De som anser att man bara lever en gång, varför inte unna sig det bästa när man ändå har råd? Vad skall man annars ha pengarna till? Utgifterna följer inkomsterna, kapitaltillväxten blir gravt suboptimal men varför snåla när man inte behöver? Det är lyx att inte beakta priset, dessutom spar man tid.
De som inte ser något samband mellan vad man har råd med och vad man köper. Varför lägga mer pengar än absolut nödvändigt i alla lägen, alla utgifter ska minimeras och ställas i relation till vad man behöver. Allt annat är onödigt. Det tar tid att säkerställa bästa pris, men det tar ju även tid att tjäna ihop pengarna. (Även detta synsätt tillåter tex exklusiva middagar, prylar och semestrar, men alltid med fokus på “most bang for the buck”)
Många här kan ju i praktiken lätt köpa/göra det man vill utan att behöva dra in på något annat. Hur tänker ni kring utgifter, har ni någon policy?
Sparar till min pension, buffert och kortsiktiga sparande först. Betalar sen räkningar och fasta avgifter. Resten är lite free for all, men mest går till mat och nödvändigheter.
Större inköp görs sällan och då har jag oftast lagt undan till det, eller tar det på avbetalning med låga extra avgifter. Har köpt telefon och dammsugare på avbetalning.
Kör sällan kostsamma utsvävningar, då jag saknar kreditkort, möjlighet att ta lån och har ganska låg inkomst ihop med höga boendekostnader.
Men har också fördelen att mina intressen är ganska billiga, umgås med vänner, gå på loppis, pyssla på lotten och fixa med choklad är i princip gratis, med lite klur.
Den påminner mest om det andra exemplet. Men det får inte gå troll i denna prisjakt heller. Så min policy handlar väl mest om att man absolut ska agera där det gör nytta och också hålla miljö och behov i huvudet.
Om semesterresan kostar 9k eller 10k kan ju kvitta om den görs var femte år. Att skippa att slentrianabonnera på en streamingtjänst som knappt används är en vettigare besparing då.
Jag har en sparkvot som skall fyllas varje månad. För pengarna som blir över så köper man det som man känner för. Vet man med sig att man vill resa iväg och ta lite semester så är det en egen sparpost.
Jag kan alltid spara mer, men jag har sparmål som jag har budgeterat. Går jag plus på spenderar kontot så blir det ett extra tillskott i sparbudgeten. Jag har som mål att kunna leva bekvämt med trygga marginaler, ha långsiktighet i mitt sparande, rimlig buffert för akuta situationer. Då behöver man inte snåla om man vill köpa nått/unna sig nått.
Detta är ju med min familjs ekonomi, så jag förväntar mig inte att alla skall ha samma förutsättningar. Eller ens att jag kommer ha det för alltid.
Grunden till att jag har det på detta vis och är ganska trygg att det kommer gå fint framöver med denna policy är att jag har unnat mig allt som jag och min familj blir lyckliga av samtidigt som jag ignorerat vad alla andra tycker att man skall ha för att vara lycklig. (kör en Toyota när mina kollegor kör Tesla/Polestar/BMW/Merc. Bor på landet på en stor gård när mina kollegor bor i BRF/Radhus/Villa i stan och är nöjd med att sitta 20min extra i bilen med en bra podcast till jobbet).
Jag har unnat mig allt jag vill ha och det som gör mig lycklig. Men jag unnar mig saker med en plan eller anpassar min horisont efter mina övriga livsplaner. Jag är inte stressad och jag behöver inte snabba belöningar som bleknar lika fort som de kom.
Jag har en viss summa som sparas varje månad efter att räkningarna är betalda. Övriga delen av lönen är fri för konsumtion av onödiga och nödvändiga ting.
Vi kör ”unna oss, med förnuft”. Vi har inget område som får kosta vad som helst. Men vi prioriterar ett bra liv före supersparandet. Vi vill tex inte bo uselt för att spara och jag gick totalt sett ner lite i lön sist jag bytte jobb för att få en mer utmanande situation. Vi kör mao nog vad vi uppfattar som nån sorts gyllene medelväg. Det bygger dock lite på slumpen att ingen av oss har något superdyrt intresse eller brinner för något särskilt.
Jag har det bra och är kanske inte den som behöver snåla.
Jag har ett fint hus, fin bil och en bra inkomst och mina besparingar ligger på en nivå där jag mer satsar på “stay rich” än “get rich”.
Jag anser inte att jag är rik, dvs jag skulle inte kunna köpa en ny Ferrari och motivera kostnaderna.
Däremot så köper jag allt jag behöver och i princip vill ha och har ändå en sparkvot på mer än 50%.
Jag är däremot prismedveten och köper inte saker jag anser vara dyrt och jag jagar inte märkeskläder.
Handlar på Ica och jagar inte lägre priser hos Willys.
Glädje och kostnad har inte ett linjärt samband. Jag lägger gärna ut pengar, men helst vill jag då göra det på saker där glädjen är hög i relation till kostnaden. Andras upplevelser är såklart viktigt för mig också, så då får man se vad som är värdefullt från andras perspektiv så att det värderas in.
En bra dator är viktigt för mig, men jag kommer nog aldrig lägga 30k + på en dator (ev pga inflation långt långt fram eller spännande ny teknologi), även om jag egentligen har råd att göra detta väldigt ofta. Upplevelsen skiljer sig helt enkelt för lite för mig bortom en viss nivå hårdvara, och det är för mig bättre och billigare att byta dator efter 5-10 år än att köpa dagens extrembygge.
Håller med, det finns inget linjärt samband mellan glädje och kostnad.
Det finns gratis saker som kan ge stor glädje, t.ex. i promenad i skogen eller en dag hemma på altanen.
Sen finns det ju också dyra saker som ger ett stort mervärde, t.ex. att flyga businessclass eller ha en svit på ett kryssningsfartyg! Eller dyr Champagne!
Spendera extravagant på det som är viktigt för dig och var brutalt snål på sådant som inte är viktigt för dig.
Med det sagt brukar jag inte sätta en siffra på vad saker och ting som är viktigt för mig får kosta. Istället får det vara stopp om det blir, för mig, orimligt dyrt. Exempelvis har jag spenderat 6-siffrigt på ett hemmagym, men köper billig müsli…
Jag skulle inte säga att jag tillhör båda läger, eftersom båda verkar vara extremer. Jag och de flesta andra befinner oss på platser däremellan gissar jag. Jag kan absolut spendera pengar på sånt som känns värt det men jag skulle nog säga att jag inte tycker att särskilt mycket är värt att spendera jättemycket pengar på. Nån får ringa psyk om jag nånsin köper en bil för en miljon liksom. Jag måste också erkänna att jag tycker att många spenderar mer än jag tycker är rimligt på sina hem. Både ägandet och det ständiga “renoverandet”. Vi i familjen (mest ongen) bestämde att temat för året är äventyr, så det är vad som mest pengar kommer läggas på i år.
Jag prioriterar i första hand sparkvoten i början av månaden. Beloppet som är kvar blir någon slags lev/lek-hink. Jag har nog alltid prioriterat bufferten och varit hyggligt sparsam. Jag har inget emot att lägga mycket pengar på intressen och drömmar, men jag tycker inte om att vara spontan med pengar. Jag älskar att nörda in mig på saker, att hålla på och researcha och drömma om den där extra härliga grejen som skulle vara så najs att ha. Men för mig är det nörderiet och drömmandet som är resan och målet. Det brukar i regel stanna där och något halvår senare så har fokuset oftast flyttats någon annanstans utan att det blivit extravagant spenderande. Jag tycker också att det är lite jobbigt och besvärligt att ha för mycket saker så de flesta kronorna hamnar tillslut i investeringshinken.
Jag lockas av upplägget som Ramit Sethi är duktig på att presentera: rich life now AND rich life in the future. I grunden att göra en rimlig uppskattning av vad ens framtida ekonomiska behov är och sätta upp ett sparande som med viss marginal överskrider behovet, men inte mycket mer än så. Har du mer pengar än du behöver i framtiden så vore det väl onödigt att leva fattigare nu (vad det nu innebär för dig) än vad som kan motiveras.
Vänta inte med att leva ett rikt liv. Använd gulit free -spending.
Jag har ingen koppling alls mellan intjäning och kostnader. Nu bor jag utomlands som diplomat/expat och tjänar därför bra i förhållande till det lokala kostnadsläget. Jag bor i ett lågkostnadsland.
Det lokala utbudet samtidigt inte i toppklass och det begränsar möjligheten till ”shopping”. Jag kan alltså handla momsfritt lokalt i stor omfattning. Det faktum att de varor som främst vore intressanta att köpa (och som är normala i Sverige) till största delen inte finns här begränsar alltså värdet av detta.
Jag har satt som policy att inte flyga alls utanför tjänsten eller ”nödvändighet”. Jag får vissa hemresor betalda som del av utlandspaketet. Jag besöker alltså Sverige ibland. I övrigt åker vi bil i regionen. Det finns bra flygförbindelser med flera stora städer i Västeuropa men jag har valt att stå över det alternativet.
Vår livsstil är inte direkt snål med en viss ”överkonsumtion” av sådant som är billigt här, främst restaurangbesök och vissa tjänster. Dock blir det ändå inte dramatiskt dyrt. Min sparkvot är därför hög utan att jag egentligen anstränger mig så mycket.
Jag är generellt nördig när det gäller alla inköp. Sådant som Netflix och Spotify har jag dragit in på. Inköpen i Sverige styrs av en inköpslista. Den listan är just nu lång och innehåller lite av varje. Vad från listan jag i praktiken kommer att köpa styrs till stor del av vilka kampanjer och särskilda möjligheter som dyker upp.
