Vi är ett ungt par som tjänar bra men ändå känner frustration kring pengar. Mycket vill ha mer. Vi kämpar emot att ha inflation i levnadsstandard, våra gemensamma löner har ökat kraftigt senaste åren. Vi har inga barn, men planerar det om några år.
Har ni några visa ord att ge till ett ungt par? Vi vet att vi kan spara mer och att vi tjänar mer än gemene man men ändå sitter något och gnager.
Vi får idag ut ca 100k/mån efter skatt och sparar 30k/mån på börsen + 8k amortering.
I den mån jag är nöjd har jag nog fått det från olika släktingar.
Arv som förbättrar ekonomin avsevärt
Billiga intressen, låga krav på tillvaron
Arbetsmoral
I den mån jag inte är nöjd har jag nog själv ställt till det för mig genom att dra egna slutsatser från böcker, vänner, media, utbildning m.m. som gett lite hjärnspöken. Kanske borde jag ha det bättre med min förmögenhet, tvivlat på arbetsmoralen m.m.
Såg till att ha ca 18m på ISK (ca 110% aktiefonder), är runt 35. Finns inget ekonomiskt bättre än att kunna köpa vad man vill när man vill för en själv och familjen. Finns noll anledning för att oroa sig för ekonomin. Visst, tjänar väldigt bra på lönen också men det används primärt som köpkraft för lån av bostad.
Mitt tips är att skaffa barn, finns inget bättre i livet. Du kommer märka hur allt annat kommer sekundärt, helt naturligt, precis som det ska vara. Rätt befriande faktiskt, enda meningen med livet helt enkelt. Alla som har barn vet exakt vad jag menar.
Hur vi blev nöjda? Tänker mig att det är en blandning av att kunna ha det bra nu (ett tryggt varmt hem, alltid mat på bordet, möjlighet att utöva intressen) och långsiktigt (vet att sparandet tickar på och att vi kommer ha det bra även i framtiden). Men också landa i att det inte går eller är rimligt att kunna göra exakt allt samtidigt; det är inte möjligt att åka på jordenruntresor, bo i coolaste strandvillan, ha en lyxbil, satsa på karriären och också vara hemma och ha det chill. Var sak har sin tid och det jag gör nu är något jag har valt (vilket gör att jag också valt bort något annat, men det är helt okej).
Jag tycker det låter som att ni har en jättebra ekonomisk situation, är du/ni säkra på att det är just ekonomin som ”skaver”, och inte nått annat? Ni kanske egentligen bara går och väntar på att försöka få barn eller köpa eget ställe att renovera eller vad det nu är? Det kan ju vara logiskt ”rätt” att vänta och spara, men livet är pågår också nu, så om ni vet vad ni drömmer om så börja utforska om det är möjligt att börja redan nu? Eller i alla fall tidigare än ni kanske tänkt baserat på vad man ”borde” göra?
Det är ganska svårt att förstå om trådstartens rubrik är allvarligt menad. Du vet ju själv att ert hushåll har det bättre ställt ekonomiskt än typ 98% av alla andra.
Vad är det med synen på pengar som är problemet? Utveckla gärna detta för att det är svårt att förstå utifrån inläggen.
Är ni bittra över att ni inte kan köpa en lyxvilla redan idag? Eller att ni ”måste” spara så mycket och därför inte kan/får göra grejer i vardagen? Att ni inte redan nu är FIRE?
Det är en mognadsfas i livet. Till slut kommer ni märka vad som gör er lyckliga. Man kan alltid köpa en större låda och förvara saker i. Det är relationen som är viktigt och när ni får barn så kommer ni få andra prioriteringar i livet. Just nu ska ni bygga ett berg med pengar. Sen chillar ni och tar hand om barnen. Karriären blir på paus och ni fokuserar på barnen OCH varandra. Gräsmattan är inte grönare på andra sidan. Så se till att ni tar hand om varandra. Småbarnsåren slaktar förhållanden på löpande band. Där måste ni vara vaksamma.
Att inse att inga pengar i världen skyddar dig mot döden så har du och de dina rimlig hälsa så har du all anledning att vara tacksam.
Samhället och ytterst starka företag jobbar natt och dag på att få dig att tro att du kommer bli gladare i livet av att konsumera mer. Låt bli “sociala” medier och annan skit som förgiftar skallen och undvik även i den mån det går människor omkring dig som lever efter den devisen.
Jag läser och försöker så gott det går ta åt mig av de gamla stoikerna: det är inte din miljö som gör dig olycklig, det är dina tankebanor om din miljö. Och tankebanor kan man ändra. Det är inte alltid så lätt, men det är heller inte så lätt att hela tiden jaga den hedoniska löpmaskinen…
Låter som om ni har ett bra läge att utforma ert liv efter vad ni väljer.
Svårt att veta hur man kommer prioritera när barnen kommer.
Vi drabbades av stark vilja att som par arbeta mycket mindre och bo betydligt större på marken i lugnt område i eget hus när vi fick våra barn.
Vi accepterade inte heller gängse metod att lämna barnen på förskola tidigt. Först när det yngsta var tre år började dom där och även efter den tiden arbetade frun deltid i många år.
Vi fick köra riktigt magert ekonomiskt och förbrukade ändå en del sparpengar löpande under flera år. Med viss bävan tänker jag på vad som hade hänt med oss om ex Elpriset löpt amok redan på den tiden. Vi förbrukade drygt 30.000 kWh per år i vårt slitna hus byggt på 60-talet. Otäck tanke.
När någon har mer pengar än resten av världen tillsammans, tror jag man fortfarande inte är nöjd. Mycket vill ha mer.
Är själv top 10% enligt inkomststatistiken, och jag fattar inte hur folk har bil, hus barn och vovve. Trots top 10%, visst är det möjligt att köpa en ny lägenhet 2 rum och kök men alla pengar som blir kvar efter ca 45%skatt går till boende om man vill köpa något någorlunda nytt.
Hur lägger man undan till framtiden? Stoppa in pengar i en byggnad som åldras varje dag? Tror aldrig att jag kommer att bli nöjd, som anställd, med min ekonomiska situation. Jag vet inte, men för mig känns omöjligt att bli nöjd… Och jag vet att många med situationen nedre 10% skakar på huvudet år mig. Jag är inte orolig för att sätta mat på bordet, helt klart, men det är inte det frågan var. När blir man nöjd? Det undrar jag också…
