Tid för intjäning av bil

Jag brukar normalt betala större utgifter kontant, gällande sådant som bil och husprojekt. Är det någon mer som gör likadant?

I princip är det samma utrymme som jag normalt skulle använda för sparande som istället går till att bekosta den större utgiften. Min första bil kostade 65 tkr. Det var en fem år gammal Opel Astra Sports Tourer. Med det månatliga överskott jag hade i vi Sverige motsvarade utgiften ungefär 4-6 månaders sparande.

Min andra bil kostade 250 tkr ex. moms. Det är en fem år gammal Audi Q5, en bra bil. Med den svenska nivån på överskott skulle det ha tagit nästan två års sparande att betala för den. Det uppfattar jag som en alldeles för lång tid för att det ska kännas rimligt.

Eftersom möjligheten till sparande ökat rätt rejält iom min utlandsflytt kan jag även nu klara av att betala även den nya bilen på ett halvår ungefär. Då känns den plötsligt kostnadsmässigt mer rimlig.

Jag hade inget egentligt behov av bil i Sverige. Jag kunde cykla till jobbet och gå till butiker, förskola och det mesta i övrigt. Med två små barn var det dock ganska smidigt att transportera sig med bil. Att åka på bilsemester, hälsa på hos vänner eller köpa begagnade prylar var de konkreta ändamål som motiverade bilen.

Jag har inget riktigt behov av bil nu heller. Jag går till jobbet varje dag. Förskolan och butiken har vi också gångavstånd till. In till stan kan jag också gå med barnen. Det är ganska många bilar och inga trottoarer men det går. Däremot behövs bil för att ta sig runt och det är bra att kunna göra. Att åka skumpig buss med två små barn är inget riktigt alternativ. Standarden på vägar är ojämn så en rejäl bil som klarar leriga grusvägar fulla med hål är en klar fördel.

Som barn fick jag lära mig att köp på avbetalning var något mycket mycket dåligt. Det hette att ”vad du än gör, köp ingenting på avbetalning”. Det har jag heller aldrig gjort. När någon kompis köpt typ dator eller TV på avbetalning så sjönk deras status med ens några snäpp. Att de visat prov på någon sorts ”ofin ekonomisk okunnighet” framstod som oattraktivt.

3 gillningar

Jag har alltid köpt saker, även dyra saker, som bilar och bostäder ”kontant”. Enda lån jag haft var studielånet, som jag betalade lagom till min 30-års dag. Har till och med byggt ett hus utan att ta huslån.

Om det var en god idé? Nej inte alls. En riktigt dum idé rent ekonomiskt, men jag har alltid varit motståndare till att låna pengar.

Jag leasar inte bilar, jag köper dom kontant. Jag gör vad tusan jag vill med dom utan att behöva böta till ett leasingföretag för att jag skrapat lacken på en skogsväg.

Jag gör det mesta själv för att hålla mig borta från hantverkare, bilverkstäder och andra som tar hutlöst betalt. Jag står upp när jag pinkar och jag tänker dö med stövlarna på när det är dags. Haha.

Men nej, jag dömer inte de som lånar. Så länge dom betalar tillbaka sitt lån.

4 gillningar

Det är knappast något fel med att köpa saker kontant. Om man har möjlighet att göra det är det rimligen vettigt.

Däremot har krediter haft en stor betydelse för att möjliggöra investeringar och bidra till att föra samhället framåt. Samma logik kan i någon mening tillämpas i en privatekonomisk kontext. Att ta lån för att utbilda sig är sunt. Att ta lån för att ha någonstans att bo är rimligen också vettigt.

Exemplet bil är mer tudelat. Vissa är beroende av bil för att ta sig till jobbet eller försörjer sig med hjälp av bilen. Har man sådana förhållanden så kan modellen att ta lån för bilen med ens framstå som mer vettiga.

Det som inte är vettigt är konsumtionslån och det var sådana jag blev varnad för i barndomen. Om jag t.ex. skulle ta lån för att köpa en stereoanläggning så vore det rimligt att ifrågasätta mitt förnuft mer på allvar.

Självklart inga lån till konsumtion. :slight_smile:

Speciellt inte en bil som ju då blir dyrare både kapitalmässigt och värdeminskningsmässigt (ränta på lån + en dyrare bil har oftast högre värdeminskning i kronor).

2 gillningar

Håller m Dig att man ska köpa bilen kontant och direkt börja spara till nästa bil. Dvs man måste göra en bedömning hur länger håller nuvarande bil samt bedöma hur mycket kan en bil som man vill ha kosta om ca x år. Jag tycker man ska anta att en BMW M5 med 10.000 mil som idag kanske är värd säg 400kkr om x år kommer kosta mera, ex 450kkr. Så utifrån antagandet 450kkr o x=6år → månadsspara 6250kr/mån =450 / (6x12) för att ha råd till nästa BMW X5

Med tanke på räntorna och inflationen skulle jag aldrig ta något av mitt kapital och förstöra det på en bil, det ska in på börsen såklart, eller andra investeringar.

Jag tycker det finns 2 olika nivåer eller filosofier kring ekonomi.

Du har filosofin där din strategi är att undvika fällor/dåliga val:

Där t.ex. äga sitt boende är bra, skuld ska man undvika, amortera när du kan, bind dina avtal, undvik kreditkort, ha en väl tilltagen buffert o.s.v.

Allt detta är ett “idiotsäkert” sätt att undvika en dålig privatekonomi.
Det är däremot allt annat än optimalt för att bygga en förmögenhet i mina ögon.

Sen har du filosofin där skuld är nyckeln (för oss dödliga) att bygga en förmögenhet i någon form.
Du får kapital/verktyg att över huvud taget kunna bygga något.
Enligt samma filosofi, så undviker du att binda kapital i allt som inte genererar likviditet.
Boende, bil, allt egentligen.

Detta är en riskabel, mer avancerad filosofi som kräver disciplin (du använder inte din ökade likviditet till konsumtion) samt att du är insatt i ekonomi, så du kan anpassa dig till potentiella risker och hot mot din likviditet, likväl som att placera kapitalet lite mer aktivt.

Allt handlar om din likviditet, solvens och därmed hävstången du tillåts använda.

Ex. Har du 2 miljoner i tillgångar och 3000kr/mån i löpande överskott, så är 1.8 milj. i lån för mycket.

Ex. Har du 5 miljoner i tillgångar och 30.000kr/mån i löpande överskott är 1.8 milj. i lån för lite.

Spåra väl ur lite nu ser jag, men jag skulle med anledning av ovan resonemang, inte köpa en bil kontant, oavsett prisklass.
I TCO:n för ett bilägande, så gör punkten “bundet kapital” ett kontantköp alldeles för dyrt.

2 gillningar

Sålde och köpte ny bil i december. Kunde cashat den nya med vad jag fick för den gamla men valde till försäljarens förvånade blick att ta lån på 100 000. Slängde in dem samma dag på Alphabet Tesla SSAB som hade haft stora dippar vid den tiden, nu har jag gått mer plus än vad lånet kommer kosta mig i ränta totalt under de fem åren jag skrev på:) Trots galen ränta på 8%. Kommer såklart lösa lånet långt i förväg. Lån måste inte vara en dålig affär.

1 gillning

Vänta…

Du lånade 100 000 kr till 8 % ränta och köpte aktier i tre bolag?

Haha ja just det, fel forum för wallstreetbets :sweat_smile: men det gick ju bra iaf!

1 gillning

Poängen är ju inte att ta risk, utan att hantera den och ta den på rätt sätt. Att låna till 8% och köpa aktier är inte något som ger hög riskjusterad avkastning. Nu gick det bra men det var ju en ren slump.
Med det sagt så jobbar jag med belåning i min egen portfölj. Just nu har jag 0,99% ränta och belånar 5% av portföljen. Det känns betydligt rimligare.

4 gillningar

Det verkar som att frågeställningen här har kommit att fokusera på frågan om att ta lån/inte ta lån vilket var något helt annat än vad frågan i grunden handlade om. Det vore fullt möjligt att tillämpa principen om att mäta kostnaden för en ett bilinköp i tid och ändå välja att ta lån för köpet. Det vore intressant att få veta mer om hur hen tänker som väljer att göra så. Jag utesluter inte att det kan finnas andra sätt att tänka som är bättre än mitt.

När det gäller olika “hokuspokus-modeller” som handlar om att “ekonomisera” sin tillvaro på ett överdrivet sätt så förhåller jag mig lätt skeptisk till dessa. Att ha som inställning att det är sunt att ha vissa lån (bolån, studielån) och att man bör investera i indexfonder hellre än att öka amorteringen har jag däremot inga synpunkter på. I övrigt är min uppfattning att fokus i livet bör ligga på barn och familj. När alla i familjen är nöjda med tillvaron kan man ägna överskott i pengar och tid till investeringar eller andra projekt. Dessa får förstås gärna bidra till besparingar eller ökade intäkter.

När det gäller frågan om bilinnehav mer specifikt så var min ursprungliga idé att försöka undvika det. Jag ville prova att istället för att äga bil satsa helt på tjänster som Snapcar, Gomore och vanlig hyra av bil. När jag först började titta på detta såg det ut som en möjlighet. När jag ville prova att faktiskt boka bilar så blev det tydligt att det inte alls var enkelt. Min normala modell skulle vara att välja den bil som är “optimal” och boka den. Det är så jag alltid gör när jag ska köpa något. Här fungerade det inte alls utan jag skulle istället behöva skicka ut många förfrågningar och krångla för att få till t.ex. en utflykt en helg. Jag skulle inte kunna begränsa mig till bilar inom kort avstånd utan ofta bli tvungen att resa långt för att plocka upp bilen. Jag skulle inte kunna begränsa mig till bilar på “rätt sida stan” för att undvika trängselskatt. Vad som är rätt sida skulle alltså bero på i vilken riktning jag skulle resa. Det hela var helt enkelt för omständligt för att fungera praktiskt. Att det kan fungera bättre för någon som bor i lägenhet i centrala Stockholm (eller annan liknande plats) håller jag däremot för sannolikt.

Jag har alltså inte valt att äga bil och jag betraktar det som “något onödigt”. Att ta bort bilägandet skulle för min del innebära att bilanvändandet begränsades till det verkligt nödvändiga. Det skulle innebära en högre direkt kostnad för varje tillfälle när bil används men samtidigt skulle många aktiviteter kunna samordnas. Eftersom jag är helt nöjd med en enklare bil skulle alla pålägg för lyxigare modeller etc. kunna skalas av direkt.

1 gillning

Låter inte friskt oavsett utfall.

Min feedback på det är att det är väldigt oklart vad frågan handlar om. Formulera en fråga som avslutas med frågetecken så att det syns vad detr du vill diskutera. Som det är nu har du bara frågat detta:

2 gillningar

Överlag håller jag med såklart, men när googles imperium är ner 40% så önskar man att har cash att gå in med, såg chansen och tog den :innocent:

Frågan handlar om det som tråden heter. Sedan är det olika bitarna sammankopplade för mig.
Jag använder tiden, mätt i månatlig sparkvot, som ett mått på vad olika dyrare saker kostar. Då blir det en bra utgångspunkt för att bedöma vad som egentligen är rimligt att betala. En summa pengar är något abstrakt. Det är svårt att ta ställning till om X kr är rimligt att betala för någon viss grej. Att människor har olika ekonomiska förutsättningar och därmed helt olika uppfattning om vad som är “lagom” är rimligt. Jag tycker mitt eget exempel med nuvarande och tidigare bil illustrerar det på ett bra sätt.

Det är absolut inget fel med att ta lån. Det kan, som redan nämnts, ses som en hygienfaktor i en rimligt balanserad ekonomi att ha en viss mängd lån. Däremot uppfattar jag det som diskutabelt om det är rimligt att ta lån för att finansiera saker som man egentligen inte har råd med. “Har råd med” jämställer jag här med “Skulle villigt lägga ut kontant”. Idén bakom både kreditkort och andra krediter är ju ofta just att få människor att spendera pengar de inte har. Sedan är ju rena konsumtionslån för att betala semester, ny TV eller liknande en extremvariant av detta.

Jag är som sagt inte ute efter att kritisera den som valt att lånefinansiera bilköp. Det kan vara helt rimligt under en hel del förutsättningar. Däremot tycker jag att det framstår som lite märkligt att köpa en bil som det skulle kosta flera år att själv spara ihop till. Kostnaden försvinner ju inte för att den finansieras med lån.

Jag uppfattar att hela “statusgrejen” är lite av “hål i huvudet”. Det framstår som symptomatiskt för mig att många som bor i vissa typer av bostadsområden har extremt “överdimensionerade” bilar. Jag menar nu kostnadsmässigt överdimensionerade i förhållande till vederbörandes inkomstnivå. Man hyr någon trång och trist betonglägenhet och lägger sedan alla pengar på att köra Mercedes eller vad det nu kan vara. Om man skulle kunna finansiera inköpet av en sådan bil på några månader eller ett år så vore det helt i sin ordning men när det tar oerhört mycket längre tid så är det något fel i själva tänket.
Det kan naturligtvis finnas svarta inkomster och annat med i bilden på sina håll men jag tror ändå att de flesta som köper dyra bilar gör det med lagligt tjänade pengar.

Hur stor vikt man lägger vid ansvaret och friheten ett bilägande innebär, eller hur prioriterad den ekonomiska aspekten är gentemot de varma värderingarna i livet vet bara du.

Enda jag kan komma att tänka på är Bolt.
Nu vet jag inte hur förutsättningarna för Bolt ser ut där du bor.
Inget jag själv använt speciellt ofta, men verkar vara ett smidigt alternativ till bilägande och sannolikt billigare, om man kör sällan.

Jag har använt Bolt men det är en typ av taxi. Om det handlar om att transportera sig själv till olika platser, typ sjukhus, så är Bolt utmärkt. Jag har använt Bolt till det. För mig handlar bilanvändning främst om tre saker:

  1. Att åka på utflykt eller besöka vänner med hela familjen med två små barn i bilbarnstolar.
  2. Att åka på bilsemester på sommaren. Då ingår både resa hemifrån till/från resmålet och ett flertal resor mellan det hyrda fritidsboendet och olika lokala utflyktsmål.
  3. Att åka till t.ex. IKEA eller att köpa begagnade möbler eller tunga saker från privatpersoner

Att transporter mig själv mellan punkt A och punkt B är alltså inget som jag behöver bil till över huvud taget. Till det fungerar kollektivtrafiken tillräckligt bra. Sedan är det en realitet att när man har bil så blir det aktuellt med en massa “bekvämlighetsresande”, utöver det resande när bil reellt sätt behövs.

1 gillning

I retrospektiv verkar priset för bilarna vi köpt alltid varit mindre än 1/5 av bruttoårsinkomsterna.
Vad det nu säger vet jag inte.

När jag köpt bilar med lån så är det månadskostnaden som är intressant.

Ex: behålla gammal bil som kostar X kronor i soppa, reparationer, försäkring, skatt plus spara till ny bil jämfört med att låna och göra samma kalkyl.

Blir det rimlig kostnad för lånet (eller tom lägre som det hänt faktiskt, då bränsleförbrukning gjorde så stor skillnad att det var mer än räntan på lånet) så tycker jag det är helt ok.

Vi har ett lån på elbilen nu, då månadskostnadem för lån, ränta och el var lägre än bränsle kostnaden, dvs vi fick en ny bil för samma månadskostnad som den gamla. Dock har det ändrats lite, nu kostar den nya bilen 7-800 i månaden ungefär, men fort värt det för en ny bil.

Sen hur lång tid det tar att spara ihop/betala av är rätt ointressant egentligen, det är ju samma summa man ska betala tillbaka/spara ihop.

Det här med att man köper bilar för under 20% av bruttoårsinkomsten var nytt för mig, tycker folk generellt köper dyrare bilar än så.

Vi har nog snarare legat på 75-80% på de nyare bilarna