Arbete ger frihet heter det ju.
Jobba först, sedan kan vi handla.
Jag har alltid jobbat extra för att kunna köpa det där lilla extra. Ibland hårfint nära onödigt. Det ska vara bra grejer. Jag kompenserar för det jag inte fick när jag var liten.
Jag tror att sambon börjar köpa det hon vill ha men hon är ändå otroligt försiktig. Jag fattar inte varför. Hon säger ofta att vi inte har råd och att den där löjromspizzan är dyr mm. Så någon lyx är det inte tal om men vi jobbar på det. Alla inköp är ändå planerade så inget på impuls.
All renovering räknas ut exakt på vilken månad som vi har råd. Det har fungerat väldigt bra. Låga fasta utgifter gör att det går fantastiskt snabbt att förverkliga drömmen.
Vi har sagt att vi ska sluta köpa nya bilar för det ger inget längre. Det har varit kul att beställa det vi har velat ha men så spännande är det inte. Sen är det inte försvarbart att lägga 700.000kr på en bil som inte ens rullar 1000mil/år. Nu vill jag köpa en lätt begagnad så får vi ha den kanske 10år.
När vi flyger till Spanien blir det alltid med Ryanair med varsin ryggsäck och handbagage. Vi kom på att vi alltid reser hem med kläder och skor som vi inte använde. Flyg, hotell, taxi, mat mm. kan sluta på 50.000kr för två veckor men det gör oss inget.
Hinkarna är fulla och utgifterna låga i förhållande till inkomsterna. Allt går enligt plan och vi har bockat av flera mål längs vägen.
Jag strävar efter första alternativet men hamnar allt som oftast i den andra. Vi har blivit lite bättre när det gäller resor (vill dock inte flyga så ofta med tanke på miljön), alkohol och krogbesök men allt för ofta slår snålgreppet till.
Vi står i livssituationen att inte spara längre utan konsumera av det sparade - men vi klarar inte ens av att konsumera inkomster av olika slag utan varje månad blir det ändå mer till de globala indexfonderna.
Lyxproblem - ja, verkligen!
men ganska trist att inte kunna njuta av det man strävsamt sparat ihop
Jag försöker tänka utifrån ett livstidsperspektiv när kommer till vad jag köper, dvs undviker dyra köp bara för att jag har pengar över. Jag älskar inte lönearbete och tänker inte tvingas byta bort mer tid än nödvändigt mot pengar.
Å ena sidan är jag åt första exemplet, har tex inget långtidsparande där syftet enbart är att pengarna ska ligga och växa, utan förutom buffertsparande så finns det tydliga mål med det som sparas.
Å andra sidan är jag rätt snålt med att alltid käka matlåda, köper absolut inte kläder, elektronik osv bara för att, utan när det verkligen behövs.
Tex limmade och tejpade jag ihop min 6 år gamla hörlurar i helgen, då jag råkade sätta mig på dem och knäckte leden i bågen. Sitter och låter lika bra som innan.
Men när de ska bytas nån gång, då snålar jag inte utan köper bra grejer som jag blir nöjd med.
Men om jag måste välja så alternativ ett, pengar ska användas med, framtiden löser sig.
Tror grundskillnaden uttrycks rätt bra av den som skrev om det självklara mervärdet av att flyga första klass. Kategori 1 människor njuter i fulla drag, medan kategori 2 typer dryper av ångest i förstaklassätet och ser avundsjukt på de i turistklass som sparat 15000 kr på samma resa. De sitter trängre men har gjort en bättre deal. Det är svårt att njuta samtidigt som man gör en dålig affär.
Jag har ännu inte känt tillräckligt mervärde av att flyga första klass jämfört med businessclass och hoppas att det aldrig kommer, med tanke på prisskillnaden!
Däremot skulle jag känna att det vore en dålig affär att sitta i ekonomiklass istället för i businessclass när semesterresan ändå kostar så mycket och inte sker så ofta. Om jag ska spara/snåla framstår semester hemma på altanen som ett mycket mera prisvärt alternativ.
Frågan är vad man ska göra med de sparade pengarna? Jag vill inte snåla i onödan men inte heller slösa i onödan.