börjat låta som att om man sparar pengar så gör man fel eftersom man då inte njuter av nuet. Det framställs som att det finns en motsättning mellan att ha marginal i sin ekonomi och att njuta av sin tillvaro.
Istället för att inse att det mesta som är viktigt inte kostar några betydande summor (och att det då blir pengar över) så har man fastnat i ett tänk om att ifall det blir pengar över så har man försakat något som är viktigt.
10 gillningar
Jag håller med om allt du skriver. Men förutsättningen måste ju vara att man har marginaler.
Samt att man bara för ATT inte bränner pengar. Låt oss säga att din dröm är att åka på en vandringsresa till Spanien. (Du har pengarna med råge)
Du avstår, och åker till Härjedalen som vanligt och vandrar istället vilket du gjort i 15 års tid.
- Ähh vandring som vandring det är ju 20tusen billigare. Tänk ränta på ränta om 30år då åker jag och vandrar i Afrika istället, vilket är min dröm x2 vandring. .
Sedan när du är 80år så orkar du inte vandra längre. Inte fy skam med Härjedalen, men den riktiga drömmen uteblev, även fast den var fullt möjlig att utföra x antal gånger.
6 gillningar
Misslyckades kapitalt.
Skapade ett litet företag kring min hobby som nu genererar pengar. 
5 gillningar
Hur jag själv gör:
- När jag för en tid sedan läste om att mamma Bolmeson lät bli att unna sig en sushi för 150 kr så satte jag direkt upp ett slösa-konto till mig själv.
Där sätter jag in en liten summa varje månad till just det där som känns lite onödigt att köpa till mig själv (men som jag gladeligen skulle bjuda någon annan på) och så unnar jag mig det där onödiga från just det kontot. Lite som att jag är duktig när jag unnar mig själv. För mig handlar det om mat eller fika på stan.
- I en del situationer där jag vet att jag blir för snål så skickar jag pojkvännen (vi har ett gemensamt konto för våra gemensamma inköp.) T ex om vi ska köpa blommor på handelsträdgård inför sommaren, då får han ordna själva köpet.
2 gillningar
Detta blir lite samma svar som i andra tråden som nämdes.
Ställ dig frågan: Vad är bäst lifeinvestment? Var får jag bäst livsavkastning? En god sushi eller mer pengar på kontot?
Är kontot ganska fullt och man ändå väljer att fylla på det kan man fråga om det går öka det långsiktiga investmentvärdet på sushin. Tex genom att äta den ihop med en vän. Kanske boka in sushikväll med en bekant en gång i veckan eller månaden. Då blir det även en investering i vänskap.
Man kan också räkna ut hur mycket av kapitalet som är avkastning och därmed inte ens egna injobbade och sparade pengar. Med detta kan man påstå att handla tex sushi för dessa gör sushin gratis.
Och för den som just jobbat för att bygga en pengamaskin blir detta bästa argumentet. Om du lagt så mycket tid och energi på att bygga en sedelpress så är det rätt korkat att inte använda sedlarna.
Det spelar ingen roll om man inte vet hur mycket man själv stoppat in. Man kan bara bestämma själv hur stor pengamaskinen är. Det kanske är hela kapitalet dagens datum. Och allt över det är till för användning. Eller hälften av varje års sedelproduktion, om man vill fortsätta växandet. Det är ju helt valfritt att sätta vilken regel man vill.
Och om man börjar se utgifter som investeringar kan man säkert hitta ganska många som ger bättre livsavkastning än ett växande konto.
3 gillningar
Vara med om en livshotande olycka och genom dem hamna i terapi var en bra ingång för mig, något som fick kaskadeffekter som skulle kunna bli en bok. 
Nu är det ju inget jag kan rekommendera rakt av själva olyckan, men vet inte vad som hade kunnat få mig att ta tag i allt som jag har gjort efter det?
Frågan från min terapeut som ställde saker på sin spets var något i stil med “vad tror du är anledningen till att du sparar så mycket till framtiden?” Det intressanta med den diskussionen var att svaret var inte alls det jag hade tänkt mig “i huvudet”. För mig var sparandet / hanterande av pengar ett slags snuttefilt för att minska ångest kring saker som inte hade en direkt korrelation till pengar utan var mycket djupare än så.
Ett annat konkret tips är att jag försöker “lead by example”, något jag har varit bra på länge mot andra men som nu även gör mot mig själv.
5 gillningar
Tycker inte att det är något fel med att spara. Kanske känns mycket bättre för henne än att använda upp alla pengar. Det viktigaste är ju att använda pengarna på ett sätt som gör att man mår så bra som möjligt. Annars kan du ju bjuda henne på saker (om hon tycker det är ok). Du kommer sedan få tillbaka pengarna i form av arv.
1 gillning
Insåg att jag nog inte svarade på frågan om hur man uppmuntrar någon att spendera mer.
Jag tror egentligen inte man kan uppmuntra någon annan än sig själv, annat än möjligtvis ens partner. Pengar och konsumtion är nog så fundamentalt för en person att jag tror det måste komma inifrån. Men kanske ….
Lyxfällan upp & ner. SparfällanTM
… kan fungera. Sätta upp budget tavlan och visa hur lite som spenderas och hur mycket som sparas. Visualisera hur mycket kapital personen har precis som de chockar folk för att visa skulderna. Sätta mål på hur mycket som ska spenderas och sedan följa upp det
4 gillningar
Vad är syftet med detta?
10 gillningar
Och vad det får för konsekvenser. In med kick-ass-coachen också. 
1 gillning
Personligen ser jag detta lite omvänt. Jag ser någon som kanske jobbat för mycket.
Jag försöker ta lärdom av detta exempel och hoppas inte hamna där själv. Tid är viktigare än pengar.
För mig blir frågan istället:
Hur uppmuntrar eller hjälper man någon (eller sig själv) att inte jobba för mycket?
4 gillningar
Om man identifierar sparande som en aktivitet som gör en lycklig, så är det en aktivitet värd att lägga pengar på. 
5 gillningar
Vill man spara men inte öka kapitalet så finns det massor av aktier där man lätt kan bränna av pengarna 
1 gillning
Finns det en möjlighet att trygga människor nöjer sig med det lilla?
Jag menar varför söka en lösning på ett problem som inte finns.
Diskussionen får mig tänka på finansmannen dom ifrågasätter den harmoniska fiskarens enkla livsstil.
13 gillningar
Exakt så, denna insikt slog ner som en slägga i huvudet på mig/oss för något år sedan när jag lyckades få till ett bra avtal med min arbetsgivare om att ta ner jobbskylten för gott. Hustrun hade då redan slutat jobba ett år tidigare. Naturligtvis var det en stor ångest att ens tänka tanken att inte fortsätta nettospara… 
Vi hade sedan länge haft 101% koll på inkomster, utgifter och sparande och levt det liv vi ville utan att behöva försaka något. Alla tre barnen hade flyttat hemifrån , hade bra jobb och ordnade liv.
När vi då gjorde “budgettavlan” blev vi minst sagt överraskade!
Ett exempel på “hur svårt det kan vara” är min egen mor. När hon flyttade till en ny lägenhet (BRF) vid 77 års ålder (15 år sedan) hade hon stor ånget över hur hennes pengar skulle räcka till. Det största argumentet var att hon inte tyckte att barnen skulle behöva betala hennes begravning men även det klassiska; “Något vill man ju lämna efter sig”. Hon hade då lite över 15K i pension, BRF i innestan utan lån, en hyfsad buffert på banken och en KF på 400K. Jag försökte lugna henne och förklara att med de utgifter hon har kommer hennes sparande att förtsätta öka tills hon dör. Jag gjorde allt jag kunde för att få henne att unna sig själv lite mer. T.ex utöka kanalpaketet på TV’n (hon kan 8 språk och är mycket vetgirig på det mesta), prenumerera på fler tidningar, etc men hon tycker fortfarande det är för dyrt… Så idag lever hon fortfarande på samma sätt men BRF har 3-dubblats i värde och sparandet ökat till nästan det dubbla.
Jag tror därför precis som du säger @JFB att det måste komma inifrån! Jag gjorde ju budgettavlan åt min mor för 15 år sedan men det hjälpte inte. Och jag hade ändå inte en tanke på att det gällde mig oxå 14 år senare… Frågan är om det hjälper mig/oss heller men frågan är om det behövs så länge vi kan unna oss att leva det liv vi önskar fram till vi släcker ljuset för gott?
8 gillningar
Svårt det där. Insåg förra sommaren hur sjukt fulsnål jag är med att köpa jordgubbar. Vande mig som ung och student vid att det var dyrt och onödigt och trotts ökade inkomster började jag aldrig köpa. Så dumt det är ju jättegott. Brutit den trenden nu var nog mest att jag insåg hur sorglig jag var.
Önskar min mormor och morfar kunde kosta på sig hemstäd. De är båda i 90-årsåldern och har gott om pengar samt tycker hemtjänsten är så dålig att de sagt upp den så nu städar de själva. Det är inte värdigt de börjar ju bli så skröppliga men att köpa hemstäd för min mormor som började sin karriär som barnflicka på 40-talet… Ja det är liksom inget hon gör.
Tror att ha ett specifikt konto för konsumtionsspar är bra iaf. Jag märker att jag inte har något problem att ta en stor summa från resekontot för att göra en resa för de pengarna är ju öronmärkta för det medan jag som sagt varit sjukt snål med jordgubbar…
3 gillningar