Komma över ”fixering” vid pengar

Vardagsekonomi
1

Jag har så länge jag kan minnas alltid haft ett ekonomiskt tänk. Bodde hemma under studietiden, rest mindre än de i min omgivning och haft billiga intressen. En period efter jag studerat jobbade jag 150% och levde på kanske 10k per månad. Men kände aldrig att jag saknade något.

Sen blev jag tillsammans med en tjej och vi gjorde saker tillsammans, utgifterna steg något men fortfarande på en rimlig nivå, dock minns jag att det kändes lite orimligt att inte handla i tre olika butiker för att maximera extrapriserna, att äta ute var sällsynt etc.

Åren gick och fick en ny tjej med vilken jag började dela ekonomi i samband med graviditet. Det var en lite jobbig omställning (delar på lönerna, inte sparat kapital). När hon köpte ”dyr” mat var det ju av våra pengar, att köpa inredning som jag tyckte var onödig var också lite jobbigt. Löste det med att ordna fickpengar vilket över tid gjort att det känts ok, även om jag fortfarande tycker flera inköp är onödiga (dock skulle ”normala” folk tycka de var fullt rimliga.

Problemet som kommit är att vi nu köpt nytt större hus som kommer vara betydligt dyrare i drift. Omkring 8k per månad. Det var helt och hållet ett gemensamt beslut att köpa det dyrare huset (kollat på hus i flera år och aldrig hittat något vi båda tyckte passa till 100%), men jag blir ändå orolig över min syn på pengar och hur jag ska förhålla mig.

Idag har jag accepterat vår situation eftersom vi alltid gått plus varje månad och då gillat läget, men tänker redan nu innan vi flyttat in på hur jag ska förhålla mig till att inte gå lika mkt plus.

Är medveten om att jag har rätt mycket marginaler (amortering på 5k per månad, belångsgrad på 55%, ytterligare amortering på 3k för att täcka underhåll, sparar 5k på börsen, amorterar på värdeminskning på bil fast vi inte har lån etc).

Men likväl känner jag redan en stress för att vi kommer ibland gå back och att jag vill dra ner på alla utgifter för att se till att det inte händer. Men vill inte heller skapa massa friktion av att gå runt och snåla i familjelivet.

Är en orossjäl och är medveten om att även om jag skulle få 5k mer i lön skulle jag nog inte känna mig så mkt lugnare, men tänker ändå att jag skulle det.

Någon som känner igen sig i dessa ostrukturerade tankar?

5 gillningar
2

Eventuellt kan denna tråd och poddavsnitt att besvara din fråga.

Jag har också haft tendenser fokusera alldeles för mycket över sin privat ekonomiska situation.

En metod som jag använder mig, för att hantera mina tankar om privatekonomi. Är att utsatta mig för värsta tankarna och acceptera att värsta tankerna kan ske. Att bryta sitt ältande är viktigt, för att möjliggöra ett inre lugn för sig själv.

2 gillningar
3

Låter som en psykologbok jag läste en gång. Sluta älta och grubbla. Ganska många bra poänger i den :pray: Olle wadström tror jag skrivit den.

3 gillningar
4

Jag skulle gissa på att detta forum kryllar av personer med samma beteende. En del tycker att det är ett problem, andra inte.
Få verkar ha en bra lösning. Men söker du lite har jag för mig att det finns många trådar med liknande problemställning.

Jag har varit i din sits. För mig har det gradvis gått åt ett annat håll i takt med att jag fått problem i livet som inte går att lösa med pengar.

5 gillningar
5

Senaste åren har jag haft den här inställningen i livet:

Tänk ifall jag förlorar alla pengar? Det får vara så att jag förlorar alla mina pengar.
Tänk ifall jag får sparken från mitt jobb? Det får vara så att jag får sparken
Tänk ifall jag aldrig kom nå en miljon sparande? Det får väl vara så att, jag aldrig kommer att kunna spara till en miljon.

Negativa tankar har tendenser att ta över hela sitt liv, ifall man inte får redskap att hantera negativa tankar.

7 gillningar
6

Känner igen mitt gamla jag i mycket av det du skriver. Har du hört talas om ”guilt free spending” med Ramit Sethi? Han har många bra videos om ämnet på youtube bland annat. Summa summarum är spenderande precis som sparande något man får ”träna” på för att bli bra på det. Annars är boken ”Die with zero” med Bill Perkins läsvärd, Jan och Carro har gjort avsnitt om den här på RT.

2 gillningar
7

Vi har inte gemensam ekonomi, bland annat av de skäl du nämner här. Jag skulle tycka att det vore jobbigt att inte ha full kontroll själv. Sedan har jag vissa laster förstås, saker som jag lägger pengar på. Det är då inget jag behöver redovisa eller stå till svars för.

2 gillningar
8

Hur har ni delat upp det? Har ni barn?

Vi har en pott på egna fickpengar som täcker eget sparande, kläder, träning etc och där får man justera som man vill. Men är ju en mindre del jämfört med kostnaderna för bostad, bil, mat etc

1 gillning
9

Vi har ganska olika startpunkter och förutsättningar på det ekonomiska planet. Vi har gemensamma barn men det finns också särkullbarn med i bilden.

Jag äger boendet och står ensam på alla lån. Hon betalar en andel av de gemensamma kostnaderna. Vi har ganska låga kostnader så hennes löpande ekonomi är helt ok. Hon kan spara ett antal tusen varje månad utan att ha någon markant hög lön.

1 gillning
10

“Lite orimligt att inte handla i tre olika butiker för att maximera extraptiserna”.Värderar du inte din egen tid och bekvämlighet till någonting?

“Dyr mat” Vill du spara, så får du väl dricka cremant i stället för champagne till musselsoppan, det gör jag. Skämt åsido, nog måste man väl unna sig lite god mat ibland. Man kan inte bara anpassa kosthållningen till de extrapriser som finns.

Det är bra att du börjar komma till insikt om dina problem. Blir det inte bättre så får du söka professionell hjälp.

3 gillningar
11

En spontan tanke, måste det vara 100% gemensamt?

Kan ni inte dela dom självklara kostnaderna (boende, barn, mat osv) Därefter sköter ni er egen ekonomi. Vill partnern köpa inredning, låt hen.

Nu vet jag inte hur mycket du pratar med din partner om detta men tror det kan vara viktigt. Risken finns att du upplevs orimligt snål annars.

Lycka till!

6 gillningar
12

Med risk för att förvärra din oro, det kanske är värt att inte snöa in för mycket på ekonomiska faror utan också se till andra typer av faror för att få perspektiv. En stor fara när man är i din fas med småbarn och nyinförskaffat hus är att man inte klarar av att hålla ihop relationen, det blir för höga påfrestningar. Att man snålar och inte unnar sig tex barnvakt, städhjälp eller vad som kan tänkas avlasta en trött familj kan vara en större fara än att man inte sparar den där extra tusenlappen. Så se till att du oroar dig för och prioriterar rätt saker. Pengar är bara ett verktyg och inget annat.

27 gillningar
13

Jag tror du är ett hopplöst fall.
Men jag tror att det kommer mildras med åldern.

3 gillningar
14

Jag har en annan vinkel på detta än tidigare inlägg. Ser inte riktigt problemet förutom att du behöver fokusera på ditt eget och inte jämföra dig så mycket med omgivningens beteenden.

Underbart. Se detta som en superkraft istället för ett handikapp. Många filosofer och religiösa grupper genom tiderna skulle avundas den förmågan.

Utmärkt, du kunde sätta på dig spenderarbyxorna när du kände att det gav dig något.

”Normala” människor är ofta lite dumma i huvudet. Vill du ha normala resultat bör du försöka imitera dessa, vill du ha abnormala resultat (på ett positivt vis) får du tänka själv.

Så gör inte det då. Se det som ett prioriterat område du väljer att lägga resurser på, samtidigt som du fortsätter snåla in på sådant du inte bryr dig om.

6 gillningar
15

Så länge du och din partner har liknande syn på pengar och spenderande så är det nog inte så viktigt exakt hur ni hanterar frågan. Det är när man har skillnader i synsätt som det lätt uppstår problem.

Jag har själv valt att kompromissa med vissa saker. Min sambo vill exempelvis köpa vissa saker nya som jag hellre skulle köpa begagnade. Eftersom det är viktigt för henne får hon göra det.

1 gillning
16

Du amorterar 8000 per månad och sparar 5000 per månad. Trots detta ogillar du “onödigt” dyr mat och att ha en mysig inredning i ditt hem.

Läs och ta till dig av Professor Kalkyls inlägg.

Hux flux har barnen flyttat ut och sedan går några år till. Sedan sitter du som pensionär med några miljoner i förmögenhet. Hur roligt är detta? Du lever NU, vad som händer i framtiden vet ingen.

Självklart skall du fortsätta att spara, men kom ihåg: Sparande är uppskjuten konsumtion, antingen för dig eller dina barn.

14 gillningar
17

Jättemycket roligare än att sitta som pensionär utan miljonerna? Sedan är TS fortfarande ganska ung (tolkar 84 i användarnamnet som födelseår, alltså 40 år), och om han i framtiden kommer på att han vill göra x, y eller z så hade de där pengarna som brändes på ”mysig inredning” han ändå inte brydde sig om gett maximalt handlingsutrymme för det han verkligen vill göra - om det dyker upp något sådant.

Nu verkar ju dock @Victor84 tillfreds med sin konsumtionsnivå, så han behöver inte öka denna för att ”leva” full ut. Att koppla ihop ökad konsumtion av vardagliga ting med att ”leva” är smått bisarrt.

9 gillningar
18

Har nu lyssnat på avsnittet som rekommenderades ovan och känner igen mig in det Caroline säger (rädsla att om man släpper kontrollen kommer allt haverera, rädd för förluster etc).

Tycker Kalkyl gör en bra poäng och jag underskattar säkerligen den risken. Men eftersom den risken är mindre ”konkret” så har den inte behandlats som så viktig utan fokus har legat på olika beräkningar av ränteprognoser, elpriser etc. Men ja, behöver tänka mer på den delen. (Ska dock säga att jag ju redan nu håller tyst om vissa saker som jag ser som onödiga etc, så försöker att inte låta besattheten styra).

Gällande att exv inte äta dyr mat etc ser jag det inte som en uppoffring. Inte heller att jag köper mindre kläder än genomsnittet. Men det är ju kopplat till mig, svårigheten kommer in när andra (sambo och barn) inte ser det på samma sätt och vill lägga pengar på sånt jag tycker saknar värde. Då blir den där extra tusenlappen på leksaker, ytterligare en leksak och utemat ett orosmoment för det blir till en vana och då stiger den generella kostnadsbilden.

Om vi leker med tanken att allt blir väldigt mkt dyrare (mat, el, räntor etc) och allt annat lika så kostar det 10k mer i månaden utan att man fått något mer. Då vill jag redan innan ha förberett mig mentalt på att kunna leva på det sättet. Och det har ju funkat för mig personligen, men det har inte testats i hur det skulle funka för familjen.

Som det också nämnts ovan så handlar det ju mycket om hantera oron och ta problemen när/om de väl kommer och tro på ens förmåga att kunna lösa det då.

Kan väl sägas att jag tror att en del av att jag känner ett stort behov av att spara ligger i att jag själv fick ett arv av mina farföräldrar och jag känner en form av plikt att även kunna ge samma möjlighet till mina barn. Dock förstår jag ju också att om det sker på bekostnad av att barndomen blir ett helvete att det inte är värt det.

Slutligen vill jag säga att det är inte som att vi lever på skorpor och bara sitter hemma och räknar ören. Vi semestrar någon gång per år, matkostnad på 8k per månad, har 5k var i fickpengar (ska dock inkludera sparande).

1 gillning
19

“För mycket och för litet skämmer allt” säger ordstävet.

Jag hade en “lagom” konsumtionsnivå som ung och medelålders, och sitter jag ändå här som pensionär med några miljoner.

Hur tråkigt hade det varit om jag valt bort allt roligt som ung? Har du exempelvis inte gjort några utlandsresor som ung, lär du inte göra dem som pensionär heller. Att leva som fattig för att dö rik känns något andefattigt.

9 gillningar
20

Tråkigt med fixering vid just pengar, för de är bara en papperslapp me siffror på å inge värde förrän den dagen man byter de mot någe…
Sparande är bra, men målmedvetet sparande är klart bättre… Spara för sparandets skull är lite överdrivet… Gäller att leva lite mer i nuet istället å unna sig lite…