Jag och min fru har en fundamentalt skild syn på hur vi väljer att placera tillgångar.
Till saken är att vi har aldrig haft gemensam ekonomi, det har aldrig behövts, vi har alltid tjänat bra och vi har ganska lika värderingar när det kommer till att spendera. Jag har tyckt att det varit rätt skönt ärligt talat framförallt pga vår skilda syn på sparande och placeringar, jag sparar systematisk en ganska ansenlig summa med hög riskspridning, kollar Avanza alldeles för ofta osv. Min fru sparar också en del i globala indexfonder och liknande, men inte i paritet till vad hon skulle kunna. Hon gillar att har ett rejält “fck off konto” även om det absolut inte ligger i hennes natur att bara ändra kurs. Vi befinner oss i en väldigt stabil ekonomisk sits och det finns i praktiken inget scenario där vi behöver en större summa pengar. Jag börjar bli mer och mer stressad över hennes sparkonto som nog är närmre 2 milj. Min fru är klipsk, logisk, noggrann och betydligt smartare än jag men i just detta fall så styr känslorna.
Hur har ni hanterat det om ni har väldigt olika syn på placeringar och sparande? Är alla par på samma våglängd när det kommer till syn på pengar och sparande? Hur kan man behålla känslan av att “fck off kapital” samtidigt som man har en sparhorisont på 20 år? (och jag tror att det är den sista punkten var skon klämmer)
Jag förstår dina känslor. Men om det inte är något viktigt problem så kanske det inte är värt att bli stressad över? Det är mer värt att behålla en bra relation än att tappa fattningen över pengar som inte har nån avgörande påverkan på era liv.
Jag tror det är viktigt att hitta en gemensam linje, särskild om ni är gifta och har gemensam ekonomi. Era två synsätt är inte oförenliga, om vi tänker ett koncept med hinkar. Ni kanske kan mötas halvvägs, där det finns ett tak för pengar på sparkonto, och där aktieportföljen kanske även innehåller andra tillgångsslag för att sänka volatilitet och max draw down? Flera miljoner på sparkonto (speciellt samma bank) låter inte så tryggt. Urholkas av inflation. Insättningsgarantin täcker “bara” 1 150 000 kronor per person och institut.
Och nu har de ju inte det, så jag är på @Bjornen s linje: Det kvittar. Jag och särbon funkar helt olika. Jag och exet gjorde också det. Det var inte ekonomi som separerade mig och exet och det är inte ekonomi jag och särvon fokuserar på.
Det här däremot, är mycket relevant och bra att ta med sig:
Nej, håller med, och jag ska kanske inte överdriva. Det är inte så att jag ligger sömnlös över situationen eller något som ger upphov till några konflikter, mer lite av en frustration. Och slutändan så är det ju egentligen inget större problem om man ser pengar från ett större perspektiv om trygghet och möjliggörare.
Vi har helt gemensam ekonomi. Sedan vi flyttade ihop för 40+ år sedan.
Vi ser till att våra individuellt förvaltade sparade pengar är hyfsat samma summa över tid.
Vi väljer själva utan tjafs hur vi placerar det vi har på våra individuella konton.
Kontona är individuella enbart avseende vem som förvaltar dom. Hela totalsumman anser vi vara gemensam. OM jag skulle köpa mig ett hobbyfordon eller hon en resa med sina vänner betalar vi från denna gemensamma pott. Dvs hälften var från vårt sparande i praktiken.
Det har hänt. Upp till utgifter i häraden 100.000 Sek som mest. Skulle kunna gnissla förstås om vi spenderade väldigt olika mycket. Det har dock jämnat ut sig hyfsat över tid. Frun spenderar mer på sociala resor till släkt och gamla vänner och jag på teknikprylar. Vi för inte bok..
Jag kan komma med försiktiga tyckanden om vad jag tycker är lämpligt avseende placering men mest om jag känner att hon inte tänkt igenom lämplig input för att bedöma vad som känns rätt för henne. Jag förebrår henne inte att hennes huvudsakliga sparande är på ett (bra) sparkonto.
Hon placerar sina pengar exakt där hon tycker det är lämpligt. Det känns rätt.
Pga att mina pengar är placerade med högre risk och förräntat sig bättre överför jag ett par ggr per år kanske en utjämning. Ibland kanske med en liten mild kommentar typ. “Utjämnande bidrag från min bättre avkastning” .
Några gånger har det varit en rejäl summa.
Med ålder 65+ numera och kortad horisont på viktigare spenderande har även jag dragit ner på riskexponeringen en bra bit. Att undvika halveringar av värden några år minst som ca år 2000 och år 2008 känns som en bra idee för mig.
Det är ju så klart en värderingsfråga. Jag tror att ett par har större chans till en gemensam framtid om mål och resurser delas. Om ekonomin blir ett gemensamt projekt så stärker och fördjupar det relationen, tycker jag.
Jag tror på öppen kommunikation, samt att försöka förstå resonemang hos den andra personen - privatekonomi är också känslor inblandade. Visst, pengarna kanske gör sig bäst på börsen. Men det är inte alla som fullt ut kan acceptera dess volatila miljö utan vill ha tryggheten i t.ex. sparkonto.
Ett alternativ kan ju vara att effektivisera just t.ex. sparkontot genom att exempelvis binda pengarna eller hitta sparkonto med bäst ränta. Utan att personen i fråga lämnar tryggheten som hen känner med sparkonto.
Vi var likadana i startblocken när vi hittade till RT, det var månadsinsättningar & fokuserat sparande - pengar på börsen var det självklara valet. Men kan själv erkänna att man får lite svindel när man väl börjar närma sig betydliga summor. För man vet hur hårt man jobbat för dessa pengar, inte kul att se större fall då. Så ibland får man lite infall kring att vilja bara plocka ut en större del, eller börja allokera om en större del av sparandet bort från börsen.
Så försök hålla en öppen dialog och skapa förståelse kring varandras upplevelser kring privatekonom och strategi.
Men då kanske jag kontrar med att detta är en djupare fråga för TS. Kanske handlar det om bristande commitment i relationen som är den egentliga frågan?
Ett inspel från det kvinnliga perspektivet: fuck off kapital kan ju betyda många saker. Inklusive att snabbt ha råd att lämna en relation - så kan vara en poäng av att hon själv kan ändra kurs snabbt, bortom er gemensamma stabila ekonomiska sits.
Detta är såklart sagt utan att veta något alls om eran relation eller att önska er något annat än en lång och lycklig relation.
Ska man ha ett fullt ut användbart F**k of* kapital handlar det ju både storlek OCH att man rimligtvis bör kunna vid behov kunna använda det i närtid (och inte bara på 10+ års sikt). Så utifrån det behöver ju inte räntekonto vara fel placeringsform. Så din fru kanske medvetet/omedvetet har tänkt till utifrån den aspekten också.
Av alla olika saker man kan välja att stressa upp sig över… Låt hennes konto vara i fred och sköt dina egna konton. Allt ekonomiskt måste inte optimeras och ni har ju så ni klarar er gott och väl.
Alltså detta får väl kallas för veckans i-landsproblem
Skämt åsido, grattis båda två till en väldigt god ekonomi. Du får helt enkelt bestämma dig för om en ÄNNU bättre ekonomi, dvs ökad investering av din frus inkomst, är värt husfriden. Dvs om du ska bry dig om att strida hårt för att maximera, eller om du kan nöja dig med en tillvaro utan ekonomisk oro.
Edit: haha, såg nu att @simino hade skrivit nästan ordagrant samma sak
