Visst ska man leva, men att få folk att spendera bara för att?
Lugn. Bankerna är redan inne på det spåret. Allt för att man inte ska ha sparat belopp på kontot.
Värdet tickar ner och då talar vi inte om inflation
Det här påminner mig om min mormor. Hon sa upp hemtjänsten vid 90-års ålder för att hon tyckte det var för dyrt. Hon ville investera pengarna i aktier istället för det tyckte hon var kul.
Mamma blev inte jätteglad då mormor satt i rullstol och allt merjobb hamnade på oss anhöriga…
Jag uppmuntrar mina föräldrar till att leva gott nu medan de kan. Att inte ta någon ekonomisk hänsyn till några arvingar. Bättre att vi ses så ofta vi kan, gör roliga saker tillsammans och att vi äter gott när vi väl träffas än att de ska lämna ett stort arv efter sig.
5 gillningar
Kanske är det ett bra sätt att “spendera” pengar. Spara dem till arv åt barn och barnbarn, mot att de tar ledigt och umgås med dig? 
2 gillningar
Mycket intressant tråd! Tänker att vi alla är barn av vår tid och att man måste ha det i bakhuvudet. Äldre generationer har vuxit upp under helt andra omständigheter och jag är övertygad om att det sätter sina spår. Man ska ju inte ge upp för det, men jag tror att det blir svårt att förmå dem att spendera mer.
4 gillningar
Gratis hemtjänst med “personal” som man känner…
Det går förstås att le åt det, men att lägga över allt ansvar och alla kostnader på de anhöriga är en ganska egoistisk handling.
2 gillningar
Det är ju definitivt inte mer konsumerande denna jordglob behöver. Så det hoppas jag verkligen inte du uppmuntrar.
Vi behöver snarare omställning och att ta hand om varandra, naturen och världen mer.
3 gillningar
Tack för denna påminnelsen! Hon var förbi idag och då blev det lyxsushi till lunch. Hade inte blivit av om jag inte läst detta igår. Tack för att du gjorde vårt liv rikare idag. 
22 gillningar
Klart mamma ska ha sushi!
2 gillningar
Det beror på om hon missunnar sig. Är man nöjd med sin tillvaro och man har över är det inget fel i det. Även om jag inte har en målsättning att dö med pengar så är jag inte heller lagd att sätta sprätt heller. Mår jag bra och är belåten i min tillvaro så måste jag inte spendera mer heller. Man kan spara utan att känna någon särskild press till det. Ibland är det sunt att vara nöjd helt enkelt.
1 gillning
Intressant reflektion & frågeställning- kan tänkas bli lite provocerande.
Vad vi dock kan lugna oss alla med är att denna förmån eller problematik kommer vara ett ganska snabbt övergående fenomen och inom någon generation så är det ett minne blott. Till stor del en generationsfråga när det gäller sparande & amortering bara för att, likt du beskriver.
Likaså förmögenhetskurvan genom livet ska bli intressant att följa framgent.
Ska man dock ge sig på frågeställningen så tror jag det handlar om att finna de delar som skapar extra kryddad livsglädje & att man faktiskt där kan få hjälp med att hitta nya upplevelser & aktiviteter som allt som oftast kostar pengar. Grunden för detta ligger i nyfikenhet & lärande. Anmäl till kurs för keramik, språkkurs, lär dig spela munspel, res och jobba ideellt för en hjälporganisation. Upplevelser
Att byta pengar mot tid, förmodligen ointressant då man inte behöver mer tid utan mer stimulans & nyfiket. Inte färdiga matlådor. Att våga vara nöjd är ju annars ett riktigt bra tillstånd
Men det absolut enklaste svaret på frågan är:
4 gillningar
Om nån kom till mig och sa att de hade problem med att spendera mer skulle jag råda dom att söka terapi för att må bättre med sig själva. Sen tipsa om att spendera pengar på att donera till välgörenhet, som tex Läkare utan gränser och sånt.
1 gillning
Det finns inget egenvärde att spendera mer av sina pengar. Således bör inte fokus ligga på hur man får någon att spendera mer pengar i allmänhet utan hur man berikar någons liv. Om det sker genom att spendera mer pengar eller inte är irrelevant. Man ska inte stirra sig blind på att någon sparar “för mycket”.
För att ta mig själv som exempel. Jag lever extremt snålt, tydligen, strax under existensminimum de senaste 12 månaderna räknade jag ut häromdan, men jag lider inte ett dugg för det. Saker som skulle göra mig lyckligare går inte att köpa för pengar, möjligtvis kan man argumentera för att jobba mindre kostar pengar med det är det enda stora bekymret i mitt liv som skulle kunna lösas med pengar.
Vad gäller mindre bekymmer så skulle jag t.ex. vilja ha en snabbare dator, att det kostar pengar spelar egentligen ingen roll jag betalar gladeligen för det. Problemet är allt runtomkring. Först ska man köpa datorn, eller kanske köpa delar av datorn och bygga ihop själv, vilken sorts delar ska man köpa? O.s.v. Sen ska man koppla in allt och få mjukvaruinställningar som man vill ha dom. filer, installera alla program o.s.v. Sen kan man ge sig tusan på att saker kommer att strula på en ny dator som inte strular på den jag har nu.
I mitt exempel skulle jag behöva hjälp att köpa ny dator, men inte med uppmuntring för själva inköpet utan hjälp med allt runtomkring. Så berikar man mitt liv och jag skulle gissa att samma svar gäller för många andra också, speciellt äldre människor som ofta har pengar men inte har något sätt att berika sina liv på genom att spendera dom.
4 gillningar
Andelen pensionärer som tar emot olika typer av bidrag från staten har mer än fördubblats det senaste året, från 35 till 74 procent.
Jag ser i nuläget inget generellt behov av att försöka påverka pensionärer att konsumera mer.
1 gillning
Eller andra grupper heller för den delen. För den stora majoriteten är problemet att de sparar för lite, inte tvärtom. Utan begagnade plankor och tegelstenar som ökat i pris samt tvångssparande i form av allmän- och tjänstepension skulle många vara barskrapade. Detta med ”underkonsumtion” är verkligen ett i-landsproblem.
1 gillning
Oavsett om man tar en anställning, ger sig in i ett äktenskap eller pensionerar sig kan det finnas behov av fuck off-pengar. Jag känner mig inte alltför stressad av att det skulle kunna råka bli pengar över i någon av dessa situationer.
När det gäller vissas önskan att dö utan pengar brukar jag i stället tänka på exempelvis den enbente Bengt-Inge, som det berättats om i olika medier.
Han tilldelades en permobil av regionen och började använda den för utflykter, promenader med dotterns hund, till att följa med hustrun på tipspromenad i elljusspåret, besök på sportklubben och hos läkaren, och till att åka och handla med. Han försökte fortsätta att leva ett aktivt liv helt enkelt.
Det var uppenbarligen väldigt dumt gjort av Bengt-Inge, eftersom det strider mot regionens normer som i hans fall stipulerar en maximal rörelsefrihet om 2 km dygn, och de kom och tog ifrån honom permobilen med ett dygns varsel.
Han valde då att köpa en permobil för egna pengar, men den är inte riktigt lika bra som den han fick av regionen.
Jag hoppas att jag i en liknade situation har råd att köpa mig en sjuhelvetes permobil, och kan ge långa fingret till regionen. Om det i stället råkar bli pengar över när jag dör får jag väl stå ut med det.
7 gillningar
Kommer ihåg nått fall där en invalid från bröstet och neråt blev av / eller nära att bli av med sjukpengar. Inte riktigt säker men citatet från handläggaren kommer jag ihåg:
Men hon kan väl ligga ner och jobba.
1 gillning
Jag tycker rubriken är provoserande “Hur uppmuntrar eller hjälper man någon att spendera mer av sina pengar?”
Tar den som inte konsumerar så mycket ansvar för sina utgifter utan att skjuta över dem på andra och inte låter andra människor drabbas, då är det inget problem.
Tar den som inte konsumerar så mycket nöjd med sin tillvaro, då är det inget problem.
Vem ska bestämma hur mycket folk bör konsumera? Staten? Rikatillsammans?
Nej, individen har själv rätt att själv bestämma hur den ska konsumera (så länge andra inte drabbas).
Jo, beror väl på hur man läser. Det finns faktiskt ett sjukligt sparbetende.
Ibland känner jag att jag missunnar mig saker som jag har råd med, som jag vill ha, men avstår från pga kostnaden. Tex bil. Utan problem får den plats i budgeten, men tanken på skatt, försäkring och parkering, lätt en tusing i månaden för billigaste skrotbilen, utan att den används. Då avstår jag och hyr när det behövs. Sparar ca 50% och hör till “höginkomsttagare” enligt statistiken och känner ibland att jag borde öppna mer (och jag är ändå inte extrem, åker på resor, semestrar mm, men vardagsutgifter har jag svårt med).
4 gillningar
Frågan “Hur ska vi få människor att konsumera mer saker som de inte upplever sig behöva (i en värld av överkonsumtion)?” kan man ju fundera kring hur ändamålsenlig den är.
Jag tolkar syftet med tråden mer som att uppmuntra folk som inte unnar sig saker och upplevelser trots att dom har mer tillgångar än vad som behövs eller kommer att behövas. Och utan att kanske veta om eller inse det.
Som i exemplet med min språkintresserade mor jag skrev om tidigare och att hon hela tiden beklagar sig över att hon inte har några spanska och franska TV-kanaler längre för att dessa inte ingår i basutbudet längre. Någon tusenlapp om året samtidigt som hon beklagar sig hela tiden hur tråkigt hon har på dagarna. Och förmögenheten bara växer och växer…
Men jag har gått igenom och förklarat det ekonomiska läget för henne (vilket hon förstår) men att hon självklart får bestämma själv hur hon vill göra. Mer kan jag inte göra.
7 gillningar