I senaste avsnittet omnämnde @janbolmeson en kommentar från intervjun med Eric Strand som handlar om hur mycket man månadssparar
Han sa att om du månadssparar 20 000 i månaden då kanske man istället ska gå ner i arbetstid och spendera mer tid med människorna man bryr sig om. Tiden kommer inte tillbaka.
Erics poäng var att om du dör och har mest pengar på kyrkogården har du då verkligen prioriterat rätt i livet? Jag ifrågasätter inte månadssparande, men jag ifrågasätter mängden.
Det kom ganska lägligt för mig som under en tid funderat på om jag inte borde spara mer pengar. Vårt hushåll är relativt välavlönat och sparar relativt mycket. Speciellt om man ser till den genomsnittliga svensken.
För kontext så är vi 35 år gamla, har vi en årslön på ca 1mkr före skatt i hushållet, och sparar idag ca 10 000kr i månaden som investeras på mycket lång sikt.
Plus barnsparande om ca 2500kr i månaden (totalt för två små barn).
Plus tjänstepensionsavsättningar på ca 2000kr (egenföretagare).
Vi har förhållandevis låga boendekostnader i en en villa, men lägger ganska mycket pengar på att göra vår var dag enkel. Exempelvis
Vi har två bilar även om det hade gått med en
Vi har Städhjälp
Köper mycket nyttig färdig- och halvfärdiglagad mat då vi prioriterar att äta nyttigt men inte vill lägga mycket tid i köket.
Min fru jobbar endast ~75%
Överväger köpa fler tjänster som ger oss mer tid, t ex trädgårdsarbete och Nanny.
Nu på senare tid har jag gått och haft lite dåligt samvete för att vi “lyxkonsumerar” bort massa pengar istället för att spara mer. Nu efter att fått bli påmind om den andra sidan av myntet genom Jan och Eric ovan så funderar jag snarare på om jag sparar för mycket, eller åtminstone inte borde spara mer pengar. Kanske borde vi lägga ännu mer pengar på att göra vår vardag smidigare och lägga mer tid på sådant vi gillar istället.
Jag tror den stora boven för oss just nu är att vi inte har något egentligt sparmål, vi vet inte exakt vad vi ska göra med pengarna och när vi ska ha dem. Sysslar man med t ex Fire är man ju extremt målmedveten, man sparar exakt så mycket pengar man behöver för att uppnå det man eftersträvar.
Avsaknaden av konkret sparmål tror jag gör att jag fastnar lite i denna frågan.
Hur tänker ni kring detta.
Grubblar ni också över hur mycket man bör spara?
Sparar ni så mycket ni bara kan och lever på det som blir över?
Lever ni så mycket ni bara kan och sparar det som blir över?
Har du ett sparmål, eller vad är det som avgör hur mycket sparar?
Spännande fråga. Här på forumet platsar vi inte i lyxfällan. Däremot är vi i riskzon för att hamna i programmet snålfällan.
Tänker mycket på sparandet. Vill hitta en nivå där alla pengar inte slösas bort på onödiga saker. Men samtidigt inte bli för snål. Familj och vänner ska inte behöva se mig som en snål människa som aldrig bjuder till.
Så som svar på frågorna. Försöker spara så mycket jag kan utan att för den delen bli snål. I slutändan är nog mitt fokus mer på att spara så mycket jag kan, än att leva så mycket jag kan. Sedan har jag några sparmål. Bland annat nå upp till vissa summor innan jag fyller X antal år. Samt spara ihop till ett hus, medan man har en tillräcklig buffert och en egensparad pension.
Såklart hade man kunnat haft ett mer tydligare sparmål. Att jag ska spara ihop en exakt summa för ett hus och pension. Men jag drivs att kunna se mitt sparande öka varje månad. Har inte behövt några fler mål för att kunna sporras till att spara.
Det beror nog helt på i vilket läge man är i livet, själv 54 år med dom stora investeringarna redan klara, så för min del kan jag gå ner i arbetstid (egen företagare) istället.
Men när vi var yngre och hade större bostadsköp, fritidshus, andra dyra intressen behövdes betydligt mera sparande
Jag är troligtvis inte en person som skulle bli lyckligare av att jobba 80 %. Jag känner inte heller igen mig när någon beskriver tiden på jobbet som ett slags ekorrhjul där tiden går förlorad. För mig handlar sparandet om att skapa trygghet och frihet. Många problem går att lösa genom att ösa kapital på det. När det inte går kan man ofta lösa det genom att ösa ännu mer kapital på det. Jag tror jag citerar någon nu men osäker på vem.
Frihetsdelen handlar att skapa fler val i livet. Man kanske vill prova en ny affärsidé, köpa ett boende, få en viss upplevelse osv. Allt det här kräver kapital.
Grubblar ni också över hur mycket man bör spara?
Det händer. Jag har ett relativt högt månadssparande och vet kanske inte riktigt när det är dags att trappa ned.
Sparar ni så mycket ni bara kan och lever på det som blir över?
Lever ni så mycket ni bara kan och sparar det som blir över?
Jag sparar utan att vara snål men det är sannolikt mer ett privilegium av att ha en hyfsad inkomst än en särskild sparstrategi.
Har du ett sparmål, eller vad är det som avgör hur mycket sparar?
Nej. Man får fira lite milstolpar på vägen men det är ju inte så att man tänker att när jag har X kr på kontot så slutar jag att spara.
När man sparar pengar väljer man bort att göra någonting nu för att möjliggöra något i framtiden.
När man spenderar pengar väljer man bort att göra någonting i framtiden för att möjliggöra att något någonting nu?
Jag skulle till exempel kunna spara 0kr i månaden. Det skulle ge mig massa möjligheter, typ
Bo närmare vattnet
resa flera gånger om året
gå ner i arbetstid
Men jag hade inte haft någon ekonomisk trygghet
jag hade behövt jobba heltid till pensionsåldern, vilket jag inte ens vet vad det är
etc.
I verkligheten vill man ju ligga någonstans emellan de två extremerna
Jag känner mycket igen mig i det du skriver, både hur du ser på arbetet och hur du ser på sparandet.
Tror t ex inte jag personligen heller vill jobba 80%, men det finns massa andra tråkiga grejer som jag gärna slipper, typ luka i landen även om jag gärna har en fin trädgård.
Men det jag tror jag kommit fram till för egen del att andelen jag sparar inte framkommit som en rationellt beslut. Det har bara råkat bli vad det är idag.
Och när jag började grubbla på om det var lagom mycket pengar jag sparade eller inte så skapade det bara fler frågor än svar
Jag måste säga att jag blev lite provocerad av uttalandet att om man månadssparar mycket så skulle man i stället kunna välja att spendera mer tid med familjen. Det är långt från alla jobb som det går att skala ner i arbetstid. Jag jobbar mer än heltid men ser ingen möjlighet att ha kvar ett jobb som det jag har om jag skulle lägga mindre tid. Uppskattar all tid jag får med barnen och ser till att framförallt använda helgerna till att umgås. Min fru har ett jobb där det är fullt möjligt för henne att arbeta mindre än 100%. Men när hon jobbade 80% innebär det att hon gjorde 100% av uppgifterna på 80% av lönen. Hennes chefskollegor som också hämtade barn vid samma tidpunkt på eftermiddagen rapporterade 100%… Inte en bra deal. Känns svårt att i roller där du har många gruppmedlemmar och ett jobb som du inte stänger av ifrån att jobba mindre än heltid.
Vi väljer att månadsspara 50.000 kr (plus löneväxling till min tjänstepension) för tillfället eftersom vi inte upplever att det skulle ge oss mer om vi skulle spendera pengarna. Möjligen kan vi tänka oss att köpa städning igen efter pandemi är över och jag inte jobbar hemma 100%.
Sparkapitalet gör att det blir lättare att ta ett aktivt val att förändra arbetssituationen om vi vill i framtiden. Vi har konkreta sparmål i en sorts 10-årsplan. Sparmålen och månadssparandet hjälper oss, som tidigare högnivåkonsumenter, att möjliggöra ekonomisk frihet. Men en plan är bara en plan till den ändras, livet kommer få komma emellan.
Jag håller inte alls med om att det kan vara ett universellt uttalande att få ner arbetstiden om du sparar 20000 kr per månad. Jag sparar för att känna mig trygg i min framtid och till slut inte behöva vara beroende av en arbetsgivare alls. Samtidigt gillar jag faktiskt mitt jobb. Jag föreställer mig att jag vill ha mer frihet från det i framtiden någon gång, men om jag bytte ut dessa besparingar mot fritid nu skulle jag förmodligen inte få så mycket värde på det. OCH jag skulle fortfarande vara beroende av en arbetsgivare längre, även om det är deltid. Det är år i framtiden som jag kan tänka mig att slappa och skriva på heltid i en stuga mitt i ingenstans. Jag känner inte heller att min livsstil är sämre på det jag spenderar nu - inget behov av att blåsa upp. Så att fortsätta arbeta och spara så mycket som möjligt för framtida TOTAL frihet (snarare än deltidsfrihet) medan du njuter av mina nuvarande förhållanden är bara mest vettigt.
Jag funderar väldigt mkt på sparande och att hamna på en lagom nivå på sparandet. Lyssnade också på detta avsnitt, och det fick mig att fundera kring om jag sparar för mkt egentligen. Jag sparar ca 40-45% av min nettolön varje månad, vilket motsvarar ett sparande på ca 15 tkr per månad. Har heller inget direkt mål med sparandet mer än att skapa mig ekonomisk trygghet. Att hitta balansen mellan spara och spendera är väldigt svårt tycker jag.
Jag gillar “lyxprylar” t.ex. Kan vara öppen med det utan att skämmas. Jag uppskattar ett par välgjorda engelska skor, snygga byxor, välgjord kostym, ett gott vin, en fin klocka etc. Obs vi pratar gott hantverk här som varar många år och inte något med dålig kvalitet med stor logotype på (som säkert av många kan uppfattas som lyxprylar). Ofta i “spararkretser” handlar ofta det mesta om att spara så mkt som möjligt, man cyklar, äter matlåda, säger upp alla streaming abonnemang etc etc. För mig ger det inget roligt liv. Jag älskar estettiskt snygga saker såsom kläder, tavlor, snygga hotell. För mig spelar bil däremot ingen större roll, kan lika gärna köra en några år gammal bil istället för en ny BMW.
Jag har själv svårt att hitta balansen, att faktiskt unna sig saker som ovan utan att vara för hård mot sig själv och ha ångest över att man borde spara mer… det skulle vara kul om detta diskuterades lite mer. Vad är en ok nivå att lägga på lyxprylar varje månad i förhållande till sitt sparande? Vad är en ok nivå på summa som man äger i tavlor, vin och klockor i förhållande till sitt totala sparande. Självklart varierar ju detta mellan varje individ, men jag tror iaf att jag måste hitta mina egna regler så jag verkligen unnar mig det jag mår bra av och inte är dumsnål mot mig själv. Jag gillar uttrycket att man ska spara rejält på det som inte ger en någon energi, men spendera rejält på det som ger en energi. Men lättare sagt än gjort ibland.
Vi har hittat någon form av balans känns det som. Vi pratar ofta om vår ekonomi, vad vi vill och inte vill vilket gör att vi synkar bra.
Skulle gärna odla mer när vi får tid över efter vår tillbyggnation där vi gjort +75% själva. Exempelvis idag diskuterade vi att sambon kanske ska gå ner i arbetstid då vi ska få en till familjemedlem, men det blir efter föräldraledigheten. Vi gillar också att göra saker tillsammans, det gör gott för själen och sinnet och man har en möjlighet att lära sig något nytt. Förutom nya kunskaper lär man känna varandra bättre också.
Vi har inga skulder förutom bolånet, men två bilar. Nu har jag en förmånsbil genom jobbet så den kostar indirekt.
Jag skulle nästan vinkla oss mer mot att vi lever så mycket vi önskar i dagsläget och att det blir rätt mycket över.
edit: För jämförelse har vi cirka 900tkr före skatt i årsinkomst och är i 30-årsåldern som er.
Min sparstrategi numera är lite en balans mellan sparmål och minimum levnadsstandard. Jag har ett minimisparande som jag utan undantag sparar varje månad för att nå mina konkreta sparmål inom rimlig tid, men sen sparar jag ofta mycket mer, men pga det minimisparande har jag inga kval ifall jag nån månad sparar mindre än vanligt för att kunna göra nåt roligt. Som barnfri och singel har jag inte några gigantiska utgifter, men jag vill kunna ha en god middag med gott vin på lördagar utan att känna skam liksom. Jag har släppt lite på mina sparkrav på senare tid, jag är student men jobbar mycket extra för bra betalt. Förut la jag undan ALL lön och levde endast på CSN, vilket jag kanske ångrar och tycker var lite överdrivet, speciellt då jag sparade med allt för låg risk under den tiden. Kommer ju kunna spara ihop pengar mycket lättare nu när jag börjar jobba som läkare efter examen i vår, så kanske inte hade behövt leva på snabbpasta hela studenttiden.
Sparandet fyller olika funktioner i olika delar av livet, och vilket som är “rätt” sparande skiljer sig förstås mellan individer beroende på sparmål, riskvilja och livsåskådning. Det finns därför inte ett rätt sparande.
Både jag och frun har förmånen att ha roliga och välavlönade arbeten, vilket ger oss goda marginaler.
I perioder har vi rest mycket med barnen och fyllt på upplevelser och minnen, men sparat mindre, i andra perioder när vi haft ett konkret sparmål har vi sparat mer.
Allt handlar om vart man är på väg. Vi sparade intensivt för att ha råd att köpa ett fritidshus, som vi nu har vi köpt, och nu lägger vi pengar på renovering vilket lämnar ett mindre sparutrymme för tillfället.
När vi är klara med det börjar vi spara igen, för att kunna punktamortera ordentligt framöver.
Så sparandet är för oss ett dragspel som möjliggör den livsstil vi vill ha nu och i framtiden.
Nej, inte längre. Det är liksom så omedvetet att det inte skulle gå att inte spara.
För mig fungerar det dock mycket som motivation om det är något som jag inte kan göra eller skulle vilja göra. Därför försöker jag “leka” ganska mycket med det. Sedan blir det ju också lättare när man får en god ekonomi.
Nej. Inte alls.
Jag försöker leva efter Ramit Sethis filosofi:
Spendera extravagant på det som är viktigt för dig. Lika extra vagant som du är med det som är viktigt för dig, var lika brutal snål med det som inte är det.
Rent konkret i vårt liv ser det ut som:
Inte viktigt för mig - bil (därav 12 år gammal Volvo), kläder, resor
Väldigt viktigt för mig - hjälp i vardagen (au pair, hantverkare till det mesta, matkasse, ekologisk mat etc), vissa teknikprylar etc.
Sedan har jag mer och mer också börjat fundera på. Vad är glädjen med att ha pengarna på kontona om man inte använder dem till något?
Ja, mitt “sparmål” är 2 Mkr i avkastning på årsbasis i företagen (motsvarar ca hälften privat).
Nu ska vi snart börjar leva på pengarna så det blir mer historik för min del. Vi har levt, gjort och rest som vi velat utan att för den sakens skull slösa. Göra det man vill men med smarta val. Resten har sparats.
Sparmålet har i många år varit att bli ekonomiskt fria dvs att vi själva bestämmer var och med vad vi jobbar med, och strunta i att jobba om vi känner för det, tex att stötta ideella organisationer för ett bättre samhälle. Nyckel ordet/målet för oss var frihet att göra vad vi vill
Jag har grubblat över det men har nu kommit fram till att det inte ger mig något att grubbla så jag har slutat med det!
Jag och min hustru har olika syn på sparande och det tror jag är bra eftersom det annars skulle kunna bli extremt!
Jag har inget problem att betala 1000 kronor för en flaska Champagne eller 100000 kronor för en kryssning men utöver det skulle jag helst spendera så lite pengar som möjligt och SPARA. Min hustru har istället inställningen att vi nu har sparat så mycket pengar så nu behöver vi inte spara mera. Hon är som tur är inte särskilt intresserad av att shoppa men om hon ser något hon vill ha så skulle hon inte fundera på om det är värt att köpa eller om det är bättre att spara pengarna. Jag tänker alltid på det, inte för att jag egentligen behöver utan för att jag tycker att det är så roligt att spara!
Förutom när jag dricker ett glas god Champagne eller sitter på en kryssningsbåt, gärna i Västindien, så tycker jag alltid att det är roligare att ha mycket pengar än att göra av med pengar! Eftersom det är dumt att vara rik när man dör så är det bra att min hustru har en annan inställning till sparande då det gör att även jag gör av med pengar!
Vi har båda ett ganska stort, I förhållande till våra ganska låga inkomster, automatiskt sparande varje månad. Utöver det så försöker jag göra av med så lite pengar som möjligt, utan att min hustru påverkas negativt av det, och så sparar jag det som blir över.
Fram till i höstas hade jag ett mål för hur mycket jag ville ha sparat när jag går i pension om max 15 år. Den mycket goda värdeökning jag hade på mitt sparande förra året gjorde dock att jag nådde det målet under hösten! Nu behöver jag fundera på ett nytt sparmål. Tyvärr är det så att ju mera pengar jag har ju roligare tycker jag det är att spara ännu mer! Kanske borde jag låta min hustru ta hand om min lön så att pengarna gör nytta!
Vi har också den skillnaden mellan mig och min fru, att min grundinställning, eller vad man nu ska kalla den, är att slösa. Medans min frus grundinställning är att spara. Vi flyttade ihop när vi var 20år gamlas. Så vi har med åren lärt oss av varandra, både att unna oss och att spara.
Tror dock att det är enklare att hacka slösa- än sparatypen. Att spara med autogiro på lönedagen var det som till sist fick mig att börja spara för ca 15 år sedan. Frun min kunde utan problem spara det som blev över varje månad.
Hur hackar man sparatypen om man själv tycker man borde unnat sig mer än man tillåter sig?
Ja, är väl där någonstans jag försöker landa, men det är jobbigt. För det innebär att man måste inse vad det är som verkligen är viktigt för en och inte
Jag blir hackad genom att min hustru blir sur på mig när hon tycker att jag är för snål! Det räcker för att jag ska tycka att det är värt att göra av med pengar i onödan! Kanske har hon rätt i att jag kan unna mig mer men jag tycker själv att jag unnar mig mycket när jag kan spara mera!
Förr kunde jag också spendera pengar på saker som hon ville ha, ofta saker till hushållet, som för mig var helt onödiga. Nu låter jag henne istället betala för såna saker utan att få dåligt samvete för att jag inte “bidrar”. Jag tror att det är lösningen som är bäst för oss.
Jag kompenserar henne för det utan att hon vet det genom att vi flyger business class när vi åker till USA utan att jag berättar för henne hur mycket det kostar… (En tredje sak jag tycker är värt att spendera pengar på men inte för ofta och gärna i kombination med en kryssning!)
Hon skulle inte tycka att det var rimligt att betala för business class biljetter och jag tycker inte att det är rimligt att inte göra det om man kan!
Ofta i “spararkretser” handlar ofta det mesta om att spara så mkt som möjligt, man cyklar, äter matlåda, säger upp alla streaming abonnemang etc etc. För mig ger det inget roligt liv. Jag älskar estettiskt snygga saker såsom kläder, tavlor, snygga hotell. För mig spelar bil däremot ingen större roll, kan lika gärna köra en några år gammal bil istället för en ny BMW.
