Privatekonomin i samboskap

Hejsan!

Jag och min fästmö har precis flyttat in i vår nya lägenhet. Nu när vi kommit till detta steget funderar vi lite kring hur vi ska hantera vår ekonomi. Vi vill dela på utgifter som härrör boende och gemensamma kostnader i övrigt så som mat. Vi har också tänkt oss att spara på halvlång sikt gemensamt. Vi vill i övrigt hålla våra egna ekonomier frånsett detta.

Vi tänker oss rent tekniskt att sätta över pengar på ett konto där vi har autogiro till de gemensamma utgifterna, och ha ett matkonto och matkontokort där vi sätter över pengar.

Nu kommer mina funderingar. Vi vill ha någon typ av balanserande faktor oss emellan. Som i nuläget tjänar jag 50’ och hon 41’, och vi har därför enats om att jag står för lite större del. I framtiden kan det ju bli tvärtom, det står skrivet i stjärnorna så att säga. Men funderingen är om det finns någon typ av privatekonomipraxis kring hur mycket mer den som tjänar mer betalar?

Spontant tänker vi oss nog inte att vi tänkt korrigera löneskillnaderna helt och hållet, utan kanske något procentuellt. Det skulle kännas tryggt här att ha någon typ av bruklighetsprincip att vila på! Om det inte finns, kanske några vill berätta hur just nu tänker här?

Jag undrar också om det är något särskilt man bör tänka på kopplat till samboavtal? Är det tillräckligt enkelt att hantera om man har grundläggande kunskaper i juridik och ett pragmatiskt förhållningssätt? :slight_smile:

Hej,
Vad spännande med ny lägenhet, stort grattis!

Jag och min sambo har ett liknande upplägg som ni, där vi delar på alla gemensamma kostnader, så som boenderelaterade utgifter, övriga försäkringar och livsmedel men också gemensamma restaurangbesök, och streamingtjänster, men i övrigt skiljer vi våra ekonomier för privata utgifter. Vi har ett gemensamt konto för rörliga kostnader som vi för över pengar till i samband med lön, till det har vi varsitt kopplat kort.

Även vi har olika inkomster och har valt att anse det som mest rättvist att fördela kostnaderna procentuellt utifrån våra nettolöner. Jag har skapat ett “kodat” Exceldokument för vår budget som gör uträkningarna åt oss. Det talar också om hur stor varje andel är och till vilket konto som pengar ska överföras för att skapa så få överföringar som möjligt baserat på vem som betalar de löpande fakturorna.

Det enda som vi inte har procentuellt fördelat utifrån nettolön är vårt gemensamma sparande till kontantinsats eftersom vi vill äga lika stor andel av bostaden när den köps – men det kanske inte gäller i ert fall om ni nu flyttat in i en bostadsrätt. Då kanske det snarare är viktigt att ha en 50/50-fördelning för amorteringen så att ägandet är likaviktat.

Det finns ingen erkänd praxis eller bruklighetsprincip men vi är mycket nöjda med att ha det här upplägget och har rekommenderat procentuell fördelning baserat på nettolön till vänner som också brottats med frågan. Att den ena partnern upplever att den andra lever utifrån helt andra ekonomiska livsvillkor, vilket lättare kan uppstå vid en rak 50/50-fördelning för alla gemensamma utgifter, har vi märkt hos andra kan vara väldigt slitsamt och så split mellan dem.

Det viktigaste tror jag är att ni kan prata om det och komma fram till vad ni själva uppfattar som mest rättvist och vad som ska ingå som gemensamt. För er kanske det är en helt jämn fördelning, en procentuell fördelning eller någon helt annan. Det viktigaste är att ni två bli nöjda, men att ni också är öppna för att förändra ett beslut som senare inte alls känns rätt i magen. I slutändan handlar det bara om pengar och det står sig ganska slätt i jämförelse med en lycklig relation.

Vi har inte något samboavtal men enligt min sambo (som förvisso är jurist) kan det med enkelhet upprättas utan större bestyr. Anledningen till att vi inte har det är att huvuddelen av bohaget fanns i min ägo innan vi flyttade ihop och därför tillhör mig vid ett eventuellt uppbrott, samboegendom (lösöre) som vi har köpt sedan dess och som således delas på hälften utan samboavtal har vi alltid delat på kostnaderna för.

7 gillningar

Finns inte mycket att tillägga efter ovanstående svar.

Vi körde också procentuellt på våra nettolöner under en period innan vi fick barn. Passade oss bra i den fasen av livet.

Även vi såg till att gemensamt sparande och amortering var 50/50. Nu tjänade vi nästan lika, vet inte om vi tänkt annorlunda annars.

3 gillningar

Nu verkar ni inte ha några barn (än), men fundera på vad den långsiktiga planen är. Giftermål och föräldraledigheter, kanske deltidsjobb? Kommer ni vid någon punkt slå samman hushållet och sluta hålla på med ”mitt och ditt”?

Tror det är viktigt att ha samsyn tidigt.

Själv har jag gemensam ekonomi med frun, men då har vi tre barn och varit tillsammans länge länge. Jag tjänar mycket bättre men vad spelar det för roll? Fick ju gå och köpa den där jättestora Webergrillen till frugan ju. ”Grattis älskling du har fått en grill, nu ska jag grilla på den!”

11 gillningar

Jag kan tillägga till mitt tidigare svar att vår nuvarande lösning är överenskommet interim. Så fort barn eller äktenskap, vilket det nu blir först, kommer in i bilden så kommer vi ändra till en helt gemensam ekonomi.

Frågan är om nuvarande lösning påskyndar eller fördröjer att någon av de två händer :thinking:

Jag har hört att kodade exceldokument med budgettema är en riktig romantik-booster.

25 gillningar

Va?! Är det inte alls kvinnors våta dröm?
Nähä, bara min då. :joy:

Vi fick också över till gemensam ekonomi när första barnet kom.

2 gillningar

Hej,

I mitt och frugans förhållande har vi kört helt gemensam ekonomi sedan 10 år. Det hjälpte jättemycket att övergå till att ha ett enda gemensamt konto där bådas löner åkte in och från vilket alla utgifter betalades, så rekommenderar att ni tar er dit relativt snart. Helt plötsligt faller alla diskussioner om ”mitt vs ditt”, när allt är ”vårt”, vilket verkligen underlättar i vardagen, särskilt om man under perioder tjänar olika mkt.

Mvh
F

3 gillningar

Vi har ett upplägg där vi har ett gemensamt kreditkort som används för alla gemensamma köp så som mat, husållsvaror, bil, hus osv. Utöver det har vi ett gemensamt konto på handelsbanken dit vi månadsvis för över hela vår lön bortsett från 3000kr som vi spar var för sig. Tanken med det är att vi ska ha lite "egna pengar till typ presenter eller mer egna aktiviteter/hobbys samt om vi köper presenter till den andra.
Vi kände inte att det var så spännande när man har gemensamt konto och kan se att den andra varit inne och sista minutenshoppat en födelsedagspresent till varann :joy:

2 gillningar

Att betala de delar man beslutat att dela på proportionellt efter lön är nog väldigt vanligt. Personligen tycker jag att om man nu inte ska ha gemensam ekonomi så ser jag inte riktigt poängen med att någon ska betala mer av det gemensamma baserat på inkomst, särskilt om det är måttliga inkomstskillnader som i ert fall.

Båda tjänar på att dela boende etc och ena parten får förvisso mer pengar över än den andra men det är ju poängen med att inte ha gemensam ekonomi. Varför ska den ena stå för delar av den andras kostnader i så fall?

3 gillningar

Frun och jag bestämde oss för gemensam ekonomi eftersom vi båda jobbar lika mycket (oberoende av lön).
Är det inte också så att den som har högre lön i ett förhållande är den som driver det här med att inte ha gemensam ekonomi, i allmänhet iaf?

Innan barn: 60% av våra nettolöner på gemensamt konto för boende, mat och även en del gemesnamma sparmål.

Med två barn (4&2): vårbudget snarare 90% av lönerna till gemensamt konto för kostnader och sparande. Nu är det ju för att vi har varit föräldralediga länge som det behövs pytsa in lite extra. Vi kompletterar även sambons pensionsavfall under föräldraledigheten.

Budgetförslag för hösten : 80% av våra löner till gemensamma kostnader/sparande .

Vi har gemensam ekonomi, men det var inget beslut vi aktivt tog, det bara föll sig naturligt att allt vårt är vårt.
Kommer inte ens ihåg någon speciell brytpunkt, det var så längesen, kanske blev mer så efter vi flyttade ihop.

När det gäller “lönekorrigering” så kan man ju göra på olika sätt. Det viktiga är att man pratar med sin sambo, och hittar något som båda går med på. Bråk om pengar är väldigt jobbigt, så det är värt att lägga en timme på att bestämma hur man vill göra INNAN det blir bråk.

Jag och min sambo kör snittet mellan proportionerligt och 50-50.

Dvs. om ena tjänar 30 efter skatt och andra 40 så blir proportionalitetskonstanten 40/(30+40) = 0.5714, snittet mellan det och 0.5 är (0.5 + 0.5714…)/2 = 0.536, så den med 40 in betalar 53.6% av gemensamma utgifter och den med 30 in betalar 46.4% av gemensamma utgifter.

Du får en utjämning, men den är inte så stor att det inte fortfarande finns starka incitament att höja sin lön.


Rent kontomässigt så har vi tre huvudsakliga konton: ett gemensamt konto (för bostad, möbler, långsiktigt sparande, bil…) dit vi skickar ca 70% av våra totala löner samt våra egna personliga konton där resterande 30% går till (hobbys, uteluncher osv.). Alla inköp från gemensamma kontot måste göras i samförstånd, och tvärtom får man inte förbjuda någon från att göra vad de själva vill med sitt eget konto.

Det här systemet har funkar finfint - den enda ekonomiska konflikterna vi har haft har varit kring hur hög sparkvot vi skulle ha (jag ville spara mycket mer).

1 gillning

Gå inte för hårt fram, då är det stor risk att förhållandet spricker.
Tänk lite med hjärtat.

Det var faktiskt på hennes förslag att göra så. Är inte helt emot att ha helt gemensam ekonomi, men både jag och sambon tycker det känns jobbigt att inte ha egna medel att “slösa bort” :slight_smile:

En annan fundering kring detta. Om man ska skriva ett samboavtal. Vi äger lite olika mycket av lägenheten, jag har gått in med skapligt mycket mer kontantinsats. Vi tänkte skriva detta i samboavtalet. Jag antar att man delar vinst/förlust på hälften?

Eller är det brukligt att man får vinst/förlust i relation till sin ägardel?

Nu behöver det ju inte betyda att man inte kan använda pengar på saker som bara gynnar den ena parten även fast man har gemensam ekonomi.
Varken jag eller min fru rådfrågar den andra exakt vid varje liten grej vi köper, vid dyrare saker, så meddelar vi varandra.
Jag ser det lite samma som tid, den är gemensam, men det betyder ju inte att vi inte har “egentid” för det.

Detta låter enklast och mest rättvist. Vill man tvunget ha “egna pengar” kan båda behålla kanske 10% av nettolönen eller så.

Hej, detta hanterar man vanligtvis med en promissory note, jag tror det heter revers eller skuldebrev på svenska.